På Beckholmen ligger stockholmsregionens enda aktiva reparationsvarv med kapacitet att ta emot såväl större fartyg samt skärgårdstrafikens fartyg. För att kunna bedriva verksamheten på ett säkert och miljövänligt sätt krävs infrastrukturella investeringar i form av byggnader och anläggningar. Stockholms stad har påbörjat ett programarbete och  presenterat ett förslag till detaljplan som möjliggör dessa investeringar.  Då det handlar om stora investeringar och förändringar i stadsbilden är den nya detaljplanen ett känsligt projekt, särskilt om varvsverksamheten skulle hamna i ekonomiska svårigheter. I det förslag till detaljplan som presenterats hösten 2012 har varsverksamhetens funktioner lagts inom en och samma byggnadsvolym, som till en följd blir väldigt stor.   Frågeställningen i ”Beckholmen bit för bit” är om en detaljplan som låter verksamheten växa mer inkrementellt fördelat på fler byggnader kan göra projektet mer flexibelt.   Efter studier av varvsverksamhetens program samt volym och planstudier, blir slutsatsen att det finns fördelar med att fördela varvsfunktionerna på fler byggnadsvolymer. Särskilt om byggnaderna gestaltas på ett sätt så att kompositionen är öppen för förändring. Ett förslag på en gestaltning som uppfyller dessa egenskaper presenteras även. / The only active shipyard in the Stockholm region  with capacity for large ships and the archipelago fleet is situated at Beckholmen. Large investments in infrastructure and buildings are needed in order to secure the enviroment and worker safety. The city has presented a proposal for new planning enabeling these investments. As the investment are large and the site is sensitive the project has many potential risks, especially if the shipyard should encounter economic difficulties in the future. In the citys planning proposal presented in 2012 the whole program for the shipyard is contained within one single volume.   The question at issue in ”Beckholmen bit by bit” thus is if planning that splits the program into separate buildings and permits incremental growth is prefarable.   After program studies, volume and plan studies the conclusion is that there are many advantages with planning that encourages incremental growth of the shipyard at Beckholmen, especially if the building design is open to change from the beginning. A proposal of a planning and design fulfilling these qualities is also presented.

Transformation of Beckholmen through topological sitemapping of hidden layers.

Det här projektet handlar om att låta industri vara industri och samtidigt lyfta fram de kvalitéer som gör att vi uppskattar det. Programmet består av:   en skrovhall, i vilken upp till 40 m långa båtar ska kunna rullas in med travel lift verkstäder med traverser med en krokhöjd på 5 resp. 10 m. en lyftkran på ett spår.   GV-dockan, en av de enorma anläggningar som bidrar till att göra Beckholmen till en unik plats får en representation ovan mark i form av en väldig kolonnad som bär upp kranspåret. För att säkerställa stabilitet i sidled har verkstäderna kopplats in på ömse sidor om kolonnaden. De lägre verkstäderna har placerats nära dockan och de högre på andra sidan. Skrovhallen blir en utställningsmonter för de båtar som repareras där. Translucenta, ställbara plexiglaslameller säkerställer lämpligt arbetsljus. Uppställningsytan organiseras för att möjliggöra prydlig uppställning av båtar och annat. / This project is all about letting industry be industry and enhancing the features that make us appreciate industrial buildings. The program consists of the following:   A repair hall. Ships measuring up to 40m will be carried into the hall with a travel lift Workshops with overhead cranes with heights ranging from 5 to 10m A crane on a track   The GV-dock, one of the enormous constructions that contribute to Beckholmen’s unique character, will get an aboveground representation in the shape of a huge colonnade that will carry the crane track. To ensure lateral stability, the workshops are connected to the colonnade on both sides. The lower workshops are situated  next to the dock and the higher ones on the other side. The repair hall acts as a display case for the boat currently on repair. Translucent, adjustable Plexiglass blinds prevent the building from being flooded with too much light. The space to the west of the workshops is divided by lines in order to allow for a neat organization of the boats and machines waiting to be repaired.

