<p>Utgångspunkten för uppsatsen är att studera relationen mellan vissa aspekter av form och innehåll i tre kortare prosatexter. Dessa aspekter är framförallt berättarinstans, berättelsens uppbyggnad, och det i två av texterna utryckliga temat förändring. De valda texterna är kortromanen <em>På Chesil Beach </em>av Ian McEwan (2007), novellen ”Döden i Damaskus” av Anna-Karin Palm (2001) och kortromanen <em>Berömmelse</em> av Daniel Kehlmann (2010).</p><p>Litteraturvetenskapliga perspektiv och analysredskap är valda med tanke på att en av texterna påstår något om berättarens funktion, och att en av de andra texterna resonerar kring vad en berättelse är. De narratologiska verktygen faller sig därför naturliga. Den hermeneutiska metoden används i begränsad utsträckning för tolkningen av texterna. Resultatet av studien visar att texternas uppbyggnad<strong> </strong>i två av fallen tydligt medverkar till att gestalta texternas teman. Den vid första anblicken postmoderna texten <em>Berömmelse</em> – <em>Roman i nio historier</em> (2010) visar sig ha en mer sammanhängande struktur än som kanske märks vid en första snabb genomläsning. I samtliga tre texter är karaktärerna bärare av temat.</p>

Utgångspunkten för uppsatsen är att studera relationen mellan vissa aspekter av form och innehåll i tre kortare prosatexter. Dessa aspekter är framförallt berättarinstans, berättelsens uppbyggnad, och det i två av texterna utryckliga temat förändring. De valda texterna är kortromanen På Chesil Beach av Ian McEwan (2007), novellen ”Döden i Damaskus” av Anna-Karin Palm (2001) och kortromanen Berömmelse av Daniel Kehlmann (2010). Litteraturvetenskapliga perspektiv och analysredskap är valda med tanke på att en av texterna påstår något om berättarens funktion, och att en av de andra texterna resonerar kring vad en berättelse är. De narratologiska verktygen faller sig därför naturliga. Den hermeneutiska metoden används i begränsad utsträckning för tolkningen av texterna. Resultatet av studien visar att texternas uppbyggnad i två av fallen tydligt medverkar till att gestalta texternas teman. Den vid första anblicken postmoderna texten Berömmelse – Roman i nio historier (2010) visar sig ha en mer sammanhängande struktur än som kanske märks vid en första snabb genomläsning. I samtliga tre texter är karaktärerna bärare av temat.

Jusqu'à présent, il est supposé que le roman d'adolescent (Adoleszensroman) est un genre qui traite de la formation de l'identité des jeunes au cours de leur adolescence. La présente thèse propose de définir plus précisément le roman d'adolescent en fonction de deux nouvelles caractéristiques: celle du «sort de l'initiative» (Schicksal der Initiative) et celle du «jugement historique» (historisches Urteil). A ces caractéristiques du roman d'adolescent se juxtapose en outre le thème de la formation identitaire. L'étude se concentre sur les romans publiés dans le monde germanophone depuis les années 90. La thèse adopte une approche historique (literarhistorisch) et herméneutique. La théorie sociologique du genre littéraire contribue à expliquer le tournant et la conjoncture historique des catégories littéraires. L'étude tente d'expliquer que le récit du «travail sur l'identité» par un jeune adolescent est un thème auquel un deuxième s'oppose, à savoir que l'adolescent devient conscient de son «initiation» dans le cadre de sa recherche identitaire et confronte ses plus ou moins «naïves» attentes avec la réalité historique d'une société. Le corpus de romans étudié forme le genre du roman d'adolescent (Adoleszensroman) qui se laisse définir comme le «roman d'adolescent du réalisme post-moderne». Il s'inscrit dans un contexte littéraire et historique dominant à partir de 1995 l'espace germanophone, mais aussi anglophone, et relève d'une certaine «sobriété» (Nüchternheit) morale et politique. / Until now, it is assumed that the novel of adolescence (Adoleszensroman) is a genre that deals with the formation of identity during adolescence. This thesis proposes a more precise definition for the novel of adolescence based on two new features: the "fate of the initiative" (Schicksal der Initiative) and the "historical judgment" (historisches Urteil). These two characteristics of the novel of adolescence are complemented by the already known characteristic of the narration of formation of adolescent identity. The study focuses on novels published in Germany and Austria since the 90s. The thesis adopts a hermeneutic and historical approach (hermeneutisch und literarhistorisch). Sociological theory of literary forms helps to explain the change and the historical conditions of literary genres. The study attempts to explain that the narration of the adolescent "formation of identity" in the novel of adolescence is a theme which complements a second theme: the adolescent takes the "initiative" within the context of his search for identity and confronts his more or less "naive" expectationswith the historical reality of a society. The corpus of novels studied within the thesis form a genre of novels of adolescence (Adoleszensroman-Genre) which can be defined as "novels of adolescence of postmodern realism". It is part of the dominant literary and historical atmosphere which began ca. 1995 and can be characterized by a certain moral and political "sobriety" (Nüchternheit).