Bakgrund: Amyotrofisk Lateralskleros (ALS) är en obotlig sjukdom som kännetecknas av progressiv förlamning. Förlamningen påverkar personens benrörelse, tal, svalg och andning och leder slutligen till döden. Överlevnadstiden efter första symtom är i genomsnitt 16 – 48 månader. Sjukdomen är svårdiagnostiserad och direkt efter diagnostisering inleds en palliativ vård. Orsaken till sjukdomens uppkomst är okänd och personer med ALS upplever att ovissheten om hur sjukdomen påverkar kroppen är svår att hantera.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser av att leva med sjukdomen Amyotrofisk Lateralskleros. Metod: En kvalitativ studie baserad på två patografier genomfördes. Som analysmetod användes en kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundmans tolkning. En manifest ansats med latenta inslag användes vid analysering. Resultat: I studiens resultat framkom det att personer med ALS upplevde skiftande känslor i det vardagliga livet. Det framkom även att det var vanligt att personer som lever med sjukdomen hade olika tankar om framtiden. Resultatet formade tre kategorier: Känslomässiga svårigheter med sjukdomen, Livsglädje i dagliga livet och Tankar om framtiden. I resultatet framkom även två underkategorier: Att uppleva sorg och Att uppleva rädsla och skam. Slutsats: Att drabbas av ALS innebar en stor förändring i livet. Många känslomässiga svårigheter uppkom i samband med sjukdomen. Trots detta upplevdes livsglädje och det bidrog till att personerna kunde njuta av livet.

Bakgrund: Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en sällsynt sjukdom och i Sverige drabbas cirka 200 individer varje år. Vid ALS dör motorneuroner i hjärnan, hjärnstammen samt ryggmärgen som styr skelettmuskulaturen och det orsakar förlamning. Personerna som lever med ALS får en palliativ diagnos. Syfte: Syftet med studien var att beskriva individers upplevelse av att leva med ALS. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på patografier har tillämpas till denna studie. Innehållsanalysen har gjorts med hjälp av Granheim och Lundmans tolkning av en innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på fyra olika kategorier. Dessa kategorier förklarar hur upplevelsen är att leva med ALS. Kategorierna är känslor av sorg, känslor av uppgivenhet, känslor av ett accepterande och känslor av lycka. Slutsats: Resultatet ifrån föreliggande studie påvisade att sjukdomen ALS orsakar blandade känslor. Individerna kan uppleva en sorg men samtidigt en lycka. Trots närvaro av livshotande sjukdom kan en individ uppleva lycka och känna sig levande.

Bakgrund: Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige och är en av de fem vanligaste cancerformerna i världen. Prostatacancer kommer ofta smygande och visar inte symtom förrän cancern har kommit långt i sin utveckling och är då svår att bota. Att insjukna i prostatacancer blir livsomvändande för män. Över en natt befinner de sig plötsligt i en ny värld där de ska genomgå behandling och hantera påfrestande biverkningar från behandlingen. Syfte: Syftet med studien var att belysa mäns upplevelser av att leva med prostatacancer under det första året efter sjukdomsbeskedet. Metod: Metoden som valdes för att besvara studiens syfte var en kvalitativ litteraturstudie, som baserades på patografier skrivna av män som fått diagnosen prostatacancer. Analysen av de fyra utvalda patografierna utfördes med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier, Motstridiga tankar och känslor om att få prostatacancer, Livet tar en annan form och Funderingar över framtiden. Studien belyser hur män som insjuknar i prostatacancer ställs inför fysiska och psykiska förändringar. I resultatet presenteras männens påfrestningar från att de får beskedet till genomgående behandling och hantering av framtiden. Gemensamt för männen var att de värdesatte att få kunskap om sin situation och betydelsen av de nära relationerna med familj och vänner. Sjukdomen skapar en förändrad livssyn då döden kommer dem nära, samtidigt får de en stark livsvilja och tacksamhet till livet. Slutsats: I livsomställningen tampas männen med biverkningar som begränsar dem i vardagen. De handskas med tankar och känslor som ger upphov till nya perspektiv i livet. Sjuksköterskan spelar därmed en central del i processen eftersom att professionen kan tillgodose patienten med information och stödja männen i livsomställningen.

