Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande problem och bidrar till lidande för den det drabbar, samt för med sig stora kostnader för samhället. Multimodal rehabilitering (MMR) sker i team utifrån ett biopsykosocialt synsätt och är en lämplig rehabiliteringsform för personer med långvarig smärta. Detta betyder att förutom fysiologiska aspekter omfattar behandlingen kognitiva, psykologiska, beteendemässiga och arbetsrelaterade komponenter. Syfte: Att utvärdera effekten av MMR för patienter med långvarig smärta inom primärvård avseende upplevd aktivitetsbegränsning, self-efficacy, samt sömnkvalitet. Metod: Studien hade en jämförande kvasiexperimentell design. Redan insamlad data via självskattningsformulär från 50 patienter analyserades efter MMR jämfört med före. De mätinstrument som användes var Pain Disability Index, Self-efficacy Scale samt två frågor om sömn. Resultat: Patienternas upplevda aktivitetsbegränsning minskade signifikant efter rehabiliteringen och self-efficacy ökade signifikant. Inga skillnader i sömnen kunde ses efter MMR jämfört med före. Slutsats: MMR i denna form förbättrade patienternas upplevda aktivitetsbegränsning och ökade self-efficacy, men avseende sömnkvalitet framkom ingen skillnad. För att bättre kunna möta och behandla sömnproblem hos smärtpatienter föreslås förbättringar i innehållet i MMR angående de behandlingsmodaliteter som erbjuds.

Enligt nuvarande internationell policy och lagstiftning i flertalet länder ska samhället vara tillgängligt för alla invånare. Trots detta finns ett stort antal studier där bristande fysisk tillgänglighet rapporterats i allmänna byggnader. Rullstolsburna stöter ofta på fysiska tillgänglighetsproblem då de färdas i samhället och står därför inför stora hinder. Syftet var att kartlägga den fysiska tillgängligheten för rullstolsburna i tre av Umeå kommuns sportanläggningar. Housing Enabler som kompletterades med Bygg Ikapp användes för att syste-matiskt undersöka miljöhinder i fysisk tillgänglighet. Resultatet i studien visar att det förekommer fysisk tillgänglighetsproblematik. Den mest omfattande problematik som rapporterades var i sektionen inomhusmiljö där hinder förekom i form av bl.a. höga trösklar och smala passager. Fysiska hinder rapporterades även frekvent inom sektionerna toalett och utomhusmiljö. Resultaten innebär att rullstols-burna har sämre aktivitets- och delaktighetsmöjligheter vid besök på dessa anläggningar. En god tillgänglighet inom offentliga byggnader och anläggningar utgör en grund för delaktighet och ökad livskvalitet. En bättre fysisk tillgänglighet i anläggningarna kan leda till att rullstolsburna deltar mer frekvent i sportevenemang. Författarna ser behov av vidare forskning gällande Housing Enabler för att optimera fysisk tillgänglighetskartläggning av allmänna miljöer, då instrumentet i första hand syftar till att kartlägga hemmiljöer.

