Att ta emot besök inom intensivvård ökar både intensivvårdspatientens och dess närståendes välbefinnande. Sedan COVID-19 pandemins början har flera restriktioner införts i samhället. Besöksrestriktioner inom hälso- och sjukvården var en av dessa. Kunskapsstöd för besöksrestriktionernas påverkan på vårdandet inom vuxen intensivvård har dock varit svagt. Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av besöksrestriktioners påverkan på vårdandet av vuxna intensivvårdspatienter. Examensarbetet utgick från en deskriptiv kvalitativ ansats. Sex ostrukturerade intervjuer genomfördes och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Tre teman med sex kategorier identifierades. Informanterna upplevde att vårdandet blivit mer anonymt. Intensivvårdspatienter saknade trygghet från sina närstående. Informanterna upplevde att närstående inte hade möjlighet att vara delaktiga i vårdprocessen, vilket orsakade förlängd vårdtid och onödigt lidande för intensivvårdspatienter. Informanterna upplevde etiskt dilemma när närstående inte fick vara nära, vilket har påverkat sjuksköterskornas psykiska välbefinnande. Besöksrestriktioner påverkade såväl intensivvårdspatienter och dess närstående som intensivvårdssjuksköterskor. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv behöver intensivvård involvera närstående i vårdprocessen på bästa möjliga sätt för att kunna främja välbefinnandet för intensivvårdspatienter, dess närstående, samt personal.

Världshälsoorganisationen deklarerade i mars 2020 COVID-19 till en pandemi. Sjukvårdsavdelningar över hela världen vidtog åtgärder för att minska smittspridningen och besöksrestriktioner inom vården var en av dem. På BIVA i Sverige innebar besöksrestriktionerna att endast en förälder åt gången fick vara hos det sjuka barnet. Syskon var inte välkomna utan enbart vid speciella tillfällen som vård i livets slutskede. När ett barn drabbas av ett livshotande tillstånd finns en stor risk att syskonen glöms bort. Personalen och andra vuxna fokuserar på det sjuka barnet och på föräldrarna. Syskon kan därför uppleva en känsla av ensamhet och de saknar någon att dela sina tankar med. Studien utformades som en kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptivt förhållningssätt. Syftet med studien var att utifrån sjuksköterskans perspektiv, undersöka hur syskons delaktighet i vården till kritiskt sjuka barn på barnintensiven under COVID-19 pandemin påverkats. En webbenkät användes som insamlingsmetod och populationen var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på två av Sveriges fyra BIVA. Totalt skickades 98 enkäter ut och svarsfrekvensen var 52%. Enkäten syftade till att samla in information från sjuksköterskor om syskons delaktighet i vården av kritiskt sjuka barn på BIVA. I resultatet anger 50% av respondenterna att det fanns riktlinjer för syskons delaktighet på enheten innan pandemin start. Lite mer än hälften anger också att riktlinjerna förändrades efter pandemins start. Skillnader ses mellan enhet A och enhet B där mer än hälften på enhet A svarar att de inte känner till riktlinjerna. Motsvarande på enhet B svarar 20 % att de inte känner till riktlinjerna. Vidare anger respondenterna att besöksrestriktionerna har påverkat syskons delaktighet i vården av det sjuka barnet i hög utsträckning. De erbjöd syskonen kontinuerlig information om det sjuka barnet i låg utsträckning. Möjligheten att besöka det sjuka barnet erbjöds i låg utsträckning. Frågan om digital kontakt erbjöds till syskonen med det sjuka barnet visade svaren stor spridning. Spridningen var också stor på frågan om föräldrar hade uttryckt att syskonen mådde dåligt av att inte träffa det sjuka syskonet.

Bakgrund: Under covid-19 pandemin infördes besöksrestriktioner som försvårade den familjecentrerade vården. Restriktionerna bidrog till att familjemedlemmar distanserades från vårdenheter vilket gjorde det svårt att involvera dem i vårdsammanhang. Då sjuksköterskan har en viktig roll inom den familjecentrerade vården så är sjuksköterskors upplevelser av denna förändring av vikt att undersöka. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av hur den familjecentrerade vården påverkades av besöksrestriktioner under covid-19. Metod: En allmän litteraturstudie med en induktiv ansats som baserades på tio artiklar med kvalitativ metod och tre artiklar med mixad metod. Resultatartiklarna analyserades och bearbetades enligt Popenoe et al (2021) modell. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde att den familjecentrerade vården påverkades av besöksrestriktionerna under covid-19 pandemin både när det gäller kommunikation, upplevelse av delaktighet och stöd till patienter och deras familjer samt resursbrist. Sjuksköterskor upplevde dessutom att de personligen ofta kände skuld och hamnade i etiska dilemman på grund av situationer under pandemin. Konklusion: Litteraturstudiens resultat visade att besöksrestriktionerna som covid-19 medförde påverkade den familjecentrerade vården negativt. Då familjecentrerad vård har visats förbättra patientsäkerheten och vårdkvaliteten, är mer forskning inom området relevant, då det kan leda till bättre förutsättningar för varje patient att hantera, genomgå och återhämta sig från sjukdom. / Background: During the covid-19 pandemic, visiting restrictions were introduced which made family-centered care more difficult. The restrictions contributed to distancing family members from care units, which made it difficult to involve them in the care context. Since nurses have an important role in family-centered care, nurses’ experiences of this change are important to investigate. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses’ experiences of how family-centered care was affected by visiting restrictions during covid-19. Method: A general literature study with an inductive approach that was based on ten articles with a qualitative method and three articles with a mixed method. The resulting articles were analyzed and processed according to Popenoe et al. (2021) model. Results: The result showed that the nurses felt that the family-centered care was affected by the visiting restrictions during the covid-19 pandemic, both in terms of communication, experience of participation, support for patients and their families and lack of resources. Nurses also experienced that they personally often felt guilty and ended up in ethical dilemmas due to situations during the pandemic. Conclusion: The result of the literature study shows that visiting restrictions caused by covid-19 negatively affected family-centered care. Family-centered care has been shown to improve patient safety and quality of care, more research in the area is relevant, as it can lead to better conditions for each patient to manage, undergo and recover from illness.