Bakgrund: Sepsis är en livshotande diagnos som idag drabbar många patienter i Sverige och runt om i världen. Forskning visar att det är av största vikt med en tidig identifiering av diagnosen för att patienten ska få adekvat behandling och därmed öka chansen för dennes överlevnad. Sjuksköterskan har en nyckelroll vad gäller tidig identifiering och initial behandling av sepsis. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att identifiera patienter med sepsis. Metod: En kvalitativ metod där sju sjuksköterskor med erfarenhet av att identifiera sepsis intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: Rutiner och skattningsinstrument, Samarbete och kommunikation och Kunskap och kompetens. Informanterna upplevde det svårt att följa rutiner för NEWS-kontroller. För att identifiera misstänka sepsis- patienter krävdes att NEWS kompletterades med en helhetsbedömning av patientens tillstånd med hjälp av den kliniska blicken. Samarbete och kommunikation ansågs viktig både i arbetet med tidig identifiering av sepsis och i akuta situationer.   Slutsats: Sepsis upplevs som svårt att identifiera om det inte uppvisas tydliga symtom hos patienten, som feber och frossa. Utbildning och erfarenhet bidrar till ökad kunskap kring sepsis och hur tidig identifiering kan ske.

<p>Syftet med denna undersökning är att belysa hur viktiga personer i barnets sociala omgivning, såsom förälder, förskole- och specialpedagoger och förskolechef, resonerar kring identifiering av barns svårigheter samt värdet av en tidigt fastställd ADHD- diagnos. På så sätt åsyftas en tydligare och en mer fördjupad förståelse, av den betydelse som tillskrivs tidig identifiering samt diagnostisering, erhållas. Sex stycken kvalitativa intervjuer har föredragits som undersökningsmetod. Utifrån studiens syfte har den kommit att bearbetas utifrån en humanvetenskaplig ansats, där inspiration hämtats från hermeneutiken.</p><p>I resultatet framkommer att begreppen ADHD och diagnostisering används ytterst sällan inom förskolan. Diagnosens huvudsakliga förtjänst uppges vara att den bibringar förståelse hos omgivningen, för barnets sätt att vara och dess behov. Paradoxalt till en avig inställning till diagnostisering av förskolebarn, kartläggs barn i allt högre grad. Ökade förfrågningar och utredningar av barn, tycks stå i relation till att barn i behov av särskilt stöd ökar. Samhälleliga faktorer så som ekonomiska aspekter och förändrad samhällsstruktur, tycks spela en avgörande roll i huruvida diagnostisering av barn i förskolan får genomslag eller inte. Aktuell studies resultat överensstämmer till stor del med tidigare forskning.</p>

Syftet med denna undersökning är att belysa hur viktiga personer i barnets sociala omgivning, såsom förälder, förskole- och specialpedagoger och förskolechef, resonerar kring identifiering av barns svårigheter samt värdet av en tidigt fastställd ADHD- diagnos. På så sätt åsyftas en tydligare och en mer fördjupad förståelse, av den betydelse som tillskrivs tidig identifiering samt diagnostisering, erhållas. Sex stycken kvalitativa intervjuer har föredragits som undersökningsmetod. Utifrån studiens syfte har den kommit att bearbetas utifrån en humanvetenskaplig ansats, där inspiration hämtats från hermeneutiken. I resultatet framkommer att begreppen ADHD och diagnostisering används ytterst sällan inom förskolan. Diagnosens huvudsakliga förtjänst uppges vara att den bibringar förståelse hos omgivningen, för barnets sätt att vara och dess behov. Paradoxalt till en avig inställning till diagnostisering av förskolebarn, kartläggs barn i allt högre grad. Ökade förfrågningar och utredningar av barn, tycks stå i relation till att barn i behov av särskilt stöd ökar. Samhälleliga faktorer så som ekonomiska aspekter och förändrad samhällsstruktur, tycks spela en avgörande roll i huruvida diagnostisering av barn i förskolan får genomslag eller inte. Aktuell studies resultat överensstämmer till stor del med tidigare forskning.

