<p><strong>Syfte:</strong> Att göra en kostnadsanalys mellan tillverkningsmetoderna Modular Socket System (MSS) och gipsavgjutning med standardlaminerad hylsa (GASL) på transtibial nivå för att se vilken metod som är mest lönsam ur ett landstingsperspektiv.</p><p><strong>Metod:</strong> Data samlades in under nio veckor genom att sammanlagt 20 patienter följdes på två ortopedtekniska verkstäder.  Deras kostnader kartlades gällande tillverkning av en fungerande protes, där tillverkningsmetoden var MSS eller GASL. I en kostnadsanalys belystes tidsaspekter och materialkostnader. Andra faktorer som studerades var leveransdagar, antal besök och resekostnader. Det gjordes även en känslighetsanalys på osäkra variabler för att belysa deras påvekan av resultatet.</p><p><strong>Resultat:</strong> Totalt sett var kostnaderna för MSS signifikant högre jämfört med GASL. Detta berodde på en signifikant högre materialkostnad som inte kompenserades av en låg arbetstid och arbetskostnad. Med MSS levererades protesen samma dag medans genomsnittet var 17 dagar för GASL. Under den långa leveranstiden förekom även ett genomsnittsbesök på 2,5 gång men vid MSS endast ett. Fördelar med endast ett besök var reducerade resekostnader och mindre förlorad arbetstid för patienterna.</p><p><strong>Konklusion:</strong> Ur ett landstingsperspektiv var kostnaderna för MSS högre i jämförelse med GASL när grundpriserna studerades. Men från patientens sida skulle MSS troligen föredras eftersom få besök antagligen värderas högt då resandet är reducerat och leveransen sker samma dag. Innan en klinisk rekommendation kan göras behövs ytterligare studier för att få ett bredare perspektiv av kostnader och effekter mellan de båda alternativen.</p><p><strong> </strong></p>

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 2003. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 37-41).

Bakgrund: Amputation innebär att en extremitet eller ett organ tas bort från kroppen som ett resultat av långvarig sjukdom, fysiskt trauma, tumör eller missbildning. Globalt sett orsakas amputation av ett trauma, men i väst världen är hjärt-kärlsjukdomar den största orsaken till amputation. En traumatisk amputation kan ske oväntat, detta kan leda till förtvivlan och sorg. Människor som har hjärt-kärlsjukdomar eller diabetes kan ha levt med svåra smärtor i extremiteten under en längre tid, då kan amputation lindra smärtan. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser efter amputation av nedre extremitet. Metod: För att besvara studiens syfte genomfördes en systematisk litteraturstudie, vilket bygger på granskning och sammanställning av vetenskapliga artiklar. Litteratursökningen genomfördes via databaserna CHINAHL, PubMed, PsycINFO och Scopus. Åtta vetenskapliga artiklar bedömdes relevanta för studiens syfte. Analysmetoden gick ut på att läsa de valda artiklarna och sedan jämföra studiernas resultat för att identifiera likheter och olikheter. Resultat: Efter sammanställning av de åtta studierna identifierades tre övergripande rubriker: sociala förändringar, leva med smärta och hantera vardagen. Konklusion: Studiens slutsats är att livssituationen förändras på olika sätt för patienter som genomgått amputation av nedre extremitet. Strategier och stöd hjälper patienterna att rehabilitera sig och återfå känsla av självständighet.

The present study used phenomenology to inquire about the quality of life experiences of six adults who had undergone an amputation. This study also explored how the adults perceive their lives. All participants resided in Western Canada and had undergone an upper limb amputation several years prior to the study. Each participant was interviewed twice. Some of the interview questions were from Roberts and Cairns’ (1999) adaptation of Keith and Schalock’s (1994) QOL model. Interviews were conducted, transcribed, and thematically analyzed. Results indicated that some participants experienced a change whereas others reported stability in quality of life. The data analysis revealed specific categories, clusters, and themes of participants’ quality of life experiences. Quality of life categories related to empowerment, satisfaction and well-being, and the social realm. Participants described their lives as being significantly changed as a result of an amputation. The data analysis also revealed specific categories, clusters, and themes of participants’ perceptions of their lives. Psychological attributes and health care were two categories. The present study offers implications for several groups of people. / Graduate

No description available.

Thèse--Paris.

