The purpose of this study was to examine what participants in the third phase (fas 3) of the Swedish unemployment program, Jobb- och utvecklingsgarantin, think about their situation, what they think about the program and if they feel stigmatized due to their unemployment. The data for the study was collected at one of the organizers of the program, which provides an introduction program for the participants. A qualitative method was used and the data was collected through six semi-structured interviews. The results were analyzed using Antonovskys theory of Sense of Coherence (SOC). The conclusions of the study were that the participants felt support from the staff at the organizer. However several of the respondents did not think that the activity at the organizer was meaningful. The respondents asked for interventions such as work practice or education instead. The benefits of taking part in the organizers program was support from the staff and other participants, structure of life and for some, the joy of learning new interesting things.

Studiens syfte är belysa och tydliggöra vilka diskurser som är rådande om människor som hamnat i arbetslöshet fas 3 och se hur dessa diskurser konstrueras i svenska dagstidningar. De tidningarna som vi använt oss av i analysen är Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgs Posten och Svenska Dagbladet.   Metoden består utav ett integrerat teragerat perspektiv med begrepp ur den socialkonstruktionistiska idétraditionen avseende framställandet av den arbetslöse kopplat till den mediala exponeringen av arbetslösa i fas 3. Vi använder oss främst av begrepp ur diskursteorin och kritisk diskursanalys. I analysen används begreppet subjektspositioner ifrån diskurspsykologin.   Slutsatser i studien är att de mediala diskurser som råder om arbetslösa i fas 3 till stora delar är ideologiska. De mediala diskurserna positionerar de arbetslösa negativt samt tillskriver dessa olika egenskaper med negativa förtecken.   Resultatet i studien visar på två olika diskurser, den strukturella diskursen och den individualistiska diskusen. Diskurserna kämpar om tolkningsföreträde av den rådande uppfattningen kring jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Den första textanalysen belyser en föreställning om den arbetslöse i fas 3 som sammankopplas med exploatering av den arbetslöse samt arbetslöshet och utanförskap. I studiens djupare analys, redogörs det för en diskursiv kamp som har uppstått i media. De ideologiska skillnader som genomsyras i tidningsartiklarna berörs tillsammans med en redogörelse för subjektspositionerna.

Denna uppsats undersöker hur deltagare i arbetsmarknadspolitiska program upplever deltagandet och effekten av programmen. Studien riktar sig specifikt mot fas 3 inom jobb- och utvecklingsgarantin, dit individer som varit arbetslösa under flera års tid skrivs in. Problemområdet omfattas av hur arbetslivets förändring leder till komplikationer för individer som är arbetslösa. Sju medverkande intervjupersoner deltog i studien, där semi-strukturerade intervjuer användes. Resultaten visar att deltagarna i programmet upplever att de dagliga aktiviteterna är meningsfulla, men att det politiska och byråkratiska ramverket leder till försämrat välmående och hopplöshet. Två handläggare för deltagare inom programmet intervjuades också, för att skapa en bättre helhetsbild. Den teoretiska ansatsen som används i analys av empirin utgick ifrån Foucaults teori om governmentality, som belyser hur individer disciplineras in i en övervakande mentalitet genom styrning och makt. Makten tydliggörs i analysen, där maktrelationer används för att förklara hur upplevelserna av fas 3 förhåller sig till exempelvis politiska beslut. Slutligen diskuteras hur detta leder till främlingskap för deltagarna i relation till det övriga samhället och varför detta är problematiskt.

Långtidsarbetslösa och funktionshindrade tillhör de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden. För att förbättra deras situation anordnar Arbetsförmedlingen åtgärdsprogram där de subventionerar programdeltagarnas löner åt arbetsgivaren. Målet är att skapa incitament för arbetsgivarna att anställa samt minska utanförskapet hos de utsatta grupperna. Tidigare forskning visar dock att deltagande i åtgärdsprogram snarare försvårar möjligheterna för de utsatta grupperna på arbetsmarknaden.   Syftet är därför att: undersöka hur utbildning samverkar med upplevelser kring inlåsningsmekanismer och utanförskap i arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram. Detta görs genom intervjuer med åtgärdsdeltagare samt med hjälp av teorier kring stigmatisering, identitet, avvikande och kapital. Utifrån detta söks svar på frågorna: På vilket sätt upplever de arbetslösa att åtgärdsprogrammen bidrar till att minska utanförskapet? På vilket sätt upplever de arbetslösa att åtgärdsprogrammen underlättar för dem att ta sig in på arbetsmarknaden? Skiljer sig upplevelserna åt mellan de arbetslösa som har gymnasieutbildning och de som har universitetsutbildning?   Resultatet visar att ett användbart utbildningskapital förbättrar både upplevelserna och resultaten av åtgärdsprogrammen. För deltagare utan värdefulla kapitaltillgångar upplevs åtgärdsprogrammen snarare stigmatiserande och som en inlåsningsmekanism där ett beroende av lönesubventionen skapas. Enligt intervjupersonerna skulle man kunna hävda att många arbetsgivare utnyttjar situationen för att få billig arbetskraft, samtidigt som de med lägre utbildning använder åtgärdsprogrammet som sin enda möjliga konkurrenskraft. Ett förslag på förändring som denna uppsats pekar mot är därför att utöka möjligheterna för de utan värdefullt kapital att utbilda sig. På så sätt skulle förhoppningsvis en möjlighet att förändra sin situation och samtidigt undkomma utanförskapet skapas.

Studien handlar om arbetsförmedlarnas uppfattning om det omtalade fas 3, där långtidsarbetslösa tvingas ut i sysselsättning mot en låg ersättning, och dess deltagare. Då det är påtagligt svårare för äldre att ta sig ur fas 3 har det legat i mitt intresse att fokusera på deltagare över 55. Syftet med studien har varit att undersöka hur arbetsförmedlingen hanterar och arbetar med personer över 55. Syftet har också varit att studera vilka uppfattningar de har om gruppen som helhet, deras villkor, psykiska välbefinnande och motivation. Frågeställningarna som är tre till antalet har blivit utformade för att besvarade uppnå syftet. (1) Hur arbetar arbetsförmedlarna med personer över 55 som befinner sig i fas 3? (2) Vilken uppfattning har arbetsförmedlarna om deltagarna? (3) Hur förändras deltagarnas självkänsla utifrån arbetsförmedlarnas uppfattning om de inte lyckas ta sig ur fas 3? Studien grundar sig på en kvalitativ metod där 5 arbetsförmedlare från olika kontor valts utifrån snöbollsmetoden. Resultatet tyder på att det finns stora skillnader i hur man arbetar med fas 3 deltagare beroende på vilket arbetsförmedlingskontor man arbetar på. Arbetsförmedlarna är överens om att fas 3 överlag är bra för deltagarna och att deltagarna i de flesta fall trivs väldigt bra med känslan av samhörighet som kommer med en sysselsättningsplats. För att analysera resultatet har jag använt tre teorier: stigma, ekonomi-skam modellen och Jahodas deprivationsteori.