Company law in Pakistan does not recognise shareholders’ right of derivative action. This situation raises the question as to what extent derivative action, if recognised under the company law in Pakistan, can promote good corporate governance and contribute to reinforce enforcement powers of shareholders as to safeguarding their rights? The purpose of this thesis is twofold. First, this thesis argues that an effective derivative action system could act as a means of disciplining corporate management in Pakistan. Second, it presents it argumentations that other legal and extra-legal managerial disciplinary mechanisms have limitations of their own that support the introduction of a statutory derivative action system in Pakistan. The methodologies used in this thesis are doctrinal, historical, case study, comparative and semi-structured interviews. Doctrinal analysis has been employed when analysing statutes and case law. Case study methodology has been used to exemplify problems of directorial misconduct and providing empirical evidence for carrying out further analysis. A comparative approach has been utilized for which the UK has been chosen for comparative purposes to identify lessons that Pakistan can learn from the UK derivative action system while finding ways for effective use of derivative action system in Pakistan. Semi-structured interviews are aimed at providing an evaluation of the reform proposals. This study contributes to the subject of derivative action in three key ways. First, it provides an in-depth examination of the regulatory framework pertaining to shareholder protection in Pakistan in order to highlight the inherent challenges presented by un-updated legal framework. Second, based on the findings from this thesis, reform proposals are made as to codifying derivative actions, clarifying the procedural route for derivative proceedings and providing a funding mechanism to attract shareholders to bring derivative actions to enforce corporate rights. Third, suggestions proposed in this thesis are supported by both the opinions of the interviewees and original research on judicial experience of other jurisdictions, particularly the UK. The findings made in this study and proposals have implications for law reforms and are expected to inform practitioners, academics, legislators and policy makers on the way forward in reforming shareholder protection in Pakistan. Thus, this thesis would inform reforms in the company law in order to strengthen the enforcement power of shareholders and ensure corporate accountability in Pakistan.

This thesis deals with the legal regulation of corporate group relations, especially compensation of harm resulting from a lawful act, compensation of economic loss and damages. These institutes are very often connected to other branches of law, which are above all insolvency law and financial law. Then they usually are connected to different areas of company law, for example piercing of the corporate veil, shadow director, wrongful trading and corporate governance. These other branches of law and other areas of company law are not corresponding to the topic of this thesis, so they will not be analyzed in this thesis. For more information about the above mentioned I refer to professional literature and journal articles. Next will be the analysis of the new commercial corporations bill in the light of the topic of this thesis, with the author's view on this bill. This bill was proposed to the government of the Czech Republic after a consultation on the draft bill in the year 2008, and the Government now is to discuss this bill. In the end there will be my own proposal on new changes of the corporate group regulation in the context of this thesis. In this thesis are used methods of analysis, ordinary and extraordinary law interpretation and in some cases comparative methods. So this thesis aims at the...