Syfte: Denna studie syftar till att undersöka vilken behandlingsmetod, plasticitetsgrundad eller icke-invasiv neuromodulering som presenterar bäst resultat av smärtlindring hos personer som upplever fantomsmärtor efter en amputation. Metod: Litteraturundersökningen utfördes i 3 databaser; MEDLINE, CINAHL och PsycINFO. Inkluderingskriterier användes för urval av studier. Bedömning av studiernas risk för bias gjordes med hjälp av mallar från Joanna Briggs Institut. Relevant data kopplad till frågeställningen extraherades och analyserades. Resultat: Totalt åtta artiklar inkluderades, där två presenterade resultat från icke-invasiv neuromodulering och sex studier inkluderade plasticitetsgrundade metoder. Smärtskalor mellan 0-10 användes för att mäta förändringen av smärtan. Den kritiska bedömningen drog slutsatsen att det saknades studier av hög kvalitet som inkluderar kontrollgrupper. Bevisen som analyserats i den aktuella studien indikerar att plasticitetsgrundade metoder tycks ge bättre smärtreduktion jämfört med icke-invasiv neuromodulering. Slutsats: Baserat på resultaten kan inte denna studie presentera bevis starka nog för att avgöra vilken grupp av metoder som har bäst smärtlindrande effekt. Brist av högkvalitativa studier inom området, i kombination med heterogenitet mellan inkluderade studier resulterar i att ingen slutsats kan dras. / Aim: This study aims to determine which treatment method, plasticity guided or non-invasive neuromodulation, presents the best result in reducing pain for amputees experiencing phantom limb pain. Method: Literature search was performed in 3 databases; MEDLINE, CINAHL and PsycINFO. Eligibility criteria were used for study selection. Critical appraisal tool by Joanna Briggs institute was used to assess the included articles’ risk of bias. Data relevant to the research question were extracted and analyzed. Result: A total of eight articles were included, where two presented results from non-invasive neuromodulation and six studies included plasticity guided methods. Pain scales ranging from 0-10 were applied as outcome measures to monitor improvements in phantom limb pain. The critical appraisal concluded lack of high-quality study designs including control groups. The evidence analysed in the present study indicate that plasticity guided methods appear to provide the best pain reduction when compared to non-invasive neuromodulation. Conclusion: Based on the results, this study does not present evidence strong enough to state which methods present the best pain reduction. Due to low amount of research within the field, combined with heterogeneity between included studies, no conclusion can be made.

<p>Varje år insjuknar många människor världen över i sjukdomen diabetes mellitus och antalet insjuknande per år väntas öka. Sjukdomen är i de flesta fall kronisk och för med sig flertalet komplikationer. En av dessa komplikationer är amputation av nedre extremiteter på grund av sämre blodförsörjning. Syftet med denna studie var att beskriva hur diabetespatienter upplever sin livskvalitet efter en amputation. Studien är en litteraturstudie som genomfördes enligt Polit, Beck och Hungler (2005). Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; fysisk livskvalitet, psykisk livskvalitet och social livskvalitet. Studien visar att livskvaliteten för de diabetespatienter som amputerats är lägre än för de diabetespatienter som känner sig friska men bättre än för de diabetespatienter med pågående fotsår. Livskvaliteten efter amputation påverkas av en rad olika faktorer till exempel; rörlighet, smärta, psykisk status, protesanvändande och patientens sociala nätverk.</p>

Magister Scientiae (Physiotherapy) - MSc(Physio) / Background: Globally, the leading cause of lower limb amputation is diabetes mellitus. In South Africa, there is a rise in diabetes-related lower limb amputation with a marked increase in the number of persons with diabetes mellitus in rural areas. However, there is no information on the number of people who are living with a lower limb amputation. An amputation does not only have an impact on a person’s physical functioning but can result in poor quality of life, dependence and exclusion from societal participation. Rehabilitation and prosthetic interventions are known to facilitate those with a lower limb amputation to return to independence in activities of daily living, improved quality of life and inclusion in society. Access to health care is very challenging for persons living in rural areas. Challenges to accessing health care include limited rehabilitation staff, harsh terrain and far distances from services, a lack of access to transport, or the lack of confidence in the service provided by the healthcare institutions. For optimal and patient-centred outcomes, rehabilitation services are of paramount importance. Due to the challenges with providing services in rural areas, community-based rehabilitation is the ideal model for providing rehabilitation to persons with lower limb amputation in rural settings. In order to plan an appropriate community-based approach to rehabilitation, establishing the prevalence of disability and patient-specific needs are imperative. Aims of the study: The aims of this study were firstly, to determine the period prevalence of people living with a lower limb amputation within the rural OR Tambo District of the Eastern Cape in order to determine the need for services and secondly, to gain a deeper understanding of the rehabilitation needs of persons living with a lower limb amputation within the rural OR Tambo District of the Eastern Cape.

