Bakgrund: Cirka 60 % av alla människor upplever ryggsmärtor med eller utan ischiasproblem under sin livstid. En buktande disk kan orsaka svår smärta. Den kliniska diskbråcksdiagnostiken är god och behandlingen oftast konservativ. Trots det är radiologiska undersökningar med MRT vid diskbråcksdiagnostik mycket vanligt förekommande. Syfte: Syftet är att undersöka nyttan med en magnetisk resonanstomografiundersökning vid diskbråcksdiagnostik. Frågeställningar: Stämmer fynden, funna vid en MRT undersökning med den kliniska bilden hos diskbråckspatienter? Vilken ytterligare information ger den radiologiska, MRT undersökningen utöver den kliniska undersökningen vid diskbråcksdiagnostik? Metod: Detta är en litteraturstudie som inkluderar tolv, vetenskapliga artiklar. Artiklarna erhölls efter en systematisk litteratursökning i databasen PubMed. Resultat och konklusion: MRT undersökningen ger en god anatomisk och patologisk avbildning av intresseområdet. Förutom klassificering och lokalisering av diskbråcket möjliggör MRT också differentialdiagnostik. Fynden på MRT undersökningen stämmer inte alltid överens med den kliniska symptombilden. Resultatet i denna litteraturstudie visar att MRT inte alltid är nödvändigt för diagnostisering av diskbråckspatienter.

Bakgrund: Ryggsmärta är ett vanligt problem i Sverige och medför stora samhällskostnader. Diskbråck är en skada som kan orsaka smärta vid lumbala ryggproblem och livstidsincidensen av symptomgivande diskbråck ligger någonstans mellan 1.3-5.3%. I Sverige rekommenderas konservativ behandling vid diskbråck i ländryggen framför operation, det finns dock indikationer som kan tyda på att det behövs en operation exempelvis ischiassmärta som strålar nedanför knäleden. I Sverige under 2013 utfördes 2262 diskbråcksoperationer. Träning med fysioterapeut postoperativt har visat sig ge snabbare förbättring och bättre slutresultat. Eftersom det finns olika träningsmetoder för postoperativ rehabilitering ser vi ett behov att sammanställa detta. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa de träningsinterventioner inom fysioterapeutisk rehabilitering som beskrivs i litteraturen för postoperativt lumbalt diskbråck. Metod: Datainsamlingsmetoden har skett genom att söka i databaserna PubMed, CINAHL,Web of Science och Google Scholar. Totalt inkluderades 14 studier. Resultat: Litteraturöversikten visar att sju olika träningsinterventioner har använts för postoperativa lumbala diskbråck. Resultatet presenterar också vilken form av övningar, volym, frekvens, intensitet, duration och postoperativ start. Konklusion: Det är skillnad gällande upplägg även inom samma träningskategori i de separata studierna. Tydligheten kring programmen är något som kan förbättras i framtida studier för att enklare tillämpa klinisk implikation.

Bakgrund: Ett smärtande diskbråck uppstår när ett hål uppstår i annulus fibrosus och nucleus pulposus tränger igenom och trycker på en nervrot. Detta sker ofta lumbalt då diskarna i ländryggen utsätts för störst belastning. Diskbråck kan hanteras både konservativt och genom operation. Efter operation påbörjas rehabilitering som kan gå till på olika sätt beroende på patient, vårdgivare och fas i rehabiliteringsprocessen.    Syfte: Syftet med studien är att värdera litteratur för att se effekten av styrketräning efter lumbal diskbråcksoperation.  Metod: En PICO-modell användes för att avgränsa frågeställningen och baserat på den gjordes en sökning i Pubmed, CENTRAL och Scopus. Studiernas individuella bevisvärde bedömdes med hjälp av PEDro-skalan och den sammantagna evidensen via GRADE. Sedan sammanställdes resultaten för att besvara frågeställningen.  Resultat: Fyra RCT studier ingick i litteraturöversikten, alla med en PEDro score mellan 5-6. Studien visade att styrketräning var likvärdigt med akvatisk bakåtgångsträning men bättre än ingen träning. En studie visade att det gav bättre effekt att träna 2ggr/vecka än i resterande grupper som tränade mindre eller inte alls. En studie visade en signifikant ökning i flexion och extensionsstyrka i ländryggen vid styrketräning gentemot stabiliseringsträning och stretching vid 2 månaders träning. En studie visade att man kan använda styrketräning för att återfå förväntad muskelfunktion hos ländryggsopererade patienter.  Konklusion: Resultaten indikerar att styrketräning är effektivt vid rehabilitering efter lumbalt diskbråck för att öka styrkan. Men evidensgraden för studierna är bristfällig så resultatet kan inte säkerställas. Vidare högkvalitativ forskning inom området behövs.