This paper entitled Capital Rules in terms of the Companies Act no.71 of 2008 is submitted in partial fulfillment of the requirements for the degree of Master of Laws (LLM) majoring in Corporate Law. The topic is motivated by the recent change in our company law ushered by the new Companies Act no.71 of 2008. The new Act sets forth to repeal, in the near future, the Companies Act no.61 of 1973. It is trite that the 1973 Act, which has regulated our company law for over thirty (30) years, was old and outdated. Several attempts were made to resuscitate it so as to bring it to par with prevailing international trends in company law. This is evidenced by the numerous amendments to the 1973 Act over the years, particularly between the years 1998 and 1999 when company law trends were experiencing a dimensional shift through out the world. However, these attempts boiled down to ‘pouring new wine into an old skin’. Ultimately, it became imperative that the entire Act be reviewed and hence the enactment of the Companies Bill which later became the new Companies Act of South Africa. The new Act comes with major changes in the company law system. Like any new legislation, some of these changes still need to be revisited while others still need time to settle into our legal system. This paper, as the title depicts, focuses on the changes introduced by the new Act in the sphere of Capital Rules. To a great extent, the new Act is clear on its position regarding the principle of capital maintenance. Capital rules no longer apply as exceptions to the common law rule as was the case under the 1973 Act. The rules are unambiguously stated in the new Act in sections 45, 46 and 48. The Board of Directors is endowed with power to authorize a company to, inter alia, <ul><li> provide financial assistance to a related or inter-related company,</li> <li> acquire its own shares or those of a related or inter-related company,</li> <li> issue shares at a discount and</li> <li> declare and pay out dividends.</li> </ul> All things done in terms of the new Act are subject to the company’s solvency and liquidity. Any act done that is inconsistent with the Act is void and to be deemed void, the court has to declare such act void (section 218 of the Companies Act no.71 of 2008). This paper seeks to highlight the problems anticipated in light of the changes imported by the new Company law dispensation. Some positive changes have also been observed and these too are highlighted herein. The findings herein are not conclusive as this paper addresses only one specific aspect, Capital Rules, the Act itself is much broader and covers a wide aspect of company law. It is my wish to see other areas of research develop from this paper and more importantly, to see amendments on the Act being implemented in due course. / Dissertation (LLM)--University of Pretoria, 2011. / Mercantile Law / unrestricted

Företagsskandalerna i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet förde fram debatten om bolagsstyrning i ljuset. De stora krav på omdöme och uppförande som krävs av bo-lagsledningar för att rätt förvalta andra människors pengar förstärker väsentligheten av att det finns verksamma incitament för företagsledningarna att fullgöra sina skyldighe-ter. Som ett resultat av dessa skandaler tillsatte regeringen Förtroendekommissionen, vars uppgift var att arbeta fram åtgärder för att stärka förtroendet för det svenska när-ingslivet. Ett år senare tillsattes Kodgruppen, och det slutliga resultatet av Kodgruppens arbete är den svenska kod för bolagsstyrning som idag ingår i Stockholmsbörsens noter-ingskrav. Att i valet mellan lagstiftning och självreglering, beslutet ändock föll på självreglering genom kod, har sin förklaring i självregleringens flexibilitet, snabbhet och anpassnings-barhet till de olikartade förhållanden som råder inom svenskt näringsliv. Koden är dess-utom semidispositiv genom principen comply or explain, vilket innebär att ett bolag kan välja att inte följa Kodens regler, bara de kan förklara orsaken till varje enskild avvikel-se. Att avvika från Kodens regler kan i vissa fall vara en förutsättning för att god bo-lagsstyrning ska kunna anses vara för handen. Då Kodens regler faller inom ABL:s naturliga tolkningsområde fungerar Koden som ett utfyllande tolkningsinstrument beträffande bolagsledningars skadeståndsansvar. Detta är möjligt genom att Koden konkretiserar det ansvar som bolagsledningen genom sin vårdplikt har gentemot bolaget. För de oäkta bolagsorgan som instiftats enligt