Bakgrund: En av de vanligaste behandlingarna mot bröstcancer är cytostatika. Denna behandling upplevs som påfrestande då det ger biverkningar i form av illamående, trötthet, smärta och håravfall. Yngre kvinnor som ej genomgått menopaus och insjuknar i bröstcancer är i en annan period i livet jämfört med de i genomsnittsåldern (60+). Det är därför viktigt att sjuksköterskan arbetar personcentrerat för att kunna bemöta dessa kvinnor under deras behandling med cytostatika och hur det kan påverka deras dagliga liv. Personcentrerad omvårdnad utgår ifrån deras livssituation och bidrar förhoppningsvis till ett minskat lidande. Syfte: Syftet med studien var att belysa yngre kvinnors upplevelser av cytostatikabehandling vid bröstcancer. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på tre patografier. Resultatet har analyserat med inspiration av Graneheim och Lundmans sammanställning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysförfarandet resulterade i tre kategorier: Kroppsliga förändringar, Emotionella reaktioner och Längtan till ett vanligt liv. Kroppsliga förändringar har underkategorin: Att förlora sitt hår. Resultatet indikerar på att cytostatikans effekter påverkade kvinnorna negativt. Håravfallet gav en förändrad självbild och framkallade en känslostorm där ångest och rädsla var mest framträdande. Trots cytostatikabehandlingens effekter kände kvinnorna hopp och en längtan att få återgå till sitt vanliga liv. Slutsats: Det var när cytostatikabehandlingen påbörjades som kvinnorna i studien upplevde att de blev sjuka. Cytostatikabehandlingen medförde en insikt av allvaret i situationen när effekten av cytostatikan främst gav kvinnorna kroppslig påverkan. En fördjupad förståelse för dessa kvinnors situation ger sjuksköterskan större möjlighet att skapa ett bättre möte och ge personcentrerad omvårdnad utifrån deras individuella förutsättningar. Vidare forskning krävs för att sjuksköterskan ska få en djupare förståelse för hur cytostatikabehandling kan påverka yngre kvinnors livssituation.

Bakgrund:  Humant immunbristvirus (hiv) är en sjukdom som aldrig läker men med bromsmedicinerna kan livet för de drabbade fortsätta som innan. Sjukdomen har funnits i ca 30 år och fortfarande finns mycket skam och oro kring diagnosen. För att sjuksköterskor ska kunna utföra personcentrerad omvårdnad och ha ett professionellt bemötande är det viktigt att de innehar kunskap och kännedom om hur det är att vara hiv-positiv. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser efter att ha blivit diagnostiserade med hiv. Metod: Litteraturstudien baserades på fyra patografier. Dataanalysen genomfördes utifrån Elo och Kyngäs beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom trehuvudkategorier och niounderkategorier. Personernas upplevelser efter att ha diagnostiserats med hiv var många och var ofta relaterade till varandra. Upplevelsen av hur hiv påverkat livslusten, både positivt och negativt, var ett tydligt genomgående tema. Personerna beskrev även upplevelsen av hur stödet hade stor betydelse för att de skulle kunna leva ett bra liv trots diagnosen samt stigmatiseringen och dess påverkan på bemötandet. Slutsats: Personer som lever med en hiv-diagnos upplevde skam och oro kring sin situation. Bristen på kunskap hos sjuksköterskor ledde till att de blev dåligt bemötta när de sökte vård. Under den tid personerna saknade stöd från närstående och bekanta upplevde de ofta en ökad ångest och nedstämdhet och i vissa fall även depression. Stödet från närstående utgjorde en stor del i att förbättra deras livssituation och hjälpte dom att acceptera sin diagnos.

