Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kanleda till en rad farliga komplikationer. Diabetes typ 2 är ett globalt hälsoproblem och en långtidssjukdom vilket kan medför allvarliga konsekvenser för individen samt enorma kostnader för samhället. För att personer med diabetes typ 2 ska kunna minska framtida komplikationer, är det viktigt att dessa personer accepterar sjukdomen, lär sig om sjukdomen samt får utbildning om egenvård. I det här sammanhanget blir sjuksköterskans roll ännu mer viktig i att utbilda patienter med diabetes typ 2 om egenvård samt uppmuntra den enskilde i att delta i sin vård och för att främja sin hälsa. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt har genomförts enligt Friberg och databaserna CINAHL Complete och PubMed användes i sökningen för att hitta vetenskapliga artiklar. Nio vetenskapliga artiklar valdes för att använda i resultatet och identifiera teman.  Resultat: I resultatet identifierades 4 teman;Att känna rädsla och oro för framtiden, Motivationens betydelse för att hantera sin sjukdom, Behovet av stöd från familj-, hälso- och sjukvårdspersonal och Betydelsen av vårdrelationenför egenvård. Slutsats: Socialt stöd (familj, vänner, släkter) och en godvårdrelationmed hälso- och sjukvårdpersonal är viktiga faktorer för personen med diabetes typ 2 för att få motiv delta i vården, främja förmåga att hantera sin sjukdom, utföra egenvård angående diabetes typ 2 och uppleva välbefinnande. / Background: Type 2 diabetes is a chronic disease that may lead to a number of dangerous complications. Type 2 diabetes is a global health problem and a long-term disease, which can have serious consequences for the individual and enormous costs for society. In order for people with type 2 diabetes to be able to reduce future complications, it is important that these people accept the disease, learn about the disease and receive training on self-care. In this context, the role of the nurse becomes even more important in educating patients with type 2 diabetes about self-care and encouraging the individual to participate in their care and to promote their health. Aim: The purpose of this literature review is to describe person's experiences of living with type 2 diabetes. Method: A literature review was conducted according to Friberg and the databases CINAHL Complete and PubMed were used in the search to find scientific articles. Nine scientific articles were selected to be used in the results and to identify themes. Results:The result revealed 4 themes; Feeling fear and anxiety about the future, The importance of Motivation in managing one's illness, The need for support from family, health and medical staff and The importance of the care relationship for self-care. Conclusion: Social support (family, friends, relatives) and a good care relationship with health care professionals are important factors for the person with type 2 diabetes to get motives to participate in care, promote the ability to manage their illness, perform self-care regarding type 2 diabetes and experience well-being.

abstract: This dissertation was guided by the Ecological Model of Physical Activity and Ecological Model of Obesity and sought to determine the relationship between active transportation (AT), physical activity, and cardiometabolic health among adults and ethnic minority women. Chapter 2 presents an investigation into the relationship between walking for AT and cardiometabolic health among adults through systematic review. Chapter 3 presents an exploration of the cross-sectional relationships of AT and moderate-to-vigorous physical activity (MVPA) with cardiometabolic health among African American (AA) and Hispanic/Latina (HL) women from Texas. Chapter 4 presents an investigation into the cross-sectional relationship of AT on cardiometabolic health and physical activity among primarily HL women. In Chapter 2, walking for AT was found to be related to smaller waist circumference, lower blood pressure, and lower prevalence of abdominal obesity and hypertension, and that differences may exist based on sex. Walking for AT was not clearly defined, and criteria used to determine the presence of cardiometabolic outcomes were inconsistent. No significant relationships between AT and cardiometabolic health were found in