reglerna i Koden, bedöms ansvaret olika beroende på vilken ställning inom bolagshierarkin de an-ses inta. Det oäkta bolagsorganet valberedningen och dess ledamöter är, på samma sätt som styrelsens ledamöter, sysslomän för bolaget. Mot denna bakgrund är det därför vik-tigt att berörda parter; bolaget självt samt aktieägare och tredjeman, kan göra ansvar gäl-lande mot culpös ledamot av valberedningen. Att beskriva övriga oäkta bolagsorgan; revisionsutskottet och ersättningsutskottet, som egna organ är delvis missvisande då det endast är fråga om en delegering av uppgifter inom styrelsen och inte inrättandet av ett nytt organ, såsom fallet är med valberedningen. Ansvaret ska således bedömas på sam-ma grunder som vid övrig arbetsfördelning inom styrelsen. Avsaknaden av en officiell instans som bevakar och godkänner de förklaringar företa-gen lämnar till sina avsteg från Koden, medför att det istället har blivit marknadens sak att bedöma, och indirekt utdöma sanktioner mot, de förklaringar som lämnas och som inte håller en acceptabel kvalité. Resultatet av principen comply or explain, eller snarare bristen på bevakning av förklaringarna, medför att Koden inte blir det skärpande verk-tyg för svensk bolagsstyrning som det var tänkt från början. / The company scandals in the late 1990s and early 21st century brought attention to the debate of corporate governance. The demand for good judgement and good behaviour by corporate executives in order to manage the money of other people, enhances the need for effective incentives in order to make the executives fulfil their obligations. As a result of these scandals, the Swedish government appointed Förtroendekommissionen, whose task was to work out measures to enhance the confidence of Swedish economy. A year later Kodgruppen was appointed, and the final result of their work is the Swed-ish code of corporate governance that now is a part of the Stockholm stock exchange rules. The reason, in the choice between legislation and self-regulation through a code, that the choice became self-regulation is the flexibility, rapidity and adaptability to the dif-ferent conditions in the Swedish economy that this regulation possesses. The Swedish code of corporate governance is also semi optional through the principle comply or ex-plain, which means that a company is allowed to choose not to observe all the rules in the Code, provided that they are able to explain the reason for each of the deviations. To differ from the Code can even, in some circumstances, be a requirement for good corpo-rate governance. When the rules of the Code fits under the natural interpretation area of the Swedish lim-ited liability company law, the Code works as a tool in the interpretation about the li-ability for the corporate executives. This is possible because the Code makes the liabil-ity of the executives real, this through their duty to take good care of the company. The unauthorized company bodies that are founded according to the rules of the Code, are being judged differently depending of their position in the company hierarchy. The un-authorized company body called election board, and its members, are in the same way as the members of the board, trustees of the company. Considering this, it is important that involved parties such as the company itself, their shareholders and third parties, have the possibility to claim liability of a member of the election board that has been neglecting his duties. To describe all of the other unauthorized company bodies, such as the audit committee and the compensation committee, as independent company bodies are partly misleading, because it is only a matter of delegation of tasks within the board, and not the founding of a new body, as it is in the case with the election board. The li-ability is therefore to be judged after the same preferences as in other delegation of tasks within the board. The fact that there is no official authority that monitors and approves the explanations given by the companies of why they do not follow the guidelines given by the Code, has the consequence that it is up to the market to decide whether the explanation has a qual-ity that can be approved. The market will also be the one that punish companies who has explanations of poor quality. The use of the principle comply or explain, or rather the lack of monitoring its explanations, has as a consequence that the Code will not be-come the sharpening tool for Swedish corporate governance that it was supposed to be in the original idea.

