Rekonstruktioner inom arkeologi är en effektiv metod för att visuellt återskapa forntida föremål och miljöer. De har potentialen att skapa och förmedla trovärdig kunskap, samt engagera allmänheten om vår gemensamma forntid. En väl utförd rekonstruktion bör vara grundad i arkeologisk dokumentation, välgrundade tidigare tolkningar och analogier. Dock har rekonstruktioners kvalité och trovärdighet varit varierande, vilket även påverkar hur tillförlitlig informationen som förmedlas till en betraktare är. I studien utförs en kritisk granskning av två rekonstruerade betsel från båtgravfältet i Vendel, benämnda som praktbetsel XII och betsel XIV. Dessa är för närvarande del av Statens historiska museums utställning ”Forntider”. Rekonstruktionernas utförande undersöks samt utvärderas utifrån parametrarna trovärdighet och funktionalitet. / Archaeological reconstructions are an effective way to visually re-create ancient objects and landscapes. They hold the power to create and convey credible knowledge and engage a broader audience about our common past. A well-made reconstruction should be based on archaeological documentations, legitimate previous interpretations, and analogies. However, the quality and reliability of archaeological reconstructions showcase a wide variety which also effect the conveyed information’s credibility. This study aims to critically examine two reconstructed bridles from the boat-grave cemetery in Vendel, referred as “praktbetsel XII” and “betsel XIV”. These are currently part of the exhibition “Forntider” at Statens historiska museum. The execution of the reconstructions is examined and evaluated based on the parameters of credibility and functionality.

På Båtgravfältet i Vendel har det hittats fjorton gravar och den första hittas i samband med byggandet av ett dike till kyrkans nya mur. Gravplatsen undersöktes första gången 1882 och det visade sig att många av gravarna hade blivit störda och utsatts sedan tidigare. Gravarna är daterade mellan 575–1050 e.Kr.  Uppsatsen beskriver hur båtgravarna i Vendel har könsbestämts som manliga krigargravar utifrån stereotypiskt manliga vapen/krigargravar. Däremot står två av gravarna ut då det fanns kvinnlig attribut som könade artefakter (pärlor). Krigargravar har traditionellt blivit tolkade som manliga gravar utifrån de begränsade binära genusrollerna. Det kommer också diskuteras om det kan ha varit någon individ som har definierat sig som icke-normativ. / In the boat-gravefield in Vendel, fourteen graves have been found and the first one was found in connection with the construction of a trench for the new wall of the church. The burial site was first investigated in 1882 and it has been shown that many of the graves have been disturbed and exposed since before. The graves are dated between 575–1050 AD. The essay describes how the boat-graves in Vendel have been gendered as male warrior graves based on stereotypically male weapons/warrior graves. However, two of the graves stand out as there were female attributes, gendered artifacts (pearls). Warrior graves have traditionally been interpreted as male graves based on the limited binary gender roles. It will also be discussed whether it may have been that some individual has defined themself as non-normative.