Chapter 3 or 4; however, AT users had slightly better cardiometabolic health. AT users had significantly higher levels of self-reported total physical activity compared to those who did not use AT in Chapter 3. Furthermore, a significant relationship was found between MVPA and diastolic blood pressure. Associations differed by ethnicity, with MVPA being inversely related to body fat in both AA and HL women, but to body mass index only in AA women. AT users were found to be seven times more likely to meet 2018 national MVPA recommendations than non-AT users in Chapter 4. Across all studies, measures of AT were subjective and of low quality, potentially limiting the ability to detect significant findings. High quality randomized controlled studies should be conducted using clearly defined, objective measures of AT, and analyzed based on sex and race/ethnicity. Clinicians should recommend AT use to promote meeting MVPA recommendations where appropriate, potentially resulting in improved cardiometabolic health. Policymakers should advocate for changes to the built environment to encourage AT use and MVPA to improve public health. / Dissertation/Thesis / Doctoral Dissertation Nursing and Healthcare Innovation 2019

Les Polychlorobiphenyls (PCBs) sont des polluants organiques persistants (POPs). L’exposition humaine à ces composés est associée à un accroissement du risque de développement du diabète de type 2 (DT2). D’autres composés présents dans l’alimentation, comme les hydrocarbures aromatic polycyclic (PAH) tel que le benzo (a) pyrene (BaP), sont des ligands du récepteur aryl-hydrocabures (AhR) et augmentent ce risque. Le premier travail rapporté est une étude in vitro, sur les 3T3-L1, des effets "cocktail" de l’exposition à des PCBs (PCB118 et 153) et au BaP. Sur ce modèle, il apparait que le BaP et les PCBs réduisent en partie l’expression des gènes de l’adipogénèse (ADGG) et stimulent l’expression des gènes de l’inflammation (INFG). La seconde étude réalisée chez la souris, a permis d’évaluer les effets "cocktail" d’une exposition chronique au PCB118 et au BaP. Des paramètres biochimiques et l’expression des ADGG et INFG ont été mesurés dans différents tissus. Après ingestion de BaP, l’expression de deux ADGG (Glut4 and Lipin1) et trois INFG (MCP1, CXCL10, IFNγ) sont augmentés dans le tissue adipeux. Ces effets sont soit abolis, soit réduits en réponse à une co-exposition simultanée avec le PCB118. Ceci indique que les effets de chacun des composés peuvent être masqués l’un par l’autre. Dans les autres tissus, on observe également une modulation globale négative par le PCB des effets du BaP. L’ensemble de ces résultats sont discutés en référence au risque de TD2 induits par les POPs, ainsi qu’aux cibles moléculaires potentielles du BaP comme AhR et des PCBs comme CAR et PXR. On discute du rôle possible de l’IFNγ produit par les cellules immunitaires associées au tissu adipeux / The Polychlorobiphenyls (PCBs) are one of the persistent organic pollutants (POPs). Human exposure to these compounds is associated with an increased risk of developing of type 2 diabetes (DT2). Other chemical compounds, such as polycyclic aromtic hydrocarbon (HAP) such as the benzo (a) pyrene (BaP), that presented in food chain are ligands of the aryl hydrocarbon receptor (AhR) and they increase this risk. The first work reported is an in vitro study on the model of pre-adipocyte, 3T3-L1, on the "cocktail" effects of co-exposure to PCBs (PCB118 and 153) and BaP. On this model, it appears that BaP and PCBs partially reduce the expression of genes related to adipogenesis (ADGG) and stimulate the expression of genes related to inflammation (INFG). The second study was conducted in vivo which allow us to evaluate the "cocktail" effects of a chronic exposure to PCB118 and BaP in mice. Biochemical parameters and the expression of ADGG and INFG were measured in different tissues. After the ingestion of BaP, expression of two ADGGs (Glut4 and Lipin1) and three INFGs (MCP1, CXCL10, IFNγ) were increased in the adipose tissue. These effects are either abolished or reduced in response to simultaneous co-exposure with PCB118. This indicates that the effects of each compounds can be masked by one another. In the other tissues, there is also a global negative modulation by PCB on the effects induced by BaP. All these results are discussed with reference to the risk of DT2 induced by POPs, as well as potential molecular targets of BaP (such as AhR) and PCBs (as CAR and PXR). The possible role of IFNγ, produced by the immune cells, associated with adipose tissue is discussed

