Inledning Många fritidshemsplaceringar avslutas när eleverna är runt 9–10 års ålder, trots att fritidshemmet är en plats för relationsskapande, där vuxenstöd finns och gemenskap framhålls som väsentligt. Skolverket (2022) skriver fram utvecklandet av kamratrelationer som betydande och att undervisningen i fritidshemmet ska ske till stor del situationsstyrt, utefter elevernas egna behov och intressen. Vi har undersökt elevers tankar och erfarenheter om fritidshemmets verksamhet. Syfte Denna studie syftar till att utifrån barns perspektiv utveckla kunskap om vad som bidrar till att 9–10-åringar slutar på fritidshemmet samt undersöka vad som krävs för att de ska stanna längre. Områden som fokuseras är hur elevernas fritid ser ut efter avslutandet, vad de anser är meningsfull fritid och vad som kan bidra till att de stannar kvar längre upp i åldrarna. Metod Med det teoretiska ramverket barndomssociologi och dess begrepp, kamratkulturer, barnperspektiv, barns perspektiv samt barn som aktörer söker vi elevernas egna tankar om fritidshemmet och deras avslutande av fritidshemsplats. Eleverna har fått möjlighet att uttrycka sina åsikter genom kvalitativa intervjuer, närmare bestämt semistrukturerade fokusgrupper. Empirin har analyserats utifrån trestegsmodellen där det som framkommit i elevernas diskussioner har delats in i olika teman. Resultat Resultatet av studien visar kamratrelationers stora betydelse för att elever ska känna meningsfullhet i att vara i fritidshemmets verksamhet. Det visar även att ökat medbestämmande är efterfrågat av eleverna, främst de äldre. Studien belyser hur flertalet som avslutar fritidshemmet är ensamma hemma under eftermiddagarna, inte sällan med följden att de blir stillasittande framför en skärm. Studien upplyser om att det finns ett tydligt behov av vuxenstöd. Framträdande i resultatet är äldre elevers upplevelse av att aktiviteter i fritidshemmet mestadels passar yngre elever och att de bör anpassas utefter ålderns behov.

The purpose of this study is to describe and analyze how social workers participate in the operationalization of children's agency in child welfare research. In order to fulfill the purpose and answer our questions, we have used qualitative semistructured interviews. The study is based on statements from 7 social workers working whit child welfare investigation in small to medium-sized municipalities in south of Sweden. In the analysis of our collected material, we started from the sociology of childhood.  The fact that children are given the opportunity to act themselves is a prerequisite for their right to participation and influence, so that children's agency goes hand in hand with the provisions of the Social Services Act and the Children's Convention on the Influence and Participation of Children. Social security officers working on child welfare investigations should always work on the basis that it is in the best interest for the child. In order for this to be considered fulfilled in practice, the child must be able to express her/his views and wishes, and that they are important in both the investigation process and the decision making.  The result of our study shows that Social Security Officers work actively to promote children's agency and with different strategies motivate the children to actively participate. It has also been found that there are factors that complicate children's participation and, especially, influence in decision making. We found that social security officers look at their responsibility for children's rights to participation and influence as a major and important task, though with different meanings and solutions.