<p>Riskvärdering har under 90-talet blivit ett allt mer medvetet begrepp. Ett populärt instrument vid riskvärdering är Value at Risk då denna modell skapar ett gemensamt riskmått för olika typer av portföljer och derivat. VaR mäter den maximala värdeförändringen för en portfölj där sannolikheten och tidshorisonten är förutbestämd. I uppsatsen har en konfidensnivå på 95 procent antagits vilket medför att de verkliga förlusterna ska överstiga VaR en gång av tjugo.</p><p>Icke-linjära instrument, såsom optioner, är svåra att riskvärdera då dess pris förändras oproportionerligt gentemot dess underliggande. För att beräkna VaR kan flertalet modeller appliceras och dessa har olika egenskaper.</p><p>Det är därför av intresse att ta reda på om Delta-Normal metoden, Monte Carlo simulering och Historisk simulering ger samma svar vid riskvärdering av optioner. Vidare syftar denna uppsats till att söka svar på om dessa tre VaR-modeller ger ett tillfredsställande resultat på 95 procentig konfidensnivå. För att få svar på dessa funderingar har vi i empiriavsnittet genomfört två hypotesprövningar.</p><p>Den första slutsatsen som kan dras av undersökningen är att det inte går att skilja på det VaR som Delta-Normal metoden och Historisk simulering tagit fram. Vid ett hypotestest för proportioner blev resultatet att endast för Monte Carlo simuleringen kunde inte nollhypotesen förkastas. Detta innebär att det finns stöd för att de verkliga förlusterna överstiger Monte Carlo simuleringens beräknade VaR en gång av tjugo.</p>

No description available.

No description available.

Riskvärdering har under 90-talet blivit ett allt mer medvetet begrepp. Ett populärt instrument vid riskvärdering är Value at Risk då denna modell skapar ett gemensamt riskmått för olika typer av portföljer och derivat. VaR mäter den maximala värdeförändringen för en portfölj där sannolikheten och tidshorisonten är förutbestämd. I uppsatsen har en konfidensnivå på 95 procent antagits vilket medför att de verkliga förlusterna ska överstiga VaR en gång av tjugo. Icke-linjära instrument, såsom optioner, är svåra att riskvärdera då dess pris förändras oproportionerligt gentemot dess underliggande. För att beräkna VaR kan flertalet modeller appliceras och dessa har olika egenskaper. Det är därför av intresse att ta reda på om Delta-Normal metoden, Monte Carlo simulering och Historisk simulering ger samma svar vid riskvärdering av optioner. Vidare syftar denna uppsats till att söka svar på om dessa tre VaR-modeller ger ett tillfredsställande resultat på 95 procentig konfidensnivå. För att få svar på dessa funderingar har vi i empiriavsnittet genomfört två hypotesprövningar. Den första slutsatsen som kan dras av undersökningen är att det inte går att skilja på det VaR som Delta-Normal metoden och Historisk simulering tagit fram. Vid ett hypotestest för proportioner blev resultatet att endast för Monte Carlo simuleringen kunde inte nollhypotesen förkastas. Detta innebär att det finns stöd för att de verkliga förlusterna överstiger Monte Carlo simuleringens beräknade VaR en gång av tjugo.

