No description available.

För att bli konkurrenskraftiga behöver organisationer bli agila. Genom nya arbetssätt och tankesätt rusta upp sig för framtiden där de anpassar till dagens snabbrörliga värld, som är avgörande för organisationens överlevnad. En viktig förutsättning för att lyckas skapa agila organisationer är ett genuint ledarskap där ledaregenskaper som att leda sig själv och att skapa självorganiserade team är viktiga faktorer. Telekommunikationsföretaget som denna studie undersöker, arbetar till en viss del agilt men har fortfarande det traditionella ledarskapet kvar. De arbetar med att beslut ska kunna fattas där arbetet sker, vilket kan skapas genom att arbeta agilt där teamen är självorganiserade och kan leda sig själva. Studiens syfte är att se nuläget med ledarskapet på Telia och vilka egenskaper som skulle behöva utvecklas för att komma närmare ett agilt ledarskap. Studien tillämpar en kvalitativ forskningsmetodik, diskursanalys där data tolkats på mjuka värden så som inspelade videofilmer, information på webben, empiri från Telia samt litteratur. Teorier inom industriell teknik som delar av hörnstensmodellen och ledarskapsstilar tillämpas för att analysera och dra slutsats. Slutsatsen är att Telia behöver fokusera på att utveckla ledaregenskaper som att skapa tillit, transparens, anpassningsbarhet, delegering samt utveckla självtillit, självkännedom och självinsikt. Utifrån slutsatsen har förbättringsförslag tagits fram som att ständigt utveckla självkännedom, självinsikt och självtillit som ledare så att teamen och medarbetare blir säkra på sitt eget agerande och egna beslut. Samt att utveckla engagemang, ödmjukhet, framtid tänkande och förmågan att anpassa sig snabbt till förändringar. / To be competitive, organizations need to become agile. Through new ways of working and thinking, they prepare for the future where they adapt to today's fast-moving and changing world, which is crucial for the organization's survival. An important prerequisite for succeeding in creating agile organizations is genuine leadership, where leadership characteristics such as leading oneself and creating self-organized teams are important. The telecommunications company that this study examines, works to some extent agile but still retains the traditional leadership. They make decisions where the work takes place, which can be created by working agile where the teams are self-organized and can lead themselves. The purpose of the study is to see the current state of leadership at Telia and what characteristics would need to be developed to get closer to agile leadership. The study applies a qualitative research methodology, discourse analysis where data has been interpreted on soft values such as recorded videos, information on the web, empirical data from Telia and literature. Theories in industrial technology as parts of the cornerstone model and leadership styles are applied to analyze and draw conclusions. The conclusion is that Telia needs to focus on developing leadership characteristics such as creating trust, transparency, adaptability, delegation and developing self-confidence, selfawareness and self-insight. Based on the conclusion, improvement proposals have been developed such as constantly developing self-knowledge, self-insight and self-confidence as leaders so that the teams and employees become confident in their own actions and decisions. As well as developing commitment, humility, future thinking and the ability to adapt quickly to change.

Syfte: Studiens syfte är att öka förståelsen för det agila ledarskapet och hur det främjar de anställdas motivation.  Metod: Vid genomförande av studien har en kvalitativ metod tillämpats där empiri samlats in med hjälp av tio semi-strukturerade intervjuer. Intervjuerna har, i kombination med insamlad teori från vetenskapliga artiklar, utgjort underlag för den data som har bearbetats i analysen och följaktligen lett fram till studiens slutsats.  Resultat & Slutsats: Studien visar att agilt ledarskap kan utövas i olika typer av roller med den gemensamma uppgiften att främja ett agilt arbetssätt. Agila ledare kan öka motivationen hos individen genom att delegera ansvar, uppmuntra till självständighet och se till att teamet strävar efter gemensamma mål som ligger i linje med organisationens mål.  Förslag till fortsatt forskning: Denna studie har fokuserat på ledarens perspektiv på ledarskapets relation till det agila arbetssättet. Liknande studier med medarbetarens perspektiv hade skapat ytterligare underlag för att dra slutsatser kring hur ledarens prestationer fungerar i praktiken. Det finns även ett behov av att sätta det agila ledarskapet i relation till organisatorisk agility. Med frågeställningar kring det agila arbetssättet ur ett organisatoriskt perspektiv kan nya insikter nås och forskningen inom området bli mer heltäckande.  Uppsatsens bidrag: Studien har bidragit med ökad förståelse för agilt ledarskap inom banksektorn samt hur agila ledare arbetar för att främja motivation hos de anställda. Studien riktar sig till forskare inom ledarskap som är intresserade av att erhålla en fördjupad bild av hur det agila ledarskapet inom banksektorn fungerar, samt vad det har för kopplingar till motivation. Studien är även av intresse för ledare som finner intresse för att lära sig mer om agila arbetssätt, agilt ledarskap samt motivation. / Purpose: The purpose of the study is to increase the understanding of the agile leadership and how agile leaders cultivate motivation for the employees.  Method: A qualitative method was used to collect data from ten semi-structured interviews. This data, in combination with relevant theory within the domain of the study, laid the foundation for the results and conclusions of the study.  Results and conclusions: The study shows that agile leadership can be applied in different roles with the common task of promoting agile workplaces. Agile leaders increase the motivation for individuals through delegating responsibilities, encouraging independence, and ensuring that the team strives for common goals that are in line with the organization's goals.  Future research: This study has focused on the leaders’ perspective on the leadership’s relation to the agile work method. A similar study with the employees’ perspective should contribute with additional research to draw conclusions about how well the leaders’ performance actually works in practice. We also find it interesting to put agile leadership in relation to organizational agility. With questions about the agile way of working from an organizational perspective, the research area can be enhanced with valuable insights.  Contribution: The study has contributed to an increased understanding of agile leadership in the banking sector and of how agile leaders work to promote motivation among employees. The study is directed towards the scholar who is interested in obtaining a deeper understanding of how the agile leadership in the banking sector works in practice and its links to motivation. The study is also of interest to leaders who find interest in learning more about agile working methods, agile leadership and motivation.