Projektet är ett varv på Beckholmen. Funktionen har under arbetets gång varit i fokus, att förstå programmet och verksamheten och att utifrån det skapa en fungerande byggnad. Tomten på Beckholmen var begränsad till den del av ön som ligger väster om Gustav Vs docka och för de krav som ställdes på byggnaden genom programmet skulle platsbrist bli en utmaning. Varvet kräver stora volymer, inte minst skrovhallen som mäter uppemot 25 meter i knockhöjd. Denna båtskala, har varit svår att förstå men också skapat möjligheter till annorlunda komponenter i byggnaden så som den enorma porten till skrovhallen och de stora portarna in till verkstäderna.   Beckholmen ligger i Stockholms inlopp och syns därför från många delar utav staden. Varvets olika sidor syns från olika avstånd vilket blivit en del i varvets gestaltning. Den västra delen syns från Stockholms centrala delar, den södra från Söders höjder, den östra från Djurgården och den norra från Stockholms inlopp men också från den kulle på ön som allmänheten har tillträde till. / The project is a shipyard situated on the historic island Beckholmen in Saltsjön. The task has been to understand the complexity of the program and the different functions needed in the building. The site was limited to the western parts of the island and the question of space was a challenge from the beginning of the process. The shipyard contains rooms with enormous proportions, the largest being the room where the boat will be placed. The height of the room is 25 meters. This scale has been hard to understand but at the same time created unusual opportunities in the esthetics of the building, like the enormous doors and facades. Beckholmen is situated in the middle of Saltsjön and will be seen from a lot of places in the city. The different facades of the building will thus be seen from different distances something that has been central in shaping the building. The west part will be seen from the central parts of Stockholm, the south part from the height on Södermalm, the east parts from Djurgården and the north from the sea and the rest of Beckholmen.

Genom att funktionellt och materiellt svara på behovet om en varvsverksamhet på Beckholmen i Stockholm har världen och arkitektens skapande uppstått och formulerats. Metoden har varit mångsidig och komplex, liksom världen. Narrativet blir enkelt, liksom tanken, då den är klar. Arkitektens arbete handlar, åtminstone i detta skede, om att utveckla sin självständighet, självmedvetenhet och världsuppfattning. Den rent organisatoriska uppdelningen av rummet på tomten kunde utföras med hjälp av uppställande och utsorterande av rimliga alternativ med avseende på funktion tills en “bästa lösning” funnes inom den utsatta tid som ansågs vara nödvändig. I detta stadium är arkitekturen ett svar på en önskan om en delvis väderskyddad plats att arbeta inom. Men om denna arkitekt ska kunna arbeta måste arkitekturen sträva efter att ge tillfredställelse i hela sitt möjliga spann. Därmed krävs från arkitektens sida att hon är lyhörd, ödmjuk, modig och läraktig. Inom detta projekt har hon närmat sig byggnadskonsten på flera sätt. Hon har tillägnat sig kunskap om material och byggteknik, främst stålbyggnad, främst genom studier av böcker och genom att titta på befintliga konstruktioner.  Det finns flera sätt att förhålla viljan till materialen, deras sätt att reagera på sin omgivning och byggtekniken. Man kan uppställa oemotsägliga lagar, bygga en strikt verktygslåda inom vilken man kan lugnt kan sätta ihop delar, eller så kan man tillåta känslan att förföras av det obskyra, låta människans vilja vara vild och ostoppbar. Inget av alternativen är absoluta och båda kan argumenteras emot, naturligtvis. Men är man medveten om sina begränsningar anser jag att man kan rättfärdiga båda handlingarna. I första hand är det enklast att acceptera vedertagna konstruktiva och klimatiska principer, att låta grundläggande, avgörande idéer som energibesparing och underhållsmöjligheter bejakas av byggnaden. De rum som arkitekten visar på genom sina byggnader bör stå i relation till varandra på ett sådant sätt att de representerar alla världar (detta bör vara arkitektens ambition). Detta tankesätt hjälper mig som arkitekt att utforma rummen, ge dem sin rätta karaktär. Varvsbyggnaden innehåller både centraliserade, sammanbindande, enskilda, upprepande, extroverta och introverta rum. Metoden för att hitta hierarkierna mellan rummen är att arbeta med flöden och möjliga visuella och rumsliga kopplingar genom ritningar och diagram. Det rum som genom sitt läge utgör varvsbyggnadens centrum är ett extrovert rum och genom sin funktion, sina brukare ett yttre rum, där utomstående ska knyta verksamheten till andra typer av verksamheter. Med hjälp av detta rums olika attribut; ljus, entrésituation, akustik, skala i relation till andra rum och till människan, material och färg, kan arkitekten välja att göra besökaren mer eller mindre betydelsefull, göra henne större eller mindre i förhållande till verksamheten och rummet, göra henne mer eller mindre uppmärksam på olika aspekter av sin egen existens.Så långt kan man komma med tanken och ordet, och säkert mycket längre. Detta projekt har genom sin process hanterat både abstrakta och kroppsliga relationer mellan subjektet och världen och kommit fram till egna principer, idén om arkitekturen i detta fall har växt fram under projektets gång, tack vare att känslan och tanken hos arkitekten, under betydligt längre tid än detta projekts omfattning, börjat ta form och uttryck. Det skrämmande och det vackra med byggnaderna som byggs är att de alla i och med sin existens är rättfärdigade. Det ansvar jag hoppas kunna axla som arkitekt en dag är att förkroppsliga subjektets frihet. Nästa steg är att lägga stor vikt vid och utforska kommunikationen i ett tidigt skede av handlingen. / The creation of the architect and the world has arisen and been formulated through a functional and material answer to the need of a shipyard on Beckholmen in Stockholm. While the method has been complex, similar to the nature of the world, the narrative is always simple, like the thought when it is clear. The work of the architect, at any rate in this phase, is all about developing her independence, self-knowledge and conception of the world. The organizational division of the space on the site could be decided by rationally listing several alternatives and sorting out the most fitting regarding the inquired function.  Architecture in this stage is only an answer to a wish for a weatherproofed place to work in, and the idea would be that in answering to that question it would suggest the work being done here to be enough in itself, self-righteous. But if his architect should be able to work, architecture must strive to satisfy all, within its all-embracing sphere. T be able to do that, the architect must be happy, keenly alive, humble, brave and ready to learn. Within this project I have drawn nearer the art of architecture in several different modes of procedure. I have acquired knowledge of material and building methods, mainly within the area of steel construction, from literature and studies of existing structures.The rooms that the architect shows trough her buildings should relate to each other in such a way that they represent all worlds (this should be the ambition of the architect). By finding the natural hierarchies in the building, the architect can give them an appropriate character. The shipyard building contains centralized, connecting, particular, repeating, extrovert and introvert rooms.  With the attributes of a particular room; its relations to other rooms and the whole, its openings, light, color, material and scale, the architect can make the user more or less important, more or less conscious of different aspects of herself.