EINLEITUNG: Zur Behandlung der pAVK existieren verschiedene Behandlungsansätze. In dieser Studie soll die konservative intravenöse Therapieform, bestehend aus den Prostaglandinen Ilomedin® und Prostavasin® sowie dem Medikament Dusodril®, dargestellt werden. Die Schwerpunkte liegen auf der Betrachtung des Beinerhalts und des Überlebens sowie einem Vergleich zur Bypasstherapie und der Betrachtung des Kosten-Erlös-Verhältnisses. METHODEN: Anhand der SAP-Abrechnungsdatei, einer Datenbank und der Stationsbücher wurden alle Patienten der gefäßchirurgischen Station erfasst, die zwischen den Jahren 1993 und 2007 an der Universitätsklinik Würzburg auf Grund einer pAVK konservativ behandelt wurden. Zusätzlich wurden die entsprechenden Hausärzte anhand einer Follow-Up Studie zu dem weiteren Krankheitsverlauf der Patienten befragt. ERGEBNISSE: Von den insgesamt 94 Patienten litten 80 (85,1 %) an einer kritischen Ischämie. Je 40 (42,5 %) Patienten erhielten Ilomedin® und Prostavasin®, 14 (15 %) wurden mit dem Medikament Dusodril® therapiert. Die mittlere Therapiedauer lag bei 9,1 Tagen. Insgesamt mussten 18 Majoramputationen (19,1 %) durchgeführt werden, wobei besonders Patienten im Stadium 4 (88,8 %) betroffen waren (p=0,0024). Der 5-Jahres-Beinerhalt der Gesamtkollektivs lag bei 77,6 %. Schon im ersten Jahr nach Therapieende verstarben 22 % der Patienten, wobei sich sowohl die Herzinsuffizient (p=0,004), als auch eine KHK (p=0,008) als prognostisch ungünstig erwiesen. Ein Zusammenhang zwischen den pAVK-Stadien und den Überlebenschancen der jeweiligen Patienten konnte nicht festgestellt werden. Die mittlere Lebenserwartung des Kollektivs lag bei 3,5 Jahren. Sowohl in der Gruppe mit, als auch in der Gruppe ohne Revaskularisationsmöglichkeit war der Wert für den 5-Jahres- Beinerhalt für die Patienten ohne Bypass günstiger (94 % bzw. 75 %), als für die Patienten, die sich einer Bypassoperation unterzogen hatten (70 % bzw. 60 %). Der Kosten-Erlös-Vergleich zeigte eine Unterdeckung in allen Stadien der pAVK, welche im Stadium 2 besonders gravierend war (3751,38 € Kosten pro Patient vs. 1532 € Erlös [F65D] nach DRG-Prinzip). 80,7 % dieser Kosten sind auf den stationären Aufenthalt zurückzuführen. SCHLUSSFOLGERUNG: Die konservative intravenöse Therapieform der pAVK hat, auch bei einer deutlich kürzeren Therapiedauer als empfohlen, einen anhaltend amputationsvermeidenden und präventiven Effekt in Fällen. Bei Patienten mit einer Revaskularisationsmögichkeit scheint sie zudem eine Alternative zur Bypasstherapie darzustellen. Das Kosten-Erlös-Verhältnis ist allerdings, auf Grund der hohen anfallenden Kosten des stationären Aufenthalts, als ungünstig einzustufen. / INTRODUCTION: There are different options of treating PAOD. This study describes the conservative intravenous therapy, including Dusodril® and the prostaglandins Ilomedin® and Prostavasin®. The main focus is set on limb salvage, the survival rates, comparison to bypass surgery as well as the financial situation. METHODS: With the help of a SAP-accounting-file, a database as well as the station records, all PAOD patients who were treated conservatively at the University Hospital Würzburg between the years 1993 and 2007, were included. Additionally, a follow-up study was conducted in which the respective general practitioners were interviewed with regard to the further aetiopathology of the patients. RESULTS: Out of the total of 94 patients, 80 (85,1 %) suffered from severe limb ischemia. 40 patients (42,5 %) received Ilomedin®, 40 (42,5 %) Prostavasin and 14 (15 %) Dusodril®. The mean period of treatment was 9,1 days. Altogether 18 major amputations (19,1 %) had to be conducted, affecting especially PAOD stage 4 patients (88,8 %) (p=0,0024). The 5-year limb salvage rate was 77,6 %. During the first year follow-up 22 % of all patients died. Risk was significantly higher in patients with cardiac insufficiency (p=0,004) and coronary heart disease (p=0,008). There was no coherence found between the PAOD stages and survival. The mean life expectancy was 3,5 years. In the group of patients having the possibility of revascularization as well as in the group without this option, patients which did not receive bypass surgery showed higher 5-year-limb-salvage rates (94 % and 75 %) than the patients of both groups receiving bypass surgery (75 % and 60 %). The financial analysis showed an insufficient proceeds and costs situation, above all in stage 2 PAOD patients (3751,38 € costs per patient vs. 1532 € income [F65D] principle of DRG). 80,7 % of the costs result from hospital residence. CONCLUSION: The conservative intravenous therapy of PAOD shows a lasting and preventing effect on limb, even in shorter periods than suggested. Compared to bypass surgery, the conservative intravenous therapy seems to be an alternative. Nevertheless it hast to be noted that this form of PAOD treatment is very expensive and displays an insufficient proceeds and cost situation.