Det primära syftet med vårt examensarbete var att undersöka vilka undervisningsmetoder som används i olika verksamheter, samt hur praktiker inom skolan ser på integrering av autistiska barn. För att ta reda på detta har vi dels tagit del av tidigare genomförd forskning, dels har vi även gjort egna empiriska studier. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med personer från tre olika yrkesgrupper. Detta för att få mångfald och olika perspektiv på vår problemformulering. De resultat vi kommit fram till stämmer förhållandevis väl överens med den litteratur vi tagit del av. Både intervjupersonerna och litteraturen framhåller TEACCH, den tydliggörande pedagogiken, som det förhållningssätt som är mest vedertaget samt effektivt. Vad det gäller integrering är uppfattningarna inte lika väl överensstämmande. En del av litteraturen ansåg integrering som något negativt, medan resterande påpekade dess positiva delar. Alla intervjupersonerna ställde sig dock positiva till integrering av barn med autism.

Syftet med min studie var att undersöka om och hur personal arbetar efter tydliggörande pedagogik kring två elever i deras vuxenliv. Det är en man och en kvinna som har diagnosen autism och utvecklingsstörning. När dessa två elever gick i gymnasiesärskolan arbetade pedagogerna med tydliggörande pedagogik. Jag har utgått från en kvalitativ fallstudie och gjort mina intervjuer med personal som arbetar med dessa två elever i deras boende och på daglig verksamhet. Studien visade att personalen har fortsatt att arbeta med tydliggörande pedagogik. De gör det för att personer med autism har svårt att få en struktur på sin dag. Genom att arbeta med schema som består av bilder får personen en struktur på sin dag. De tycker att tydliggörande pedagogik är ett enkelt sätt för personen att förstå sin dag och det går hela tiden att utveckla.Personalen tycker att med tydliggörande pedagogik har autistiska personer fått en möjlighet till kommunikation

This study compared the treatment acceptability of four social skills interventions that are commonly used with children with autism, as rated by parents of children with autism spectrum disorders, general education teachers, and special education teachers. Using the survey method and the Treatment Evaluation Inventory-Short Form, ratings of the acceptability of social stories, cognitive-behavorial programs, peer-mediated interactions, and technological devices were explored. The influence of ethnicity of respondent, age of child, and problem severity on acceptability ratings was also investigated. Major findings were as follows: (a) all four of the social skills programs were viewed as acceptable interventions; (b) treatment acceptability ratings were not influenced by group membership, ethnicity (Caucasian/Non-Caucasian), child age, and problem severity; (c) peer-mediated interactions and cognitive-behavioral programs received the highest rankings, followed by social stories and technological devices; (d) significant associations were found between group membership and the overall rankings of cognitive-behavioral programs and technological devices. Study limitations and implications for intervention are also discussed.

<p>Syftet med vårt arbete var att ta reda på hur man kan integrera elever med Aspergers syndrom i skolan, samt ta reda på vad verksamma pedagoger tycker om integreringen. Vi ville också ta reda på olika material och undervisningsmetoder som kan användas för att integrera elever med Aspergers syndrom. För att få fram svar på dessa frågor har vi använt oss utav en kvalitativ metod, vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med fyra olika personer med olika yrkeserfarenheter. Vi har även tagit del av tidigare forskning för att få olika synvinklar på våra problemformuleringar. Resultatet vi har kommit fram till stämmer väl överens med den litteratur vi läst. För att integrera elever med Aspergers syndrom är det viktigt att ha kunskap och förståelse om funktionshindret samt att se varje individ för sig.</p>

<p>Det primära syftet med vårt examensarbete var att undersöka vilka undervisningsmetoder som används i olika verksamheter, samt hur praktiker inom skolan ser på integrering av autistiska barn. För att ta reda på detta har vi dels tagit del av tidigare genomförd forskning, dels har vi även gjort egna empiriska studier. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med personer från tre olika yrkesgrupper. Detta för att få mångfald och olika perspektiv på vår problemformulering. De resultat vi kommit fram till stämmer förhållandevis väl överens med den litteratur vi tagit del av. Både intervjupersonerna och litteraturen framhåller TEACCH, den tydliggörande pedagogiken, som det förhållningssätt som är mest vedertaget samt effektivt. Vad det gäller integrering är uppfattningarna inte lika väl överensstämmande. En del av litteraturen ansåg integrering som något negativt, medan resterande påpekade dess positiva delar. Alla intervjupersonerna ställde sig dock positiva till integrering av barn med autism.</p>

Thesis (M.A.)--Brigham Young University. Dept. of Linguistics and English Language, 2004. / Includes bibliographical references (p. 75-80).

Thesis (M.S.W.)--Smith College School for Social Work, Northampton, Mass., 2010. / Typescript. Includes bibliographical references (p. 54-57)

Thesis (M.S.)--University of North Texas, May, 2009. / Title from title page display. Includes bibliographical references.

One diagnostic criterion to identify individuals as having an autism spectrum disorder (ASD) is that their communication patterns, social reciprocity, and interactional competence show qualitative impairment (American Psychiatric Association, 2000). And yet, my experience as an individual who was once diagnosed as ASD and my investigations of Internet websites run by and for autistic individuals led me to see that individuals who identify as ASD are not only interested in communicating with others but highly articulate in self-advocating through the affordances of online communication. My research was focused on exploring the communicative experiences of individuals who participated in two websites designed by and for autistic individuals as a means of self-advocacy, WrongPlanet and AspiesforFreedom. The method used to study the two websites was that of participant-observer. Having joined the online groups by introducing myself, I was able to peruse archived postings and current threads available on the websites. I analyzed threads of postings for themes being discussed and for features showing evidence of what Herring (2004) described as online community. Some of the postings were triangulated by interviewing participants. These interviews revealed more personal information about how one chooses to self-advocate and create community online. Results indicated that the forum posts of these two autistic-run websites demonstrated evidence of shared community and self-advocacy through the topics discussed. The autistic individuals I studied seemed to want to be seen as having a difference not a deficit. They acknowledged their struggles, but posited that individuals with ASD have strengths that are uncommon and are currently being under-utilized by society. Their use of the Internet demonstrates how autistic individuals are capable of communicating about a wide variety of topics, and are capable of contributing to the conversation about what makes them similar and different from those whom they call Neurotypical. The significance of this study is that insights I present have a different validity than other studies of autistic individuals conducted by non-autistic researchers. Also, by challenging stereotypes of the capabilities of autistic individuals, a path is created whereby all may benefit from the strengths, talents, and insights they are able to provide. / text

Colleges and universities are experiencing increased enrollment of students diagnosed with autism spectrum disorder (ASD). These students often demonstrate difficulties in social situations, such as interacting with peers or understanding social cues. As a result, students diagnosed with ASD can seem socially awkward and engage in inappropriate behaviors in social contexts. Currently, there are few studies that examine social skills interventions for college students diagnosed with ASD. A well-established intervention for addressing social skill development is video-self modeling (VSM). Until now, VSM research has focused on primary and secondary students, without investigating this intervention's effects on the social skills of individuals in the postsecondary setting. The purpose of this study was to evaluate the efficacy of VSM on social skills for individuals diagnosed with ASD in postsecondary settings. In this study, we examined the effects of VSM on social skills (i.e., social initiations, eye contact, and pausing) using a multiple baseline design across therapists and a multiple baseline design across participants with generalization probes. Results demonstrated high levels of response to VSM for three participants compared to baseline conditions, and moderate response for the fourth participant. / text