Bakgrund: Utmattningssyndrom är en diagnos där insjuknandet ofta sker plötsligt och sjukdomsförloppet är långt. Det orsakas av långvarig stresspåverkan och ger både fysiska och psykiska symtom, men när personen med utmattningssyndrom söker vård känner de sig ofta inte hörda. För att kunna återhämta sig behövs det olika åtgärder och sjuksköterskan kan finnas som ett stöd för att identifiera åtgärder för individen. Exempel på åtgärder kan vara fysisk aktivitet, vila och identifiering av mönster som gav upphov till symtomen, men för att hitta andra och fler betydande åtgärder krävs det ytterligare forskning.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av åtgärder som har betydelse för återhämtning från utmattningssyndrom. Metod: I studien gjordes en kvalitativ analys av patografier och den genomfördes med en induktiv ansats. Analysen gjordes som en innehållsanalys med hjälp av Lundman och Graneheims modell, där meningsbärande enheter, kondensering, koder, underkategorier och kategorier används.  Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med två tillhörande underkategorier per kategori. De resulterande kategorierna, Mental återhämtning, Åtgärder för att bryta vardagliga mönster och Ett nytt tankesätt. Tillsammans beskriver kategorier och underkategorier upplevelsen av betydande åtgärder vid återhämtning från utmattningssyndrom.  Slutsats: Flera åtgärder upplevdes ha betydelse för de olika personerna, det rörde sig om åtgärder som fysisk aktivitet, vila, förändringar i strukturen på vardagen och även förändring hos sig själv och den egna attityden. Många åtgärder var gemensamma för alla men en uttryckte att sjuksköterskan haft en betydelse. Med hjälp av Roys adaptionsmodell gick det att se vilken roll sjuksköterskan kan spela för att identifiera och främja dessa åtgärder.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen i Sverige och varje år insjuknar cirka 15 000 personer. Det finns inget botemedel utan hälso- och sjukvårdens insatser bör riktas mot att underlätta tillvaron för personen som insjuknat. För att sjuksköterskan på bästa sätt ska kunna bemöta den unika upplevelsen en person har av den egna sjukdomsupplevelsen bör sjuksköterskan tillämpa personcentrerad vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers egna upplevelser av att leva med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på patografier. Innehållsanalys utförd utifrån Graneheim och Lundmans pedagogiska modell för textanalys med en manifest ansats. Resultat: I studien framkom tre kategorier. Under kategorin Ett förändrat jag beskriver personerna med sjukdomen hur den förändrar deras person och begränsar deras kapacitet. Under kategorin Ett förändrat socialt liv upplever personerna förändringar i de nära relationerna, ett ökat behov av stöd samt en upplevd förändring ibland andra när sjukdomen är uttalad. Den sista kategorin Sjukdomen som ett hot mot den egna existensen visar att personer med sjukdomen upplever avsaknad av kontroll i sjukdomens förödande process och att framtiden är oviss. Samtidigt förser dock sjukdomen personerna med en möjlighet att ta till vara och uppskatta varje dag. Slutsats: Studiens resultat visar att personer med Alzheimers sjukdom upplever att livet förändras i grunden. Den egna personen förändras, det sociala livet påverkas och att sjukdomen verkar som ett hot mot den egna existensen. Genom att sjuksköterskan känner till hur personer med Alzheimers sjukdom kan uppleva sin tillvaro med sjukdomen kan sjuksköterskan stärka vårdrelationen och sätta personen i centrum för vården.

Bakgrund: Hiv, humant immunbristvirus, är en kronisk infektionssjukdom som överförs via kroppsvätskor. Det förekommer fortfarande mycket stigma kring sjukdomen, vilket medför att de personer som lever med hiv ofta blir stigmatiserade både från allmänheten och sjukvården. Detta påverkar personer som lever med hiv negativt och konsekvenserna av detta kan bidra till en försämrad hälsa och välbefinnande. Sjuksköterskor är i behov av mer kunskap och förståelse för hur personer som lever med hiv upplever stigmatiseringen. Detta för att på så sätt kunna motarbeta de faktorer som bidrar till stigmatisering samt för att främja en god personcentrerad omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av att leva med hiv, med fokus på stigmatisering. Metod: En kvalitativ studie baserad på fyra stycken patografier. Dataanalysen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) uppfattning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter att dataanalysen genomfördes resulterade det i 5 kategorier: ”Att känna skuld, skam och självförakt”, ”Att själv vilja ta avstånd från omgivningen”, ”Att bli bemött med särbehandling och okunskap från sjukvården”, ”Att mötas av fördomar” och ”Att känna sig exkluderad”. Slutsats: Det framkom att personer som lever med hiv upplevde skuld och skam på grund av sin sjukdom, vilket medförde att de stigmatiserade sig själva. Rädsla över att behöva berätta för någon om sin sjukdom drev många personer som lever med hiv till att genomgå en självvald isolering. Det visade sig också att de personer som lever med hiv upplevde stigmatisering från både sjukvården och övriga samhället genom exempelvis okunskap och särbehandlingar. Stigmatisering visade sig genom att det förekom mycket fördomar kring hiv, samt att många människor i omgivningen tog avstånd från dessa personer, vilket bidrog till en exkludering av personer som lever med hiv.

