Akut barnanestesi är en komplex situation som kan sätta anestesisjuksköterskans kompetens på sin spets då denne på kort tid behöver skapa ett förtroende hos både barnet och föräldrarna, ha koll på den åldersspecifika fysiologin, ständigt planera framåt och ha en handlingsberedskap ifall komplikationer skulle tillstöta. Studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser i det perioperativa omvårdnadsarbete med det akut sjuka barnet. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes som därefter analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys på induktiv nivå vilket genererade fyra kategorier: “Söva barn kan vara en anspänning men förberedelserna är lika”, “Lika men olika omvårdnad utifrån barn och föräldrar”, “Erfarenhet, tid och handlingsberedskap skapar trygghet” och “Utveckla omhändertagandet med simuleringsövningar, mängdträning och samarbete”. Resultatet visade inga större skillnader i förberedelserna mellan det elektiva och akuta omhändertagandet av barn. Däremot framkom skillnader avseende vikten av att bemöta och anpassa arbetet utefter barnet och familjen. Att ge sig själv tid eller att få tid trots akuta situationer och ha en handlingsberedskap påverkade den självupplevda tryggheten hos anestesisjuksköterskorna. För att kunna utveckla vården i det akuta omhändertagande av barnet och föräldrarna, krävs det mer övning och teamarbete med tydliga roller.