Elever med språkstörning kan ha stora svårigheter att ta till sig undervisningen på grund av bristande språklig förmåga. Detta är något som tydligt kan ses i de samhällsorienterade ämnena då dessa innehåller ett mer abstrakt språk än elevernas vardagsspråk.    Det finns väldigt lite forskning att finna gällande lärares arbete med elever med språkstörning i SO-ämnena. Denna studies syfte är att undersöka just hur lärare kan arbeta med anpassningar och språkutvecklande undervisning för att utveckla ämneskunnandet för elever med språkstörning.  Detta görs genom en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med sex lärare på tre olika skolor. De ger sin bild av elever med språkstörningar idag för att arbetet ska kunna besvara hur lärare anpassar undervisningen, hur de ser på sin kompetens samt hur de arbetar språkutvecklande. I deras svar kunde man tydligt se kopplingar till speciellt den sociokulturella teorin och en språkinriktad undervisning, något som sedan arbetet tar upp. Resultatet som blir tydligt i studien är att bildstöd, grupparbete och digitala hjälpmedel är de största anpassningarna som de flesta lärare använder. Dock vill många lärare ha större kompetens kring språkstörningar och flera skulle önska att språkutveckla sin undervisning ännu mer men att de känner att de inte får stöd i detta arbete. Slutsatsen och diskussionen som uppkommer är att det inte finns ett tydligt rätt svar i hur dessa anpassningar påverkar eleverna då det i svenska källor pratas mycket om bildstöd medan internationella källor inte nämner det. Det kan därför vara så att vi överskattar vikten av de anpassningar vi har i Sverige. Det är därför tydligt att det behövs mer forskning likt denna, både nationellt och internationellt, kring språkstörning inom SO-ämnena då det saknas mycket information vilket gör att det som lärare är svårt att veta hur man ska göra för att bäst nå dessa elever.

The curiosity for source criticism was something that sparked in us during our internships. We discovered that students, even at an early age, frequently use digital sources and social media to find information and news. The purpose of this meta-study is to find out how the Swedish school system teaches the younger students about critical thinking and source criticism. The current Swedish curriculum mentions in the introductory chapters, along with the core content for Swedish and civics education, that the students should get the opportunity during their education in compulsory school to develop a source-critical approach. The research question posed was therefore “Are the younger students in compulsory school given the right tools and conditions to develop their critical thinking in civics education, to thus understand contemporary society?”. To find answers to this question, a qualitative textual analysis was conducted to determine a selection of related literature. The results showed that the schools lacked practical work regarding critical thinking and source criticism. As a result the teachers find it difficult to determine how it should be incorporated, along with which subject is responsible for it. Studies have shown confusion mainly among Swedish and civics teachers, since both teachers considered source criticism to be the other teacher's area of responsibility. The results also included which abilities are needed for a student to be able to develop a source-critical approach to thinking, also how a phenomenon can be interpreted differently depending on the experiences of the observer. The primary conclusion drawn was that there is a significant lack of research focusing on students in elementary school and how they relate to media and other information they meet every single day. It was also concluded that there is a lack of communication regarding this topic in the Swedish school system and how important it is for young students to develop critical thinking skills to be able to participate in our society as democratic citizens.