Bakgrund: Anorexia Nervosa (AN) kännetecknas av att medvetet minska i vikt och samtidigt bibehålla en känsla av att vara överviktig. Sjukdomen tyder på en viktnedgång som understiger 15 procent av den normala kroppsvikten. De yngre kvinnorna med AN kan mötas i öppenvården men även i slutenvården beroende på sjukdomens utsträckning. I möten har relationen mellan kvinnan och sjukvårdspersonal en stor inverkan på kvinnans upplevelser av möten och kan avspegla hur kvinnan upplever sin situation.   Syfte: Syftet var att beskriva yngre kvinnor med Anorexia Nervosas upplevelser av möten med sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturstudie med en kvalitativ metod där en induktiv ansats tillämpades. Studien var baserad på fem patografier som analyserades med hjälp av Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I studiens resultat framkom fem huvudkategorier: Bli tagen på allvar, Känna förtroende, Känna sig utlämnad, Bristande tillit och Känna oro och rädsla. I möten beskrev de yngre kvinnorna med AN hur de mötte sjukvårdspersonal som ingav ett lugn och som var genuint intresserade att lyssna till kvinnornas berättelser. De yngre kvinnorna kunde även uppleva att de ständigt tvingades upprepa sig i möten. Känslan av bristande tillit stärktes när sjukvårdspersonalen inte visade sympati eller när de uppträdde på ett okänsligt sätt. Även känslor av oro och rädsla kunde uppkomma i möten med sjukvårdspersonal.  Slutsats: Resultatet gav en inblick i yngre kvinnor med ANs upplevelser av möten med sjukvårdspersonal. Det framgick att det var av vikt att möta sjukvårdspersonal som ingav ett förtroende och där kvinnorna upplevde att de blev tagna på allvar. Kvinnorna kunde också uppleva att de tvingades upprepa sig i möten men även att de inte kände sig förstådda av sjukvårdspersonalen. En ökad förståelse för de yngre kvinnorna med AN kan ge ökad kunskap för sjukvårdspersonalen i framtida möten.

Bakgrund:  Malignt melanom är en sjukdom som har ökat och eskalerat de senaste tio åren i Sverige. Sjukdomen kan drabba alla men det är sällan barn blir drabbade. Att få en cancerdiagnos kan upplevas som påfrestande och många personer reagerar med oro och nedstämdhet.                                                                                                      Syfte: Syftet var att belysa vuxna personers upplevelser av att leva med sjukdomen malignt melanom.                                                                                                      Metod: Litteraturstudien utgick utifrån en kvalitativ metod med induktiv ansats. Det insamlade innehållet från fyra patografier analyserades enligt Graneheim & Lundmans (2017) beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys.                                                    Resultat: I resultatet framkom det tre huvudkategorier och sju underkategorier. Den första huvudkategorin var att hantera sjukdomens osäkra förlopp där olika upplevelser från det perspektivet beskrivs. Den andra huvudkategorin var rädslor till följd av sjukdomen där personernas upplevelser av olika rädslor beskrivs. Den tredje och sista huvudkategorin beskriver de kroppsliga förändringar som personerna med malignt melanom upplevde.                                                                                        Slutsats: Att leva med sjukdomen malignt melanom medför många upplevelser hos olika individer. I denna studie framkom det både gemensamma och enskilda upplevelser från personer som har levt med malignt melanom.