Busoni was one of the most celebrated pianists of late nineteen century. Besides his wonderful performing, his virtuosic transcriptions of Bach compositions contribute to Romantic piano repertoire. Through years, the music of Bach still popular on stage, and inspires many composers transcribe his works to other instruments. In 1893, Busoni transcribed, for the piano, the famous Bach Chaconne for violin solo from the Partita No.2 in D minor and dedicated it to the pianist Eugen d'Albert. Today, among the numerous versions, Bach-Busoni Chaconne is most often performed. This thesis mainly discuss the arrangement of Bach-Busoni Chaconne, and divided three main directions. The first part, concentrated on background research and investigated on correlation between Busoni¡¦s and Bach¡¦s Chaconne in D minor. In second part, aimed at the analysis of texture in Bach- Busoni. In third part, discussed the features of the original works which Busoni inherited from Bach, and the differences between Busoni¡¦s work and Bach¡¦s original work. The differences are divided into the emphasis on sarabande, the imitate colors of the pipe organ with sound effects, the usage of octave, and different register. Busoni followed closely to Bach¡¦s original work; he not only added virtuosic passages, pedal usage, dynamic change, different register, but also gave expression terms to reach the result of imitate the quality of orchestra and pipe organ. The Chaconne in Busoni¡¦s hand became a piano piece with great Romantic spirit in it.

I detta skriftliga examensarbete undersöks den nutida orgelmusiken med inriktning på domkyrkoorganist Claes Holmgrens musikaliska alster. Den huvudsakliga ingången har varit analys av övningsmetodik samt analys av musik skriven av Holmgren (f. 1957) med fokus på orgelstycket Chaconne für D (2016) som är dedicerat till författaren. Arbetet har metodologiskt skett genom intervju med tonsättaren, instuderande av ett nykomponerat verk av tonsättaren samt genom dagbok av instuderingen. Detta har i sin tur genererat en ny metod för författaren att ta sig an nya instuderingar, både av nya och äldre kompositioner. Det har även ökat förståelsen för styckens uppbyggnad och arkitektur. Målet med detta arbete är att belysa och att påvisa att det finns mycket ny musik som skrivs för instrumentet orgel. Detta arbete tar också upp hur man kan ta sig an denna stundtals abstrakta musik, med några betraktelser kring hur instuderingen kan gå till. Ett resultat av studien är insikten att instudering av nutida orgelmusik erbjuder intressanta möjligheter genom att interpreten kan samtala och samarbeta med kompositören och därigenom nå en djupare förståelse för verkets kärna och kompositörens intentioner.

In order to trace the origin of the chaconne and passacaglia, the much larger classification of basso ostinato, of which the chaconne and passacaglia are two later examples, must be considered. According to one authority, Lili Propper, the earliest beginnings of the basso ostinato can be traced back to the Middle Ages through the use of organ points exemplified in organum purum. A later and more developed use of the basso ostinato can be discovered in the recurring basses of the Montpellier Codex and the masses of the fifteenth century. A freer manifestation of the idea can be found in the reiterated bass motive of the familiar canon, Sumer is icumen in.

Denna skriftliga reflektion inom konstnärligt examensarbete består av en analys av J.S. Bachs Chaccone i d-moll från den andra violinpartitan (BWV 1004). Stycket är skrivet för oackompanjerad violin och i studien utforskas hur man utför en transkription till klassisk gitarr. Texten innehåller viss bakgrund till Bachs troliga livssituation vid styckets tillkomst. Även min interpretation och mitt framförande av stycket redovisas. I studien illustreras många av de aspekter som måste tas i beaktande när man tar sig an ett sådant här stort och komplext verk.

