Uppsatsen utforskar vad nyandliga tror på och varför, samt hur det nyandliga fenomenet ser ut inom Gävle kommun. Arbetet utgår från den kvalitativa metoden och använder sig av litteraturstudier samt intervjuer, vilket ämnar ge en inblick i nyandliga individers personliga uppfattningar, tankar, och idéer och hur väl dessa överensstämmer med vad som beskrivs i litteraturen. Undersökningen utgår från tre semi-strukturerade intervjuer och personerna valdes utifrån sin tro samt hur involverade de är inom den nyandliga rörelsen. Uppsatsen utgår från ett religionssociologiskt och religionspsykologiskt perspektiv samt sekulariseringsteorin och deprivationsteorin i sin analys.Uppsatsen kommer fram till att nyandlighet är ett samlingsbegrepp som innefattar flertalet trosuppfattningar och trosuttryck. De drar influenser från olika källor som blivit tillgängliga genom de nya kulturella strömningar sekulariseringen och globaliseringen inneburit. Religionens meningsskapande roll har försvunnit, och i avsaknaden av dess vägledande och stödjande funktion har många människor sökt sig till alternativa trosuppfattningar. Den nyandliga rörelsen är inte organiserad och fungerar mer som ett nätverk, och reflekterar vad som är relevant och aktuellt i nutiden. Eftersom den nyandliga rörelsen inte annonserar sin närvaro enligt traditionella kanaler kan det vara svårt för utomstående att hitta till dess aktiviteter och sammankomster. I Gävle har rörelsen inte en speciellt märkbar närvaro, men det finns ett utbrett intresse för nyandlighet.

Studien handlar om arbetsförmedlarnas uppfattning om det omtalade fas 3, där långtidsarbetslösa tvingas ut i sysselsättning mot en låg ersättning, och dess deltagare. Då det är påtagligt svårare för äldre att ta sig ur fas 3 har det legat i mitt intresse att fokusera på deltagare över 55. Syftet med studien har varit att undersöka hur arbetsförmedlingen hanterar och arbetar med personer över 55. Syftet har också varit att studera vilka uppfattningar de har om gruppen som helhet, deras villkor, psykiska välbefinnande och motivation. Frågeställningarna som är tre till antalet har blivit utformade för att besvarade uppnå syftet. (1) Hur arbetar arbetsförmedlarna med personer över 55 som befinner sig i fas 3? (2) Vilken uppfattning har arbetsförmedlarna om deltagarna? (3) Hur förändras deltagarnas självkänsla utifrån arbetsförmedlarnas uppfattning om de inte lyckas ta sig ur fas 3? Studien grundar sig på en kvalitativ metod där 5 arbetsförmedlare från olika kontor valts utifrån snöbollsmetoden. Resultatet tyder på att det finns stora skillnader i hur man arbetar med fas 3 deltagare beroende på vilket arbetsförmedlingskontor man arbetar på. Arbetsförmedlarna är överens om att fas 3 överlag är bra för deltagarna och att deltagarna i de flesta fall trivs väldigt bra med känslan av samhörighet som kommer med en sysselsättningsplats. För att analysera resultatet har jag använt tre teorier: stigma, ekonomi-skam modellen och Jahodas deprivationsteori.