No description available.

No description available.

<p><font face="Times New Roman"> <p align="left">The present study aimed to examine the demographic, social and health-related factors that are associated with levels of physical activity participation among adults with diabetes mellitus in Kigali, Rwanda.</p> </font></p>

Introduktion: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom där egenvård är en stor del av behandlingen. Genom god egenvård kan både akuta och framtida komplikationer motverkas. Syfte: Att belysa hur patienter med diabetes mellitus typ 1 upplever sin egenvård. Metod: Litteraturstudie med 11 artiklar som togs fram genom databaserna CINAHL och PubMed samt manuell sökning. Artiklarna framkom genom en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet framställs i fem huvudkategorier: trygghet, ansvar, med underkategorierna ”att behöva ta ansvar”, ”min sjukdom, mitt ansvar” och ”prioriteringar”, rädsla, stress samt att vara annorlunda med underkategorierna ”utanförskap”, ”att bli dömd” och ”viljan att framstå som frisk”. Slutsats: Det framkom både positiva och negativa upplevelser i samband med egenvård där de negativa upplevelserna var övervägande. Att ha kunskap om sin sjukdom upplevdes som viktigt för att kontrollera sin egenvård. Genom kunskaper kring patienters upplevelser av egenvård kan vårdpersonal identifiera omvårdnads- och utbildningsbehov och verka för en bättre omvårdnad.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ II är en ökande folkhälsosjukdom där cirka fyra procent av Sveriges befolkning beräknas ha sjukdomen. Diabetes mellitus typ II är en kronisk sjukdom som kan leda till svåra komplikationer. Därmed är det viktigt att personer med sjukdomen får god information om egenvård för att själva kunna minska riskerna för att utveckla komplikationer. Inom diabetesegenvården är det viktigt med fysisk aktivitet, en god glukoskontroll, god fotvård samt en bra kost. En persons upplevelse är aldrig densamma som någon annan person i samma sist. Därför är det viktigt att sjukvårdspersonalen har en förståelse för hur personernas livsvärld kan förändras i samband med diabetes mellitus typ II.Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna personers upplevelse av att leva med diabetes mellitus typ II.Metod: Studien som gjordes var en litteraturstudie med en kvalitativ metod, med åtta artiklar som grund för resultatet. Innehållsanalysen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom det att personernas upplevelse av att leva med diabetes mellitus typ II var blandade känslor där dem upplevde oro, trötthet, förändrad personlighet och en känsla av skam. De upplevde att sjukdomen påverkade deras vardag genom att de var tvungna att lägga om hela sin livsstil, genom bland annat egenvård. Personerna upplevde olika känslor angående egenvården där de flesta uttryckte en svårighet med att få in egenvården i vardagen. De kände även en stark känsla av att vilja leva, för både sig själva och familjen, vilket gjorde att dem var redo att kämpa. Personerna upplevde en oro för att få komplikationer så som amputation, blindhet och njurproblem. Slutsats: Studiens resultat framhävde att många personer med diabetes mellitus typ II upplevde en förändrad livsvärld. Att leva med sjukdomen gjorde att personerna upplevde en rad olika känslor och tankar, som sjukvårdspersonalen bör ha i beaktning. Genom ett livsvärldsperspektiv kan sjukvårdspersonalen få en ökad förståelse över vad personen med diabetes mellitus typ II upplever.

Diabetes Mellitus typ 2 förutspås vara fördubblad fram till år 2030 (WHO 2015). För att minska riskfaktorer och framtida diabetes relaterade komplikationer är det viktigt att egenvårdsbehandlingen är optimal för att förbättra individens livskvalité samt främja dennes hälsa. Syfte: Att belysa och identifiera vad som hindrar patienter med diabetes mellitus typ 2 att följa de råd om egenvård som sjuksköterskan ger. Metod: Studien är en litteraturstudie som följt Polit och Beck (2010) flödesschema, nio steg. Databaser som användes var CINAHL samt PubMed där åtta artiklar valdes ut. Två artiklar tillkom från manuell sökning i Google Scholar. Till analysen markerades text som svarade på studiens syfte och som sedan klassificerades i teman. Resultat: Åtta kategorier identifierades, okunskap, känslor, brist på självdisciplin, brist på socialt stöd, brist på tilltro, andra sjukdomar, tidsbrist samt begränsad ekonomi. Slutsats: Flera hinder till hanteringen av egenvården var förknippad med negativa känslor, bristande kunskap och fallerad tilltro till sjukvården. Upplevelser av att inte bli respekterad, bli bedömd och inte bli hörd av sjukvårdspersonal framkom. Begränsad ekonomi samt tidsbrist påverkade negativt då arbete och familj upptog större delen av individernas liv.

Gene therapy, where non-islet cells are transduced to express insulin, encapsulated and implanted into the diabetic patient, is a possible alternative therapy for type I diabetes, which may alleviate some of the long-term complications of the disease. Insulin, however, is synthesised as a precursor, proinsulin, which is proteolytically modified by two endocrine-cell specific proteases, PC2 and PC3. Non-neuroendocrine cells do not express PC2 and PC3, but express a related protease, furin. Furin is unable to process proinsulin to insulin efficiently, so we employed PCR mutagenesis to alter the human preproinsulin cDNA around the normal processing sites, which when transcribed and translated yield cleavage sites recognised by furin. Wild type and mutant preproinsulin cDNAs were cloned into a mammalian expression vector under the control of the CMV promoter, and were expressed in the C2C12 and L6 myoblast cell lines and also the HepG2 liver cell line. Radioimmunoassays using an insulin specific antibody and an antibody that recognises proinsulin and insulin equally revealed that cells transfected with the wild type cDNA secreted 90% proinsulin whereas cells expressing the mutant cDNA secreted 75-90% processed insulin, suggesting more efficient processing of the mutant proinsulin by the endogenous furin. Further manipulation of the cDNAs linking them to the neomycin selection gene via an internal ribosome entry sequence (IRES), gave rise to stably transfected L6ins cell lines, expressing 2-10 ng/ml/24h total insulin-like immunoreactivity (ILI). With stable HepG2ins cells expressing in excess of 2.5 μg/5x10⁷ cells/24h mature, biologically active human insulin. These high expressing HepG2ins cells were implanted into BB/Edinburgh rates and strepozotocin treated nude mice.