J.S. Bachs Chaconne är den sista satsen från Partita nr. 2 i d-moll för Soloviolin och är med sina 257 takter längre än svitens alla andra satser tillsammans. Den är idag betraktad som ett av de mest tekniskt och musikaliskt utmanande stycken som någonsin har skrivits för violin, och innehåller samtliga för tiden kända aspekter av violinteknik. Föreliggande studie behandlar först en musikteoretisk analys av Chaconne, följt av en kartläggning av styckets underliggande koraler och avslutningsvis en undersökning av anknytningen till Bachs hustru Maria Barbara Bachs plötsliga frånfälle. Studiens resultat påvisar att det inte bara förekommer totalt elva av Bachs egna koraler inkorporerade i stycket, utan även en numerologisk och musikvetenskaplig anknytning till M.B. Bach. Dessa upptäckter åskådliggör att närmare analys berikar framförarens interpretation av Chaconne i synnerhet, och övrig musik i allmänhet.

I detta konstnärliga examensarbete beskrivs arbetet kring att spela och interpretera musik av Johann Sebastian Bach på marimba. Till studien användes Bachs Chaconne, vilket är den sista satsen i hans andra partitia för soloviolin. Syftet med studien var att arbeta fram en personlig interpretation av stycket samt undersöka sätt att spela polyfon musik på marimba. För att få till en personlig version användes egna idéer och tankar för att göra små ändringar i notationen. Även klubbval var en viktig del av arbetet för att sätta en personlig prägel på stycket. Genom en analys av styckets uppbyggnad och tonspråk skapades först en klar bild av musiken och dess struktur. Olika klubbor användes för att försöka finna den rätta karaktären till stycket och hjälpa lyssnaren att urskilja de olika stämmorna i de polyfona passagerna. Studiens resultat visar att det är fullt möjligt att på ett tydligt sätt spela polyfont på en marimba. Detta genom att använda sig av olika hårdheter på klubborna för att kunna skilja en basstämma mot en överstämma trots att de spelar samtidigt. Violinmusik är ofta förekommande i slagverksrepertoaren och skivor med violinmusik på marimba har spelats in av solister som Leigh Howard Stevens och Jean Geoffroy. Denna studie ansågs därför lämplig eftersom en slagverkare förr eller senare mycket troligt kommer att spela musik av Johann Sebastian Bach. Att ha med sig verktyg från denna typ av studie kan hjälpa musikern att interpretera musik av Bach, och såklart även annan musik.

Treatise (D.M.A.)--University of Texas at Austin, 2003. / Vita. Includes bibliographical references. Available also from UMI.

O presente trabalho apresenta uma análise de Chacona, Recitativo e Fuga (2005) para piano de Almeida Prado. Buscou-se encontrar elementos que dão coerência à obra como um todo, analisando a estrutura da obra, seus aspectos melódico, rítmico e harmônico, verificando a existência de padrões ou elementos recorrentes. A Cartilha Rítmica para piano (2005) de Almeida Prado, e Twentieth Century Fugue (1962) de Graves Jr., foram utilizados como referenciais teóricos. Foi verificada também, a relação da Chacona, Recitativo e Fuga com o Prelude, Choral and Fugue (1884) de César Franck, na qual foi inspirada, assim como com duas outras obras do mesmo compositor (Recitativo e Fuga, de 1968, e Haendelphonia, de 1991). Através desta análise foi possível concluir que a linguagem musical de Almeida Prado enfatiza a manipulação rítmica e contrapontística, além do uso de elementos recorrentes na construção de um discurso coerente. / O presente trabalho apresenta uma análise de Chacona, Recitativo e Fuga (2005) para piano de Almeida Prado. Buscou-se encontrar elementos que dão coerência à obra como um todo, analisando a estrutura da obra, seus aspectos melódico, rítmico e harmônico, verificando a existência de padrões ou elementos recorrentes. A Cartilha Rítmica para piano (2005) de Almeida Prado, e Twentieth Century Fugue (1962) de Graves Jr., foram utilizados como referenciais teóricos. Foi verificada também, a relação da Chacona, Recitativo e Fuga com o Prelude, Choral and Fugue (1884) de César Franck, na qual foi inspirada, assim como com duas outras obras do mesmo compositor (Recitativo e Fuga, de 1968, e Haendelphonia, de 1991). Através desta análise foi possível concluir que a linguagem musical de Almeida Prado enfatiza a manipulação rítmica e contrapontística, além do uso de elementos recorrentes na construção de um discurso coerente.

