I januari 2015 genomfördes en ny lag som heter kommunens aktivitetsansvar för ungdomar. I och med lagen är nu kommunerna skyldiga att erbjuda ungdomar 16 – 19 år individuellt anpassade åtgärder. I första hand syftar lagen till att motivera ungdomen tillbaka till studier eftersom att allt pekar på att studier är centralt för att öka sina chanser på arbetsmarknaden. Skolinspektionen genomförde en granskning av hur kommunerna i Sverige arbetar med det kommunala aktivitetsansvaret och granskningen visar att flera kommuner inte uppfyllde de skyldigheter som den nya lagen kräver. Syftet med vår studie är att undersöka hur en kommun arbetar med aktivitetsansvaret samt ta reda på vilka behov tjänstemännen anser att ungdomarna har. Vi vill även ta reda vilken roll SYV:en har i arbetet med aktivitetsansvaret samt att vi vill undersöka på vilket sätt Skolverkets allmänna råd efterföljs av kommunen. Vi anser att detta är angeläget då tidigare forskning visar att ungdomar utan gymnasieutbildning har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har i vår studie fyra frågeställningar: vad anser tjänstemännen att ungdomarna har för behov? Vilka insatser upplever tjänstemännen är mest meningsfulla för ungdomarna? Vilken roll har studie- och yrkesvägledaren i arbetet med aktivitetsansvaret? På vilket sätt arbetar man efter Skolverkets allmänna råd? Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning för att genomföra vår studie. För att analysera informanternas svar har vi använt oss av Linda Gottfredson teori om begränsningar och kompromiss samt Aron Antonovskys KASAM. Vårt resultat visar på det finns ett behov av att utveckla kommunens arbete med aktivitetsansvaret. Ungdomarna är i behov av vägledning samt att stärka sin självuppfattning. SYV:ens roll ser vi kan utnyttjas på fler sätt än vad som görs i dagsläget i kommunen.

De ungdomar som saknar sysselsättning i form av skola, arbete, praktik eller övrigt har möjligheten att ta emot hjälp från det kommunala aktivitetsansvaret (KAA). Dessa syftar till att vägleda ungdomarna mot en sysselsättning i hopp om att de i längden kan erhålla en gymnasieexamen eller få inträde till arbetsmarknaden. Dessa ungdomar har dock i många fall en misstro till auktoriteter som följd av misslyckade tidigare relationer och det kan då bli en utmaning för de anställda inom KAA att nå fram till ungdomen. Vidare blir en paradox tydlig då en ser ett starkt behov av relationsskapande, med en grupp som kan motsätta sig detta. Denna uppsats har därför syftat till att undersöka hur anställda inom KAA arbetar relationsbyggande med sina ungdomar och hur de tror att relationsbyggandet kan relateras till ungdomens måluppfyllelse med hjälp av frågeställningarna; Hur skapar studie- och vägledare inom KAA relationer med sinaungdomar? Samt; Vilken påverkan kan relationer ha för ungdomarnas måluppfyllelse? Resultatet bygger på kvalitativa intervjuer med vägledare som har en aktiv anställning inom KAA och tillsammans med tidigare forskning samt teorier/begrepp så som Bronfenbrenners ekologiska modell analyseras och diskuteras empirin. Resultatet visar att vägledarna ser relationsbyggande som en viktig del av arbetet inom KAA för att inte bara ungdomarna ska nå de uppsatta målen, utan också för att förbereda dem inför kommande relationer i framtiden. Vägledarna har även lyft ett flertal arbetsmetoder som de anser vara viktiga vid relationsskapandet så som förebyggande arbete, aktivt lyssnande och maktbalans.