Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Bakgrund: Delirium är vanligt förekommande på intensivvårdsavdelningar. Det leder till ett stort lidande för patienten. Forskningen har varit mer inriktad på patofysiologi, etiologi, farmakologisk behandling och screeninginstrument. Tidigare forskning har inte fokuserat på sjuksköterskans erfarenheter i stor utsträckning. Design: En kvalitativ intervjustudie. Metod: Tio intensivvårdssjuksköterskor på två sjukhus i norra Sverige intervjuades hösten 2016 med stöd av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter formulerades i tre kategorier: Strategier som underlättar att vårda patienter med delirium, Svårigheter med att vårda patienter med delirium och ställas inför svåra etiska situationer. Slutats: Resultatet visar att det finns ett behov av att öka kunskapen om delirium, att införa och använda screeninginstrument samt bättre rutiner kring vården av patienter med delirium. Svåra situationer kan uppstå där det etiska sätts åt sidan för patientens bästa.Vårdmiljöns utformning och ljudnivåer kunde påverka intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Studiens resultat visar att rättviseprincipen inte alltid tillämpas och att vård på lika villkor inte alltid säkerställs på grund av tidsbrist eller negativa attityder. Resultatet visar på bristande kunskap och rutiner kring att upptäcka, förebygga och behandla delirium. Intensivvårdssjuksköterskorna bör erbjudas utbildning om delirium och screeninginstrument samt att rutiner kring vården av deliriösa patienter förbättras

Delirium in adults aged 65 and older is a common occurrence in the acute care setting and is often unrecognized by bedside nurses. Delirium can trigger a negative cascade of events resulting in an increase in morbidity and mortality, functional decline, longer length of stay, and high rates of post hospital institutionalization and has a significant socioeconomic impact. The purpose of this quality improvement project was to establish a solid foundation using scholarly literature to support the development of a delirium prevention, recognition, and treatment program in the medical-surgical acute care setting applying the program logic framework. The goal was accomplished by developing a structured program to enhance nurse education (phase 1) using a pretest/posttest design. Phase 2 will be implemented at a later date. The null hypothesis for the project was there is no difference between the pretest group knowledge of delirium scores and the posttest group scores following education. The results of the 36-paired pretests/posttests indicated a significant difference (p < 0.05) following the educational PowerPoint on delirium. Providing education and opportunities for bedside nurses to apply this new knowledge is an effective strategy to increase the identification of delirium, which can lead to improved patient outcomes, reduced socioeconomic burden associated with delirium, and increased positive social change. The economic impact of delirium is considerable with the average cost per day of delirium patients reaching nearly 3 times the cost of patients not having delirium. The elderly population is projected to continue to rise, which will have a profound impact on hospitals and health care as a whole.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka faktorer som i omvårdnadsforskningen beskrivs som bidragande faktorer till akut delirium. Syftet var vidare att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som omvårdnadsforskningen tar upp som kan minska risken för uppkomst av akut delirium. Resultatet baserades på vetenskapliga artiklar som söktes i följande databaser: Elin@dalarna, BlackwellSynergy, PubMed och EBSCO host. Följande sökord användes: delirium, acute, elderly, nursing, patients, caring, management, confusional state, needs. Artiklarna granskades enligt en granskningsmall med avseende på vetenskaplig kvalité. Betydande riskfaktorer för akut delirium var ålder, flera samtidiga sjukdomar, antalet mediciner och typ av medicin. Förutom att genomgå operation var också många åtgärder, framför allt invasiva åtgärder, tidigt under sjukhusvistelsen riskfaktorer för akut delirium. Även flera rumsbyten var en riskfaktor. Viktiga åtgärder för att förebygga akut delirium var psykiatrisk konsultation, tekniker för att underlätta orientering, emotionellt stöd, patientundervisning och anhörigundervisning, patientorientering, fysisk kontakt med patient samt att upprätta kontakt med kurator.

