Bakgrund: Alzheimers sjukdom är en demenssjukdom som främst drabbar äldre men kan även förekomma bland yngre individer. Sjukdomen medför begränsningar så att patienten bland annat får svårigheter att hitta i sin omgivning eller känna igen tidigare bekanta saker. Närstående är därför betydelsefulla i vårdande av den drabbade. Ju mer vårdbehovet ökar, desto mer påverkas närstående socialt, fysiskt och psykiskt då de har ett stort ansvar i vårdande och det påverkar deras hälsa negativt. Det är därför viktig att vårdpersonal erbjuder dem det stöd de behöver i vårdandet. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en familjemedlem som drabbats av Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt grundad på nio kvalitativa studier som hittades i databaserna: CINAHL, PubMed och Ageline. Studierna söktes fram samt analyserades och gemensamma teman identifierades.  Resultat: Fem huvudteman identifierades: att få diagnos, varierande känslor behov av kunskap och stöd, rollförändringar, och redskap i vårdande. Diskussion: Närståendes upplevelser var både positiva och negativa. Resultatet diskuteras utifrån Roys adaptionsteori med ”individen” i fokus. En bättre förståelse av närståendes upplevelser i vårdande av personer med Alzheimers sjukdom både i samhället och hos vårdpersonal kan underlätta vårdande för familjemedlem och främja hälsa hos närstående. För att förebygga ohälsa och främjar livsvillkor krävs det stöd till både närstående och patienter. Mer forskning samt kontinuerliga utbildningar om närståendes upplevelser i vårdande av en person med Alzheimers sjukdom behövs. / Background: Alzheimer's disease is a dementia that primarily affects elderly but may occur among younger people too. The disease causes severe memory loss so that the patient, among other things, has difficulty finding out in his surroundings or recognizing previously familiar things. The next of kin are therefore important in caring for the sick person. As the need for care increases, the more it affects the next of kin socially, physically and mentally, because they have a major responsibility/role in caring and it can negatively affect their health. It is therefore important that healthcare professionals provide them with the support they need in caregiving. Aim: To describe next of kin’s experiences of caring for a family member affected by Alzheimer's disease. Method: A literature review based on nine qualitative studies found in the databases: CINAHL, PubMed and Ageline. The studies were searched, analyzed, and the common themes identified. Results: Five main themes were identified: to get a diagnosis, the varying feelings, need of knowledge and support, role changes, and tools in caregiving. Discussion: Next of kin’s experiences were both positive and negative. The results are discussed based on Roys adaptation theory with the “individual” in focus. A better understanding of the next of kin’s experience in caring for a person with Alzheimer's disease both in society and healthcare professionals can facilitate care for a family member and promote the health of their next of kin. To prevent ill health and promote good living conditions, support is required for both next of kin and his/her family member. More research as well as good and continuous education about the next of kin’s experiences in caring for a person with Alzheimer’s disease is needed.

Alzheimers sjukdom (AS) är den vanligaste demenssjukdomen som primärt drabbar äldre ³ 65 år. Sjukdomsmekanismerna är inte helt klarlagda dock finns det vetenskapligt bevis som visar att β-amyloid och tau-protein har en avgörande roll i uppkomsten av AS, vilket leder successivt till utveckling av nervcellsdegeneration i hjärnan. Vanliga symtom är minnesbesvär, försämrat språk och tidsuppfattning. Idag finns det ingen behandling som botar sjukdomen utan befintliga läkemedel, acetylkolinesterashämmare (indikation mild/måttlig demens) och memantin (indikation medelsvår/svår demens) används endast som symtomlindrande mediciner. Syfte: Avsikten med litteraturstudien var att undersöka effekten av kolinesterashämmare på patienter med indikation svår Alzheimers sjukdom. Olika databaser och artiklar har använts