<p>SAMMANFATTNING</p><p> </p><p><strong>Bakgrund:</strong> Whiplashrelaterade besvär är vanligt förekommande efter en bilolycka. En behandling för dessa patienter är steloperation av övre nackkotpelaren. Dock finns lite forskning kring hur detta i allmänhet och i synnerhet ur ett beteendemedicinskt perspektiv kan påverka en patient. <strong>Syfte:</strong> Var att utvärdera<strong> </strong>om steloperation av övre nackkotpelaren hade effekt för två patienter med långvariga whiplashrelaterade besvär, avseende vissa beteendemedicinska aspekter innehållande psykologiska och kognitiva funktioner.<em> </em><strong>Metod:</strong> Experimentell single–subject studie som innehåller baslinje-, interventions- och uppföljandemätningar (A1-B-A2 design). Två personer med whiplashrelaterade besvär som skulle genomgå steloperation av övre nackkotpelaren, deltog i studien. Dessa skattade i frågeformlär kring beteendemedicinska aspekter vid två tillfällen under 14 dagar före och 6 veckor, 3, 6 och 12 månader efter operation. Deltagarna skattade även dagliga aktiviteter med hjälp av dagbok, vid dessa tillfällen och under 14 dagar före operation. <strong>Resultat:</strong> Båda deltagarna uppvisade förbättringar i de flesta uppmätta aspekterna vid 12 månader, jämfört med första skattningen före operationen. I två av deltagarnas dagliga aktiviteter ses signifikanta skillnader efter operationen jämfört med baslinjeskattningarna<strong>. Slutsatser:</strong> Steloperation av övre nackkotpelaren har en positiv effekt för dessa patienter och ökar deras self-efficacy, minskar rörelserelaterad rädsla, katastroftankar, ångest/depressivitet, funktionsnedsättning, whiplashsymptom, ökar livskvalitet samt minskar smärta/hinder i dagliga aktiviteter.</p><p> </p><p><strong>Nyckelord: </strong>Fusion, katastroftankar, livskvalitet, rörelserädsla, self-efficacy whiplashrelaterade besvär.  <strong> </strong></p> / <p>ABSTRACT</p><p> </p><p><strong>Background:</strong> Whiplash associated disorders are common problems after a car-accident. One treatment for these patients is a fusion of the upper neck vertebra. However, there is little research available about how this treatment in general and in particular from a behavioural medicine perspective can affect a patient. <strong>Purpose: </strong>To evaluate if a fusion of the upper neck vertebra had an affect for two patients with prolonged whiplash associated disorders, concerning some behavioural medicine aspects including psychological and cognitive functions. <strong>Method: </strong>Experimental single – subject study containing baseline-, interventions- and follow up measurements (A1-B-A2 design). Two persons with whiplash associated disorders scheduled for fusion of the upper neck vertebra, participated in the study. They fulfilled questionnaires about behavioural medicine aspects at two occasions during 14 days before and at 6 weeks, 3, 6 and 12 months after the operation. The participants also rated disability and pain intensity in daily activities in a journal at these occasions and during 14 days before the operation. <strong>Results: </strong>Both participants showed improvements in most of the measured aspects at 12 months, compared to the baseline before the operation. In two of the participants’ daily activities significant differences could be seen compared to the baseline measures.<strong> Conclusions: </strong>A fusion of the upper neck vertebra has a positive effect for these patients and increases their self-efficacy, decreases kinesiophobia, catastrophizing, anxiety/depression, impairment, whiplash symptoms, increases neck functioning, quality of life and decreases pain/disability in daily activities.</p><p> </p><p><strong>Keywords: </strong>Catastrophizing, fusion, kinesiophobia, quality of life, self-efficacy, Whiplash Associated Disorders (WAD).<strong></strong></p>

<p><p>Studien är en första utforskande studie kring kognitiv beteendeterapi i</p><p>självhjälpsformat vid förlossningsrädsla. Studien undersöker även</p><p>sambanden mellan förlossningsrädsla och katastroftankar respektive</p><p>undvikande. 15 förlossningsrädda kvinnor rekryterades via</p><p>specialistmödravården. Kvinnorna randomiserades till antingen</p><p>behandlingsgrupp som erhöll KBT i självhjälpsformat samt sedvanlig</p><p>behandling eller kontrollgrupp som erhöll sedvanlig behandling.</p><p>Kvinnorna uppvisade höga nivåer av förlossningsrädsla,</p><p>katastroftankar kring förlossningssmärta och ångest. Resultaten visar</p><p>att katastroftankar kring förlossningssmärta respektive undvikande i</p><p>form av vilja till kejsarsnitt har ett samband med förlossningsrädsla.</p><p>Effekterna av självhjälpsbehandlingen var svåra att utvärdera då</p><p>deltagarantalet var lågt och få deltagare fullföljde behandlingen.</p><p>Varken behandlingsgrupp eller kontrollgrupp uppvisade tydliga</p><p>förändringar mellan för- och eftermätning. Resultaten diskuteras med</p><p>avseende på vidmakthållandefaktorer av förlossningsrädsla och</p><p>svårigheter i behandlingen av förlossningsrädsla.</p></p><p> </p>