Uppgiften för projektet var att rita en varvsbyggnad på den västra delen av ön Beckholmen i Stockholm. Varvsbyggnaden är menad åt ett reparationsvarv, som utför reparationer av de medelstora till större fartyg som trafikerar Stockholms skärgård, och ska göra det möjligt för verksamheten att utföras klimatskyddat året om. Den ritade byggnaden strävar efter att möjliggöra ett fungerande varv med maximal kapacitet. Därför har de maskiner industrin använder sig av integrerats i byggnaden och tillåtits påverka byggnadens utformning. Byggnaden består av en platå i betong ovanpå vilken mindre fartyg kan placeras genom användandet av varvets lyftkran som löper på räls längs med platån. Betongplatån bärs upp av tre stycken pelarrader och i den östra av de två korridorer som dessa skapar är en fristående byggnad med verkstäder placerad. Den västra av de två korridorerna förblir utomhus men utgör en regnskyddad väg från verkstäderna till skrovhallen och förrådet som är placerade intill betongplatån. / The task for this project was to design a building for the shipyard industry located on the western part of the island Beckholmen in Stockholm. The Industry repairs the medium to large size ships frequenting Stockholm’s Archipelago, and the building is meant to enable this industry to be carried out indoors and throughout the year.The aim of the designed building was to enable a functioning shipyard industry and optimize its capacity.  The building consists of a concrete platform upon which the smaller ships can be placed by the use of the crane situated next to the platform. Three colonnades, that together create two corridors between them, carry the platform. In the one corridor to the east a freestanding building containing the workshops is placed. The one to the left creates a passage, protected from rain, from the workshops to the storage and the large hall housing the ship.

A new shipyard on the island of Beckholmen consisting of a new ship hall and complementary workshops. The program is extended with rentable industrial space for other smaller companies to take advantage of synergies with the yard and to create an active maritime cluster around Beckholmen.   By building a marina and a port at the northern shoreline of the island the shipyard can expand their potential customers to non-commercial and larger recreational boats that are becoming increasingly common in Skärgården. The port is also supplemented with a combined naval fuel station, harbor office and a small café. The boat traffic in the region gets a additional stop at the end of the port and act as an additional gateway to Djurgården. Several small retail spaces with direct access to the water is created along the promenade between the port and Djurgården.   The shipyard gets a modern and efficient industry building, while the island is made available to the public again, and Beckholmen will hopefully take an equal place in the city's consciousness as it does visually in the inlet to Stockholm. / Ett nytt varv på Beckholmen bestående av en ny skrovhall samt kompletterande verkstäder. Programmet utökas med uthyrbara industrilokaler för andra mindre marina företag att dra nytta av synergieffekterna hos varvet och för att skapa ett aktivt maritimt kluster runt Beckholmen.   Genom att bygga en marina och gästhamn på norra sidan av ön kan varvet expandera sina potentiella kunder till icke-kommersiella och större fritidsbåtar som blir allt vanligare i Skärgården. Hamnen kompletteras dessutom med en kombinerad sjö bensinstation, hamnkontor och ett litet café. Båttrafiken i regionen får en extra stopp i hamnen och fungerar som en ny kommunikationsled till Djurgården. Flera små kommersiella utrymmen med direkt tillgång till vattnet skapas längs strandpromenaden mellan hamnen och Djurgården.   Varvet får en modern och effektiv industrilokal, medan ön görs tillgängligt för allmänheten igen, och Beckholmen kommer förhoppningsvis att ta en lika stor plats i stadens medvetande som det gör visuellt i inloppet till Stockholm.