Delirium is a state of acute confusion and is common in hospitalized older adults. Delirium is associated with significant increases in morbidity and mortality, as well as healthcare costs. Delirium also is associated with functional and cognitive decline, as well as need for institutionalization and rehabilitation. Delirium can cause psychosocial distress for patients and families. While much is understood about the epidemiology of delirium, the pathophysiological mechanisms that lead to the development of delirium are less clearly defined.The purpose of this study was to investigate the relationship of allostatic load (AL), a composite measure of primary (i.e. acute) stress mediators and secondary (i.e. chronic) stress outcomes and delirium in the hospitalized older adult. Development of the Allostatic Load & Delirium in Hospitalized Elderly model provided a theoretical framework for the study.Forty- four participants, ranging from 66 to 93 years of age (M = 76 years of age) were recruited from three intensive care units and enrolled once they were determined not to have a cognitive deficit or prevalent delirium, as assessed by the Standardized Mini-Mental State Examination and Confusion Assessment Method (CAM), respectively. Ten AL components reflective of acute and chronic stress were collected upon admission. Allostatic load was calculated as the sum of the number of components for which the participant was rated in the highest risk quartile. Allostatic load subsets based on acute and chronic components were also calculated. Incident delirium was assessed 48 -72 hours after admission with the CAM.Findings indicated that the incidence of delirium was 29.2%. The subset AL score based on components considered primary stress mediators was significantly related to delirium; however, no other variables were associated with delirium. Logistic regression modeling indicated that an AL subset of primary stress mediators did predict the incidence of delirium (OR 2.5, 95% CI = 1.12, 5.79; X2 (1) = 5.668, p < .05).The findings from this study exploring the relationship between AL and delirium in the hospitalized older adult suggest that an AL score based on primary mediators may be useful in predicting delirium in the hospitalized older adult.

Dissertação de Mestrado apresentada ao Programa de Pós-Graduação em Ciências da Saúde, da Universidade do extremo Sul Catarinense, UNESC, para obtenção do título de Mestre em Ciências da Saúde. / Delirium é um problema grave e frequente em pacientes internados em Unidade de Terapia Intensiva, prolongando o tempo de internação hospitalar, aumentando a taxa de mortalidade e ventilação mecânica prolongada. Neurogranina é uma proteína pós-sináptica, presente em altas concentrações na espinha dentrítica dos neurônios, está envolvida com a sinalização do cálcio e neuroplasticidade, é um biomarcador clínico para perca da função sináptica. O objetivo do presente estudo foi avaliar a relação dos níveis séricos de neurogranina e o desenvolvimento de delirium em pacientes criticamente enfermos. Pacientes maiores de 18 anos admitidos em Unidade de Terapia Intensiva e em uso de ventilação mecânica num período maior que 72horas entre fevereiro e maio de 2013 foram incluídos no presente estudo. Foram excluídos os pacientes com impossibilidade de avaliação de delirium durante a internação. A dosagem do biomarcador de lesão neuronal (neurogranina) foi determinada por ELISA, nas primeiras 24horas da internação, após 48horas da admissão e no dia do desenvolvimento de delirium. Os pacientes foram acompanhados até o desfecho da Unidade de Terapia Intensiva ou por no máximo 28 dias. O delirium foi diagnosticado pelo CAM-ICU. Níveis de neurogranina foram significativamente maiores no dia do desenvolvimento do delirium. Durante a internação, os níveis de neurogranina foram aumentados nos pacientes com delirium e nos controles sem delirium (no primeiro dia de coleta: r=0,015, p=0,92 e no segundo dia de coleta r=0,24, p=0,1). Comparando-se níveis do biomarcador inflamatório IL-1β e neurogranina, notou-se que ambos têm relação com a ocorrência de delirium (p<0,001 para IL-1β e p=0,24 para neurogranina). Comparando-se a relação entre níveis de neurogranina e disfunção cerebral, não houve correlação significativa, tão pouco, com pacientes em dias livres sem ventilação mecânica. E, também, níveis de neurogranina não conseguem predizer mortalidade nesses doentes. Nossos resultados sugerem que neurogranina indica um processo fisiopatológico que acontece durante a internação em Unidade de Terapia Intensiva, que gera disfunção sináptica e, posteriormente, delirium.