Bakgrund: Trauma är en vanlig orsak till död och invaliditet världen över. Det innebär även ett lidande för patienten, både i den akuta fasen och på sikt. Ett välfungerande traumateam är här av största vikt. Adekvat utbildning och träning av personalen är en nyckel. Tidigare forskning har visat positiva resultat av att lära sig genom simulering, men det finns ett behov av tids- och kostnadseffektiva alternativ. Ett forskningsprojekt inom Linnéuniversitetet och Region Kronoberg har därför utvecklat en virtuell traumasimulering, som ett led i att utveckla och förbättra utbildningen inom trauma. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskestudenters uppfattningar av lärande vid en virtuell traumasimulering.  Metod: Intervjuer genomfördes med 15 specialistsjuksköterskestudenter som hade testat simuleringen i grupp. En fenomenografisk analys genomfördes vilket genererade i tre beskrivningskategorier med tillhörande grupper av uppfattningar. Resultat: Den första beskrivningskategorin var ”Att få goda förutsättningar för lärande” genom ett nytt och roligt sätt att lära, tillgång till regelbunden övning, att få lära sig i sin egen takt och ett tryggt sätt att lära sig. I den andra beskrivningskategorin ”Att lära sig på olika sätt” uppfattade studenterna att de lärde sig genom att använda sina sinnen, gruppinteraktion samt genom reflektion och kritiskt tänkande. Den tredje beskrivningskategorin ”Att ha nytta av lärandet” handlade om att studenterna uppfattade att övningen ledde till att behovet av att förberedas för akuta situationer kunde tillgodoses samt att övningen utgjorde ett komplement till fysiska övningar - men inte en ersättning. Slutsatser: Studenter har positiva uppfattningar av lärandet vid en virtuell traumasimulering och kan utgöra ett viktigt komplement till fysiska simuleringar. Fler studier behöver göras för att se om det leder till ett förbättrat traumaomhändertagande. / Background: Trauma is a common global cause of death and invalidity. It causes the patient suffering, in the acute phase as well as in a long-time perspective. A well-functioning trauma team is of greatest importance. Sufficient education and training is the key. Previous research has shown positive results in learning by simulation, but there is a need for time- and cost-effective alternatives. To achieve this, a research project within Linnaeus University and Kronoberg County has developed a virtual trauma simulation where the user interacts in a trauma situation at the emergency room. Aim: The aim of the study was to describe Nurse Specialist student´s perceptions of learning by a virtual trauma simulation. Method: Interviews were carried out with 15 Nurse Specialist students who had performed the simulation in groups. A phenomenographic analysis was conducted which resulted in three categories of description with appurtenant groups of perceptions. Results: The first category of description was ”Getting good conditions for learning” through a new and funny way to learn, access to regular practice, learning at one´s own pace and a safe way to learn. In the second category of description ”Learning in different ways” the students perceived how they learned by using their senses, group interaction and through reflection and critical thinking. The third category of description ”To draw advantage from learning” consisted of the student´s perceptions that the virtual simulation satisfied their needs to be prepared for emergency situations, and also that the simulation acted as a complement to face-to-face simulations - but not a replacement. Conclusions: Students have positive perceptions of learning by a virtual trauma simulation. It could be an important complement to face-to-face simulations. Further studies are necessary to determine if virtual trauma simulation can improve trauma care for the patient. / Virtuell tabletop

Denna uppsats är ett resultat av ett examensarbete för utbildningen Civilingenjör Maskinteknik, inriktning Produktionsteknik. Arbetet utfördes på Scania Ferruform AB i Luleå där den huvudsakliga uppgiften var att bygga en simuleringsmodell över chassiflödet. Dels för att hitta sätt att minska ledtiderna, men även som ett verktyg i att förbereda flödet för kommande nyinvesteringar och ge förslag på hur ett framtida läge hade kunnat se ut. Resultatet är en simuleringsmodell med ett beställningspunktsystem, ett dragande flöde och därmed bara en planeringspunkt. Utifrån den har en grundlig analys av olika buffertstorlekar gjorts. Detta för att undersöka hur den totala genomloppstiden skiljer sig, samt mäta den totala väntetiden i de fall ordrar inte går ut till kund i tid. En teoretisk beräkning av förväntade nivåer på säkerhetslager samt beställningspunkter för de ingående artiklarna gjordes med SERV1-formeln. Simuleringsmodellen utgick sedan från dessa värden för att mäta när bristningsgränsen skedde. Utifrån detta framgick det att bristningsgränsen låg ungefär vid 95 \% av den teoretiska beställningspunkten hos artiklarna. Stickprov visade vidare att buffertstorlekarna kan minskas ordentligt för många artiklar, särskilt i buffert 1. Den totala genomsnittliga ledtiden visar sig enligt modellen påverkas i liten utsträckning av buffertstorlekarna. Exempelvis ändrar en 50 % ökning av buffertstorleken ledtiden från 19,8 till 22,6 dagar. Något som däremot visade sig ha betydligt större inverkan på ledtiden är istället orderstorleken.