Bakgrund: Fetma klassificeras som en sjukdom, medan övervikt klassificeras som en riskfaktor för andra sjukdomar såsom typ 2-diabetes (T2D). Genom att beräkna ”body mass index” (BMI) kan vikten klassificieras. Ett BMI >25 kg/m2 klassificieras som övervikt medan BMI >30 kg/m2 klassificieras som fetma. Övervikt hos asiater klassificieras vid BMI >24 kg/m2 och fetma vid BMI > 28 kg/m2 . Orsaken bakom övervikt och fetma kan vara negativa levnadsvanor, ärftlighet och läkemedelsbehandlingar. Fetma är förknippad med flera komplikationer som bland annat metabola syndromet, typ 2-diabetes (T2D) och hjärtkärlsjukdomar. Fetma kan behandlas genom kostintervention och ökad fysisk aktivitet men även genom läkemedel. Orlistat, liraglutid och bupropion i kombination med naltrexon är registrerade i Sverige för behandling av övervikt och fetma. Liraglutid är en GLP-1-analog som används vid behandling av T2D och där viktminskning upptäckts som en biverkan. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att genom litteraturstudier undersöka ifall liraglutid har en viktminskningseffekt hos patienter med eller utan T2D. Metod: Detta examensarbete är en undersökning baserad på litteraturstudier. Genom att använda sökorden ”Liraglutide, weight loss, diabetes, BMI” samt ”Efficacy of liraglutide weight loss with type 2 diabetes SCALE” inkluderades 5 kliniska studier som analyserades. Resultat: Den största viktminskningen sågs hos patienter som behandlades med liraglutid 3,0 mg. Patienterna utan T2D som behandlades med 3,0 mg fick en viktminskning på 8,4±7,3 kg standardavviklese (SD) efter 56 veckors behandling. Patienter utan T2D som behandlades med lliraglutid 3,0 mg fick en viktminskning på 9,2 kg i samband med GI biverkningar och de som inte upplevde GI biverkningar fick en viktminskning på 6,3 kg. Patienter med T2D som behandlades med liraglutid 3,0 mg fick en genomsnittlig viktminskning på 6,4 kg efter 56 veckors behandling. Liraglutid 1,8 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 6,0 kg och liraglutid 1,2 mg gav en genomsnittlig viktminskning på 5,1 kg. Slutsats: Liraglutids viktminskningseffekt var dosberoende hos patienter med övervikt eller fetma. Viktminskningseffekten påverkades av både BMI och GI biverkningar. Ju högre BMI patienten hade desto större viktminskning fick patienterna. Även ju längre tid som GI biverkningar såsom illamående, kräkningar och diarré varade desto mer gick patienterna ner i vikt. Viktminskningen redovisades i både procent och kilogram beroende på studierna.

IntroductionFreeStyle Libre (FSL) has mostly been used by patients with type 1 diabetes. In 2019, newrecommendations were announced regarding prescriptions to patients with type 2 diabetes(T2D) who have insulin treatment (basal/bolus), HbA1c > 70 mmol/mol and/or repeatedhypoglycemic events despite great effort to adjust insulin doses.AimTo evaluate if HbA1c improves with FSL compared with self-monitoring of blood glucose. Thesecondary aim was to investigate if patients with recurrent hypoglycemic events experiencedless hypoglycemic events.MethodsThis study was designed as a retrospective systematic review of medical records of patientswith T2D in Region Örebro County (RÖC) who have received an FSL 1st of January to 13th ofSeptember 2019. A control group (n = 142) was created from the National Diabetes Register tothe indication group HbA1c > 70 mmol/mol. A paired sample t-test was used to assess theprimary endpoint.ResultsHbA1c decreased significantly from 73 mmol/mol to 65 mmol/mol (p <0.001) in the wholestudy population (n = 58). Indication group HbA1c > 70 mmol/mol (n = 38) had the greatestchange, 80 mmol/mol to 68 mmol/mol (p <0.001). The mean HbA1c in the control group was82 mol/mol. There were 15 patients in the indication group with hypoglycemic events (n = 20)who experienced less hypoglycemic events.ConclusionFSL has a positive effect on the metabolic control in patients with T2D who have HbA1c > 70mmol/mol when starting with FSL in RÖC.