Background: Since the 1980s, society has been hit hard by economization and deprofessionalization through neoliberal abstract forms of governance. Control is achieved by measuring efficiency through simplified models. The demand for measurability has also hit the art field where administration and paperwork have increased. As an effect, a large part of cultural funding goes to non-artistic activities. Values other than those of art are focused on and art institutions are having to adapt to the logic of the market and meet commercial interests. In addition, the conditions of artistic production have deteriorated: there are no resources, space or time yet, which threatens art production. The situation is, to say the least, strained for many artists, who are more or less forced into their own corporate activities by the field's surrounding organizations and institutions. However, there are those who work against this development and act for change. Artists have collectively organized themselves outside the city that no longer meets the condition for artistic production. They are about 40 organisations spread across Sweden. Through networks, they have united under one designation; the self-organized. They could be said to constitute a micro-resistance to the current order. Purpose: The purpose of this study is to investigate what the self-organized means. Which ideas and practices make sense and distinction concerning the self-organised? We want to understand and highlight how the self-organised are motivated and how they go about trying to alter and expand the artistic field and the society at large. Methodology: Using a qualitative approach, the study has been a case study of a central actor in the self-organized fields; Art Lab Gnesta. Materials have been collected through a group interview, participant observation and through written sources produced by the study object itself. This is to better understand underlying ideas and what it is that makes sense for self-organized arts organizations. Conclusions: This study is about a possible institutionalisation process in its future. The self-organised is a kind of avant-garde of the 20th century. In this study, we conclude that the self-organised should be understood as a concept that provides alternative frameworks in a world characterized by an unsustainable order. The self-organised opens up opportunities and shows other ways to go. If many join the concept, changes can possibly be achieved. We have seen that they succeed in reaching out and are legitimized by both the authorities, the art world and the local population. When enough people act on similar ideas, they can constitute institutional pressure and possibly create change. We understand the self-organised as a predestination and a strategy for a potential future. It is about change, nothing else can be determined since we are in the initial stage of the course of event. They are a grassroots movement. / Bakgrund: Samhället har allt sedan 1980-talet drabbats av en hårt driven ekonomisering och avprofessionalisering via nyliberala abstrakta styrformer. Kontroll uppnås genom att via förenklade modeller mäta effektivitet. Kravet på mätbarhet har även drabbat konstfältet där administrationen har ökat. Således går en stor del av kulturfinansieringen åt till icke-konstnärlig verksamhet. Andra värden än den av konsten fokuseras och konstinstitutioner har i större utsträckning marknadsanpassas och möter kommersiella intressen. Utöver detta har konstnärers produktionsförhållandena försämrats: det finns inte rum, tid och resurser nog, varvid konsten hotas. Situationen är minst sagt ansträngd för många konstnärer, som mer eller mindre tvingats in i egen företagsverksamhet av fältets omgivande organisationer och institutioner. Det finns dock dem som tar spjärn mot denna utveckling och verkar för en förändring. Konstnärer har kollektivt organiserat sig utanför staden som inte längre erbjuder. De är ett fyrtiotal verksamheter spridda över Sverige. Genom nätverk har de förenat sig under en beteckning; de självorganiserade. De skulle kunna sägas utgöra ett mikro-motstånd mot rådande ordning. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad de självorganiserade betyder. Vilka idéer och vad för praktiker ger mening och distinktion gällande de självorganiserade? Vi vill förstå och belysa hur de självorganiserade motiveras och hur de går tillväga för att försöka uppnå förändring av den ordning som de tar spjärn emot på det konstnärliga fältet och i samhället i stort. Metod: Utifrån en kvalitativ ansats har studien utgjorts av en fallstudie på en central aktör på de självorganiserades fält; Art Lab Gnesta. Material har samlats in genom en gruppintervju, en deltagande observation samt genom skriftliga källor producerade av studieobjektet själv. Detta för att bättre förstå bakomliggande idéer och vad det är som ger mening för självorganiserade konstorganisationer. Slutsatser: Denna studie handlar om en eventuell institutionaliseringsprocess i sitt blivande. De självorganiserade är ett slags 2020-talets avantgarde. I studien kommer vi fram till att de självorganiserade ska förstås som ett koncept som ger alternativa ramverk i en värld präglad av ohållbar ordning. De självorganiserade öppnar upp för möjligheter och visar på andra vägar. Ansluter många till konceptet kan eventuellt förändringar uppnås. Vi har sett att de lyckas nå ut och legitimeras av både makthavare, konstvärld och lokalbefolkning. När tillräckligt många handlar utifrån liknande koncept kan de utgöra ett institutionellt tryck och eventuellt skapa förändring på fältet. Vi förstår de självorganiserade som en predistination och en strategi för en potentiell framtid. Det handlar om förändring, inget annat kan slås fast då vi är i skeendets initiala stadie. De är en gräsrotsrörelse.