för att få information om AS och svar på min frågeställning. Resultat: Granskade artiklar visar att kolinesterashämmare kan användas med säkerhet och har god effekt på kognitiva förmågan, ADL-funktioner (”activities of daily living”) och globala funktioner för behandling av patienter med ett svårt stadium av Alzheimers sjukdom under minst 6 månader. Donepezil visar bättre effekt på kognitiva förmågan jämfört med galantamin och rivastigmin. Biverkningarnas svårighetsgrad var generellt mild eller måttlig i form av gastrotintinala besvär. Slutsats: Kolinesterashämmare gynnar patienter med en MMSE poäng 4-12 jämfört med placebobehandling. Fler studier krävs för att utvärdera effekten av galantamin och rivastigmin. / Alzheimer’s disease (AD) is the most common dementia disorder that primarily affects older people age ³ 65 years. The disease mechanisms are not entirely understood, but there is some scientific evidence that describes how Β-amyloid and tau protein play an important role in the pathogenesis of AD, which gradually leads to the development of neurodegeneration in the brain. The disease is characterized by cognitive dysfunction and typical symptoms include memory loss, problems with language and behavioral issues. Currently there is no cure for dementia but acetylcholinesterase inhibitors and memantine can temporarily slow down the decline of symptoms.      The purpose of this literature study was to investigate the effect of cholinesterase inhibitors on patients with severe Alzheimer's disease. Different databases and articles have been used to search information about AD and answer to my question. Results: Examined articles showed that cholinesterase inhibitors could be used safely and have some effect on cognitive ability in patients with a severe stage of Alzheimer's disease for at least 6 months. Donepezil gives rise to a better effect on cognitive ability compared to galantamine and rivastigmine. The most common adverse effects were mild or moderate in severity. Conclusion: Cholinesterase inhibitors provide important benefits in patients with an MMSE score of 4-12 compared with placebo treatment. More studies are required to evaluate the effect of galantamine and rivastigmine

Bakgrund: Demens är den vanligaste kroniska sjukdomen hos människor över 75 år. Alzheimers sjukdom utgör cirka 60-70 procent av de insjuknade i demens. Alzheimers sjukdom kallas för de anhörigas sjukdom då de anhöriga ofta får ta på sig ansvaret att vårda sin sjuke livskamrat. Den sjuke personen bor ofta kvar hemma långt in i sjukdomsförloppet. Det kan då upplevas som en stor uppoffring och påfrestning i livet för den anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: En analys gjordes på fyra patografier med kvalitativ design. Analysen utfördes med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys som anpassas för omvårdnadsvetenskap. Resultat: Analysen ledde fram till tre kategorier och åtta underkategorier. Den första kategorin var Att förlora relationen med underkategorierna Att förlora sin livskamrat, Förlorade känslor till sin livskamrat och Förlorat hopp om en gemensam framtid. Den andra kategorin var Att gå från partnerskap till vårdare med underkategorierna Att behöva åsidosätta sig själv, Att inte känna sig förstådd och Behov av hjälp och stöd. Nästa kategori var Att behöva överge med underkategorierna Att inte räcka till och Att behöva lämna över ansvaret. Slutsats: Det är känt att anhöriga ofta hamnar i rollen som vårdare till en livskamrat med Alzheimers sjukdom. Den nya livssituationen påverkar den anhöriga avsevärt då mycket tankar och känslor om skuld, skam, sorg och saknad uppmärksammas. Att vårda en sjuk person kan upplevas mycket påfrestande då livet helt plötsligt förändras till något helt annat. Eftersom den anhöriga till en person med Alzheimers sjukdom ofta ingår i en stor del av vårdandet är det viktigt att lyfta fram deras förmågor, känslor och hälsa. Att stärka dessa kan bidra till en ökad förståelse och en ökad hanterbarhet av sjukdomen. Det kan bidra till att den anhöriga kan axla ansvaret som vårdare på ett lättare sätt och där med stärka hälsan för såväl den anhöriga som för den sjuke livskamraten.

