Inledning: Den optimala intensiteten för styrkeökning vid styrketräning anses vara 60–70% av 1RM (repetitions maximum). Ocklusionsträning innebär träning i samband med delvis strypning av det arteriella blodflödet via ett yttre tryck proximalt på extremiteten. Vid ocklusionsträning används oftast en yttre belastning som endast motsvarar 20–40% av 1RM. Syftet med den här litteraturöversikten var att undersöka effekten av lågintensiv ocklusionsträning i övre extremitet avseende styrka och hypertrofi i muskler proximalt och distalt om ocklusionen jämfört med hög- och/eller lågintensiv styrketräning. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes 2023-03-01. Databaserna som söktes var PubMed, SPORTDiscus och CINAHL. Sökningen kompletterades genom granskning av inkluderade studiers referenslistor. En kvalitetsgranskning av det sammanvägda resultatet utfördes enligt the Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluation (GRADE).Resultat: Sökningen genererade 151 enskilda artiklar varav 15 artiklar inkluderades i studien. Kvalitetsgranskningen av underlaget visade på låg (⨁⨁◯◯) evidensgrad enligt GRADE. Två studier visade något större styrkeökning för ocklusionsträning jämfört med lågintensiv styrketräning på distal muskulatur, en visade ingen skillnad. Två studier visade större hypertrofi i ocklusionsgruppen jämfört med lågintensiv styrketräning på distal muskulatur, en visade ingen skillnad. Jämfört med högintensiv styrketräning på distal muskulatur var resultaten motsägelsefulla gällande styrka och hypertrofi. För proximal muskulatur gav ocklusionsträning större styrkeökningoch hypertrofi jämfört med lågintensiv styrketräning enligt majoriteten av studierna men verkade ge lägre styrkeökning och hypertrofi än högintensiv styrketräning. Konklusion: Ocklusionsträning i övre extremitet hos friska vuxna ger med låg säkerhet större styrkeökning och hypertrofi i muskulatur distalt och proximalt om ocklusionen jämfört med lågintensiv styrketräning. Jämfört med högintensiv styrketräning verkar ocklusionsträning ge relativt likvärdiga resultat för muskulatur distalt om ocklusionen men lägre styrkeökning och hypertrofi för proximal muskulatur. Dock bör dessa resultat tolkas med försiktighet på grund av de stora diskrepanserna mellan studierna när det kommer till träningsprotokoll, ocklusionsprotokoll och utvärderingsmetoder. / Introduction: The optimal intensity for strength gain during resistance training is thought to be 60-70% of 1RM (repetition maximum). Blood flow restriction training (BFRT) is when the arterial blood flow is partially occluded by a cuff placed proximally on the extremity during training. Usually during BFRT an external load equal to only 20-40% of 1RM is used. The aim of this study was to examine the effect of low intensity BFRT in the upper extremity regarding strength and hypertrophy in muscles proximally and distally to the occlusion site compared to high intensity resistance training (HI-RT) and/or low intensity resistance training (LI-RT). Method: A systematic search was conducted 2023-03-01. The databases that were searched wasPubMed, SPORTDiscus and CINAHL. The original search was supplemented by exploring the reference lists from the included studies. A quality assessment of the overall result was conducted according to the Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluation (GRADE).Results: Of 151 identified articles, 15 were included in the study. The quality assessment showed low (⨁⨁◯◯) quality evidence according to GRADE. Two studies showed slightly higher strength gain after BFRT compared to LI-RT in distal muscles, one study showed no difference between groups. Two studies showed higher hypertrophy after BFRT compared to LI-RT in distal muscles, one study showed no difference between groups. Compared to HI-RT on distal muscles the results were contradictory regarding strength and hypertrophy. BFRT on proximal muscles produced higherstrength gain and hypertrophy than LI-RT according to most studies but seemed to provide lower strength gain and hypertrophy than HI-RT. Conclusion: BFRT in the upper extremity generates, with low certainty, higher strength andhypertrophy in muscles distally and proximally to the occlusion site compared to LI-RT. Compared to HI-RT, BFRT produces equivalent results in distal muscles but lower strength gain and hypertrophy in muscles proximally to the occlusion site. These results should be interpreted with caution due to the large discrepancy between the included studies regarding training protocols, occlusion protocols and assessment methods.

Introduktion: Främre korsbandsskador är väldigt vanligt, cirka 8000/år i Sverige och förekommer främst inom idrott. Ungefär 50% av de som får en skada på sitt främre korsband väljer att operera, det kallas för främre korsbandsrekonstruktion. Rehabiliteringen är väldigt lång och rekommendationen är att inte återgå till sin sport förrän efter 9 månader efter operationen. Den nuvarande rehabiliteringsformen inkluderar högintensiv styrketräning på 70% av repetition max vilket lägger hög belastning på knäleden. Ny forskning visar goda resultat för ocklusionsträning där belastningen ligger på 30% av repetition max med användning av blodtrycksmanschetter. Syfte: Att genom en systematisk litteraturöversikt jämföra effekten av ocklusionsbaserad rehabilitering jämfört sedvanlig rehabilitering efter en främre korsbandsrekonstruktion. Metod: Artikelsökningar gjordes på databaserna Pubmed, Web of Science och Cinahl. Inklusionskriterierna utformades med PICOS-modellen. Samtliga studier var randomiserade kontrollerade studier från 2010-2023. Urvalsprocessen gjordes med hjälp av PRISMA’s flödesdiagram och kvalitetsgranskningen genom SBUs granskningsmall för “Bedömning av randomiserade studier”. Resultat: Totalt nio studier inkluderades efter litteratursökning och relevansbedömning. Studierna hade låg-hög kvalitet. De utfallsmått som bedömdes i studierna var: muskelstyrka, muskelvolym/tvärsnittsarea (Cross Sectional Area), smärta, patientrapporterade utfallsmått. Sammanställningen visade att ocklusionsbaserad rehabilitering hade bättre resultat på samtliga utfallsmått jämfört med sedvanlig rehabilitering. Konklusion: Resultaten antyder att ocklusionsbaserad rehabilitering är en effektiv rehabiliteringsmetod. Ocklusionsbaserad rehabilitering kan därför vara ett alternativ att använda som komplement till sedvanlig rehabilitering av vårdgivare för patienter som genomgått rekonstruktion av främre korsband.