Uppsala växer så det knakar, på många olika ställen i staden förs nya byggnader upp. Uppsala kommun har en vision om att staden skall växa inåt och att stadsväven skall länkas samman. Samtidigt överklagas ungefär var femte detaljplan i Uppsala kommun. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Uppsala kommuns förtätningsplaner tas emot av stadens medborgare utifrån överklagade detaljplaner. Uppsatsens söker svara på frågorna; av vilka anledningar överklagar folk? I vilken utsträckning är överklagandena kopplade till förtätning? Samt, finns det ett glapp mellan kommunens visioner och medborgarnas syn på hur staden ska utvecklas? Anledningar till överklagande kan huvudsakligen grupperas till tre olika kategorier; att höjden på huset är för högt, att området ändrar karaktär samt trafikrelaterade överklaganden. Majoriteten av överklaganden är kopplade till förtätning även om det inte nämns direkt i överklagandet. Hur väl kommunens visioner stämmer överens med medborgarnas syn på framtida Uppsala är svårare att svara på. En del menar att staden förlorar sin identitet vid nybyggnation medan andra är rädda för skugga och att värdet på sin egna fastighet ska sjunka. Motiven till överklagan är som man kan se helt olika vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser.

Syftet med studien är att undersöka diskurser om gruppen äldre, hur de konstrueras i överklagande biståndsbeslut och hur det förhåller sig till bedömningen av bistånd. I studien definierades gruppen äldre som individer 65 år eller äldre. Utifrån Faircloughs kritiska diskursanalys och Foucaults teoretiska begrepp disciplinering och normalisering undersöktes 24 överklaganden av bistånd inom Förvaltningsrätten i Uppsala kommun. De överklaganden som undersöktes berörde olika insatser såsom hemtjänst och särskilt boende. Resultatet visade att det tycks finnas en motsägelsefull bild av hur äldre konstrueras. Äldre ses som passiva och osjälvständiga men de förväntas vara aktiva, vilket resulterar i en paradox. Det visade sig även att institutionerna på sätt och vis äger bilden av den äldre, då de har rätt att definiera de äldre och deras behov efter en redan konstruerad ram. I resultatet framkom även att bilden som konstruerades om gruppen äldre ofta omfattas av den äldres fysiska funktioner snarare än psykiska. Följaktligen sker bedömningen av bistånd ofta i relation till det. I överklaganden av bistånd visade det sig även att den äldre, i förhållande till andra aktörer, upplevdes vara mindre trovärdig. Istället förhöll sig Förvaltningsrätten och Äldrenämnden i Uppsala kommun till andra professionella eller den äldres anhöriga i bedömningen av om bistånd förelåg. Studien visade även att det finns äldre som gör motstånd och försöker förhandla fram nya bilder. Avslutningsvis har studien visat på ett behov av mer kunskap, ett ökat beaktande av den äldres livssituation samt ett ökat deltagande av den äldre i bedömningen av bistånd.

Tidigare forskning har visat att socialsekreterare upplever felbedömningar i beslutsfattandet som både ett professionellt och personligt misslyckande. Felbedömningar kan bero på att socialsekreterare har lagt fokus på detaljer som inte är av vikt, och fokuserat mindre på vissa aspekter som är viktiga. Om en klient upplever att en felbedömning har gjorts i hens ärende, har klienten rätt enligt lag att överklaga det beslutet och att en högre instans, förvaltningsrätten, också gör en bedömning av ärendet. Genomsnittet på överklagade beslut inom ekonomiskt bistånd mellan 2013–2018 var per år 11 404. Endast 1 254 av dessa 11 404 överklagade beslut blev ändrade i förvaltningsrätten. Kommunikation av en viss typ och från en viss riktning kan påverka de attityder som finns hos en individ, både lång- och kortsiktigt. Syftet med studien är därför att undersöka socialsekreterares inställning till överklaganden inom ekonomiskt bistånd, samt om deras inställning påverkas av utbildning och arbetslivserfarenhet.  Studiens frågeställningar har besvarats genom en webbenkät som skickades ut till 27 kommuner i Sverige. Analysen av de 155 enkätsvar som inkom har gjorts genom Chi2-test och Spearmans Rho, samt genom en sammanställning av deskriptiv statistik. Resultatet genererade inga statistiskt signifikanta resultat. Studien visar inte på några signifikanta skillnader i utsträckning som socialsekreterare uppmanar till överklagande inom ekonomiskt bistånd och om de har en socionomexamen eller inte. Studien visar inte heller på en korrelation mellan utsträckning som socialsekreterare uppmanar till överklagande och påverkansfaktorn arbetslivserfarenhet. Studien visar på att den vanligaste anledningen till att socialsekreterare uppmanar en klient att överklaga var för att socialsekreterarna själva vill ha bekräftelse från förvaltningsrätten att rätt beslut är fattat, samt för att upprätthålla rättssäkerhet och värna om klientens rättigheter. Den vanligaste anledningen till att inte uppmana en klient att överklaga var att socialsekreteraren uppgav att förvaltningsrätten kommer att göra samma bedömning i ärendet. Cirka 90% av respondenterna uppgav att förvaltningsrätten alltid eller i de flesta fall gör samma bedömning i ärendet, och det var cirka en fjärdedel av respondenterna som uppgav att de uppfattade det som ett misslyckande i de flesta fall när förvaltningsrätten gör en annan bedömning.