Spatial haptics is a fascinating technology with which users can explore and modify3D computer graphics objects with the sense of touch, but its application potentialis often misunderstood. For a large group of application designers it is still unknown,and those who are aware of it often have either too high expectations of what is technicallyachievable or believe it is too complicated to consider at all. In addition, spatialhaptics is in its current form ill-suited to interaction design. This is partly because theproperties and use qualities cannot be experienced in an application prototype until asystem is fully implemented, which takes too much effort to be practical in most designsettings. In order to find a good match between a solution and a framing of aproblem, the designer needs to be able to mould/shape/form the technology into a solution,but also to re-frame the problem and question initial conceptual designs as shelearns more about what the technology affords. Both of these activities require a goodunderstanding of the design opportunities of this technology. In this thesis I present a new way of working with spatial haptic interaction design.Studying the serially linked mechanism from a well-known haptic device, and a forcereflectingcarving algorithm in particular, I show how to turn these technologies froman esoteric engineering form into a form ready for interaction design. The work isgrounded in a real application: an oral surgery simulator named Kobra that has beendeveloped over the course of seven years within our research group. Its design hasgone through an evolutionary process with iterative design and hundreds of encounterswith the audience; surgeon-teachers as users and potential customers. Some ideas, e.g.gestalting authentic patient cases, have as a result received increased attention by thedesign team, while other ideas, e.g. automatic assessment, have faded away. Simulation is an idea that leads to ideals of realism; that e.g. simulated instrumentsshould behave as in reality, e.g. a simulated dental instrument for prying teeth is expectedto behave according to the laws of physics and give force and torque feedback.If it does not, it is a bad simulation. In the present work it is shown how some of therealism ideal is unnecessary for creating meaningful learning applications and can actuallyeven be counter-productive, since it may limit the exploration of creative designsolutions. This result is a shift in perspective from working towards constantly improvingtechnological components, to finding and making use of the qualities of modern,but not necessarily absolute cutting-edge, haptic technology. To be able to work creatively with a haptic system as a design resource we needto learn its material qualities and how - through changing essential properties - meaningfulexperiential qualities can be modulated and tuned. This requires novel tools andworkflows that enable designers to explore the creative design space, create interactionsketches and tune the design to cater for the user experience. In essence, this thesisshows how one instance of spatial haptics can be turned from an esoteric technologyinto a design material, and how that can be used, and formed, with novel tools throughthe interaction design of a purposeful product in the domain of dental education. / 3D-haptik är en fascinerande teknologi med vilken användare kan utforska ochmodifiera tredimensionella datorgrafik-objekt med känseln, men dess användningspotentialär ofta missförstådd. För flertalet applikationsutvecklare är tekniken fortfarandetill stor del okänd, och de som känner till den har antingen alltför höga förväntingarav vad som är tekniskt möjligt, eller uppfattar 3D-haptik som alltför komplicerat föratt vara ett gångbart alternativ. Dessutom är 3D-haptik i sin nuvarande form tämligenomoget för interaktionsdesign. Detta beror till stor del på att en applikationsprototypsegenskaper och användarkvaliteter inte kan upplevas innan ett system är implementerati sin helhet, vilket kräver alltför stora utvecklingsresurser för att vara praktisktförsvarbart i de flesta designsituationer. För att uppnå en bra matchning mellan ett användarbehovi en viss situation och en potentiell lösning behöver en designer kunna åena sidan formge och finjustera tekniken, och å andra sidan vara öppen för att ifrågasättaoch ändra problemformulering och konceptdesign när hen lär sig mer om vilkamöjligheter tekniken erbjuder. Båda dessa aktiviteter kräver en god förståelse för vilkadesignmöjligheter som en viss teknik, eller material, erbjuder. I den här avhandlingen presenterar jag ett nytt sätt att arbeta med interaktionsdesignför 3D-haptik. Genom att studera i synnerhet den seriellt länkade mekanismen somåterfinns i en vanligt förekommande typ av 3D-haptikenhet, och en kraftåterkopplandeskärande/borrande algoritm visar jag hur man kan omvandla dessa teknologier från attvara en svårtillgänglig ingengörskonst till en form som är mer redo för interaktionsdesign.Denna förberedelse resulterar i ett slags designmaterial, samt de verktyg ochprocesser som har visat sig nödvändiga för att effektivt kunna arbeta med materialet.Forskningen är grundad i en verklig tillämpning: en simulator för käkkirurgi vidnamn Kobra, som har utvecklas under sju år inom vår forskargrupp. Kobras utformninghar genomgått en evolutionär utvecklingsprocess med iterativ design och hundratalsmöten med målgruppen; lärarpraktiserande käkkirurger och studenter som användareoch potentiella kunder. Därvid har några designidéer, t.ex. gestaltning av patientfall, avdesignteamet fått utökad uppmärksamhet medan andra idéer, t.ex. automatisk gradering,har tonats ned. Simulering är i sig självt en idé som ofta leder till ett ideal av realism; till exempelatt simulerade instrument ska uppföra sig som i verkligheten, det vill säga ett simulerattandläkarinstrument för att hävla (bända) tänder förväntas följa fysikens lagar och geåterkoppling i form av av både kraft och vridmoment. Om detta inte uppfylls betraktassimuleringen som undermålig. I det aktuella arbetet visas hur delar av realism-idealetinte är nödvändigt för att skapa meningsfulla lärandeapplikationer, och att det till ochmed kan vara kontraproduktivt eftersom det begränsar utforskande av kreativa designlösningar.Ifrågasättandet av realsimidealet resulterar i ett perspektivskifte vad gällersimulatorutveckling generellt, från att ensidigt fokusera på vidareutveckling av enskildatekniska komponenter, till att identifiera och dra nytta av kvaliteterna som redanerbjuds i modern haptisk teknik. För att kunna arbeta kreativt med ett haptiksystem som en designresurs behöver vilära känna dess materialkvaliteter och hur, genom att ändra grundläggande parametrar,meningsfulla upplevelsekvaliteter kan moduleras och finjusteras. Detta kräver i sin turnyskapande av verktyg och arbetsflöden som möjliggör utforskande av det kreativadesignrummet, skapande av interaktionssketcher och finjustering av gestaltningen föratt tillgodose användarupplevelsen. I grund och botten visar denna avhandling hur en specifik 3D-haptik-teknologi kanomvandlas från att vara en svårtillgänglig teknologi till att vara ett designmaterial, ochhur det kan användas, och formas, med nyskapande verktyg genom interaktionsdesignav en nyttoprodukt inom tandläkarutbildning / <p>QC 20160309</p>

