Altered vasoreactivity and mechanical properties of skeletal muscle arterioles could impact peripheral insulin resistance and hypertension observed in type 2 diabetes. The purpose was to determine if increased vasoconstrictor reactivity, decreased vasodilator reactivity and alterations in the structural properties of 1A arterioles from both high-oxidative and low-oxidative glycolytic skeletal muscles is present during prediabetes as well as acute and chronic diabetes, and to determine if this dysfunction precedes the development of elevated arterial pressure in type 2 diabetes. Zucker Diabetic Fatty (ZDF) rats and lean age-matched controls were studied at 7 (prediabetes), 13 (acute diabetes) and 20 (chronic diabetes) weeks of age. Following measurement of arterial pressure, vasoconstrictor responsiveness to norepinephrine (NE), potassium chloride (KCl), and increasing intraluminal pressure (MYO), vasodilator responsiveness to acetylcholine (ACh), sodium nitroprusside (SNP) and intraluminal flow and passive mechanical properties were examined in arterioles from soleus and gastrocnemius muscles. Vasoconstriction to NE was enhanced in gastrocnemius muscle arterioles during prediabetes and preceded elevated arterial pressure. Alterations in the passive mechanical properties of arterioles from both muscles were observed throughout the progression of diabetes. Flow-induced vasodilation was decreased in the high-oxidative muscle arterioles during acute diabetes, and was coincident with the emergence of elevated arterial pressure. During chronic diabetes, vasodilation to ACh and flow were reduced in soleus muscle arterioles. The reduced vasodilation to ACh was the result of a loss of NO. Although the vasodilator capacity of low-oxidative glycolytic skeletal muscle arterioles was not diminished throughout the progression of diabetes, the contribution of NO to AChinduced dilation was lost in the prediabetic and acute diabetic rats. The data demonstrate that alterations in both the vasoconstrictor and passive properties of low-oxidative glycolytic skeletal muscle arterioles are present during prediabetes, and precede the development of type 2 diabetes, and that although endothelial dysfunction does not become manifest in these skeletal muscle arterioles, alterations in the signaling mechanisms to achieve that vasodilation are present in prediabetes. Moreover, overt type 2 diabetes results in endothelial dysfunction and altered mechanical properties in high-oxidative skeletal muscle arterioles.

<p><font face="Times New Roman"> <p align="left">The present study aimed to examine the demographic, social and health-related factors that are associated with levels of physical activity participation among adults with diabetes mellitus in Kigali, Rwanda.</p> </font></p>

Varje år insjuknar många människor världen över i sjukdomen diabetes mellitus och antalet insjuknande per år väntas öka. Sjukdomen är i de flesta fall kronisk och för med sig flertalet komplikationer. En av dessa komplikationer är amputation av nedre extremiteter på grund av sämre blodförsörjning. Syftet med denna studie var att beskriva hur diabetespatienter upplever sin livskvalitet efter en amputation. Studien är en litteraturstudie som genomfördes enligt Polit, Beck och Hungler (2005). Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; fysisk livskvalitet, psykisk livskvalitet och social livskvalitet. Studien visar att livskvaliteten för de diabetespatienter som amputerats är lägre än för de diabetespatienter som känner sig friska men bättre än för de diabetespatienter med pågående fotsår. Livskvaliteten efter amputation påverkas av en rad olika faktorer till exempel; rörlighet, smärta, psykisk status, protesanvändande och patientens sociala nätverk.

