Forschungsproblem: Das Zweite Vatikanische Konzil (1962-1965) hatte nach einer beinahe 1500 Jahre dauernden Unterbrechung die Möglichkeit eröffnet, den Diakonat als eigenständiges Amt in der römisch-katholischen Kirche wieder einzurichten. Seit mehr als 30 Jahren stehen sogenannte „Ständige Diakone“ wieder bzw. neuerdings im Dienst deutscher Diözesen. Doch diese 30 Jahre haben nicht das bewirkt, was das Konzil als Aufgabe mit auf den Weg gegeben hatte. Bis heute ist keine klare Einordnung in die Dienst- und Ämterstruktur gegeben. Den zwischen den nachkonziliar erstarkten Laiendiensten und dem presbyteralen und episkopalen Amt stehenden Diakonen fehlt es an einem klaren Profil. Dies hat zur Folge, dass Diakone entweder verunsichert agieren oder stärker eindeutig in laikale oder presbyterale Richtung tendieren. Besonders zeigt sich dieses Problem im Feld liturgischen Handelns und Wirkens. Liturgie als zentraler Kristallisationspunkt gemeindlichen Lebens und ekklesialer Vollzüge erscheint oft auch als Kristallisationspunkt dienst-amtlicher Unsicherheiten und Fragestellungen. Doch gerade die im II. Vatikanum beschriebene Liturgietheologie versucht Liturgie und liturgisches Handeln von ihren inneren theologischen Bezügen her zu verstehen, was auch für das anthropologische und soziologische Verständnis von Liturgie Konsequenzen hat. Dieser theologische Ansatz ist für diakonales Handeln in der Liturgie ebenso bindend wie richtungsweisend. Forschungsfragen: Die Studie untersucht die Argumente und Motive, die zur Wiedererrichtung eines eigenständigen Diakonates geführt haben, und fragt, ob sich dort konkrete Kriterien für diakonales-liturgisches Handeln entwickeln lassen. Gleichem Anliegen gilt der Blick in die offiziellen Verlautbarungen und systematisch-theologischen Überlegungen zum Diakonat als Teil des dreigliedrigen kirchlichen Amtes. Eine dritte Perspektive schließlich fragt nach der gelebten liturgischen Wirklichkeit von Diakonen und versucht von hier Anfragen an das diakonale, speziell das diakonal-liturgische Verständnis des Diakons zu formulieren. Forschungsziele: Das Projektziel war, in einer relativ stagnierend wirkenden Situation um die Frage nach dem Diakonat die Bandbreite diakonaler und diakonal-liturgischer Motivik herauszuarbeiten und die unterschiedlichen Aspekte miteinander in Beziehung zu setzen. Vergleiche und Abhängigkeiten, Bezüge und gemeinsame Verwurzelungen in historischer Genese des wiedererichteten Diakonates, in systematisch-theologischer Fundierung und in erfahrener Wirklichkeit wollen als Beitrag zum weiteren Profilierungsprozess diakonalen Dienstamtes in deutschen Diözesen und zum konkreten Handeln in der Liturgie verstanden werden. / Research-Aim: Deacons, reintroduced into catholic church about over thirty years ago, are characterized by insecurity in ecclesiastical (especially liturgical) act and self understanding. The project is aimed at analysing motivation and criteria of deacons liturgical act. The theroretical aspect focuses on the development around the II. Vatican Concil and theological basis of ecclesiastical office. The empirical focus points at deacons in liturgical real life. Method: Historical, systematical and qualitative-empirical research. (Data-collection: 20 Deacons; data-transcription; data-analysis: grounded theory).

