No description available.

Bakgrund: I Sverige har cirka 130 000 - 150 000 personer en demenssjukdom. När en person har en demenssjukdom tillkommer en rad kognitiva nedsättningar som gör att personen blir beroende av hjälp. Oftast är det den närstående som personen med en demenssjukdom bor tillsammans med som tar ett stort ansvar i att stödja och hjälpa sin livspartner. Hos den närstående kan detta innebära blandade känslor och det finns evidens för att detta kan leda till både ensamhet och social isolering.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av ensamhet och social isolering när livspartnern har en demenssjukdom Metod: En litteraturstudie utifrån åtta vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Lundman och Hällgren Graneheims (2017) analysmetod.   Resultat: I resultatet presenteras tre kategorier: Förändring i parrelationen, Att bli vårdare åt sin livspartner och Förändring av sociala nätverk som speglar närståendes subjektiva upplevelser av ensamhet och social isolering. Dessa upplevelser innebar en rad blandade känslor.  Slutsats: De närstående upplevde olika former av ensamhet och social isolering på grund av de förändringar och anpassningar som följer med en demenssjukdom. Sjuksköterskor har ett ansvar i den familjefokuserade omvårdnaden att uppmärksamma även närstående som också är en del av teamet.

No description available.

Introduktion/Bakgrund: Demenssjukdom är en kronisk sjukdom och idag finns ännu inget botemedel. Behandling syftar till att lindra symtom för att skapa en meningsfull vardag samt främja god livskvalitet. Beteendemässiga och psykologiska symtom är vanligt förekommande vid demenssjukdom (BPSD). Tidigare studier har påvisat att psykosociala interventioner vid BPSD är en lämplig metod för symtomlindring och kan bidra till ökad livskvalitet. Den senaste innovationen inom demenssjukvård är högteknologiska robotdjur. Robotdjuren har utvecklats för vårdpersonal i syfte att användas som alternativ intervention för att lindra symtom vid demenssjukdom samt främja god livskvalitet. Syfte: Litteraturstudiens syfte är att belysa hur användandet av robotdjur som omvårdnadsintervention kan påverka beteendemässiga och psykologiska symtom vid demenssjukdom. Metod: Litteraturstudie genomförd utifrån 9 steg av Polit & Beck (2012). Databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO har använts för att finna artiklar och totalt inkluderades 17 i studiens resultat. Resultat: Robotdjurs påverkan på beteendemässiga och psykologiska symtom genererade i två teman, Bidrar till interaktion & påverkar symtom samt Inverkar beroende på personliga förutsättningar. Resultatet varierar i utfall beroende på personliga faktorer så som bakgrundshistoria, hälsostatus samt kognitiv funktion. Slutsats: Användandet av robotdjur bör anpassas utifrån individen då grad av demenssjukdom, bakgrundshistoria samt tillfällig hälsostatus kan ha en betydande roll i interventionens utfall.

Demenssjukdomar är progressiva sjukdomar som inte går att bota. Det är vanligt förekommande att personer med demenssjukdom drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Omvårdnadsmål inom demensvården är att lindra symtom, öka välbefinnande och livskvalitet samt stärka hälsa utifrån ett holistiskt synsätt. Musiken har tidigare visat positiv inverkan på livskvalitet och välbefinnande inom hälso- och sjukvård. Vid demenssjukdom kan symtom av sjukdomen vara ett hinder för livskvalitet och välbefinnande.