Det finns ett stort intresse för omega-3 idag på grund av dess många hälsogivande egenskaper. Brist på vissa typer av fett i kosten kan vara en viktig faktor för kognitiv nedsättning, demens och Alzheimers sjukdom. Dokosahexaensyra (DHA) är den dominerande omega-3-fettsyran i hjärnan. Det finns många faktorer som förklarar varför fettsyraintaget kan påverka kognitiva funktioner och risken att bli dement. Obduktionsstudier visar att patienter med Alzheimer har mindre mängd DHA i hjärnan än kognitivt intakta individer. Dessutom är serumkoncentrationerna av DHA reducerade i relation till sjukdomens svårighetsgrad. Vad som är orsak och verkan i denna process är dock inte klart. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka i vilken utsträckning omega-3 kan förebygga demens hos friska medelålders eller äldre (> 50 år) personer. Av de sex studier som inkluderades var två randomiserade kliniska prövningar (RCT), tre longitudinella och en tvärsnittsstudie. Två av mina utvalda studier stödjer hypotesen att omega-3 skyddar mot demens hos friska äldre, två av studierna hittar inga bevis för att omega-3 skyddar mot demens. De två randomiserade kontrollerade försök som jag hittat undersöker inverkan av omega-3 på den kognitiva förmågan och det ena försöket hittar ingen generell effekt av omega-3 på den kognitiva förmågan och det andra försöket kommer fram till att omega-3 utövar positiva effekter på den kognitiva förmågan hos friska äldre. Inga näringsrekommendationer är möjliga att ge med hjälp av denna studie.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom (AD) utgör vanligaste formen av demenssjukdomar i Sverige. Alzheimers sjukdom klassas som en neurodegenerativ sjukdom och karaktäriseras av proteininlagringar samt av hjärnatrofi. Ungefär 150 000 personer i Sverige lever idag med demenssjukdomar, varav 90 000 lider av AD och varje år insjuknar ytterligare 20 000 i demens. Vitamin B12 och folat anses utgöra en viktig del med avseende på hjärnans kognitiva funktioner. Låga nivåer av vitamin B12 och/eller folatbrist medför en höjning av Homocystein (Hcy) i blodet. Syfte: Syftet med examensarbetet var att undersöka det eventuella sambandet mellan nivåerna av vitamin B12, folat respektive Hcy och risken för att drabbas av Alzheimers sjukdom. Utifrån syftet ställdes 2 frågeställningar upp. Frågeställning 1: Finns det en risk att utveckla AD vid förändrade nivåer av folat, vitamin B12 och Hcy. Frågeställning 2: Finns det ett samband mellan förändrade nivåer av folat, vitamin B12 och Hcy vid diagnosticerad AD. Metod: Detta arbete är en litteraturstudie baserat på 7 vetenskapliga artiklar. Resultat: Samtliga fem studier utifrån frågeställning 2 visade att AD-patienter hade höga nivåer av Hcy än kontrollpatienterna. Två av dessa studier visade även att AD-patienterna hade lägre nivåer av både vitamin B12 och folat än kontrollindividerna. Två ytterligare studier av de fem samtliga visade också lägre nivåer av folat än kontrollgruppen.  Totalt 4 av 5 studier visade lägre nivåer av folat. Utifrån frågeställning 1 visade studie 1 att det var enbart de låga nivåerna av folat från baslinjen som förespråkade till insjuknande i AD. Studie 2 indikerade att individer med låga nivåer av vitamin B12 och folat har 2 gånger högre risk för att insjukna i AD. Slutsats: Det är fortfarande oklart idag huruvida nivåerna av vitamin B12, folat och Hcy påverkar riskerna för att utveckla AD. Studierna visar att det finns ett samband mellan markörerna kopplat till AD. Det krävs mer forskning för att fastställa det eventuella sambandet mellan vitamin B12, folat och Hcy. Fler patienter måste undersökas och flera studier bör utföras för att kunna fastställa associationerna av dessa ämnen med AD. Studierna visar att det finns ett samband mellan markörerna kopplat till AD. Fler studier som tar hänsyn till inklusionskriterierna med avseende på nutritionsstatus bör göras.  Detta eftersom lågt BMI (Body Mass Index) kan vara av betydelse för uppkomsten samt riskerna för att insjukna i AD. / Background: Alzheimer's disease (AD) is the most common form of dementia in Sweden. Alzheimer's disease is classified as a neurodegenerative disease and is characterized by protein deposits in certain parts of the brain accompanied with brain atrophy. 150 000 people in Sweden today suffer from dementia, of whom 90 000 suffer from AD and every year another 20 000 dementia cases reside. The highest risk factor of developing AD is old age. After the age of 65, the risk is considerably higher for developing AD. Vitamin B12 and folate is considered to be an important part with respect to the brain's cognitive functions. Folate acts as a donor of the methyl groups in a reaction catalysed by methionine synthase, which produce methyl cobalamin which needs to be metabolised to methionine from Homocystein (Hcy). Low levels of vitamin B12 and/or folate deficiency leads to an increase of Hcy in the blood. Objective: The aim of this study was to investigate the possible link between low levels of vitamin B12, folate and Hcy and the risk of developing Alzheimer's disease. Two