Delirium är ett allvarligt tillstånd som patienter inom palliativ vård kan drabbas av. Det kan ge sig i uttryck på olika sätt, såsom hallucinationer, aggressioner, misstänksamhet och vanföreställningar, men även påverkan på patientens medvetenhet, tänkande, minne och beteende. Delirium kan misstolkas för demens, fatigue eller depression. Fysiska bakomliggande orsaker kan ge upphov till tillståndet vilket kan vara skrämmande för den sjuke, men även för närstående och för vårdpersonal då man inte kan påvisa vad patienten drabbats av. Om delirium och dess bakomliggande orsaker identifieras kan tillståndet behandlas på ett adekvat sätt istället för att riskera bli obehandlat, misstolkat eller i vissa fall felbehandlat. Sjuksköterskor som arbetar nära patienten har en viktig roll genom att observera och identifiera tillståndet men även uppmärksamma riskfaktorer som kan orsaka delirium. Regelmässig screening efter delirium med hjälp av ett validerat bedömningsinstrument är sällan förekommande inom palliativ vård men önskvärt enligt forskning. Syftet med studien var att undersöka bedömningsinstrument som används för att identifiera delirium i palliativ vård. Metoden som valdes för studien var en vetenskaplig litteraturöversikt där författarna strävar efter att arbeta med systematik. Databaserna CINAHL complete, MEDLINE, PsycINFO, PubMed samt SweMed+ genomsöktes systematiskt med valda sökord vilket resulterade i att 18 artiklar som styrdes av problemformuleringen och syftet inkluderades i studien. Sammanlagt nämns 11 olika bedömningsinstrument i artiklarna. Övervägande artiklar beskriver instrumenten mer eller mindre i sin metoddel. Sex studier beskriver vårdpersonalens uppfattningar om instrumenten och 13 studier jämför och bedömer instrumentens validitet gentemot ett annat instrument. Resultatet visade att det fanns ett flertal instrument som används för att identifiera delirium inom palliativ vård men endast sex av bedömningsinstrumenten var validerade inom detta område. Confusion Assessment Method och the Nursing Delirium Screening Scale var validerade och översatta till svenska, men ej validerade inom palliativ vård i Sverige. Bedside Confusion Scale, Buffalo Delirium Scale, Delirium Observation Screening Scale och Memorial Delirium Assessment Scale var validerade inom palliativ vård men finns dock inte översatta till svenska ännu. Överlag upplevde inte sjuksköterskorna det betungande att screena efter delirium. Medvetenhet om tillståndet skapades när ett bedömningsinstrument användes. Slutsatsen visar att bedömningsinstrumenten var utformade på varierande sätt, genom observationer, genom intervjuer, att man testar patienten på olika vis eller att patienten själv skattar sitt tillstånd. Flertalet av instrumenten var utformade för att sjuksköterskan ska kunna göra bedömningen. Vissa instrument ställer diagnos medan andra mäter graden eller intensiteten av delirium. Det krävdes utbildning och träning i användningen av instrumenten för att bedömningen skulle bli så korrekt som möjligt. Vetskap och tillgång till ett enkelt validerat bedömningsinstrument där sjuksköterskan kan identifiera delirium kan gynna både patienter i palliativ vård samt deras närstående.

Orientador : Paulo Dalgalarrondo / Dissertação (mestrado) - Universidade Estadual de Campinas, Faculdade de Educação / Made available in DSpace on 2018-08-02T05:13:27Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Brandao_FlaviaRodrigues_M.pdf: 349741 bytes, checksum: 83ef85d6dab3bf9397a56340dff31008 (MD5) Previous issue date: 2002 / Mestrado

Svårt sjuka patienter som behandlas på intensivvårdsavdelning drabbas ofta av intensivvårdsdelirium (IVA-delirium) vilket leder till ökat patientlidande och ökade vårdkostnader. IVA-delirium är ett akut insättande tillstånd med fluktuerande förlopp. Orsaken till att patienter drabbas är inte helt känd men det finns ett flertal riskfaktorer för att drabbas. Tillståndet är väl beforskat bland vuxna patienter medan kunskapen om delirium hos den pediatriska populationen är mindre. I denna integrativa litteraturstudie har författarna studerat och sammanställt den publicerade forskning som finns kring intensivvårdsdelirium hos barn. Syftet var att med hjälp av publicerade forskningsresultat beskriva förekomst av delirium samt hur delirium yttrar sig hos barn inom intensivvården. Följande forskningsfrågor har väglett studien a) hur kan delirium upptäckas b) förebyggas samt hur kan det c) behandlas ur ett omvårdnadsperspektiv. I studien framkom att intensivvårdsdelirium är vanligt förekommande även hos den pediatriska populationen. Riskfaktorer för att drabbas visade sig bland annat vara låg ålder, läkemedel, inflammatoriska sjukdomar och hjärtsjukdom. Delirium har ett fluktuerande förlopp och regelbunden screening är nödvändig för att upptäcka delirium. Resultatet visade på att det utöver införande av screening även behövs ökade utbildningsinsatser hos vårdpersonal. Validerade skattningsinstrument har utvecklats men används inte rutinmässigt inom barnintensivvården i Sverige. Det finns ett behov av en ökad förståelse för hur delirium hos barn som vårdas inom intensivvård yttrar sig och hur intensivvårdssjuksköterskor kan upptäcka, förebygga och bemöta detta.