Low carbohydrate diets have been studied for many years as nutritional therapy for treating patients with type 2 diabetes mellitus (T2DM). Type 2 diabetes is an inflammatory disease that is defined by high blood glucose and HbA1c, lipid levels, BMI, central adiposity, and cholesterol levels, are some among the many indicators that can signal risk for diabetes or help to diagnose diabetes. These indicators are used in studies to evaluate the effectiveness of the nutritional therapy in producing positive health outcomes. Many medications are available for the treatment of T2DM; however, they have a host of side effects, and nutritional therapy has been shown to at least help reduce the dosage of these medications needed by the patients. There are other forms of nutritional therapy besides low carbohydrate diets, and some controversy remains about low carbohydrate diets that in the long term, replacing carbohydrates with fats and proteins could result in increased cholesterol and lipid levels, creating an increased risk for cardiovascular disease. Although some studies have found that low carbohydrate diets, especially very low carbohydrate ketogenic diets (VLCK), do result in increased cholesterol, it is generally an increase in HDL, which is considered good cholesterol and not harmful. Overall weight loss benefits from reduced central adiposity, BMI, and reduced HbA1c levels outweigh the increase in HDL as a side effect. A few different variations of low carbohydrate diets are compared in this review, such as very low carbohydrate ketogenic diets, moderate carbohydrate calorie restricted diets, and moderate carbohydrate low (MCD) Glycemic Index (GI) diets. Due to the ability to exchange carbohydrates with high GI for carbohydrates with low GI, the MCD with low GI sounds promising for good adherence and positive health outcomes in the long run. Although very low carbohydrate ketogenic diets produce many positive health outcomes, the nutritional therapy must be very well designed and followed up, and care must be taken that fiber and nutrients are maintained in the diet. Adherence is a key part of the success of nutritional therapy and a study design plays a major role in that. Providing behavioral development classes, nutritional information classes, and intermittent classes focused on physical activity and healthy habit formation leads to overall increased positive affect which is better for the patient and thus, for the study as well. The easier the nutritionist or dietician can make the therapy transition for the participant, the more likely they are also to stay and try to stick with it. For example, in the studies where the study coordinator provided some small food provisions at the beginning or throughout the study seemed to be successful because the patients were less likely to fall to making their own choices poorly and being inconsistent. Although there were many diets that resulted in many positive health outcomes, ultimately a well-designed, adherence focused, very low carbohydrate ketogenic diet seemed to be the most effective at decreasing HbA1c and producing other positive health outcomes as well. In the long term however, a VLCKD, may be unsustainable for the patient and the body, given the extreme reduction in important carbohydrates.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en utav de vanligaste folksjukdomarna både i Sverige och globalt. Sjukdomen uppmärksammas långt efter att personen drabbats. Därmed har också diabetes typ 2 ökat senaste decennierna vilket i sin tur kan leda till svåra komplikationer och förtidig död. Till grund ligger ohälsosamma levnadsvanor relaterat till utveckling av diagnosen vilket globala organisationer och svenska myndigheter strävar efter att förebygga. Vid diabetes typ 2 kan utveckling av kunskap om egenvård samt livsstilsförändringar behöva genomföras för att främja hälsa. Utifrån det ökade antalet av individer som utvecklar sjukdomen samt vikten av livsstilsförändringar utforskas personers upplevelser av dessa förändringar.  