Nyckelbegrepp i VARVET är Siktlinjer och Rörelse. Varvets storlek och placering i staden gör byggnaden synlig från olika platser runt Beckholmen. Byggnaden upplevs från olika vinklar och på olika avstånd. Denna visuella kommunikation har använts för att forma Varvets utseende genom att de olika verkstäderna vrider sig i olika riktningar och varierade siktlinjer uppstår. Den rörelse som finns i varvsverksamheten görs synlig genom ett band av glasbetong i de fasader som vinklas utåt. I höjd med dessa öppningar rör sig traversbalkar fram och tillbaka och i varje fönsterband finns en platt, slipad polykarbonatlins som skapar ett vidvinkelperspektiv in i byggnaden. På olika avstånd ges olika diffusa förnimmelser av verksamheten som pågår i Varvet. Varvsbyggnadens fragmenterade plan skapar spännande interiöra och exteriöra rum och sekvenser att röra sig genom. Mellan skrovhallen och de mindre verkstäderna uppstår två ljuskorridorer i glasade lågdelar. Dessa korridorer möjliggör ett indirekt dagsljus till verkstäderna men skapar också en genväg mellan verkstäder där inte skrovhallen behöver passeras. / The Yard has two main themes, Lines of sight and Movement. The placement and size of The Yard make the building visible from many places around Beckholmen. It is viewable from different angels and distances. This visual communication has formed The Yard by twisting different workshops in different angels to create lines of sight from places around Beckholmen. The existing movement of the shipyard activity is made visible through lines of glass concrete in each facade directed outwards. At the height of these openings, traverse girders are moving along the facade. In each line of glass concrete, a fresnel lens gives a wide angle perspective view into the workshop. Diffuse perceptions of the ongoing activity are being offered at different distances. The fragmented plan is generating exciting interior and exterior spaces and sequences of movement. Between the hull hall and the smaller workshops two light corridors give indirect daylight into the workshops. The corridors also work as shortcuts between the workshops, thus passing through the hull hall is avoided.

Beckholmen behöver ett nytt varv. Ön har historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden med reparationsvarv sedan mitten på 1800-talet. Byggnaderna räcker inte längre till och ett tillägg till öns bebyggelse är nödvändigt för en fortsatt varvsverksamhet. Med inventeringen som arbetsmetod får det nya varvet växa fram. Beckholmens hus inventeras och kategoriseras, varvets olika verksamheter likaså.   Med den tillgodosedda kunskapen i ryggen blir det lättare att ifrågasätta det givna programmet som struktureras om. Allt i dialog med Rolf som själv arbetar på Karlskrona varv. Många telefonsamtal senare har programmet fått en ny struktur.   Varvet delas upp i fyra byggnader. Två av byggnaderna innehåller verkstäder med förråd placerad i direkt kommunikation till samtliga verkstäder. Varvshallen står för sig och målning och blästring sammanfogas med miljöstationen nära varvets utfart. Verkstäderna får ta över Varvshallens tidigare centrala roll.  Byggnaderna är utförda i betong och corteenstål. Stora skjutpartier möjliggör flertalet entréer till verkstäderna som kan anpassas beroende på arbete. De verksamheter som inte ger upphov till föroreningar och hålls öppna medan de som ger upphov till starkt buller och föroreningar är mer slutna. De nya husen sluter upp med Beckholmens brokiga samling och sätter ett nytt avstamp i öns historia. / Beckholmen needs a new shipyard. The island has a history of repairing ships since the mid 1800s. The buildings are no longer sufficient and an addition is necessary for continuing the activity. The project uses the inventory as a method. Information about the existing buildings is collected and categorized. Same method is used for the variety of activities at the yard.   The new knowledge, based on the collected information, makes it easier to question the given program which becomes re-organized. The work is supervised by Rolf who works at Karlskrona shipyard. Many phone calls later the program has a new structure.   The new shipyard is divided into four buildings. Two of them include the workshops in direct connection to storage. The ship hall becomes an independent building. Painting and blasting are connected to the recycling area close to the driveway. The program causes a paradigm shift. Instead of centering the ship hall all the workshops becomes the central point. The building materials are in concrete and corten steel. Activities that cause pollutions and strong noise are given a closed space while activities that are quiet gets an open space.   De new addition gathers to the motley crew of buildings at Beckholmen and sets a new mark in the history of the island.

This thesis focuses on reimagining what Beckholmen could be in the future, once reactivated throught architecture in both a natural and social sense. It addresses the damaging shipyard activites that have taken place over time and the public disinterest in this neglected central spot of Stockholm.