Rätten till självbestämmande är en central del i det svenska välfärdssystemet och det är biståndshandläggarnas ansvar att rätten till självbestämmande inte kränks när de handlägger ärenden om bistånd för personer med demenssjukdom. Utredningsprocessen kan dock vara komplex och ofta bjuds närstående in för att vara stöd och underlätta kommunikationen. Denna studie syftar till att genom en kartläggande litteraturöversikt, undersöka hur nationell forskning, publicerad under perioden år 2001–2021, beskriver förutsättningar för personer med demenssjukdoms att utöva självbestämmande samt hur de och deras närståendes deltar i biståndsprocessen. Vidare avser studien undersöka och analysera eventuella konflikter som kan uppstå under biståndsprocessen.  Resultatet av denna studie antyder att personer med demenssjukdom har olika förutsättningar att utöva självbestämmande och att det till stor del tycks bero på andra deltagares syn och bemötande. Genom aktivt deltagande kan personer med demenssjukdom tillgodose sina lagliga rättigheter, men de kan även bli bemötta utifrån antaganden som begränsar deras delaktighet. Även närståendes deltagande kan både vara ett stöd och utgöra ett hinder. Slutligen framkommer två typer av konflikter i biståndsprocessen. Intressekonflikter som tycks bero på skilda uppfattningar och inre konflikter som utgörs av deltagarnas känslor. Studiens resultat antyder att biståndshandläggare står inför utmaningen att särskilja olika viljor i biståndsprocessen samtidigt som de ska tillgodose rättigheter för personer med demenssjukdom.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn på ett flertal neurologiska sjukdomar som karakteriseras av progressiv minnesförlust, minskad förmåga till abstrakt tänkande, försämrad beslutsförmåga, personlighetsförändring samt svårigheter att förstå och tolka olika föremål och situationer. Uppskattningsvis finns det cirka 36 miljoner människor i världen som har en demenssjukdom. I takt med att befolkningen blir äldre ökar antalet personer med demenssjukdomar, därför är det viktigt att förstå hur personer upplever sjukdomen, för att möjliggöra utveckling inom demensvården  Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med en demenssjukdom.  Metod: En litteraturöversikt med en beskrivande design. Sammanställningen är baserad på 10 vetenskapliga kvalitativa originalartiklar från databasen PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med manifest innehållsanalys som metod. Afaf Melies Transitionsteori användes som teoretisk referensram.  Resultat: Det framkom att personer upplevde livet med en demenssjukdom olika och de beskrev blandade känslor om den nya livssituationen och hur framtiden skulle komma att bli. Fyra kategorier identifierades; “upplevelsen av demensdiagnosen”, “påverkade relationen inom familjen”, “upplevelsen att bevara jaget” och “hantera den nya situationen”.  Slutsats: Känslorna inför demenssjukdomen och diagnosen präglades av olika attityder och synsätt. En stor del av det nya livet med sjukdomen innebar att personerna försökte upprätthålla sin autonomi och hitta olika strategier för att hantera sjukdomen. Som sjuksköterska är det viktigt att ha en djupare förståelse för hur det är att leva med en demenssjukdom, för att kunna ge en god omvårdnad och möjliggöra att personerna upplever stabilt tillstånd trots en kronisk progressiv sjukdom. Därav är det betydelsefullt med fortsatt utbildning inom detta område. / ABSTRACT  Background: Dementia is a collective term for several neurological disorders, characterized by progressive amnesia, weakened ability of abstract thinking, impaired decision making and change of personality as well as difficulties in understanding and interpreting different objects and situations. It is estimated that approximately 36 million people in the world are suffering from dementia. As the age of the population increases, so does the amount of people with dementia, and it is therefore important to understand how people experience the disease in order to further progress dementia care.  Aim: To describe how people experience living with dementia.  Method: A literature review with descriptive design. The compilation is based on 10 scientific qualitative original articles from the database PubMed. The articles were quality reviewed and analyzed with manifest content analysis. Afaf Melies transition theory has been used as a theoretic frame of reference.  Result: It turned out that people experienced life with dementia differently and they described mixed feelings about the new life situation and how the future would turn out. Four categories were identified; “experience of the dementia diagnosis”, “affected relations within the family”, “the experience of providing a sense of self” and “managing the new situation”. Conclusion: Feelings regarding disease and diagnosis were embossed by different attitudes and approaches. A big part of the new life with dementia was managing the challenge of sustaining autonomy and finding strategies of coping with the disease. As a nurse it is important to have a deeper understanding for how it is to live with dementia, to be able to provide good care and enable individuals to experience a stable condition despite a chronic progressive disease. That is why continued education in this area is important.