Patienter som drabbas av delirium utsätts för ett stort lidande. Delirium är ofta underdiagnostiserat. Sjukvården opererar allt äldre patienter och risken att drabbas av delirium ökar med ålder. Trots att det finns väldokumenterade mätinstrument för att identifiera delirium och kunskaper kring riskfaktorer att utveckla delirium så har sjuksköterskan svårt att identifiera dessa patienter. Dessa oidentifierade patienter får inte heller den vård de behöver. Ur samhällssynpunkt är det viktigt att hitta dessa patienter eftersom diagnosen även innebär stora kostnader på grund av att de behöver eftervård i större utsträckning. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans förmåga att identifiera patienter med delirium tidigt. Resultatet bygger på en analys av tio artiklar, sju kvantitativa och tre kvalitativa och visar på stor okunskap och brist på förtrogenhet i att upptäcka och vårda dessa patienter. I resultatet framkom två teman: kunskap för att upptäcka förändringar och förmåga till kliniskt resonemang. Kunskapen om vårt kliniska resonemang som ligger till grund för våra bedömningar är en central del i det här arbetet. Utbildning om delirium behöver vara omfattande och mångfacetterad då detta arbete visar på en stor kunskapsbrist om delirium. Förändringsarbetet behöver vara genomgripande. Sjuksköterskan behöver känna stöd och förtrogenhet i sitt arbete och ha tillräcklig kunskap och engagemang som underlag för sitt kliniska resonemang i att upptäcka förändringar. Anhöriga spelar en betydande roll vid identifiering av delirium. Vi ser genom detta arbete en rad åtgärder som skulle kunna bidra till att sjuksköterskan upptäcker och identifierar delirium tidigt.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka förskoleklasslärares uppfattningar av förebyggande arbete, när det gäller att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Frågeställningarna handlar om vad förebyggande arbete är, utifrån vilken kunskap arbetet bedrivs och vilka hinder och möjligheter lärarna ser. Andra frågor rör identifiering av riskbarn och dess konsekvenser samt hur tester och testresultat används i verksamheten. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där lärande sker i interaktion via språket, samt olika synsätt på elevers svårigheter; kategoriskt- respektive relationellt perspektiv samt dilemmaperspektivet. Den metod som använts är kvalitativa intervjuer, vilka har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att lärarnas uppfattningar av förebyggande arbete är varierande, såväl vad gäller innehåll som metod och organisering. Lärarna visar sig också ha olika djup kunskap inom läs- och skrivområdet. Trots lärarnas intentioner att anpassa undervisning och miljö, så ligger mycket fokus på individers brister och kompensation. Det är vanligt förekommande med nivågruppering och särskiljning av "riskbarn" för extra träning. Lärarna har vidare en relativt samstämmig uppfattning om att barn i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter går att identifiera i förskoleklass. Även uppfattningar om syftet med test och kartläggningsmaterial samt deras användning i praktiken skiljer sig åt.

Syftet med denna studie är att undersöka sju speciallärares och specialpedagogers erfarenheter av arbete med elever som har språkstörning på högstadiet och gymnasiet. Forskningen gällande både äldre elever som har språkstörning samt speciallärares och specialpedagogers kunskap kring språkstörning är begränsad varför det är viktigt att utforska området. Studien baseras på halvstrukturerade kvalitativa intervjuer. Datamaterialet har tolkats och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Utgångspunkten i arbetet har varit ett relationellt perspektiv och en induktiv ansats har använts. Resultaten visar att det råder en osäkerhet kring identifiering av elever som har språkstörning. Resultaten visar dessutom att det finns ett kunskapsbehov hos speciallärarna och specialpedagogerna. Vidare framgår att tid har stor betydelse för akademisk framgång och i skapandet av kamratrelationer. Resultaten visar också på ökade krav och förväntningar på högstadiet och gymnasiet. Trygghet och relation mellan lärare och elev visar sig vara en viktig faktor för skolframgång. Slutsatser som kan dras i från resultaten är att speciallärarna och specialpedagogerna har erfarenhet av att tidig identifiering av elever som har språkstörning är avgörande för att eleverna ska få rätt stöd och kunna delta på lika villkor i skolan. Dessutom visar speciallärarnas och specialpedagogernas erfarenheter att tid har en stor betydelse för de elever de mött när det gäller både skolprestationer och olika sociala relationer. Speciallärarna och specialpedagogerna upplever att det i arbetet kring inkludering är att det är svårt att ge eleverna individuella anpassningar i klassrummet samt att det finns ett kunskapsbehov hos speciallärarna och specialpedagogerna när det gäller språkstörning.