Jag har i denna uppsats undersökt hur anställda inom Svenska kyrkans gudsbilder står i förhållande till de gudsbilder som går att utläsa i Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan. Detta har jag gjort genom kvalitativa intervjuer med en intervjumetod baserad på och inspirerad av Jan Trost. För att studien skulle falla inom ramarna för uppsatsens omfång gjorde jag ett urval ur Svenska kyrkans bekännelseskrifter som jag baserade på vilken relevans skriften har för anställda och medlemmar inom organisationen. Jag ville att det skulle vara skrifter som dels har hög igenkänningsfaktor och dels har ett historiskt arv som väger tungt. I mitt val av informanter satte jag kriteriet att det skulle vara anställda som ansvarar för undervisning, förkunnelse och mission i församlingarna och därmed är de som i huvudsak möter medlemmarna i samtal om Gud. Som stöd i min tolkning av vilka gudsbilder som bekännelseskrifterna samt kyrkoordningen ger uttryck för använde jag mig av ett antal skrifter ur en skriftserie om Svenska kyrkans bekännelsefråga som på olika sätt beskriver, tolkar och resonerar kring de texter som jag själv valt att studera. I min analys av Svenska kyrkans gudsbilder utifrån valda bekännelsedokument har jag kommit fram till att dokumenten sällan använder sig av samma beskrivande ord. De dokument som gör detta mest frekvent är den apostoliska och den nicenska trosbekännelsen. Det har dock inte varit ett hinder i min analys att dokumenten i stort saknar gemensamma nämnare. Då beskrivningarna inte motsätter sig varandra har det snarare givit de uttolkade gudsbilderna så väl djup som bredd. Jag fann i min analys att Svenska kyrkan tror på en Gud som är treenig. Jag konstaterade också att den treenige guden är skapare, försonare och livgivare, något jag valt att kalla för ”grundläggande föreställningar”, d.v.s. de föreställningar som i någon mån går igen i flera av dokumenten som jag analyserat. Vidare har jag konstaterat att Svenska kyrkan också representerar en mängd sekundära föreställningar som jag menar fungerar som komplement till grundföreställningarna. I analysen av mina informanters svar konstaterade jag att de delar Svenska kyrkans grundföreställningar om Guds treenighet och treenighetens egenskaper. Gällande <img src="file:///page37image22176" /> informanternas sekundära föreställningar så skiljde de sig i språkbruk från Svenska kyrkans gudsbilder, men jag såg ändå att det fanns många gemensamma nämnare, även om det också fanns viss diskrepans. I denna del av analysen återkopplade jag till språkets begränsningar och utmaningar. Dels uppstår problematik när jag tolkar informanternas svar eftersom vi har olika referensramar i förhållande till de begrepp vi använder, d.v.s. när jag talar om Gud så föreställer jag mig de egenskaper jag kopplar till Gud, medan informanten kan föreställa sig andra egenskaper än jag. Dels uppstår problematik att med begränsade medel, så som språket, försöka förklara och beskriva en Gud som de flesta informanterna upplever som obegränsad. Som jag redogjorde för i kapitel 1.6 har jag genomgående i min studie tvingats förhålla mig till just språkets begränsningar i förhållande till föreställningarna om Gud och konstaterade inledningsvis att så väl informanter som andra forskare på många olika sätt sätter ord på och förklarar denna problematik att tala om någon/ något som man uppfattar som obegränsat när språket och man själv är begränsad. Jag konstaterade också att informanternas gudsbilder står i viss diskrepans med Svenska kyrkans gudsbilder, men att denna framför allt ligger på individuell nivå. Den enda gemensamma diskrepans som jag fann i min analys var att informanterna inte ger uttryck för att dela Svenska kyrkans uppfattning att Gud är så väl ett offer som en domare. Min inledande hypotes och föreställning, att det skulle finnas diskrepans mellan personliga gudsbilder och de gudsbilder som organisationen i ovan nämnda skrifter representerar visade sig vara delvis riktig, men inte i den utsträckning som jag hade förväntat mig. Det jag ändå konstaterat är att det i denna studie är pedagogernas gudsbilder som i största utsträckning skiljer sig från Svenska kyrkans gudsbilder men att det finns vissa skillnader även i prästernas och diakonernas gudsbilder. Det jag också har kommit fram till är att skillnaderna framför allt ligger i med vilka ord man beskriver Guds olika egenskaper och i att vissa egenskaper utelämnas.