<p>Företagsskandalerna i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet förde fram debatten om bolagsstyrning i ljuset. De stora krav på omdöme och uppförande som krävs av bo-lagsledningar för att rätt förvalta andra människors pengar förstärker väsentligheten av att det finns verksamma incitament för företagsledningarna att fullgöra sina skyldighe-ter. Som ett resultat av dessa skandaler tillsatte regeringen Förtroendekommissionen, vars uppgift var att arbeta fram åtgärder för att stärka förtroendet för det svenska när-ingslivet. Ett år senare tillsattes Kodgruppen, och det slutliga resultatet av Kodgruppens arbete är den svenska kod för bolagsstyrning som idag ingår i Stockholmsbörsens noter-ingskrav.</p><p>Att i valet mellan lagstiftning och självreglering, beslutet ändock föll på självreglering genom kod, har sin förklaring i självregleringens flexibilitet, snabbhet och anpassnings-barhet till de olikartade förhållanden som råder inom svenskt näringsliv. Koden är dess-utom semidispositiv genom principen comply or explain, vilket innebär att ett bolag kan välja att inte följa Kodens regler, bara de kan förklara orsaken till varje enskild avvikel-se. Att avvika från Kodens regler kan i vissa fall vara en förutsättning för att god bo-lagsstyrning ska kunna anses vara för handen.</p><p>Då Kodens regler faller inom ABL:s naturliga tolkningsområde fungerar Koden som ett utfyllande tolkningsinstrument beträffande bolagsledningars skadeståndsansvar. Detta är möjligt genom att Koden konkretiserar det ansvar som bolagsledningen genom sin vårdplikt har gentemot bolaget. För de oäkta bolagsorgan som instiftats enligt reglerna i Koden, bedöms ansvaret olika beroende på vilken ställning inom bolagshierarkin de an-ses inta. Det oäkta bolagsorganet valberedningen och dess ledamöter är, på samma sätt som styrelsens ledamöter, sysslomän för bolaget. Mot denna bakgrund är det därför vik-tigt att berörda parter; bolaget självt samt aktieägare och tredjeman, kan göra ansvar gäl-lande mot culpös ledamot av valberedningen. Att beskriva övriga oäkta bolagsorgan; revisionsutskottet och ersättningsutskottet, som egna organ är delvis missvisande då det endast är fråga om en delegering av uppgifter inom styrelsen och inte inrättandet av ett nytt organ, såsom fallet är med valberedningen. Ansvaret ska således bedömas på sam-ma grunder som vid övrig arbetsfördelning inom styrelsen.</p><p>Avsaknaden av en officiell instans som bevakar och godkänner de förklaringar företa-gen lämnar till sina avsteg från Koden, medför att det istället har blivit marknadens sak att bedöma, och indirekt utdöma sanktioner mot, de förklaringar som lämnas och som inte håller en acceptabel kvalité. Resultatet av principen comply or explain, eller snarare bristen på bevakning av förklaringarna, medför att Koden inte blir det skärpande verk-tyg för svensk bolagsstyrning som det var tänkt från början.</p> / <p>The company scandals in the late 1990s and early 21st century brought attention to the debate of corporate governance. The demand for good judgement and good behaviour by corporate executives in order to manage the money of other people, enhances the need for effective incentives in order to make the executives fulfil their obligations. As a result of these scandals, the Swedish government appointed Förtroendekommissionen, whose task was to work out measures to enhance the confidence of Swedish economy. A year later Kodgruppen was appointed, and the final result of their work is the Swed-ish code of corporate governance that now is a part of the Stockholm stock exchange rules.</p><p>The reason, in the choice between legislation and self-regulation through a code, that the choice became self-regulation is the flexibility, rapidity and adaptability to the dif-ferent conditions in the Swedish economy that this regulation possesses. The Swedish code of corporate governance is also semi optional through the principle comply or ex-plain, which means that a company is allowed to choose not to observe all the rules in the Code, provided that they are able to explain the reason for each of the deviations. To differ from the Code can even, in some circumstances, be a requirement for good corpo-rate governance.</p><p>When the rules of the Code fits under the natural interpretation area of the Swedish lim-ited liability company law, the Code works as a tool in the interpretation about the li-ability for the corporate executives. This is possible because the Code makes the liabil-ity of the executives real, this through their duty to take good care of the company. The unauthorized company bodies that are founded according to the rules of the Code, are being judged differently depending of their position in the company hierarchy. The un-authorized company body called election board, and its members, are in the same way as the members of the board, trustees of the company. Considering this, it is important that involved parties such as the company itself, their shareholders and third parties, have the possibility to claim liability of a member of the election board that has been neglecting his duties. To describe all of the other unauthorized company bodies, such as the audit committee and the compensation committee, as independent company bodies are partly misleading, because it is only a matter of delegation of tasks within the board, and not the founding of a new body, as it is in the case with the election board. The li-ability is therefore to be judged after the same preferences as in other delegation of tasks within the board. The fact that there is no official authority that monitors and approves the explanations given by the companies of why they do not follow the guidelines given by the Code, has the consequence that it is up to the market to decide whether the explanation has a qual-ity that can be approved. The market will also be the one that punish companies who has explanations of poor quality. The use of the principle comply or explain, or rather the lack of monitoring its explanations, has as a consequence that the Code will not be-come the sharpening tool for Swedish corporate governance that it was supposed to be in the original idea.</p>

This final thesis deals with the issue of transfer of registered office within the EU law. The thesis follows three lines of legal regulations: harmonization of company law, rule-making in the field of European companies and case-law dealing with primary freedom of establishment. The goal of the thesis is to sum up possibilities of the transfer of registered office assured by current legal situation to both companies established according to intrastate legislation and European forms of companies. The thesis also deals with prospects of possible future development.