Studier visar att sexuell hälsa upplevs som ett relevant arbetsområde inom arbetsterapi men i nuläget är det många arbetsterapeuter som utesluter ämnet i sitt dagliga arbete, även inom habilitering. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken utsträckning arbetsterapeuter inom ungdoms- och vuxenhabilitering i Sverige arbetar med sexuell hälsa samt deras uppfattning om ämnet. Metod: En kvantitativ enkätstudie där deltagarna rekryterades genom ett icke slumpmässigt bekvämlighetsurval. Undersökningen bestod av 71 arbetsterapeuter som arbetar inom ungdoms- och vuxenhabilitering i Sverige. Data analyserades i statistikprogrammet IBM SPSS Statistics. Resultat: 53 deltagare hade aldrig utfört någon intervention relaterat till sexuell hälsa. 35 hade tagit upp ämnet med en patient någon/några gånger per år. 38 uppgav att deras patienter aldrig hade tagit upp ämnet med dem. 37 instämde delvis att de är bekväma med att ta upp frågor gällande ämnet. 55 ansåg att de inte har tillräckligt med kunskap för att kunna arbeta med ämnet. 42 ansåg att sexuell hälsa är en del av deras arbetsområde. Slutsats: Arbetsterapeuter inom habilitering är i behov av mer kunskap och verktyg för att kunna arbeta med ämnet på ett professionellt och tryggt sätt. Arbetsterapeuter har kompetens att arbeta med ämnet vilket kan ge patienterna möjligheten till en god sexuell hälsa. Genom tydligare riktlinjer på arbetsplatsen, mer undervisning i grundutbildningen samt utbildning via verksamheten kan arbetet för den sexuella hälsan gynnas för patienterna. / Studies indicate that sexual health is seen as a relevant work area within occupational therapy but it’s currently several occupational therapists that excludes the topic in their daily work, also within habilitation. Purpose: The purpose with this study was to describe the extent to which occupational therapists within youth and adult habilitation in Sweden work with sexual health and what opinion they have about the topic. Method: A quantitative survey where the participants were recruited through a non-probability convenience sampling. The survey consisted of 71 occupational therapists who works within youth and adult habilitation in Sweden. Data was analyzed in the statistical program IBM SPSS Statistics. Results: 53 participants had never implemented any intervention related to sexual health. 35 had addressed the topic with a patient some/a few times per year. 38 stated that their patients never had addressed the topic with them. 37 partly concurred that they were comfortable with addressing questions regarding the topic. 55 considered that they did not have enough knowledge in order to work with the topic 42 considered sexual health as a part of their work area. Conclusion: Occupational therapists within habilitation need more knowledge and tools to be able to work with the topic professionally and safely. Occupational therapists have competence to work with the topic which can give patients the ability to have a good sexual health. By implementing guidelines, more training in basic education and education in the workplace, the work with sexual health can improve for the patients.

Fallolyckor är vanligt förekommande bland äldre personer i Sverige. Trots detta saknas studier på de drabbades upplevelse efter ett fall. Syfte: Examensarbetets syfte var därför att beskriva hur äldre upplever sina dagliga aktiviteter efter fall. Metod: Metoden för examensarbetet var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Nio personer i södra Sverige mellan 71–94 år har deltagit. Materialet har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier, känslor som påverkar utförandet av aktiviteter, fysiska upplevelser som leder till begränsningar samt strategier för att hantera vardagen. Efter fall upplevde många trötthet, rädsla och oro. Även smärta och försämrad rörelseförmåga förekom bland deltagarna. Konsekvenserna efter fall upplevdes påverka och begränsa vardagliga aktiviteter. Slutsats: I resultatet framkom att de personliga erfarenheterna, känslorna och upplevelsen av fall hade minst lika stor påverkan på vardagen som den tillhörande fysiska skadan. / Fall accidents are common among older people in Sweden. Despite that there is lack of studies about the affected person's experience after a fall. Purpose: The purpose of the study is therefore to describe how older people’s experience their daily activities after falling. Method: The study was a qualitative interview study with semi-structured interviews. Nine people 71-94 years old from south Sweden have been participating in the interview study. The collected data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The result was divided into three categories:  Feelings that affect the performance of activities, physical experiences that lead to limitations and strategies for managing everyday life. Many experienced tiredness, fear and anxiety after a fall. Even pain and impaired mobility occurred among the participants. The consequences after a fall were found to affect and limit the everyday life. Conclusion: Based on the results of this study the personal experiences, feelings and the experience of the fall had at least as much influence on the daily life as the physical injury.

Hjärtsvikt är en vanligt förekommande sjukdom, framförallt hos äldre personer. Sjukdomen innebär att hjärtat inte kan tillgodose kroppens behov av syre. De vanligaste besvären vid hjärtsvikt är dyspné och fatigue vilket har stor inverkan på personers vardagsaktiviteter.  Syftet med studien var att beskriva hur personer med hjärtsvikt upplever sina vardagsaktiviteter. En systematisk litteraturöversikt har utförts med kvalitativa studier. Databaserna som har använts är Cinahl, PubMed och PsycINFO. 13 artiklar inkluderades och kvalitetsgranskades innan de sammanställdes i tre kategorier: Roller och självbild, rädsla och ovisshet samt anpassningar i vardagen. Sammanfattningsvis visar studien att personer med hjärtsvikt har svårt att hantera omställningen med rollförlust och förändrad utförandekapacitet. Studien indikerar att anpassningar, strategier och inställningar kan främja ett självständigt aktivitetsutförande i vardagen. Vilken påverkan hjärtsvikt har på vardagsaktiviteter och på vilket sätt arbetsterapeuter kan bidra med sin kunskap är inte tillräckligt studerade.