O presente trabalho apresenta uma análise de Chacona, Recitativo e Fuga (2005) para piano de Almeida Prado. Buscou-se encontrar elementos que dão coerência à obra como um todo, analisando a estrutura da obra, seus aspectos melódico, rítmico e harmônico, verificando a existência de padrões ou elementos recorrentes. A Cartilha Rítmica para piano (2005) de Almeida Prado, e Twentieth Century Fugue (1962) de Graves Jr., foram utilizados como referenciais teóricos. Foi verificada também, a relação da Chacona, Recitativo e Fuga com o Prelude, Choral and Fugue (1884) de César Franck, na qual foi inspirada, assim como com duas outras obras do mesmo compositor (Recitativo e Fuga, de 1968, e Haendelphonia, de 1991). Através desta análise foi possível concluir que a linguagem musical de Almeida Prado enfatiza a manipulação rítmica e contrapontística, além do uso de elementos recorrentes na construção de um discurso coerente. / O presente trabalho apresenta uma análise de Chacona, Recitativo e Fuga (2005) para piano de Almeida Prado. Buscou-se encontrar elementos que dão coerência à obra como um todo, analisando a estrutura da obra, seus aspectos melódico, rítmico e harmônico, verificando a existência de padrões ou elementos recorrentes. A Cartilha Rítmica para piano (2005) de Almeida Prado, e Twentieth Century Fugue (1962) de Graves Jr., foram utilizados como referenciais teóricos. Foi verificada também, a relação da Chacona, Recitativo e Fuga com o Prelude, Choral and Fugue (1884) de César Franck, na qual foi inspirada, assim como com duas outras obras do mesmo compositor (Recitativo e Fuga, de 1968, e Haendelphonia, de 1991). Através desta análise foi possível concluir que a linguagem musical de Almeida Prado enfatiza a manipulação rítmica e contrapontística, além do uso de elementos recorrentes na construção de um discurso coerente.

O presente trabalho apresenta uma análise de Chacona, Recitativo e Fuga (2005) para piano de Almeida Prado. Buscou-se encontrar elementos que dão coerência à obra como um todo, analisando a estrutura da obra, seus aspectos melódico, rítmico e harmônico, verificando a existência de padrões ou elementos recorrentes. A Cartilha Rítmica para piano (2005) de Almeida Prado, e Twentieth Century Fugue (1962) de Graves Jr., foram utilizados como referenciais teóricos. Foi verificada também, a relação da Chacona, Recitativo e Fuga com o Prelude, Choral and Fugue (1884) de César Franck, na qual foi inspirada, assim como com duas outras obras do mesmo compositor (Recitativo e Fuga, de 1968, e Haendelphonia, de 1991). Através desta análise foi possível concluir que a linguagem musical de Almeida Prado enfatiza a manipulação rítmica e contrapontística, além do uso de elementos recorrentes na construção de um discurso coerente. / O presente trabalho apresenta uma análise de Chacona, Recitativo e Fuga (2005) para piano de Almeida Prado. Buscou-se encontrar elementos que dão coerência à obra como um todo, analisando a estrutura da obra, seus aspectos melódico, rítmico e harmônico, verificando a existência de padrões ou elementos recorrentes. A Cartilha Rítmica para piano (2005) de Almeida Prado, e Twentieth Century Fugue (1962) de Graves Jr., foram utilizados como referenciais teóricos. Foi verificada também, a relação da Chacona, Recitativo e Fuga com o Prelude, Choral and Fugue (1884) de César Franck, na qual foi inspirada, assim como com duas outras obras do mesmo compositor (Recitativo e Fuga, de 1968, e Haendelphonia, de 1991). Através desta análise foi possível concluir que a linguagem musical de Almeida Prado enfatiza a manipulação rítmica e contrapontística, além do uso de elementos recorrentes na construção de um discurso coerente.