Enligt både svensk och internationell forskning är placerade barns skolgång bristfällig. Syftet med denna studie är att utifrån ett barnperspektiv undersöka hur placerade ungdomar mellan 16- och 20 år har upplevt/upplever sin skolgång och hur samspelet mellan dem och lärarna har sett ut, och även om de har fått särskilt stöd under sin skoltid. Frågeställningarna är följande: Vilka erfarenheter och upplevelser av skolan har ungdomar över 16 år som varit eller är placerade i samhällsvård? Hur har samspelet mellan ungdomarna och lärarna/pedagogerna fungerat under skolgången enligt ungdomarna? Har dessa ungdomar fått något särskilt stöd under sin skolgång och vad berättar de om detta? Denna studie är inspirerad av livsberättelse som metodansats och kvalitativa intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Fem personer har intervjuats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har transkriberats. Utifrån berättelserna har teman skapats och analyserats/diskuterats utifrån det sociokulturella perspektivet, barnperspektivet och det relationella perspektivet. Huvudresultaten i studien är att läraren i skolan har en viktig roll för placerade barn. Läraren behöver ge stöd, samspela och se ungdomarna som individer oavsett bakgrund eller prestation. Att ha en social tillhörighet och goda relationer med andra elever och lärare har också visat sig vara betydelsefullt. Ungdomarna nämner också att stödet de har fått i skolan har sett olika ut och upplevts både positivt och negativt. Positivt utifrån att de har fått det stöd de behöver men även negativt med skamfyllda upplevelser där ungdomarna känt sig bortvalda vilket i sin tur har lett till störande beteenden eller att de har gett upp hoppet om att lyckas i skolan.

Barnkonventionen har blivit lag och det ställer högre krav på kommuner och socialtjänst att tillvarata barns rättigheter. Detta gäller i synnerhet barn i samhällsvård, där det sedan länge rapporterats om missförhållanden och brister. Samtidigt är familjehemsbristen ett nationellt problem idag och kommuner har svårt att möta de ökade behoven av familjehem. Syftet med denna studie är därför att undersöka familjehemssekreterares samt familjehems erfarenheter av hur arbetet med familjehem fungerar i Umeå kommun med omnejd. Detta genom semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med familjehemssekreterare och familjehem som sedan analyserades med hjälp av konventionell kvalitativ innehållsanalys. De huvudsakliga resultaten är att stabilitet behövs på många olika plan, såväl i socialtjänstens organisation som i själva familjehemmets situation. Ytterligare framkommer att ett gott samarbete mellan olika aktörer, inte minst mellan socialtjänsten och familjehemmen, är grundläggande för framgångsrika placeringar. Båda grupperna vittnar emellertid om att det i nuläget finns omständigheter som försvårar stabilitet och samarbete. Som exempel nämns nuvarande lagstiftnings betoning på föräldrarätten, socialtjänstens höga personalomsättning och ovisshet vid placeringar. Studiens resultat påvisar ett behov av vidare forskning kring hur framtidens familjehemsvård ska utformas för att åtgärda de brister som föreligger idag. Uppsatsens titel är ett citat från en av studiens intervjuade familjehem.

The aim of this study was to examine whether certain background variables (sex, age group, reasons for placement, amount of problems, involuntary placement/voluntary placement) affect the probability of children/youths being placed in emergency homes (jourhem) and whether these variables correlate with the occurrence of placement breakdown. The material consists of 445 requests for children/youths to be placed in emergency homes in six municipalities within the Stockholm region during a three-year-period (2016-2018). Frequency tables, cross tables and simple and multiple logistic regression were used to analyze the data and Bronfenbrenner's theory of developmental ecology was used as the theoretical framework. Results show that emergency homes differ from other types of placement in some regards: behavioral problems reduced the probability of placement occurring significantly compared to problems relating to the parent's abilities as a caregiver. Youths had a significantly higher risk for placement breakdown than children. Involuntary care reduced the likelihood of placement occurring and increased the risk for placement breakdown compared to voluntary placement. The prevalence of placement breakdowns was similar to the figures found in prior research on other forms of placements. The implications for social work and the need for further research is discussed.