Diakoner i sitt ämbete är kallade till att arbeta utifrån en kristen kontext med att stödja utsatta människor utifrån ett diakonalt förhållningssätt som ett komplement till välfärdssystemet. Att få ta del av och bära människors socialt utsatta livsberättelser och problem kan bli psykiskt känslomässigt belastande. För att diakoner ska kunna förhålla sig till spänningen mellan yrkesroll och ett autentiskt själv i arbetet som de på många sätt identifierar sig med använder de sig av olika profana återhämtningsstrategier, även tron på Gud används som ett aktivt redskap för att arbetet ska kännas hanterligt. Med avstamp i Erving Goffmans teorier om ramar, fasad och team samt kompletterande känslobegrepp av Arlie Russel Hochschild och Emma Engdahls teori om autencitet undersöker studien hur diakoner hanterar det själavårdande arbetets utmaningar och vad deras tro har för betydelse i deras arbete som människors medvandrare i ett samhälle där nöden upplevs som stor. Studien närmar sig fenomenet genom sex kvalitativa intervjuer med församlingsdiakoner anställda i Stockholms stift. Studien visar att det finns många olika faktorer som gör att de orkar arbeta vidare och känner balans i förhållande till sitt arbete. Arbetskollegor och handledning kan hjälpa dem att sätta gränser i sitt arbete. Att bli bekräftade och få utlopp för sin kallelse är av betydelse för att känna ork att arbeta vidare. I deras tro på Gud fungerar bönen som ett redskap för avlastning och sinnesro.

Zugleich: Diss. theol. Freiburg/Schweiz. / Literaturverz.

The aim of this study is to examine how deacons that work in the Swedish Church in Stockholm experience their work. Six deacons were interviewed, by using a semi structured method the empirical material was analyzed using qualitative content analysis. The deacons in this study comes from a background of social work. The study concerns theories such as discretion and professional identity to substantiate the experience of their work. Deacons are the ones that carry out the church social work but are unknown as a welfare actor in the Swedish society. The interviewed deacons describe the profession as worthwhile and varying, but they also experience disadvantages such as inadequate guidance and management within the Swedish church as an organization. Most of the deacons sees themselves as social workers due to their previous education even after a change to faith-based work. This can be the result of an inadequate education to become a deacon, but also due to that the profession seems as obscure by the people that meets the deacons, by managers and also by the deacons themselves.

Kuratorer och diakoner kan betraktas som pionjärer inom socialt arbete inom sjukhusvården och än i dag finner vi dem där. De arbetar sida vid sida och till synes med mycket likartade uppgifter på sjukhus. Vi blev nyfikna på hur lika eller olika dessa yrken egentligen är och vad som döljer sig bakom en sådan här samexistens och bestämde oss att undersöka saken närmare. Vi valde att undersöka dessa yrkesroller i vårt examensarbete. Uppsatsen som du håller i din hand eller har på skärmen är resultatet av detta arbete. Vårt val av tema kan verka ovanligt inom ämnet socialt arbete men det har varit desto mer spännande. Det har fört oss direkt in i brännpunkten av en tvåtusenårig lära och olika ”ismer” i 1800-talets Sverige och det är få, om över huvud taget någon, som gjort samma resa som vi; vi har inte funnit tidigare forskning med likartat upplägg på området. Kanske har ämnet varit för världsligt för teologer och för andligt för andra akademiker och därför förblivit outrett. Syftet i vårt arbete har varit: att från de yrkesverksammas perspektiv beskriva kuratorers och diakoners yrkesroller inom den offentliga sjukhusvården och med hjälp av en rollteoretisk modell identifiera eventuella likheter och skillnader mellan dem. Frågorna som vi ställde var: Vilka kännetecken har dessa yrkesroller som kan härledas till följande faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens individuella egenskaper? Vilka av dessa faktorer utgör en grund för skillnader respektive likheter mellan yrkesrollerna? Vi valde att empiriskt söka svar på dessa frågor och intervjuade tre kuratorer och tre diakoner inom den somatiska delen av den offentliga sjukvården. Vi utgick från formen för informella intervjuer, men använde oss av viss form av strukturering. Svaren analyserades med hjälp av en rollteoretisk modell. En yrkesroll utformas enligt denna på grundval av fyra faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens personliga egenskaper. Modellen har fungerat över förväntan som ett verktyg vid analys. Vi har lyckats sätta tummen på en rad likheter och skillnader mellan de aktuella rollerna och fått en fyllig bild av dem. Gemensamt för yrkesrollerna är enligt vår studie bl.a: yrkenas professionaliseringsgrad, huvudmetod vid yrkesutövningen, klientel och en del av arbetsområdet. Där kuratorernas arbetsfält omfattar sociala och existentiella frågor, omfattar diakonernas fält existentiella och andliga frågor. Den viktigaste skillnaden mellan grupperna visade sig tillhöra i kategorin individuella egenskaper: närmare sagt frågan om en religiös övertygelse i form av en kristen tro. I kuratorernas yrkesroll är tron exklusivt en individuell egenskap. Man kan bli en kurator oavsett om man tror på Gud eller inte men inte en diakon. I diakonernas yrkesroll är den ett yrkeskrav och ingår även i kategorin profession. Man kan inte beträda rollen som en diakon utan denna tro. Den här skillnaden sammanfaller även med andra skillnader vi funnit i studien, t.ex. med rollinnehavarens organisatoriska tillhörighet och perspektiv vid existentiella samtal. Vid en analys av yrkenas historiska rötter fann vi ett analogiskt mönster: det kurativa arbetet har sin historiska grund i 1800-talets olika ”ismer” medan diakonin anknyter sig till själva kärnan i kristendomen: dess kärleksbudskap. Båda yrkesrollerna fyller dock, av allt att döma, en viktig funktion inom sjukhusvården; annars hade de ju blåst bort länge sedan med rationaliseringen av sjukhusvården och sekulariseringen av samhället. Men de har överlevt och gett upphov till denna uppsats.