Bakgrund Under de kommande tio åren kommer antalet äldre i samhället att öka vilket ger ett tilltaget problem med demenssjukdomar. Omvårdnaden av demenssjuka personer är personcentrerad och beroende dels på vem personer är samt vilken typ av demenssjukdom som personen har. Närstående uppmanas skriva en levnadsberättelse, vilket kan underlätta omvårdnaden då den ger vårdpersonalen en inblick i vem den demenssjuke är. De demenssjuka har en begränsad förmåga att ta in och förstå intryck så boendemiljön bör anpassas efter deras behov. Olika färger och former kan hjälpa dem orientera sig i sin närmiljö. Bemötande av demenssjuka personer är individuellt då de inte är en homogen grupp utan endast har sin diagnos gemensamt. De har en minskad kommunikationsförmåga, både i att uttrycka sig och sina önskemål samt att förstå vad omgivningen menar. Aggression uppstår till största del på grund av depression, psykoser, smärta, låg känsla av tillit till vårdpersonalen samt avsaknad av social stimulering. Åtgärder för att minska aggression är att finna grundorsaken och behandla den. Sjuksköterskan bör kunna bemöta den demenssjuke respektfullt, lyhört och på ett empatiskt sätt samt uppmärksamma behovet av hjälp.   Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att bemöta aggression från personer med en demenssjukdom i omvårdnadssituationer   Metod Studien var utformad som en kvalitativ deskriptiv intervjustudie där sjuksköterskor på demensboende inom Stockholm län intervjuades. Sjuksköterskorna skulle ha arbetat minst två år inom demenssjukvården samt ha möt aggression i omvårdnadssituationer. En intervjuguide utformades och frågorna testades med en pilotintervju. Intervjun var halvstrukturerad där ett fåtal frågor var förbestämda och följdfrågor ställdes under intervjuns gång. Intervjun spelades in med en ljudbandspelare och den transkriberades samt analyserades. Fem kategorier blev funna: Tänkbara orsaker till aggression, Sjuksköterskans agerande, Åtgärder för att minska aggression, Betydelsen av formell kompetens samt Betydelsen av reell kompetens. Kategorierna förtydligades med ett antal underkategorier samt citat.   Resultat Sjuksköterskorna ansåg att det var av vikt att avleda aggressionen samt att kommunicera på ett sätt som den demenssjuke kunde förstå. Uppvisandet av aggression kunde minska om omvårdnaden blev individanpassad, sjuksköterskorna upplevde även att deras bemötande kunde påverka uppvisandet av aggression. De påtalade en stolthet över att arbeta med personer med demenssjukdom.   Slutsats Sjuksköterskorna försökte finna grundorsaken till aggressionen samt att de i situationen försökte behålla lugnet. Det rådde delade meningar om farmakologisk behandling av aggression. Det framkom även delade meningar om det var yrkeserfarenhet eller utbildning som hade den avgörande betydelsen i bemötande av aggression från demenssjuka personer.

Personer med demenssjukdom har på grund av sjukdomens kognitiva påverkan och symtom svårt att uppnå delaktighet i sin egen omvårdnad. Enligt svensk lag skall hälso- och sjukvårdsverksamheter stödja patienters delaktighet utifrån individuella förutsättningar. Personcentrerad omvårdnad bygger på en holistisk syn där en delaktig patient och partnerskapet vårdpersonal vårdtagare emellan utgör grunden. Musik som en del i omvårdnaden har visats ge generellt positiva effekter gällande flertalet förmågor där personen med demens får möjlighet att använda sina egna resurser. Grundat i detta är det av betydelse att undersöka om musik kan möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet. Syftet var att undersöka om musik kan användas för att möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet hos personer med demenssjukdom. Vald metod till denna studie var litteraturöversikt, och databaserna som användes vid artikelsökningar var CINAHL, PubMed och Academic search elite. Även browsing användes. En induktiv analysmetod resulterade i fyra huvudfynd gällande musikens effekt på personer med demenssjukdom. Artiklarnas resultat återgavs genom manifest innehållsanalys. Då musik inkluderades i omvårdnaden för personer med demens sågs en minskning av negativa beteenden och känslouttryck så som agitation, motstånd och ångest. Uttryck för positiva känslor och välbefinnande ökade, kognitiva förmågor så som självmedvetenhet och minne förbättrades och kommunikation vårdpersonal vårdtagare emellan stärktes. Dessa effekter presenteras under fyra huvudrubriker som alla kan möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet. Resultatet i föreliggande studie visar att musik ger positiva effekter och bättre förutsättningar för att möjliggöra personcentrerad omvårdnad och främja delaktighet hos personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Antalet personer som drabbas av demenssjukdom ökar successivt och därmed blir de närstående som vårdar en partner med demenssjukdom i hemmet allt fler. Den teoretiska referensramen är familjefokuserad omvårdnad med fokus på familjerelaterad omvårdnad som syftar till att sjuksköterskor ska sätta närstående i centrum.  Syfte: Syftet var att belysa äldre närståendes erfarenheter relaterade till att vårda en partner med demenssjukdom i hemmet.  Metod: Metoden var en integrerad litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar som söktes fram genom en strukturerad litteratursökning i databaserna Cinahl och PubMed.  Resultat: Resultatet påvisade att närstående fann olika anledningar till att ta ansvar för vårdandet och utvecklades successivt till att bli vårdare, att närstående hade erfarenheter av att utföra olika vårdande handlingar samt att vårdandet medförde olika konsekvenser och känslor hos närstående. Det framkom även att närståendes erfarenheter av vårdandet påverkades av samhällets könsnormer, att närstående utvecklade olika strategier för att hantera vårdandet och att närståendes erfarenheter av stöd varierade.  Slutsats: Närståendes erfarenheter relaterade till att vårda en partner med demenssjukdom varierar men generellt erfars vårdandet vara påfrestande. Litteraturstudiens resultat pekar på att sjuksköterskor behöver uppmärksamma varje enskild närståendes erfarenheter relaterade till att vårda en partner med demenssjukdom för att kunna ge individanpassat stöd.