Syfte: Syftet var att belysa hur personer med diabetes typ 2 upplever information om- samt genomförandet av livsstilsförändringar.           Metod: En kvalitativ litteraturöversikt baserat på elva originalartiklar från åtta länder i fyra världsdelar.            Resultat: Fyra övergripande teman identifierades; Information, Självhantering, Känslor och Stöd. Varje tema delades sedan in i 13 kategorier. Även om upplevelserna varierade i hög grad upplevde en majoritet av personerna med diabetes typ 2 svårigheter att förändra sina levnadsvanor samt att förstå informationen. Två bifynd i arbetet var socio-ekonomiska begränsningar och stöd utifrån, vilka beskrevs som viktigt samtidigt som det kunde ha en negativ inverkan på personernas självhantering av sjukdomen.                 Slutsats: Individanpassad information och inkludering av familjen i möten med vården är viktigt för att främja egenvårdsarbetet för personer med diabetes typ 2. Med tanke på att upplevelserna varierar finns behov av fortsatt forskning av enskilda individer med diabetes typ 2. / Background:  Type 2 diabetes is one of the most common endemic diseases in Sweden and a global health problem. The disease may be diagnosed several years after onset and that is one reason why type 2 diabetes has increased during the past decades. This in turn could lead to severe complications and even a premature death. Unhealthy eating habits and a lack of regular physical exercise are the primary causes in relation to the development of the diagnosis. Something both global organizations and Swedish authorities strive to prevent. A person diagnosed with type 2 diabetes faces big challenges. Lifestyle changes are often advised, and it is important to develop and acknowledge the need for self-care to promote health. Based on the increased number of individuals who develop the disease, and the importance of lifestyle changes, persons’ experiences of these adjustments are investigated.                        Purpose: The purpose was to highlight how persons with type 2 diabetes experience information about- and the procedure of changing their lifestyle.                      Method: A qualitative review based on eleven qualitative original articles from eight countries in four continents.             Result: Four general themes were identified; Information, Self-management, Feelings and Support. The themes were thereafter divided into 13 categories. Even if the experiences differed, the majority of persons with type 2 diabetes experienced difficulties changing their living habits and to understand the information. Two incidental findings in this review were socio-economic limitations and support from others, which were both described as important and simultaneously could have a negative impact on self-management. Conclusion: Individualized information and including family in healthcare meetings is important to promote self-care work for persons with type 2 diabetes. Considering the variation of experiences, further research on individuals with type 2 diabetes is still necessary.

Magister Artium (Sport, Recreation and Exercise Science) - MA(SRES) / Obesity is recognised as a risk factor for non-communicable diseases which has reached epidemic proportions globally. South Africa is one of the developing countries with significant statistical representation reported for these conditions. Obesity is associated with other conditions such as type 2 diabetes, hypertension and dyslipidaemia which are all part of what is called metabolic syndrome. As a strategy to reduce the levels of obesity, physical activity has been introduced to compliment clients who are on medication for diabetes.

