Bostadsbristen som råder i Sverige har gjort det möjligt för förstahandshyresgäster att göra ekonomisk vinst på otillåtna andrahandsupplåtelser och oskäliga andrahandshyror. Denna möjlighet har gett upphov till att nämnda företeelser är två växande problem på den svenska hyresmarknaden. I kommittébetänkandet Utredningen om åtgärder mot handel med hyreskontrakt (SOU 2017:86) presenteras förslag till revideringar i hyreslagen som är ämnade att motverka dessa problem. I utredningen föreslås att rekvisitet för självständigt brukande vid andrahandsupplåtelser förtydligas. Detta eftersom hyresgästen tidigare med framgång kunnat komma runt ett förverkande av hyresrätten vid otillåten andrahandsupplåtelse, genom att hävda att upplåtelsen avsett inneboende. Vidare ska det förtydligas vad som anses vara en skälig andrahandshyra, eftersom reglerna tidigare ansetts vara svårtillämpade. Med anledning av det senare förtydligandet anser utredningen att det är motiverat att förlänga tidsfristen för återbetalning av oskäliga andrahandshyror, och införa två nya förverkandegrunder som ska bli tillämpliga då hyresgästen otillåtet har gjort ekonomisk vinst på en andrahandsupplåtelse. Dessutom ska förverkandegrunden vad gäller otillåtna andrahandsuthyrningar skärpas, genom att möjligheten att vidta rättelse slopas. Den nuvarande regleringen har resulterat i att hyresgäster, efter att ha vidtagit rättelse, har undgått förverkande av hyresrätten samtidigt som de har kunnat fortsätta hyra ut otillåtet i andra hand. Efter att ha analyserat förslaget ur sociala aspekter samt marknads- och rättssäkerhetsperspektiv kan konstateras att åtgärderna är ingripande gentemot hyresgäster. Trots hyreslagens karaktär av skyddslagstiftning, synes emellertid de föreslagna revideringarna av hyreslagen motiverade för att förbättra hyresmarknadens funktion. Bestämmelsernas avskräckande effekt torde motverka förekomsten av otillåtna andrahandsupplåtelser och oskäliga andrahandshyror. Analysen visar dock att den femåriga preskriptionstid som föreslås vid handel med andrahandskontrakt är oproportionerlig. Dessutom finns det behov av att utreda hur ett barnperspektiv lämpligast kan införas i hyreslagen, eftersom barn är de som drabbas hårdast i vräkningssituationer.

Bostadsbristen är ett allvarligt problem i Sverige och bostadsmarknaden är långt ifrån välfungerande. År 2015 bedömde Boverket att 183 av landets 290 kommuner hade ett underskott på bostäder. 80 kommuner tyckte sig ha en balans mellan bostadssökande och antalet lediga bostäder medan resterande 27 kommuner fann ett överskott på bostäder. Att tilläga är att 82 procent av befolkningen bor i de 183 kommuner som berörs av underskott.Den förra regeringen anser att om vi bättre nyttjar de redan befintliga bostäderna och skapar ett flexibelt utbud av lägenheter genom andrahandsupplåtelse samt gör outnyttjade bostäder tillgängliga på marknaden kan man hjälpa många människor som söker bostad.Syftet med denna uppsats är att utreda, analysera och diskutera varför bedömningen gällande de skäl som krävs för tillstånd till andrahandsuthyrning skiljer sig åt mellan de två nyttjanderättsformerna, bostadsrätt och hyresrätt. Även klargöra vilka skäl som lagstiftare anser vara tillräckliga vid en tillståndsprövning gällande andrahandsupplåtelse. När utredning av eventuella skillnader i skäl för upplåtelse i andra hand är klar besvaras och diskuteras följande frågeställning: Varför är BRLs regler generösare än hyreslagens regler?I uppsatsen undersöks olika bestämmelser för att få en djupare insikt i gällande rätt. Förarbeten, rättspraxis och doktrin har legat till grund för tolkning av lagar och för att ge läsaren förståelse för den praktiska tillämpningen av valda lagrum.Av det insamlade materialet har det framkommit, att det i första hand är den enskilda bostadsrättsföreningen eller hyresvärden som beslutar vilka skäl som anses tillräckliga för tillstånd till en andrahandsupplåtelse. Reglerna i BRL är generösare än motsvarande regler i hyreslagen då bostadsrättshavaren inte behöver åberopa samma tyngd i sina skäl för uthyrningen som en förstahandshyresgäst. Detta på grund av det ekonomiska intresse och uppbundna kapital som bostadsrättshavaren har i sin bostad vilket en förstahandshyresgäst saknar. Det är enligt oss anledningar till varför BRLs syn på godtagbara skäl är generösare än motsvarande regler i hyreslagen. / The housing shortage is a serious problem in Sweden and the housing market is ineffective and greatly hampered. In 2015 the national board of housing, building and planning in Sweden named Boverket, estimated that 183 of the country’s 290 municipalities had a shortage of housing. 80 of the municipalities showed a balance between housing applicants and the number of vacant homes, while remaining 27 municipalities showed a surplus of housing. Important to note is that 82 percent of the population reside in the municipalities affected by the shortage.The previous government believes that by better utilizing existing dwellings and creating a flexible supply of apartments by sublease as well as making unused homes available to the market they can help a lot of people in their search for a home.The purpose of this essay is to investigate, analyze and discuss why there are differences between two forms of tenancies, owner-occupied apartments and rental units, with respect to the reasons thought to be sufficient in the assessment of obtaining permission to sublease. After clarifying differences regarding reasons for sublease, the following question is answered: Why is the law concerning owner-occupied apartments more generous than the law regarding rental units?Various regulations are examined in the essay to create a deeper understanding of the law. Travaux préparatoires, case law and jurisprudence has formed the basis for the interpretation of the statutes and to provide the reader with a deeper understanding of the practical use of selected section of the law.The collected material has illustrated that it is primarily the individual co-operative housing association or landlord who decides what reasons are sufficient to permit a sublease. The rules considering owner-occupied apartments are more generous than the corresponding law for rental units, since the owner of a co-operative apartment does not need to invoke the same substance in their reasons for renting as primary tenant because of their financial interest which a tenant lacks. According to us this is the main reason why the view on acceptable grounds for sublease regarding owner-occupied apartments are more generous than the corresponding laws applied on rental units.