I denna uppsats behandlas hur klassningssällskapens regelverk kan bidra till ett örlogsfartygs överlevnad vid vapenverkan. Syftet är att undersöka om regelverken kan användas för att implementera stryktålighet genom sina notationer och krav på redundans, separation och skydd mot splitter. Arbetet inleds genom kunskapsuppbyggnad av teorier som behandlar örlogsfartygs överlevnad, vilka sedermera bildar arbetets teoriram. Sedan sker en analys av regelverken samt en fiktiv operativ miljö skapas för att ta fram taktiska uppgifter samt hot, vilka sedan omvandlas till verkansdelar och kritiska system. Därefter skapas modellerna som tillsammans med verkansdelarna används i simuleringen som genomförs i simuleringsverktyget Semiautomatsikt fartygs verktyg för AVAL. Simuleringarna mäter utslagssannolikheter av olika funktioner ombord vid påverkan från de framtagna verkansdelarna. Syftet är att undersöka om koncepten, vilka baseras på regelverken bidrar till mer stryktåliga plattformar. Resultatet från simuleringarna pekar på att regelverkskoncepten generellt har en lägre utslagssannolikhet vilket visar sig tydligast vid verkansdelar som genererar splitter. Arbetet kommer därmed fram till att klassningssällskapens regelverk utifrån de givna förutsättningarna kan användas för att skapa en viss nivå av stryktålighet. / This thesis deals with how the classification society’s rules may contribute to the survivability of warships when exposed to hostile fire. The aim is to examine whether the regulations can be used to reduce the vulnerability of naval ships through their notations and requirements for redundancy, separation and fragmentation protection. The first part of this thesis involves gathering information regarding relevant theory which covers the survivability of warships, which in turn forms the theoretical framework. Subsequently an analysis of the classification rules is conducted and a fictional operational environment is created in order to develop tactical tasks and threats, which are then converted into weapons effects and critical components. The models are created and together with the weapons used in the simulation program, Semi-automatic ship tool AVAL. The simulations measure the kill probabilities of different functions onboard when different weapons are used on the models. The results indicate that classification models generally have a lower kill probability, especially from weapons that generates splinters. The conclusion is that the classification society’s rules and regulations can be used to implement measures to decrease the vulnerability of naval ships.