Patienter som drabbas av delirium utsätts för ett stort lidande. Delirium är ofta underdiagnostiserat. Sjukvården opererar allt äldre patienter och risken att drabbas av delirium ökar med ålder. Trots att det finns väldokumenterade mätinstrument för att identifiera delirium och kunskaper kring riskfaktorer att utveckla delirium så har sjuksköterskan svårt att identifiera dessa patienter. Dessa oidentifierade patienter får inte heller den vård de behöver. Ur samhällssynpunkt är det viktigt att hitta dessa patienter eftersom diagnosen även innebär stora kostnader på grund av att de behöver eftervård i större utsträckning. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans förmåga att identifiera patienter med delirium tidigt. Resultatet bygger på en analys av tio artiklar, sju kvantitativa och tre kvalitativa och visar på stor okunskap och brist på förtrogenhet i att upptäcka och vårda dessa patienter. I resultatet framkom två teman: kunskap för att upptäcka förändringar och förmåga till kliniskt resonemang. Kunskapen om vårt kliniska resonemang som ligger till grund för våra bedömningar är en central del i det här arbetet. Utbildning om delirium behöver vara omfattande och mångfacetterad då detta arbete visar på en stor kunskapsbrist om delirium. Förändringsarbetet behöver vara genomgripande. Sjuksköterskan behöver känna stöd och förtrogenhet i sitt arbete och ha tillräcklig kunskap och engagemang som underlag för sitt kliniska resonemang i att upptäcka förändringar. Anhöriga spelar en betydande roll vid identifiering av delirium. Vi ser genom detta arbete en rad åtgärder som skulle kunna bidra till att sjuksköterskan upptäcker och identifierar delirium tidigt.

En stor andel av alla intensivvårdspatienter blir någon gång under vårdtiden delirösa. Delirium är ett akut förvirringstillstånd som karakteriseras av störningar i medvetandegrad, uppmärksamhet och kognition. Forskning visar att delirium hos barn är vanligt förekommande inom intensivvård och kan ha stora konsekvenser. Idag finns kunskap om delirium hos vuxna och hur det behandlas, dock är vetenskapen kring delirium hos den pediatriska populationen ett relativt outforskat ämne. Kritiskt sjuka barn med delirium utsätts för längre sjukhusvistelser, längre respiratorbehandling och ett stort vårdlidande. Syftet med denna studie var därför att utforska intensivvårdsdelirium hos barn. Metoden som användes för att besvara studiens syfte var en integrativ litteraturstudie. I studien framkom det att intensivvårdsdelirium är ett förekommande problem hos den pediatriska populationen. Resultatet påvisade flera riskfaktorer som är kopplade till uppkomst av delirium hos barn, där låg ålder, läkemedel, respiratorbehandling och allvarlig sjukdom var utmärkande. Det framkom att avvikelser i medvetenhet, uppmärksamhet och kognition kunde utläsas som tecken på delirium hos barn. Även sömnstörningar och agitation var vanliga symtom. Delirium hos barn uppvisade ett karaktäristiskt förlopp med ett akut insättande av symtom och en fluktuerande utveckling. Utöver detta så belyste resultaten förebyggande åtgärder som vikten av en stödjande omgivning och föräldranärvaro. Validerade skattningsinstrument för delirium hos barn finns att tillgå men används sällan inom barnintensivvård i Sverige. Det finns därför ett behov av en ökad förståelse för hur delirium hos barn yttrar sig så att intensivvårdssjuksköterskan kan upptäcka och förebygga det.