<p>Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed.</p><p>Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways.</p> / <p>Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur.</p><p>I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.</p>

Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed. Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways. / Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur. I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.

This essay aim to examine face-threatening acts (FTA) during two lessons with a group of students in class 9 in Sweden. The purpose of the study is to identify and analyze sharp face-threatening acts, how they emerge in the classroom and whatkind of strategies the teacher uses to maintain classroom management. The material is based on sound recordings from October 2021 which have been transcribed and analyzed based on Brown &amp; Levinsons politeness theory. Two participants, one student and one teacher, act as front figures to illustrate examples. Results show that sharp face-threatening acts occur during classes due to possible reasons such as impatience, fewer present adults and the structure of the lesson. The teacher is using a variety of strategies to handle the FTA, among which the strategy of ignoring and continue with the lesson seems to be the most successful to assuage the conflicts. Although it is plausible to assume that a variation of strategies is necessary to maintain authority. / Denna uppsats syftar till att undersöka ansiktshotande handlingar under två lektioner i en klass i årskurs 9. Syftet med studien är att identifiera och analysera skarpa ansiktshotande handlingar, hur de uppstår i klassrummet och vilken typ av strategier läraren använder för att upprätthålla klassrumsordning. Materialet är baserat på ljudinspelningar från oktober 2021 som har transkriberats och analyserats utifrån Brown &amp; Levinsons artighetsteori. Två deltagare, en elev och en lärare, fungerar som frontfigurer för att illustrera exempel. Resultaten visar att skarpa ansiktshotande handlingar förekommer under lektionerna på grund av möjliga orsaker som otålighet, färre närvarande vuxna och lektionens struktur. Läraren använder olika strategier för att hantera ansiktshoten, varav strategin att ignorera och fortsätta med lektionen verkar vara den mest framgångsrika för att lindra konflikterna. Det är dock rimligt att anta att en variation av strategier är nödvändig för att behålla auktoritet.

Syftet med denna fallstudie är att belysa hur makt förhandlas fram genom ansiktsrelaterade åtgärder inom en tävlingsdiskurs och en humordiskurs i tv-programmet Bäst i test. Ett underliggande syfte är även att diskutera vilka implikationer detta har på en lokal nivå, inom själva samtalet, samt även på en global nivå, inom diskurserna,makt i allmänhet och konsekvenser för deltagarna ur större perspektiv. Detta undersöks genom metodensamtalsanalys, även kallat conversation analysis (CA), i kombination med kritisk diskursanalys och teorier om humor och socialt ansikte, ansiktshotande åtgärder och ansiktsräddande åtgärder. Studien visar att en av domarna framgångsrikt utövar makt inom tävlingsdiskursen genom ansiktsräddande åtgärder gentemot tävlingsdeltagarna medan en annan domare, i egenskap av professionell komiker, framgångsrikt förhandlar till sig makt inom humordiskursen genom ansiktshotande åtgärder. Tävlingsdeltagarna i sin tur lyckas framgångsrikt förhandla makt inom humordiskursen men blir även avvisade inom både humordiskursen och tävlingsdiskursen. Genom interaktionerna i Bäst i test menar jag även att komikerna som framgångsrikt förhandlat sig till makt inom humordiskursen även framgångsrikt har stärkt sina varumärken och karriärer.

Syftet med föreliggande studie var att studera de avdramatiserande strategier som förekommer under logopedisk afasi- och barnintervention samt att jämföra dessa interventionstyper. Vidare syftade studien till att beskriva hur dessa strategier påverkar interaktionen mellan logoped och patient. Vald analysmetod har influerats av Conversation Analysis (CA) eftersom det är en metod som kan användas för studier av interaktionen mellan människor. Materialet för analysen har utgjorts av sex samtal inom afasiintervention och åtta samtal inom barnintervention. Vid analysen av materialet till föreliggande studie blev det tydligt att det främst är logopeden som använde avdramatiserande strategier och detta skedde något oftare inom barnintervention än inom afasiintervention. I samma material var det relativt ovanligt att patienten använde avdramatiserande strategier. I de fall detta förekom bland patienter var det för att skydda sitt eget ansikte, till skillnad från logopedens användning som främst syftade till att skydda patientens ansikte. I resultaten framkom inga större skillnader gällande vilka avdramatiserande strategier som användes, däremot fanns skillnader i hur ofta de användes samt i hur de tillämpades. En annan tydlig skillnad vid jämförelse av interventionstyperna var att logopeden inom barnintervention oftare använde en stigande grundton som en artighetsstrategi, vilket i vissa situationer fungerar avdramatiserande. Gällande interaktionen ser de avdramatiserande strategierna till att samtalet fungerar och förs framåt inom de båda interventionstyperna. Behovet av de avdramatiserande strategierna blev tydligt när de inte fungerade och patienten till följd av detta upplevde ansiktshot. Sammanfattningsvis låg den största skillnaden mellan de studerade interventionstyperna i hur logopeden anpassade de olika strategierna till en vuxen person med afasi respektive ett barn med språkstörning.

Mirja Unge is a Swedish author who often writes about young people and the tough situations they face. She writes both plays and short-stories and is acclaimed for her dialogue. The aim of this essay is to examine Unge’s dialogue style and how potential face-threatening situations are portrayed. To reach my aim I pose questions regarding the conversational support in two of Unge’s literary works, the short story Det var igår bara and the play Mariella and compare the result. The dialogues analysed both tackle the sensitive subject of sexual assault, a topic that is potentially face-threatening. The analysis is based on the theoretical and methodical framework of conversation analysis. The conversational support is analysed through “keys” that unlock interesting points in the conversation. The keys in this essay are ‘topic generation’ and ‘topic shifts’. The results show that in the text with the most conversational support (the short story) the subject of assault is avoided and only appear in the characters thoughts. In the play on the other hand there is very little conversational support, but the character tells the whole story in a direct manner. This indicates that the situation in the short story is more face-threatening than in the play. However there are other aspects in the dialogue that makes the conversation difficult for the characters in both stories.