Bakgrund: Diabetes typ 2 ökar kraftigt världen över, där förändrade levnadsvanor är en bidragande faktor till utvecklingen. Motivation krävs för att kunna genomgå livsstilsförändringar och därmed behandla diabetes typ 2 och dess komplikationer.  Syfte: Att undersöka vuxna patienters motivation till livsstilsförändring vid diabetes typ 2.  Metod: Litteraturstudie baserat på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. I datainsamlingen användes databaserna PubMed och CINAHL. Valda artiklar analyserades med hjälp av statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) utarbetade granskningsmall samt Fribergs modell vid resultatanalysen. Resultat: Vuxna patienters motivation till livsstilsförändring vid diabetes typ 2 delades in i två huvudkategorier; faktorer som leder till ökad motivation respektive faktorer som leder till bristande motivation. Utifrån studiens resultat i relation till syftet kunde en stor variation i motivation noteras. Stöd från omgivningen och ökad kunskap om sin sjukdom var några faktorer som ökade motivationen. Den inre motivationen sågs också vara viktig för att genomföra livsstilsförändring. Rädsla för komplikationer och motivation relaterat till vården var andra faktorer som noterades. Faktorer som ledde till bristande motivation var förnekelse och ignorering av tillståndet, besvikelse över att inte belönas med det önskade resultatet, bristande stöd från omgivningen samt yttre faktorer.  Slutsats: Alla patienter är unika individer där motivationen till att genomföra livsstilsförändring varierar. Både faktorer som leder till ökad motivation och faktorer som leder till bristande motivation förekommer. Kombinationen av dessa faktorer bidrar till denna variation. Stöd från familj, vänner och vårdpersonal ses ha en betydande roll gällande patientens motivation. Genom denna kunskap kan diabetes typ 2 behandlas och dess komplikationer förebyggas och därmed kan omfattningen av detta folkhälsoproblem minska.

Ziel dieser Arbeit war es Kandidatengene, die mit der Entwicklung von Adipositas assoziiert sind, auf eine veränderte Kopienzahl zu untersuchen. Zwar fanden wir in den von uns ausgewählten Genen keine Veränderungen der Kopienzahl, es gelang uns jedoch der Nachweis eines Nukleotid-Polymorphismus in SIM1 (rs3734354). Für diesen konnten wir erstmals eine Assoziation mit Parametern der Adipositas in einer Kinderkohorte zeigen. Weiterführend untersuchten wir die Effekte von Typ-2-Diabetes-assoziierten SNPs auf Glukosehomöostase und Insulinmetabolismus. Wir fanden eine Assoziation von rs2877716 (ADCY5) mit einer verminderten Insulinsekretion und von rs17271305 (VPS13C) mit einem erhöhten Nüchternglukosespiegel. Zusammenfassend unterstreichen die Effekte von SNPs wie VPS13C und ADCY5 die Komplexität der bisher unvollständig verstandenen Interaktionen von Alter, Genotyp und Phänotyp auf die Entwicklung des Typ-2-Diabetes. Für die Entwicklung der Adipositas scheinen Veränderungen der Kopienzahl in den untersuchten Genen bei übergewichtigen Kindern eine untergeordnete Rolle zu spielen. Weiterführende Arbeiten sind zur Erklärung der Heritabilität beider Krankheitsbilder und der komplexen Interaktionen von Phänotyp und Genotyp notwendig.:1 Bibliographische Beschreibung 2 Einführung 2.1 Bedeutung und Interaktion von Diabetes und Adipositas 2.2 Überblick Genetik Adipositas und Typ-2-Diabetes: Epidemiologie, Monogen vs. Polygen und Methodik 2.3 Der Leptin-Melanocortin Kreislauf 2.4 Überblick über Gene des Leptin-Melanocortin Kreislaufs (Leptin, POMC, MCR, SIM1) 2.5 Von Adipositas zu Diabetes 2.6 Charakteristik der Typ-2-Diabetes Kandidatengene (GIPR, ADCY5, GCKR, VPS13C) 2.7 Ziele der Arbeit 3 Publikation 1 'Copy number variations in “classical” obesity candidate genes are not frequently associated with severe early-onset obesity in children' 4 Publikation 2 'Effects of Genetic Variants in ADCY5, GIPR, GCKR and VPS13C on Early Impairment of Glucose and Insulin Metabolism in Children' 5 Zusammenfassung der Arbeit 6 Literaturverzeichnis 7 Anlagen 7.1 Supplementary Methods, Publikation 1 7.2 Supplementary Methods, Publikation 2 7.3 Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit 7.4 Erklärung über den wissenschaftlichen Beitrag des Promovenden an der ausgewählten Publikation 7.5 Lebenslauf 7.6 Publikationsverzeichnis 7.7 Danksagung