ABSTRACT Background: Most cases of lumbar disc herniation are asymptomatic. When symptomatic, LDH may cause a significant physical and mental distress. Initially, most patients are treated conservative but sometimes operations may be required. Aim: The aim of this study was to provide a review of the scientific basis of physiotherapy, including behavioural therapy, as a treatment to lumbar disc herniation regarding pain, function and the size of disc herniation in people suffering from lumbar disc herniation. Method: Four databases were used in the searches of literature. Assessment of the validity of the studies was done with the PEDro-scale and valuation of evidence rate was made according to guidelines made by the Swedish Council on Health Technology Assessment (SBU). Result: Nine RCT-studies were included with a total of 713 participants. The scientific basis is moderate to support a pain reduction and limited regarding improvement of physical function when it comes to physical exercises, including MDT. There is also a limited scientific basis supporting a reduction of pain from manipulation. Laser, on the other hand, showed a limited scientific basis to have no effect on pain. Traction and acupuncture had an insufficient scientific basis. Overall there were an insufficient scientific basis on the size of disc herniation.There was no study found examining the efficacy on behavioural therapy. Conclusion: The scientific basis is moderate to support a pain reduction when it comes to physical exercises, including MDT. There were few studies of high evidential rate and the scientific basis is difficult to determine due to heterogeneous studies. Additional science is required to determine which physiotherapy methods are the most effective for patients with lumbar disc herniation. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Många gånger ger ett diskbråck inga besvär men symtomgivande diskbråck kan vara väldigt fysiskt och psykiskt påfrestande för patienten. Initialt behandlas de flesta konservativt. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att granska det vetenskapliga underlaget för olika sjukgymnastiska behandlingars effektivitet, inkluderande beteendemedicinska åtgärder, på smärta, funktion och diskbråcksstorlek vid ländryggsdiskbråck. Metod: Fyra databaser användes för litteratursökningar. Bedömning av studiernas validitet gjordes med PEDro-skalan och bevisvärdet bedömdes enligt riktlinjer från SBU. Resultat: Nio RCT-studier inkluderades med totalt 713 deltagare. Det vetenskapliga underlaget (VU) för att träning/ MDT, är effektivt gällande smärtreduktion visade sig vara måttligt, och begränsat gällande funktionsförbättring. Även manipulation hade begränsat VU, då det gäller smärtreduktion. Laser visade sig ha ett begränsat VU för att inte ha någon effekt på smärta. Traktion och akupunktur visade sig ha ett otillräckligt VU. Övergående fanns det ett otillräckligt VU gällande effekten på diskbråcksstorlek. Ingen studie identifierades med beteendemedicinska åtgärder vid ländryggsdiskbråck. Slutsats: Det VU visade sig måttligt för att träning/MDT är effektivt gällande smärtreduktion. Antalet studier av hög kvalitet är begränsat och VU är svårvärderat då studierna är heterogena. Ytterligare forskning behövs för att kunna avgöra vilka behandlingsmetoder som är effektiva vid ländryggsdiskbråck.