Chronic exertional compartment syndrome (CECS) of the lower leg, defined as a condition with exercise-induced pain due to increased intramuscular pressure (IMP), has previously mainly been described in running athletes, and etiologic factors are poorly described. CECS has not been reported to occur together with other diseases and information about consequences on muscles morphology after treatment with fasciotomy is largely unknown. We investigated etiologic and pathophysiologic aspects to CECS in a consecutive series of 63 patients with exercise-related leg pain and in 17 diabetic patients with symptoms of intermittent claudication but no circulatory insufficiency. Clinical examination, radiography, scintigraphy and IMP measurements at rest and after reproduction of symptoms were done. Patients with CECS were recommended treatment with fasciotomy. Biopsies were taken from the tibialis anterior muscle at time of fasciotomy and at follow-up 1 year later. For comparison muscle samples were taken from normal controls. Enzyme- and immunohistochemical and morphometric methods were used for analysis of muscle fiber morphology/pathology, fiber phenotype composition, mitochondrial oxidative capacity and capillary supply. Thirty-six of the 63 patients fulfilled the criteria for diagnosis of CECS in the anterior tibial compartment. The CECS patients could be divided into different etiologic groups: 18 healthy, 10 with history of trauma against the lower leg, 4 diabetic patients and 4 others. Only 5 of 36 CECS patients were athletes. The results after fasciotomy were good or excellent in 41 of 57 treated legs.  Sixteen of the 17 diabetic patients were diagnosed with CECS, 11 with diabetes type 1 and 5 with type 2. The diabetic patients differed from the other groups with longer symptom-duration, shorter pain-free walking distance, firm and tender lower leg muscles and higher IMP. The postoperative outcome was good or excellent in 15 of 18 treated legs. The muscle biopsies taken at fasciotomy showed frequent histopathological changes including small and large sized fibers, fiber atrophy, internal myonuclei, split fibers, fibrosis, disorganization of mitochondria in contrast to healthy CECS subjects having low muscle capillarization as the main finding. Muscular abnormalities were generally more complex, severe and widespread in diabetic patients. After 1 year, the majority of CECS patients could return to unrestricted physical activity and the histopathological muscle changes were clearly reduced. The muscle fiber size was larger and the muscles contained signs of regeneration and repair. Remaining muscle abnormalities were present mainly in diabetic patients. CECS is a new differential-diagnosis in diabetic patients with symptoms of claudication without signs of vascular disease. A low ability for physical activity, reflected by the signs of both myopathy and neuropathy, indicates that high IMP and circulatory impairment has deleterious effects for the involved muscles. Increased physical activity and normalization of muscle morphology 1 year after treatment shows the benefit of fasciotomy. The more severe clinical and morphological findings in diabetic compared to healthy subjects with CECS indicate differences in the pathogenesis. The unrestricted physical ability after treatment is very important for diabetic patients, since physical activity is an essential part of the therapy of the disease.

Syftet med denna studie var att beskriva vilken uppfattning sjuksköterskor i Tanzania har om förutsättningarna för att bedriva diabetesvård. Studien genomfördes som en beskrivande kvalitativ intervjustudie. Ett icke-slumpmässigt strategiskt urval gjordes och fem sjuksköterskor deltog. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och en manifest innehållsanalys gjordes på intervjutexterna. Resultatet visar på en ekonomisk situation med få resurser och tillgångar. Sjuksköterskorna är få och patienterna är många vilket gör att utbildningen och informationsbehovet hos patienterna inte alltid kan mötas. På sjukhuset finns det för lite blodsockermätare och det händer att det inte finns något insulin att tillgå. Den ekonomiska situationen för patienterna gör att de har svårt att få någon kontinuitet i både behandling och kontroller. Insulin är dyrt och alla har inte råd med det. De flesta har ingen blodsockermätare utan kontrollerar sitt blodsocker på klinik, vilket även det kostar pengar. Många har heller inte råd med en fullgod kost. Den ekonomiska situationen både för patienter och sjukvården gör diabetesvården svår.

The aim of this study was to describe the importance of diet and physical activity related to Diabetes Mellitus (diabetes). Method used was a descriptive literature study based on empirical studies. The study shows that diet, physical activity and lifestyle-changes are very important factors when it comes to preventing and treating of diabetes. By the right diet and physical activity the treatment with medications in some cases can be superfluous and people with the disease could live longer and be healthier during their lifetime. Nurses have the responsibility to educate, inform and make sure that the diabetic patient gets the best care as possible specially suited for this individual patient. Several studies show that obesity and overweight is one of the biggest reasons of diabetes. To decelerate the dramatic rise of diabetes, preventive information-arrangements have to reach out to the world. The development with more sedentary work, TV-watching and fast-food is something that makes more people all over the world become ill. Also factors like tobacco and alcoholics have negative impact. There is a great need of information. With information, that people easily exaggerate themselves, can the issue with the growing disease lessen. People need to know how they can change their lifestyle, what kind of help is available and where the help can be reached. People may be in need of support and important is that the information reaches them in the right way. The study shows that the nurse has a very important role in the treating and preventing of diabetes, since he/she gets a close contact to the patients.