El objetivo de la presente investigación fue describir la realidad sanitaria de la diabetes en el departamento de Lambayeque, analizar el rol de la enfermera frente a la realidad sanitaria de dicha enfermedad y discutir las implicancias de esta realidad en el rol preventivo de enfermería. El marco teórico desarrolla los conceptos de realidad sanitaria con aportes de OMS (2009), y rol de la enfermera fundamentado por Kérouac (1996) y Torres (2005). El abordaje fue el estudio de caso, argumentado en Menga Ludke (1986). Minsa y Essalud de Lambayeque fueron los escenarios de la investigación. La muestra fue de 10 enfermeras que trabajaron con la estrategia de daño no transmisible y con la cartera del adulto. La información se recogió con la entrevista semiestructurada y cuestionario socio demográfico. Se aplicó análisis de contenido de Bardin (2006), emergiendo tres categorías: (a) la diabetes un problema social emergente, donde enfoca el impacto que la diabetes genera hoy en día en la sociedad dando origen a un nuevo rol de la enfermera salubrista (b) los obstáculos presentes en la prevención de la diabetes, donde se enfatiza cómo las políticas de salud perpetúan un enfoque biomédico y asistencialista, y se demuestra que las estrategias no responden a la realidad, a esto se añade un presupuesto deficiente y escasez de profesionales de enfermería. Y (c) multiplicidad de roles de la enfermera en la prevención de la diabetes, donde emergen los siguientes roles: asistencial, gestora, educadora y ausente el rol de investigadora.

Introduktion: diabetes mellitus typ 2 är en progressiv hormonell sjukdom. Livsstilsförändringar i form av kostreglering och regelbunden fysisk aktivitet är väsentliga i behandlingen. Syftet med litteraturstudien var att beskriva motionens effekter på hälsorelaterad livskvalitet hos individer med diabetes mellitus typ 2. Metoden var en litteraturstudie som följde Polit och Becks  nio steg. Sökningen gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kritiskt granskades och de som svarade på studiens syfte och uppfyllde kvalitetsgranskningens krav inkluderades i litteraturstudien. Under databearbetningen identifierades tre kategorier. Resultatet baseras på sju vetenskapliga artiklar och presenteras i kategorierna förbättrad fysisk hälsa, förbättrad psykisk hälsa och förbättrat generellt välbefinnande. Motion hade positiva effekter i alla tre kategorierna men förbättringen berodde på motionens intensitet och varaktighet, samt vilka instrument användes för att mäta livskvalitet. Slutsats: regelbunden motion hade effekt på diabetes mellitus typ 2. Den förbättrade inte bara den fysiska funktionen och aktiviteten utan minskade även symtom på depression och ångest samt bidrog till ett generellt välbefinnande.

Bakgrund: Enligt världshälsoorganisationen WHO har 347 miljoner människor diabetes runt om i världen. WHO menar att diabetes kommer vara den sjunde ledande orsaken till död år 2030. Diabetes typ 2 kan vara genetiskt betingad och den påverkas av livsstilsfaktorer såsom kost, motion, ålder och tobaksvanor. Vilket innebär att det är viktigt att diabetiker har kunskap och rätt tillvägagångssätt för att kunna hantera och utföra egenvårdsaktiviteter. Sjuksköterskans roll är att stödja och främja egenvården. Syfte: Syftet var att belysa vårdsökande personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt som sammanställdes av 12 kvalitativa artiklar. Resultat: Upplevelser av rädsla, kunskapsbrist, och svårigheter med att göra val som gynnar egenvård framkom. Sociala relationer visar sig också spela stor roll då utanförskap är en upplevelse som hindrade egenvården. Socialt stöd är viktigt för egenvården, brist på stöd medförde svårigheter i hanterandet av egenvården Slutsats: Litteraturöversikten tyder på att närstående bör involveras och utbildas mer för kunna stödja den diabetesdrabbade i utförandet av egenvård. Framtida forskning bör vara inriktad på hur sjukvårdspersonal förmedlar kunskap till personer med diabetes mellitus typ 2. / Background: According to the World Health Organization (WHO) has 347 million people diabetes around the world. (WHO) says that diabetes will be the seventh leading cause of death by 2030. Type 2 diabetes may be genetically determined and influenced by lifestyle factors such as diet, exercise, age and smoking habits. Which means that it is important that diabetics have the proper approach to manage and perform self-care activities. The nurse's role is to support and promote self-care. Purpose: The purpose of this study is to highlight people who seeks healthcare and their experiences of self-care in diabetes mellitus type 2.  Method: A literature review based on 12 qualitative articles where analyzed. Results: Experiences of fear, lack of knowledge, and difficulties in making choices that favor self-care emerged. Social relationships also appears to play a major role when alienation is an experience that prevented self-care. Social support is important for self-care, lack of support led to difficulties in managing their self-care. Conclusion: Next of kin should be involved and more educated to be able to support the person who sufferers from diabetes to promote self-care. Future research should focus on how health care professionals bring knowledge to people with diabetes mellitus type 2.