I denna uppsats genomför jag en närläsning av Lauren Weisbergers roman The Devil Wears Prada. Syftet är att undersöka kulturella paradigm och koder; hur de upprätthålls eller bryts genom betydelsebildande handlingar samt hur de manifesteras i huvudkaraktärens kläder. Min utgångspunkt är att det i moderna berättelser finns moraliserande och fostrande budskap till kvinnor där den kvinnliga identiteten genomgående kopplas samman med det yttre, såsom kropp och kläder. Dessa förhållanden analyseras och synliggörs med hjälp av semiologiska verktyg och performativitetsteorin. Jag finner att huvudkaraktärens utveckling på jobbet och dess konsekvenser i privatlivet följs av en yttre förvandling, där kläderna fungerar symboliskt för rådande paradigm och huvudkaraktärens position till det feminina. Huvudkaraktärens utveckling slutar i en ”gyllene medelväg” där hon representerar ”den gyllene medelkvinnan”. Romanen skildrar fostrande både inom paradigmens ramar och mot skapandet av det egna subjektet, och rymmer därför inläsning av flera olika budskap.