Omkring 10-20 % av personer med lumbalt diskbråck opereras. Operationen syftar främst till att behandla utstrålande smärta i nedre extremiteter. Beteenderelaterade faktorer kan påverka smärtupplevelsen vid långvariga smärttillstånd och viss forskning finns om hur resultatet av diskbråcksoperation påverkas av olika biopsykosociala faktorer. Syftet med denna studie var att undersöka hur smärtintensitet var associerat till vissa beteenderelaterade faktorer före och två år efter lumbal diskbråcksoperation, samt om dessa faktorer preoperativt kan predicera smärta efter diskbråcksoperation. Studien är en longitudinell deskriptiv kohortstudie där associationer analyseras. Data samlades in med en enkät före och efter operationen. Preoperativt besvarade 59 personer enkäten, två år senare upplevde 20 personer ingen smärta och besvarade därför inte de beteenderelaterade frågorna. Preoperativt fanns svaga till moderata korrelationer mellan smärta och de flesta beteenderelaterade faktorerna. Två år postoperativt fanns moderata till starka korrelationer mellan smärta och katastroftankar, rörelserädsla, ”möjlighet att minska smärta” respektive smärtkontroll men inte till self-statement. Postoperativ bensmärta vid aktivitet korrelerade med preoperativt högt skattad self-statement. Studiens resultat säger ingenting om kausalitet, men tyder på att effektiva copingstrategier kan förhindra att kronisk smärta utvecklas, mätt två år efter diskbråcksoperation. Resultatet kan också förklaras med att en från början låg smärtintensitet är lättare att hantera. / Approximately 10-20% of patients with lumbar disc herniation require surgical treatment. Surgery aims primarily to reduce radiating pain in the lower limbs. Behaviour related factors can affect the experience of pain in a long term conditions. Some research is available concerning the influence of different biopsychosocial factors on the outcome of disc herniation surgery. The aim of this study was to analyse the association between pain intensity and behaviour related factors before and two years after lumbar disc surgery. Further, the aim is to analyse the predictive value of these factors in relation to pain two years after surgery. The design is a longitudinal descriptive cohort trial where associations are analysed. Data were collected before and two years after surgery. Questionnaires were answered by 59 persons with lumbar disc herniation before surgery. As 20 of the responders had no pain two years postoperatively, these did not answer the questions related to behaviour related factors. Before surgery correlations were weak to moderate between most of the behaviour related factors and pain. Two years later pain correlated moderately and strongly to catastrophising, fear of movement, ability to decrease pain and pain control but not to self-statements. Conversely, leg pain in activity two years after surgery correlated with highly rated use of self-statements preoperatively. The results of the study say nothing about causal relationships but indicate that effective coping strategies can prevent the development of chronic pain, measured two years post surgery. Possibly, lower pain is easier to cope with, which could also explain the results.

<p>Vi har gjort en fallstudie av hur rehabiliteringen har fungerat för två kvinnor anställda i en svensk kommun. Syftet med denna studie har varit att ta reda på om rehabilitering tillbaka till arbetslivet skiljer sig åt mellan två kvinnor med liknande medicinska besvär i denna kommun. Kvinnor i vårdyrket får ofta förslitningsskador och som följd blir många sjukskrivna. Vi vet av tidigare forskning att det är yngre män i städer som återgår till arbete i högre grad än kvinnor. På landsbyggden kommer sällan kvinnor tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivning. Vi har i denna studie intervjuat två kvinnor med ryggbesvär som arbetar inom äldreomsorgen  och en arbetsledare (AL). Vi har studerat kvinnornas väg tillbaka till arbete från sjukskrivning. Vi har jämfört likheter och olikheter i deras process. Vi använde oss av en kvalitativ insamlingsmetod och fallstudie som undersökningsmetod. Det vi kom fram till var att för en kvinna gick det fort att komma tillbaka till arbete och för den andra tog det längre tid trotts likartade förutsättningar. Olikheter fanns i kontakten med arbetsledaren (AL). I ett fall var Försäkringskassan (FK) drivand att kvinnan skulle pensioneras och i det andra fallet att kvinnan skulle åter till arbete.</p>

Vi har gjort en fallstudie av hur rehabiliteringen har fungerat för två kvinnor anställda i en svensk kommun. Syftet med denna studie har varit att ta reda på om rehabilitering tillbaka till arbetslivet skiljer sig åt mellan två kvinnor med liknande medicinska besvär i denna kommun. Kvinnor i vårdyrket får ofta förslitningsskador och som följd blir många sjukskrivna. Vi vet av tidigare forskning att det är yngre män i städer som återgår till arbete i högre grad än kvinnor. På landsbyggden kommer sällan kvinnor tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivning. Vi har i denna studie intervjuat två kvinnor med ryggbesvär som arbetar inom äldreomsorgen  och en arbetsledare (AL). Vi har studerat kvinnornas väg tillbaka till arbete från sjukskrivning. Vi har jämfört likheter och olikheter i deras process. Vi använde oss av en kvalitativ insamlingsmetod och fallstudie som undersökningsmetod. Det vi kom fram till var att för en kvinna gick det fort att komma tillbaka till arbete och för den andra tog det längre tid trotts likartade förutsättningar. Olikheter fanns i kontakten med arbetsledaren (AL). I ett fall var Försäkringskassan (FK) drivand att kvinnan skulle pensioneras och i det andra fallet att kvinnan skulle åter till arbete.