The harmonization within EC Company Law has been relativley successful. Despite its relative success; important differences still remains in European company law. The freedom of establishment itself, and the ECJ’s interpretation of the freedom provides European companies with a substantial cross-border mobility. As a consequence of this mobility, together with the differences in national legislation; mandatory rules in company law can be easily evaded. A typical example of this is that a Swedish enterprise, by running their business through a British private limited company, can escape the Swedish legislation on capital contributions when forming a company with limited liability for its members. These rules are thereby undermined. The fact that these, otherwise mandatory, rules can be evaded should result in a questioning of their existence. The main purpose of rules on minimal capital contributions is to safeguard the interests of the creditors of the company. The analysis in this thesis shows that the Swedish legal capital regime is very unlikley to fulfill its purpose. The alternative, English company law, can in various aspects be seen as more efficient. / Den gemenskapsrättsliga harmoniseringsprocessen har på bolagsrättens område varit relativt framgångsrik. Trots detta går det i dagsläget inte att tala om någon konform europeisk bolagsrätt. Betydande skillnader kvarstår mellan de nationella bolagsrättsliga regelverken. Den EG-rättsliga etableringsfriheten, och EG-domstolens tolkning av densamma, innebär att de europeiska företagen ges ett relativt stort mått av gränsöverskridande rörelsefrihet. En följd av denna mobilitet tillsammans med skillnaderna i de nationella regelverken är att tvingande nationell bolagsrättslig lagstiftning relativt enkelt kan kringgås. Ett typexempel på detta är att svenska företagare, genom att bedriva sin verksamhet i ett engelskt aktiebolag, kan undgå det svenska kravet på tillskjutande av ett minsta aktiekapital vid bildandet av ett privat aktiebolag. Det svenska kapitalkravet kan därmed sägas vara underminerat. Blott det faktum att det svenska kapitalkravet underminerats innebär att dess existens bör ifrågasättas. Syftet med kapitalkravet är främst att skydda borgenärernas intressen i bolagen. Mot bakgrund av vad som framkommer i denna uppsats kan det svenska kapitalkravets effektivitet betvivlas. Alternativet, den engelska bolagsrätten, kan ur en rad aspekter sägas vara mer ändamålsenlig.