I ett marint framdrivningssystem byggt av Rolls-Royce Marine i Kristinehamn, kallat POD Propulsion - MermaidTM, kyls systemets yttre delar med förbiströmmande vatten. Det kylande vattnet kompletteras av ett internt luftkylningssystem vilket, till följd av en lägre kylningskapacitet än för det externa vattnet, förorsakar en otillräcklig kylning i den sektor av elmotorns stator vars periferi kyls av kylluftsströmmen. En andel av statorn är således enbart luftkyld vilket medför att den axiella temperaturen i denna sektor uppnår ett lokalt maximum, kallad ”hotspot”, vilken är högre än för resten av elmotorns stator. Avsaknaden av en tangentiellt uniform temperatur i statorn medför begränsningar vid dimensionering av framdrivningssystemet. Begränsningar som kan få till följd att motorn i en POD överdimensioneras, gentemot fartygets effektbehov, sådan att elmotorn vid drift inte ska generera lika mycket värme och därmed undvika de höga statortemperaturerna. En effektiv kylning av hotspoten och därigenom en tangentiellt mer uniform temperatur skulle därmed medföra att elmotorn kan; dimensioneras mer effektivt och därigenom ge en lägre installationskostnad, uppnå en högre utnyttjandegrad samt leda till en förbättrad hydrodynamisk verkningsgrad. Rapporten ämnar genom både analytiska och numeriska simuleringar utvärdera ett flertal olika passiva kylningsmetoder som kan appliceras över POD-husets hotspot. De tilltänkta kylningsmetoderna baseras i grunden på två olika principer. En av principerna, kallad utvidgade ytor, avser kyla hotspoten genom att underlätta överföringen av värme från hotspoten till en förbipasserande fluid där den andra, genom tillämpning av ett ledande material, leder värme från hotspoten till en omgivande kallare yta. Resultaten visar att alla de tilltänkta modifikationerna, i varierande grad, möjliggör en temperatursänkning av det vertikala hotspotområdet, vilken är belägen intill luftkylningskanalen. De modifikationer som presterar bäst är modifikationerna som tillämpar en heatpipe som ledande material och modifikationen utvidgad solid gjort av koppar. Dessa modeller visar en 60 procentig temperatursänkning av den vertikala hotspoten relativt referensmodellen. Rapportens resultat kan även visa en temperatursänkning av luften då modifikationen ledande stag tillämpas, vilket är gynnsamt för fartygets luftkylningsprocess.

Bakgrund: Kliniska träningscentrum (KTC) där studenter får träna i simulerad vårdmiljö har utvecklats på svenska universitet. Lärandemodellen har målet att sjuksköterskestudenterna ska sammankoppla teoretisk och praktisk kunskap samt tillhandahålla ett reflekterande förhållningssätt. Genom simuleringsträning är målet att utveckla sjuksköterskestudenternas medvetenhet om sina egna kunskaper samt begränsningar. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskestudenters uppfattningar och värderingar av ett kliniskt träningscentrum som lärandemodell samt att se om det fanns skillnader i uppfattningen mellan studenter i olika terminer. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med enkät som instrument, deskriptiv statistik samt ett chi-tvåtest användes. Totalt 100 sjuksköterskestudenter i termin två till fem deltog i studien. Resultat: Studenterna har generellt sett en positiv uppfattning om KTC och de uppskattar lärandemodellen som de anser främja ett reflekterande förhållningssätt. Lärandet sammankopplar teori och praktik och undervisande lärare håller hög pedagogisk kvalité. Slutsatser: Simuleringsträningen gör att studenterna känner sig säkrare i mötet med patienten. Utvärderingar av lärandemodeller är viktiga för att de ansvariga ska kunna förbättra sjuksköterskeutbildningen i framtiden. En lärandemodell är under ständig utveckling och det är viktigt att ansvariga för KTC hörsammar denna konstruktiva kritik som framkommer i studien. Detta för att studenterna ska kunna utvecklas från novis till expert, få ett reflekterande förhållningssätt och följaktligen ge patientsäker vård.