Social work in Sweden has historically been mostly done by the public sector andthe work has been regulated by law. In the last two decades, private and voluntaryactors have played an important role as providers of welfare state; one of theseplayers is the Swedish Church. The aim of this thesis has been to describe thework the deacons perform in the Swedish Church in a medium-sized municipalityin Sweden. To find out how much freedom of action the deacons themselves feelthat they have and if they feel that their work is influenced by the social work thatother performers are doing. In order to reach the goal, a qualitative approach wasused where seven deacons were interviewed. The result is presented according tothemes, which is then analyzed on the basis of The new intuitionalism and systemtheory. The conclusion is that there are similarities in the deacons’ work sinceeveryone has internal duties, offer remedial conversations and help by donatingclothes, money and food. The differences that exist in their work and what theychoose to put their resources on depends on what the parish looks like, theeducation of the deacon, their personality as well as their personal interests.Examples of such work are support groups for people in different stages of life orrelaxing spa days. All the deacons find that they have a lot of freedom in how toperform their work. The work is largely affected by what other performers do,partly because they don’t want to compete with other performers but also becausetheir work is affected by changes in the society, changes that will increase ordecrease their workload. The deacons see their work as a complement to the socialwork offered by the public sector.

<p>Kuratorer och diakoner kan betraktas som pionjärer inom socialt arbete inom sjukhusvården och än i dag finner vi dem där. De arbetar sida vid sida och till synes med mycket likartade uppgifter på sjukhus. Vi blev nyfikna på hur lika eller olika dessa yrken egentligen är och vad som döljer sig bakom en sådan här samexistens och bestämde oss att undersöka saken närmare. Vi valde att undersöka dessa yrkesroller i vårt examensarbete. Uppsatsen som du håller i din hand eller har på skärmen är resultatet av detta arbete. Vårt val av tema kan verka ovanligt inom ämnet socialt arbete men det har varit desto mer spännande. Det har fört oss direkt in i brännpunkten av en tvåtusenårig lära och olika ”ismer” i 1800-talets Sverige och det är få, om över huvud taget någon, som gjort samma resa som vi; vi har inte funnit tidigare forskning med likartat upplägg på området. Kanske har ämnet varit för världsligt för teologer och för andligt för andra akademiker och därför förblivit outrett.</p><p>Syftet i vårt arbete har varit: att från de yrkesverksammas perspektiv beskriva kuratorers och diakoners yrkesroller inom den offentliga sjukhusvården och med hjälp av en rollteoretisk modell identifiera eventuella likheter och skillnader mellan dem. Frågorna som vi ställde var: Vilka kännetecken har dessa yrkesroller som kan härledas till följande faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens individuella egenskaper? Vilka av dessa faktorer utgör en grund för skillnader respektive likheter mellan yrkesrollerna? Vi valde att empiriskt söka svar på dessa frågor och intervjuade tre kuratorer och tre diakoner inom den somatiska delen av den offentliga sjukvården. Vi utgick från formen för informella intervjuer, men använde oss av viss form av strukturering. Svaren analyserades med hjälp av en rollteoretisk modell. En yrkesroll