<p>This mini-thesis aims to contribute to the debate around the legislative process by summarizing and analysing it comprehensively. It will, without being exhaustive, seek to identify the most important legal requirements that the future Statute needs to meet in order to facilitate cross-border business of small and medium-sized businesses. It seeks to systematise and comment on the most important legal Key Issues and therefore clarify and enrich the debate.</p>

Inom svensk rätt saknas det lagregler för en situation där ett aktieägaravtal med vitesklausul strider mot ett legalt förbud i ABL. Anledningen till att denna situation blir problematisk är att aktieägaravtalet ses som ett separat rättsförhållande mellan aktieägarna, vilket inte binder bolaget bolagsrättsligt. Att ett aktieägaravtal inte binder aktiebolaget bolagsrättsligt hindrar dock inte aktieägarna från att ingå aktieägaravtal vilka indirekt får samma effekt som om aktiebolaget vore bundet av vad som stadgas i aktieägaravtalet. I små aktiebolag förhåller det sig ofta som så att en aktieägare antingen sitter med i styrelsen eller är verkställande direktör för aktiebolaget. Detta gör att en aktieägare, i egenskap av aktieägare, kan ingå ett aktieägaravtal med en annan aktieägare om exempelvis att denne skall fatta ett specifikt beslut i egenskap av verkställande direktör eller styrelseledamot. I ABL finns ett antal legala förbud som stadgar vad ett bolagsorgan får respektive inte får göra. Tanken med ett legalt förbud är att det i form av tvingande lagstiftning förbjuder ett visst handlingssätt som lagstiftaren vill komma till rätta med. Komplikationen då ett aktieägaravtal står i strid med ett legalt förbud i ABL är att ABL:s regler inte är tillämpliga på aktieägaravtalet. Detta gör att aktieägaravtalet kringgår den tvingande lagstiftningen i ABL. För att komma till rätta med detta problem har lagstiftaren överlämnat åt domstolen att i varje enskilt fall där syftet med avtalet är att kringgå den tvingande lagstiftningen pröva om ett sådant avtal skall anses vara giltigt eller ej enligt en allmän rättsgrundsats. Denna bedömning skall enligt praxis undersöka det överträda (1) förbudets syfte, (2) konsekvenserna av ogiltighetspåföljden och (3) behovet av ogiltighet som sanktion i det specifika fallet. Genom att använda sig av denna modell kan man komma fram till om ett specifikt legalt förbud i ABL skall anses inneha tillräckligt stort skyddsvärde för att ogiltighetssanktionen skall drabba aktieägaravtalet.

<p>Inom svensk rätt saknas det lagregler för en situation där ett aktieägaravtal med vitesklausul strider mot ett legalt förbud i ABL. Anledningen till att denna situation blir problematisk är att aktieägaravtalet ses som ett separat rättsförhållande mellan aktieägarna, vilket inte binder bolaget bolagsrättsligt. Att ett aktieägaravtal inte binder aktiebolaget bolagsrättsligt hindrar dock inte aktieägarna från att ingå aktieägaravtal vilka indirekt får samma effekt som om aktiebolaget vore bundet av vad som stadgas i aktieägaravtalet. I små aktiebolag förhåller det sig ofta som så att en aktieägare antingen sitter med i styrelsen eller är verkställande direktör för aktiebolaget. Detta gör att en aktieägare, i egenskap av aktieägare, kan ingå ett aktieägaravtal med en annan aktieägare om exempelvis att denne skall fatta ett specifikt beslut i egenskap av verkställande direktör eller styrelseledamot.</p><p>I ABL finns ett antal legala förbud som stadgar vad ett bolagsorgan får respektive inte får göra. Tanken med ett legalt förbud är att det i form av tvingande lagstiftning förbjuder ett visst handlingssätt som lagstiftaren vill komma till rätta med. Komplikationen då ett aktieägaravtal står i strid med ett legalt förbud i ABL är att ABL:s regler inte är tillämpliga på aktieägaravtalet. Detta gör att aktieägaravtalet kringgår den tvingande lagstiftningen i ABL. För att komma till rätta med detta problem har lagstiftaren överlämnat åt domstolen att i varje enskilt fall där syftet med avtalet är att kringgå den tvingande lagstiftningen pröva om ett sådant avtal skall anses vara giltigt eller ej enligt en allmän rättsgrundsats.</p><p>Denna bedömning skall enligt praxis undersöka det överträda (1) förbudets syfte, (2) konsekvenserna av ogiltighetspåföljden och (3) behovet av ogiltighet som sanktion i det specifika fallet. Genom att använda sig av denna modell kan man komma fram till om ett specifikt legalt förbud i ABL skall anses inneha tillräckligt stort skyddsvärde för att ogiltighetssanktionen skall drabba aktieägaravtalet.</p>