En viktig uppgift som den operativa nivån har är att samordna försvarsgrenarna så resurseffektivt som möjligt. Överraskande blir det då att krigföringsprincipen samordning är så förhållandevis outforskad. Denna teoriutvecklade studie har som ansats att genom en hypotetisk-deduktiv metod skapa en användbar hypotes som strävar efter att förklara vad som underlättar samordningen mellan försvarsgrenarna. Hypotesen bygger på framgångsfaktorer avseende gränser och dess nyttjande mellan försvarsgrenarna. Dessa hypotetiskt framtagna framgångsfaktorer grundas i militärteorin och utgör delhypoteser i hypotesen. Den empiriska undersökningen är en hypotesprövande enfallsstudie av operation Husky. Hypotesprövningen syftar till att stärka eller förkasta delar eller hela den hypotetiska framtagna teorin. Resultatet från hypotesprövningen visar på ett behov dock i olika grad av samtliga framtagna delhypoteser. På grund av det begränsade omfånget undersöks inte förtroendet mellan försvarsgrenarna som delhypotes vid analysen. Trots detta uppkommer under analysen att det kan utgöra en grundförutsättning för att underlätta samordningen. Den preliminära och omarbetade hypotes som grundats av undersökningens slutsatser lyder: Samordningen mellan försvarsgrenarna grundas i ömsesidigt förtroende och underlättas om det tilldelade rummet ger möjlighet att sprida och manövrera med försvarsgrenen, ledningens förmåga att dynamiskt anpassa gränserna samt att gränsers placering är präglad av enkelhet.

Denna studie syftar till att förklara de strukturella faktorerna till kuppförsöket den 15 juli 2016 i Turkiet. Syftet med studien är att få en förståelse samt förklaring till hur kuppförsöket kunde äga rum och som teoretiskt ramverk används Aron Belkin och Evan Schofers metaanalys av militärkupper samt Tore Wig och Espen Geelmuyden Röds teori om politiska val som faktor till militärkupper. Forskningsdesignen för arbetet har varit en förklarande enfallsstudie där delar av Belkins och Schofers teori applicerats på fallet med syfte att påvisa vilka faktorer som bidrag till kuppförsöket i Turkiet. De strukturella faktorer som använts i studiens analys är externa hot och delaktighet i väpnade konflikter, militärens nationella säkerhetsdoktrin, ekonomisk utveckling och välfärd, civilsamhällets styrka, regimens legitimitet, tidigare militärkupper samt politiska val. Slutsatsen som kan dras efter genomförd analys är att de strukturella faktorer som teorin erbjuder kan förklara kuppförsöket genom att det skett en ökning av våldsanvändning i landet, att militären har en stark ideologisk tro som påverkar deras åsikter och handlande, att inkomstklyftorna och korruptionen i landet ökat, att civilsamhället är försvagat, att tidigare elitgrupperingar anser den sittande regeringen som illegitim, förekomsten av tidigare militärkupper i landet samt förändringen av valresultaten i valen 2015 Även om alla presenterade faktorer i någon utsträckning varit närvarande i Turkiet kan det fastställas att militärens nationella säkerhetstradition och dess lojalitet till den kemalistiska traditionen ger den bästa förklaringen till kuppförsöket i Turkiet 2016. / This study explains the structural factors to the military coup July 15th, 2016 in Turkey. The aim is to get an understanding and explanation to how the coup could take place and as theoretical framework is Aron Belkin and Evan Schofer’s meta-analysis of military coups, together with Tore Wig and Espen Geelmuyden Röd’s theory about political elections as a factor for military coups used. The study is an interpretative case study where parts of Belkin’s and Schofer’s theory have been applied on the case in order to present relevant factors in the military coup. The structural factors that has been used in this study’s analysis are external threats and participation in armed conflicts, the military’s national security doctrine, economic development and welfare, the civil society’s strength, the regimes legitimacy, previous military coups and political elections. The result shows that the factors that the theory presents as general factors to military coups also can explain the coup attempt in Turkey because there has been an increase in the use of violence, that the military have a strong ideological belief that affects their opinions and actions, that the inequality and corruption in the country have increased, that the civil society is debilitated, that previous elite groups sees the current government as illegitimate, that Turkey have had military coups in the past and also the change of election results in the 2015 elections. Even if all the factors, that the theory present, to some extent have been present in Turkey it can be concluded that the military’s national security doctrine and its loyalty to the Kemalist tradition give the best explanation to the coup attempt in July 2016.