Bakgrund: när ett barn får diabetes ställs det ganska mycket krav på föräldrarna och sjukdomens inverkan på livskvaliteten kan vara enorm. För att kunna se de anhörigas olika perspektiv på saker och ting krävs ett bekräftande av dessa människors livsvärld. Att deras erfarenheter av världen kommer fram är väldigt viktigt för en helhetsförståelse av deras liv. Syfte: syftet var att belysa hur föräldrar upplever att det är att leva med ett barn med diabetes. Metod: metoden som användes var en systematisk litteraturstudie där ett bibliografiskt sökningssätt användes för att hitta relevanta artiklar på området. Resultat: att vårda sitt sjuka barn upplevdes som en väldigt ansträngande och påfrestande situation. Att få stöd av anhöriga och vänner i behandlingen av sitt barns sjukdom sågs som något positivt och kunde hjälpa föräldrarna i deras strävan efter en bra livskvalitet. Diskussion: Att det behövs mer stöd för dessa föräldrar kan enligt resultatet ses som ett faktum. Föräldrarna behövde mer information från vårdgivare om deras barn i ett tidigt stadium av deras föräldraskap och föräldrarna behövde mer kunskaper om deras barns sjukdom. Slutsats: genom att lyssna till dessa människors upplevelser så kan sjuksköterskan får en bättre förståelse och bättre resurser kan sättas in för dessa människor.

No description available.

Syftet med denna studie var att identifiera olika metoder för att undervisa ungdomar med typ-1 diabetes och hur ungdomarna upplevde metoderna. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Resultat: Studien visade att olika undervisningsmetoder användes och att undervisningen för ungdomarna skedde framförallt individuellt vid de regelbundna besöken på diabetesmottagningen. Gruppundervisning och undervisning med hjälp av olika tekniska hjälpmedel var andra forum för undervisning. Undervisning i grupp uppskattades av många ungdomar där de fick möjlighet att träffa andra ungdomar i samma situation. Undervisning med hjälp och stöd av tekniska hjälpmedel som internet uppskattades av både föräldrar och ungdomar. Överlag var ungdomarna positiva till undervisningsmetoderna, men många ungdomar valde att avstå från studierna innan de påbörjades. Det visade sig också att HbA1c, som ofta används som ett mätinstrument i utvärderingen av utbildningen, inte alltid förbättrades. Slutsats: Detta visar på behovet av att erbjuda olika undervisningsmetoder beroende av ålder, personlighet, ämnets känslighet och utifrån hur ungdomarnas familjesituation ser ut. Hos yngre personer visade studierna att det var viktigt att involvera föräldrarna i undervisningen. Det är viktigt att undervisning hela tiden fortgår och att vi som sjuksköterskor lyssnar in vad ungdomarna behöver för stöd och hjälp för att hantera sin diabetes självständigt

La presente investigación es un estudio cualitativo con abordaje metodológico de estudio de caso que trata de responder a la pregunta ¿cuál es el proceso de adaptación de los adultos maduros con diabetes mellitus tipo II?, el cual tiene como objetivo fundamental identificar, analizar y comprender el proceso de adaptación de los adultos maduros con diabetes mellitus tipo II. La teoría de Callista Roy apoyo esta investigación. El instrumento de recolección de datos fue la entrevista semiestructurada, la cual fue utilizada para el análisis el temático. Los criterios de rigor científico que se tuvieron en cuenta para la realización de la investigación fueron: la credibilidad, la auditabilidad y la transferibilidad. Se han obtenido las siguientes categorías; afrontamiento y adaptación de la enfermedad, modos de adaptación a la enfermedad basado en los niveles de adaptación y por último estrés y problemas familiares que influyen negativamente en la adaptación de la enfermedad. La investigación tuvo como resultado lo siguiente; los adultos maduros con diabetes mellitus tipo 2, con un tiempo de diagnóstico de 2 años se logran adaptar progresivamente a la enfermedad, debido que emplean mecanismos de afrontamiento eficaces poniendo en práctica esfuerzos cognitivos y conductuales para dicha adaptación, así mismo tratan de adaptarse a los cambios que se producen en ellos ya sean físicos y emocionales, teniendo como motivación la familia.