utformas enligt denna på grundval av fyra faktorer: profession, organisation, klientel och rollinnehavarens personliga egenskaper. Modellen har fungerat över förväntan som ett verktyg vid analys. Vi har lyckats sätta tummen på en rad likheter och skillnader mellan de aktuella rollerna och fått en fyllig bild av dem. Gemensamt för yrkesrollerna är enligt vår studie bl.a: yrkenas professionaliseringsgrad, huvudmetod vid yrkesutövningen, klientel och en del av arbetsområdet. Där kuratorernas arbetsfält omfattar sociala och existentiella frågor, omfattar diakonernas fält existentiella och andliga frågor. Den viktigaste skillnaden mellan grupperna visade sig tillhöra i kategorin individuella egenskaper: närmare sagt frågan om en religiös övertygelse i form av en kristen tro. I kuratorernas yrkesroll är tron exklusivt en individuell egenskap. Man kan bli en kurator oavsett om man tror på Gud eller inte men inte en diakon. I diakonernas yrkesroll är den ett yrkeskrav och ingår även i kategorin profession. Man kan inte beträda rollen som en diakon utan denna tro. Den här skillnaden sammanfaller även med andra skillnader vi funnit i studien, t.ex. med rollinnehavarens organisatoriska tillhörighet och perspektiv vid existentiella samtal. Vid en analys av yrkenas historiska rötter fann vi ett analogiskt mönster: det kurativa arbetet har sin historiska grund i 1800-talets olika ”ismer” medan diakonin anknyter sig till själva kärnan i kristendomen: dess kärleksbudskap. Båda yrkesrollerna fyller dock, av allt att döma, en viktig funktion inom sjukhusvården; annars hade de ju blåst bort länge sedan med rationaliseringen av sjukhusvården och sekulariseringen av samhället. Men de har överlevt och gett upphov till denna uppsats.</p>

<p>Social work in Sweden has historically been mostly done by the public sector andthe work has been regulated by law. In the last two decades, private and voluntaryactors have played an important role as providers of welfare state; one of theseplayers is the Swedish Church. The aim of this thesis has been to describe thework the deacons perform in the Swedish Church in a medium-sized municipalityin Sweden. To find out how much freedom of action the deacons themselves feelthat they have and if they feel that their work is influenced by the social work thatother performers are doing. In order to reach the goal, a qualitative approach wasused where seven deacons were interviewed. The result is presented according tothemes, which is then analyzed on the basis of The new intuitionalism and systemtheory. The conclusion is that there are similarities in the deacons’ work sinceeveryone has internal duties, offer remedial conversations and help by donatingclothes, money and food. The differences that exist in their work and what theychoose to put their resources on depends on what the parish looks like, theeducation of the deacon, their personality as well as their personal interests.Examples of such work are support groups for people in different stages of life orrelaxing spa days. All the deacons find that they have a lot of freedom in how toperform their work. The work is largely affected by what other performers do,partly because they don’t want to compete with other performers but also becausetheir work is affected by changes in the society, changes that will increase ordecrease their workload. The deacons see their work as a complement to the socialwork offered by the public sector.</p>

Zugl.: Würzburg, Univ., Diss., 2004 u.d.T.: Steger, Stephan: Der ständige Diakon in der Liturgie