The purpose of this document is to provide a recording and a performer’s analysis of the piano work titled Partita-Variations by American composer George Rochberg, as well as to provide an accessible guide for the pianist in understanding his role as a musician of the twenty-first century. Partita-Variations for Piano Solo, composed in 1976, is a large-scale keyboard work that features a juxtaposition of two different musical genres (partita and variations) and consists of twelve variations on a theme. Chapter One presents an introductory statement of the need and the purpose of the study, including an introduction, review of the literature, methodology, and organization. Chapter Two consists of two parts: an overview of Rochberg’s compositional techniques and styles, and a survey of Rochberg’s published works for solo piano. Rochberg experimented with various musical styles and techniques over the course of his career. His style evolved in the mid-1960s from serialism to conventional tonal idioms to create a unique and expressive voice in the twentieth-century. The chapter concludes with a brief discussion of the musical characteristics of each of Rochberg’s published solo keyboard works. Chapter Three is devoted to an analysis and interpretation of the Partita-Variations. The analysis focuses on characteristics such as harmony, texture, form, referenced musical styles, quotation technique, and specific thematic relationships of the pieces. Chapter Four summarizes the analysis of Partita-Variations and concludes with observations on how Rochberg absorbs and transforms musical elements from the past within his own distinctly twentieth-century approach. Finally, a recording of Rochberg’s Partita- Variations is provided as an aid for performance interpretation. / School of Music

J.S. Bachs Chaconne är den sista satsen från Partita nr. 2 i d-moll för Soloviolin och är med sina 257 takter längre än svitens alla andra satser tillsammans. Den är idag betraktad som ett av de mest tekniskt och musikaliskt utmanande stycken som någonsin har skrivits för violin, och innehåller samtliga för tiden kända aspekter av violinteknik. Föreliggande studie behandlar först en musikteoretisk analys av Chaconne, följt av en kartläggning av styckets underliggande koraler och avslutningsvis en undersökning av anknytningen till Bachs hustru Maria Barbara Bachs plötsliga frånfälle. Studiens resultat påvisar att det inte bara förekommer totalt elva av Bachs egna koraler inkorporerade i stycket, utan även en numerologisk och musikvetenskaplig anknytning till M.B. Bach. Dessa upptäckter åskådliggör att närmare analys berikar framförarens interpretation av Chaconne i synnerhet, och övrig musik i allmänhet.

I detta konstnärliga examensarbete beskrivs arbetet kring att spela och interpretera musik av Johann Sebastian Bach på marimba. Till studien användes Bachs Chaconne, vilket är den sista satsen i hans andra partitia för soloviolin. Syftet med studien var att arbeta fram en personlig interpretation av stycket samt undersöka sätt att spela polyfon musik på marimba. För att få till en personlig version användes egna idéer och tankar för att göra små ändringar i notationen. Även klubbval var en viktig del av arbetet för att sätta en personlig prägel på stycket. Genom en analys av styckets uppbyggnad och tonspråk skapades först en klar bild av musiken och dess struktur. Olika klubbor användes för att försöka finna den rätta karaktären till stycket och hjälpa lyssnaren att urskilja de olika stämmorna i de polyfona passagerna. Studiens resultat visar att det är fullt möjligt att på ett tydligt sätt spela polyfont på en marimba. Detta genom att använda sig av olika hårdheter på klubborna för att kunna skilja en basstämma mot en överstämma trots att de spelar samtidigt. Violinmusik är ofta förekommande i slagverksrepertoaren och skivor med violinmusik på marimba har spelats in av solister som Leigh Howard Stevens och Jean Geoffroy. Denna studie ansågs därför lämplig eftersom en slagverkare förr eller senare mycket troligt kommer att spela musik av Johann Sebastian Bach. Att ha med sig verktyg från denna typ av studie kan hjälpa musikern att interpretera musik av Bach, och såklart även annan musik.