question based on the objective of the study were set. Question 1: Is there any risk of developing AD with altered levels of folate, vitamin B12 and Hcy? Question 2: Is there a relationship between altered levels of folate, vitamin B12 and Hcy in diagnosed AD? Methods: This work is a literature study based on 7 scientific articles. Results: All five studies from question 2 showed that AD patients had high levels of Hcy compared to control patients. Two of these studies also revealed that AD patients had lower levels of both vitamin B12 and folate than control individuals. Furthermore 2 out of the 5 studies also displayed lower levels of folate compared to the control group, resulting in a total of 4 out of 5 studies showing lower levels of folate. Based on question 1, study 1 presented that only low levels of folate at baseline correlated with developing AD. Study 2 indicated that individuals with low levels of vitamin B12 and folate had twice times higher risk of developing AD. Conclusion: It is still unclear whether the levels of vitamin B12, folate and Hcy affect AD. The studies investigated show that there is a correlation between the investigated markers linked to AD. However, more research is needed to be able to determine the possible link between vitamin B12, folate and Hcy. More patients must be investigated and several studies should be performed to determine the associations of these subjects with AD.  More studies that take in consideration of nutritional status must be carried out, due to the fact that low BMI (Body Mass Index) may be of importance for the risk of developing AD.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Sjukdomen är obotlig och genererar mycket tankar, oro och i många fall depression. Vid diagnostiseringen upplever många personer identitetsförlust och ångest. Detta bidrar till minskad livskvalitet hos personer med Alzheimers sjukdom. Med hjälp av olika omvårdnadsåtgärder kan dessa personer få hjälp att återskapa sin identitet, minska oro och ångest och därmed öka sin livskvalitet. Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa omvårdnadsåtgärder som gynnar livskvaliteten hos personer med Alzheimers sjukdom. Metod: Deskriptiv litteraturstudie baserat på 12 vetenskapliga artiklar. Huvudresultat: Huvudresultatet presenteras i fem olika teman, omvårdnadsåtgärder ur ett socialt perspektiv, kognitiv rehabilitering, estetiska åtgärder, fysisk aktivitet samt djurterapi.  Resultatet visar att det viktigaste för att öka livskvaliteten för dessa personer, oavsett kategori, är att individanpassa omvårdnaden och aktiviteterna. Slutsats: Slutsatsen från denna studie är att det finns olika omvårdnadsåtgärder som gynnar livskvaliteten hos personer med Alzheimers sjukdom. Detta genom att minska oro, ångest och aggressivitet. Resultatet blir således en högre livskvalitet hos vårdtagaren samtidigt som det minskar på vårdpersonalens arbetsbelastning. / Background:  Alzheimer's disease is the most common of the dementia diseases. The disease is not curable which contributes to many thoughts, concerns and sometimes depression. When diagnosed, most of the patients experience an identity crisis and anxiety. This results in a lower rank of quality of life in a person with Alzheimer's disease. Using different types of nursing inventions, these persons can be helped through to recreate their identity, reduce concerns and anxiety which can increase the quality of life. Aim: The aim of this study was to identify different nursing inventions that can improve the quality of life of people with Alzheimer's disease. Method: This is a descriptive literature study based on 12 scientific articles. Main results: The result was categorized into five different themes. The themes were nursing interventions from a social perspective, cognitive rehabilitation, aesthetic methods, physical activity and animal therapy. The result showed that the most important thing in order to increase quality of life, regardless of the activity, is to adapt the care and activities to the needs of the individual. Conclusion: Different types of nursing inventions can help persons with Alzheimer's disease to increase their quality of life. The result shows on a lower anxiety level, a reduced level of concerns and less aggression. This can help both persons with Alzheimer’s to experience a higher level of quality of life and the caregivers through a lower workload.