Syftet med denna studie är att undersöka om det finns en stereotyp av den äldre som får bifall på sin överklagan till särskilt boende. Detta kommer undersökas med hjälp av en riktad kvalitativ innehållsanalys där de texter som kommer analyseras är domar ifrån förvaltningsrätten där äldre personer överklagat sitt biståndsbeslut. Genom att använda teorier om att göra ålder och perspektiv på makt, analyserades och tolkades utvalt empiriskt material. Analysen utfördes genom att söka efter meningsbärande delar av texten, meningar som innehåller relevant information för att kunna svara på studiens syfte. Den relevanta informationen kodades för att sedan kategoriseras, och separerades i olika teman som slutligen analyserats med teori och tidigare forskning. Studien visar att det är svårt att urskilja en stereotyp av den äldre som får bifall på sin överklagan. Denna slutsats tas då det inom kategorierna verkar skilja sig åt både mellan de olika bifallen och de olika avslagen, men även mellan avslag och bifall. Utifrån det resultatet så verkade det inte vara några vissa egenskaper som den äldre ska, eller inte ska ha för att beviljas insatsen. Slutsatsen innebär inte att en stereotyp nödvändigtvis inte existerar, men den har inte kunnat urskiljas i det empiriska materialet. Utifrån de teoretiska begrepp och den forskning som använts i studien är en trolig slutsats i stället att biståndshandläggarna tar godtyckliga beslut utifrån de givna ramar som organisationen utformat i form av kommunala riktlinjer och rådande lagstiftning. Den utredning som biståndshandläggarna skriver om den äldre, utgör sedan en del av underlaget i förvaltningsrättens dom, och det är denna del som är av intresse för denna studie. / The purpose of this study is to investigate whether there is a stereotype of the elderly being granted their appeal to retirement homes. This will be conducted with the help of a targeted qualitative content analysis where the texts that will be analyzed are verdicts from the Administrative Court where older people have appealed their denied request for assistance. Based on theories on “making age” and perspectives on power, empirical material was analyzed. The analysis was conducted by searching for meaning-bearing parts of the text, sentences that contain relevant information to be able to answer the purpose of the study. These codes were then divided into categories, to be further divided into different themes that were finally analyzed through theory and with previous research. The study reveals that it is in fact difficult to discern a stereotype of the elderly who gets approval of their appeal. This conclusion is drawn due to categories that seems to differ both between different approvals and different refusals, but also between rejection and approval. Based on this, it did not seem to be any certain characteristics that the elder should, or should not have in order to be granted approval of special housing. This does not necessarily mean that this stereotype does not exist, it simply means that it has not been discernible in the empirical material used in this essay. Based on the theoretical concepts and the research used in the study, a plausible conclusion is instead that the development assistance administrators make arbitrary decisions based on the framework that is set by the organization in the form of municipal guidelines and current legislation. The investigation that the social workers write about the elderly then forms part of the basis in the Administrative Courts judgement, and it is this part that is of interest for this study.