Partita for 8 Voices (2012) is a groundbreaking a cappella work that earned its composer, Caroline Shaw, the record of youngest recipient of the Pulitzer Prize for Music in 2013. While the work continues to receive performances from its premiere ensemble, Roomful of Teeth, no transcription of the piece to any other ensemble type existed at the beginning of this DMA project. The author sought to transcribe a piece by a living female composer with no work for band into the wind band medium. The resulting transcription, Partita for 8 Voices & Wind Ensemble, adds a new work to the repertoire of band literature that includes new, esoteric, and proprietary extended technique for wind and percussion instruments. The purposes of this DMA project are 1) to provide a brief analysis of Partita for 8 Voices, 2) to provide details of the trials, errors, and successes during the transcription process of Partita for 8 Voices & Wind Ensemble as well as recommendations for future conductors of the work, and 3) to provide anecdotal evidence of the important relationship conductors build with composer intent by embarking on a transcription process. The first chapter includes a biography of Caroline Shaw, the vocal ensemble Roomful of Teeth, and a timeline of Shaw’s compositional process regarding Partita for 8 Voices. The second chapter is a brief theoretical, timbral, and technical analysis of Partita for 8 Voices. Chapters three through seven discuss the transcriptional process and conductor’s insights for each of the four movements of Partita for 8 Voices & Wind Ensemble and general considerations. Chapter eight discusses anecdotal evidence of what conductors learn from the transcription process. An appendix of information including interviews, a graphical analysis of technical and timbral events in Partita for 8 Voices, and the full score for Partita for 8 Voices & Wind Ensemble is also provided.

No description available.

In dem Beitrag wird der Frage nachgegangen, wie sich der orchestrale Aspekt in Johann Nepomuk Davids kaum bekannter Partita 2 gestaltet. Die Instrumentation erweist sich als wichtiger Faktor, um das Liniengefüge wie auch die tonale Anlage hörbar zu machen. Das Prinzip der Varietas, das Davids Kompositionsstil zu eigen ist, findet sich in seiner Instrumentation genauso wie in seiner kontrapunktischen Arbeit mit dem thematischen Material wieder. Der Einsatz der Instrumentation als formbildendes Mittel wird am Beispiel des Präludiums näher betrachtet: Es ist in erster Linie die Farbe, welche die vom Rondo inspirierte Sonatenhauptsatzform wahrnehmbar werden lässt, da sich die thematische Arbeit, mit der ebenfalls Formales definiert wird, zum Teil für den hörenden Nachvollzug zu komplex gestaltet.

No description available.

Johann Sebastian Bachs Chaconne är den sista satsen ur partita nr. 2 för soloviolin och anses som en av världens främsta kompositioner för violin. Inte enbart är själva musiken fängslande men tekniken kräver också mycket av solisten. Följande studie handlar om att undersöka uppkomsten kring verket, och genom detta uppnå en djupare interpretation inför ett framförande för publik. Detta genomfördes främst genom litteratur, internetkällor och notbilden. Genom notbilden har musiken analyserats på en musikteoretisk nivå samt en emotionell nivå grundad i psykologiska perspektiv. Följden av dessa analyser är en fördjupad uppskattning av musiken och intressanta insikter om musik och interpretation, både gällande Chaconne och övriga musikstycken. / <p>J.S. Bach, <em>Chaconne</em> ur partita No. 2 i d-moll (BWV 1004).</p><p>Bifogad ljudinspelning från examenskonsert.</p><p>Övriga verk i ljudinspelning: Beethoven vårsonat för piano och violin, Bruch violinkonsert i g-moll.</p><p>Medverkande i ljudinspelning: Susan Yondt - piano</p>

Master of Music / Music, Theatre, and Dance / Slawomir Dobrzanski / This Master’s report analyzes four piano compositions performed on April 9, 2015 at the author’s Master’s recital. The works under consideration are Johann Sebastian Bach’s Partita in B flat major, BWV 825; Wolfgang Amadeus Mozart’s Piano Sonata in D major, K.576; Fryderyk Chopin’s Four Mazurkas, Opus 17; and Aram Khachaturian’s Toccata. This analysis includes the discussion of the theoretical, stylistic, and historical background of each composition.

Master of Music / School of Music, Theatre, and Dance / Slawomir Dobrzanski / This report is a study of Johann Sebastian Bach’s Partita in C minor, BWV 826; Ludwig van Beethoven’s Sonata in F-sharp major, Op.78; Fryderyk Chopin’s Scherzo in B Minor, Op.20; M. Ravel’s “Miroirs”: II. Oiseaux tristes, IV. Alborada del gracioso, V. Vallee de cloches; These compositions are part of the author’s Master’s Piano Recital given on April 12, 2017. The study mainly discusses from historical, theoretical and stylistic perspectives.