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar ungefär 50 miljoner människor i världen och den vanligaste formen av demens är Alzheimers sjukdom (AD). Det finns inte någon behandling som botar AD utan endast läkemedel som ska lindra symtomen som till exempel acetylkolinesteras-hämmare. Symtomen vid AD kommer smygande och börjar oftast med amnesi och övergår gradvist till språksvårigheter, förståelsesvårigheter och svårt att utföra vardagliga sysslor. Svår AD omfattar även symtom som depression, hallucinationer och vanföreställningar. Orsaken bakom AD är förlusten av neuroner och synapser och det finns teorier till varför detta sker. En teori är amyloidkaskadprincipen som beskriver uppkomsten av peptiden beta-amyloid som är svår att bryta ner och kan därför ackumuleras och bilda plack som förstör neuronen. Andra faktorer som är länkade till AD är hyperfosforylering av tau proteinet, mutationer på apolipoprotein E-genen samt mutationer på preseinilin-genen. En annan teori bakom orsaken till AD är oxidativ stress som uppkommer i samband med elektrontransportkedjan då det bildas reaktiva föreningar som kan interagera med lipider, proteiner, polysackarider och nukleinsyror i form av oxidativa reaktioner. Detta leder till bildandet och ackumulering av beta-amyloidplacken och neurofibrilla trassel och i sin tur till att neuroner dör. Antioxidanter är molekyler som motverkar oxidativ stress genom att interagera med de reaktiva ämnena så att de blir neutrala. Vitamin E är en antioxidant som kan neutralisera oxidation av molekyler i cellerna och är en vitamin som det har visat sig vara brist på hos patienter med AD. Det har därför gjorts studier på vitamin E som behandling vid AD. Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka om vitamin E har någon effekt som behandling vid AD. Utifrån syftet ställdes frågorna 1: Har vitamin E någon effekt på AD? 2: kan vitamin E hejda utvecklingen av AD? 3: kan en kombination med nuvarande behandling och vitamin E bidra till bromsning av AD-utveckling? Metod: Arbetet är ett litteraturarbete och baseras på 5 vetenskapliga artiklar varav 4 behandlar AD och 1 artikel behandlar Down syndrom. Resultat: Endast en av de fem studierna visade en statistiskt signifikant skillnad för vitamin E i försämringen av symtom hos patienterna i jämförelse med placebo och deltagarna i studien behandlades samtidigt med acetylkolinesterashämmare vilket indikerar att en kombination med vitamin E kan hjälpa med att hejda utvecklingen av AD. Resultatet från de andra fyra studierna visar dock att vitamin E inte har en signifikant effekt på AD eller för att hejda utvecklingen. Slutsats: Eftersom biverkningsprofilen från studierna visar att det inte fanns allvarliga biverkningar bör patienterna inte avrådas från att ta vitamin E.Vitamin E har ytterst minimal effekt på AD och fungerar inte som behandling för att stoppa sjukdomsförloppet. / Background: Dementia affects approximately 50 million people in the world and the most common form of dementia is Alzheimer's disease (AD). There is no treatment to cure AD, only treatments to relieve the symptoms, one of them being acetylcholinesterase inhibitors. The symptoms of AD are recognized stealthily and often begin with amnesia and gradually transition to language difficulties, comprehension difficulties and difficulties to perform everyday chores. Severe AD also includes symptoms such as depression, hallucination, and delusions. The cause of AD is loss of neurons and synapses and there are different theories of why this happens. One theory is the amyloid cascade principle which describes the occurrence of the beta-amyloid peptide that is difficult to metabolize and can accumulate and form plaques which leads to the death of neurons. Other factors linked to AD are hyperphosphorylation of the tau protein, mutations in the apolipoprotein E-gene and mutations in the preseniline gene. Another theory behind the cause of AD is oxidative stress that occurs because of the electronic transport chain when reactive compounds are formed that can interact with lipids, proteins, polysaccharides, and nucleic acids and form oxidative reactions. This leads to the formation and accumulation of the beta-amyloid plaque and neurofibrillary tangles and in turn the loss of neurons. Antioxidants are molecules that counteract oxidative substances by interacting with the reactive substances so that they become neutral. Vitamin E is an antioxidant that can neutralize the oxidation of molecules in the cells and is a vitamin that has been shown to be deficient in patients with AD. Objective: The aim of this study was to investigate whether vitamin E has any effect in treating AD. Based on the objective, three questions were set. 1: what effect does vitamin E have in AD? 2: Can vitamin E stop the development of AD? 3: Can a combination with current treatment and vitamin E slow down the development of AD? Method: This study is a literature study and is based on 5 scientific articles of which 4 are based on AD and 1 is based on Down syndrome. Results: Only one of the five studies showed statistical significance for vitamin E in slowing down the process of symptoms in AD compared to placebo. Participants being treated concomitantly with acetylcholinesterase inhibitors indicated that combining with vitamin E may help halt the development of AD. However, the results from the other four studies indicate that vitamin E does not have a significant effect on AD. Conclusion: The data on adverse events in the studies show that there were no serious side effects, therefore patients should not be advised not to take vitamin E but it should be known that vitamin E has extremely minimal effect on AD and does not work as treatment to stop the disease process.