År 2019 infördes en ny bestämmelse i skollagen; läsa-, skriva-, räknagarantin. Garantins syfte är att säkerställa att skolor tidigt sätter in stödinsatser för elever i behov av extra stöd. Då forskning visar att taluppfattning är grunden för att kunna utveckla vidare matematikkunskaper är det viktigt att tidigt identifiera elever med brister i taluppfattningen och som riskerar att hamna i matematiksvårigheter. Syftet med studien är att synliggöra vilka hinder och möjligheter bedömningsstödet i matematik för årskurs 1 ger skolor i deras arbete med att stödja elever i matematiksvårigheter och öka andelen elever som når kunskapsmålen i matematik i årskurs 3. I studien har 13 nyckelpersoner från två olika kommuner, på olika nivåer i skolsystemet, intervjuats om deras uppfattningar om hinder och möjligheter med bedömningsstödet; genomförandet, analysarbetet och efterföljande åtgärder. Tolkningen av resultatet utgår från ett systemteoretiskt-, och utvecklingsekologiskt perspektiv. Resultatet visar att det finns flera faktorer i kommunernas skolsystem som kan påverka huruvida bedömningsstödet resulterar i adekvata stödinsatser för elever i matematiksvårigheter. En viktig faktor är rutiner kring bedömningsstödets analyser, både när det gäller utformning och överföring i skolsystemet. Studien visar att bedömningsstödets resultat leder till få tidigt riktade stödinsatser på skolorna, att det finns brister i analysarbetet och att åtgärderna inte alltid följs upp. För att bedömningsstödet i matematik i årskurs 1 ska bli ett likvärdigt stöd som bidrar till att fler elever når kunskapskraven i matematik i årskurs 3 behöver kommunerna, på alla nivåer i skolsystemet, utveckla arbetet runt bedömningsstödet.

Sepsis är ett globalt förekommande hälsoproblem, med snabbt förlopp och hög dödlighet, som kan drabba alla individer och anses vara en global hälsokris. Patienter som överlever riskerar långvariga konsekvenser, tidig identifiering har visat sig minska lidande och dödlighet och är därför av största vikt. Att identifiera sepsis är komplext då det innefattar flera symtom och tecken. Syftet med denna integrativa systematiska litteraturstudie var att beskriva faktorer för, och prehospital vårdpersonals erfarenheter av, tidig identifiering av sepsis i en akut prehospital vårdkontext. Metoden valdes enligt Whittemore &amp; Knafl (2005) som är gjord för systematisk integrativ litteraturstudie. Resultatet baserades på 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Patienter som transporterades och vårdades av ambulanssjukvården var svårare sjuka än de som själv tog sig till sjukhus, hade högre risk att avlida i sepsis, patienterna var äldre, samsjukliga och hade påverkat medvetande. Vissa symtom och tecken var mer förekommande, men variationen hos individen gör identifieringen komplex. Bland faktorerna för att lyckas med tidig identifiering av sepsis fanns det förutsättningar som omgärdade den prehospitala vårdpersonalens bedömning. Kunskap och utbildning om sepsis är en del i att tidigt kunna identifiera sepsis. Prehospital vårdpersonal som hade högre utbildning var bättre på att identifiera sepsis. Identifiering av sepsis är komplext och utgörs av både demografi, fysiologiska fynd, vårdpersonals samlade förutsättningar och system för att bedöma patienter. Det är inte tillräckligt att enbart beakta en faktor för att lyckas med tidig identifiering av sepsis, ambulanssjuksköterskan behöver beakta en sammanvägning och medvetenhet om de olika faktorer som behövs för att på bästa sätt lyckas.

Sepsis är en livshotande sjukdom som har en hög morbiditet. Sepsis har ofta ett fortskridande förlopp och tidig identifiering av sepsis med omedelbara åtgärder är avgörande för patientens överlevnad. Sjuksköterskans identifiering av sepsis är ett komplext och utmanande uppdrag. Syftet: med studien var att sammanställa kunskap om sjuksköterskans identifiering av sepsis i tidigt skede. Två frågeställningar formulerades som syftade till att specificera vad som påverkade sjuksköterskans identifiering av sepsis i tidigt skede samt vad som bidrog till ökad kunskap om sepsis hos sjuksköterskor. Metod: Studien genomfördes som en integrerad litteraturöversikt. Analysarbetet utfördes på data ur artiklar identifierade digitalt och manuellt. I analysen ingick tre artiklar med kvalitativ ansats och elva artiklar med kvantitativ ansats. Resultat: Fem kategorier identifierades under den första frågeställningen och tre kategorier identifierades under den andra frågeställningen. Resultatet fastställde att sjuksköterskans tidiga identifiering av sepsis kunde påverkas av komplexitet av sepsis symtombild, användning av bedömningsverktyg, samverkan i teamet, hög arbetsbelastning och tidspress, dessutom spelade sjuksköterskans förmåga att utföra en klinisk bedömning en roll vid identifiering av sepsis. Förutom detta framkom det i resultatet att det behövs sepsisutbildning, klinisk träning och klinisk erfarenhet för att öka kunskap avseende sepsis. Slutsatsen: Denna studie lyfter fram sjuksköterskans identifiering av sepsis i tidigt skede. Sjuksköterskor behöver utrustas med mer kunskap om sepsis och tidig identifiering för att öka sin kompetens, dessutom krävs det tydliga protokoll och gynnsam arbetsmiljö. Förslag på ytterligare forskning är att studera sjuksköterskors upplevelse av att tidigt identifiera sepsis hos vuxna patienter.