Bakgrund:Alzheimers sjukdom leder till nedsatta kognitiva förmågor. Det påverkar framförallt minne och kommunikationsförmåga och begränsar gradvis individens förmåga att klara vardagen själv. Närstående är viktiga i vården av den drabbade och det innebär ett stort ansvar eftersom vårdbehovet hos den drabbade ökar ju mer sjukdomen fortskrider. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelser av att vårda en anhörig med Alzheimers sjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar och hämtad från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Resultat: Resultat visade både negativa och positiva upplevelser men de negativa upplevelserna dominerade Utmaningar orsakade av vårdrollen ledde till varierande känslor av börda, ensamhet, isolering, förlust och sorg. Vikten av att få stöd beskrevs. Utveckling i vårdarrollen ledde till acceptens av situationen och acceptens av den anhörige oavsett vilken fas hon/han befann sig i. Diskussion: Ökad kunskap hos vårdpersonal samt bättre förståelse av symtomen som manifestera tidigt i sjukdomens förlopp kan leda till tidigt diagnos. Anhöriga och närstående behöver känna sig sedda och behöver mötas med empati och lyhördhet. Detta i sin tur kan leda till tidiga insatser av resurser och stöd som behövs. Kompetens och god kommunikation är väsentlig för att sätta in de specifika resurser och stöd som behövs och därmed främja hälsa hos närstående och anhöriga. / Background: Alzheimer's disease leads to impaired cognitive abilities. It mainly affects memory and communication skills and gradually limits the individual's ability to cope with everyday life itself. Relatives are very important in the care of the affected person and this means a great responsibility since the need for care of the affected person increases as the disease progresses. Aim: The aim was to illuminate the experiences of loved ones caring for a relative with Alzheimer's disease Method: A qualitative review of literature based on nine scientific articles from the databases Cinahl complete and PubMed.  Results: Results showed both negative and positive experience, however, the negative experiences were in majority. Challenges caused by the caring role led to feelings of burden, loneliness, isolation, loss and grief. The importance of receiving support was described. Development in role of caregiver led, to the acceptance of the situation, and the acceptance of the relative no matter what phase of the illness he/she was in.  Discussion: Increased knowledge of healthcare professionals and a better understanding of the symptoms that manifest early in the course of the disease can lead to early intervention by relatives. Relatives and their loved ones need to feel seen and need to be met with empathy and sensitivity. This in turn can lead to early deployment of the resources and support needed. Competence and good communication are essential for putting in place these specific resources and support that is needed and thereby promoting the health of the relatives and their loved ones.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka vilka effekter kontakten med sällskapsdjur har för äldre personers hälsa och välbefinnande. Metoden var en litteraturstudie där tio artiklar granskades. Studien visar att djurs närvaro har ett flertal positiva effekter framförallt i vården av äldre med Alzheimers sjukdom. Dessa uppvisade en högre grad av socialisering och en lägre grad av beteendestörningar i närvaron av djur. Även friska äldre påverkades positivt av relationen med djur då det gällde sociala kontakter och graden av fysisk aktivitet. Slutsatsen är att djurterapi är en intervention som har stor potential att fylla ett behov hos äldre människor som annars är svårt att tillgodose. / The purpose of this study was to examine what effects the presence of animals has on the health and wellbeing of elderly persons. The method used was to review ten articles. The study shows that pets have several positive effects, primarily in the care for elderly with Alzheimer’s disease. These individuals showed a higher degree of socialization and a lower degree of agitated behaviours in the presence of animals. Healthy elderly were also influenced in a positive way by the relation with animals in regards to socialization and the degree of physical activity. The conclusion is that pet-therapy is an intervention that has a great potential to fulfil a need in elderly people that is otherwise hard to provide for.