Studien är en första utforskande studie kring kognitiv beteendeterapi i självhjälpsformat vid förlossningsrädsla. Studien undersöker även sambanden mellan förlossningsrädsla och katastroftankar respektive undvikande. 15 förlossningsrädda kvinnor rekryterades via specialistmödravården. Kvinnorna randomiserades till antingen behandlingsgrupp som erhöll KBT i självhjälpsformat samt sedvanlig behandling eller kontrollgrupp som erhöll sedvanlig behandling. Kvinnorna uppvisade höga nivåer av förlossningsrädsla, katastroftankar kring förlossningssmärta och ångest. Resultaten visar att katastroftankar kring förlossningssmärta respektive undvikande i form av vilja till kejsarsnitt har ett samband med förlossningsrädsla. Effekterna av självhjälpsbehandlingen var svåra att utvärdera då deltagarantalet var lågt och få deltagare fullföljde behandlingen. Varken behandlingsgrupp eller kontrollgrupp uppvisade tydliga förändringar mellan för- och eftermätning. Resultaten diskuteras med avseende på vidmakthållandefaktorer av förlossningsrädsla och svårigheter i behandlingen av förlossningsrädsla.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Whiplashrelaterade besvär är vanligt förekommande efter en bilolycka. En behandling för dessa patienter är steloperation av övre nackkotpelaren. Dock finns lite forskning kring hur detta i allmänhet och i synnerhet ur ett beteendemedicinskt perspektiv kan påverka en patient. Syfte: Var att utvärdera om steloperation av övre nackkotpelaren hade effekt för två patienter med långvariga whiplashrelaterade besvär, avseende vissa beteendemedicinska aspekter innehållande psykologiska och kognitiva funktioner. Metod: Experimentell single–subject studie som innehåller baslinje-, interventions- och uppföljandemätningar (A1-B-A2 design). Två personer med whiplashrelaterade besvär som skulle genomgå steloperation av övre nackkotpelaren, deltog i studien. Dessa skattade i frågeformlär kring beteendemedicinska aspekter vid två tillfällen under 14 dagar före och 6 veckor, 3, 6 och 12 månader efter operation. Deltagarna skattade även dagliga aktiviteter med hjälp av dagbok, vid dessa tillfällen och under 14 dagar före operation. Resultat: Båda deltagarna uppvisade förbättringar i de flesta uppmätta aspekterna vid 12 månader, jämfört med första skattningen före operationen. I två av deltagarnas dagliga aktiviteter ses signifikanta skillnader efter operationen jämfört med baslinjeskattningarna. Slutsatser: Steloperation av övre nackkotpelaren har en positiv effekt för dessa patienter och ökar deras self-efficacy, minskar rörelserelaterad rädsla, katastroftankar, ångest/depressivitet, funktionsnedsättning, whiplashsymptom, ökar livskvalitet samt minskar smärta/hinder i dagliga aktiviteter.   Nyckelord: Fusion, katastroftankar, livskvalitet, rörelserädsla, self-efficacy whiplashrelaterade besvär. / ABSTRACT   Background: Whiplash associated disorders are common problems after a car-accident. One treatment for these patients is a fusion of the upper neck vertebra. However, there is little research available about how this treatment in general and in particular from a behavioural medicine perspective can affect a patient. Purpose: To evaluate if a fusion of the upper neck vertebra had an affect for two patients with prolonged whiplash associated disorders, concerning some behavioural medicine aspects including psychological and cognitive functions. Method: Experimental single – subject study containing baseline-, interventions- and follow up measurements (A1-B-A2 design). Two persons with whiplash associated disorders scheduled for fusion of the upper neck vertebra, participated in the study. They fulfilled questionnaires about behavioural medicine aspects at two occasions during 14 days before and at 6 weeks, 3, 6 and 12 months after the operation. The participants also rated disability and pain intensity in daily activities in a journal at these occasions and during 14 days before the operation. Results: Both participants showed improvements in most of the measured aspects at 12 months, compared to the baseline before the operation. In two of the participants’ daily activities significant differences could be seen compared to the baseline measures. Conclusions: A fusion of the upper neck vertebra has a positive effect for these patients and increases their self-efficacy, decreases kinesiophobia, catastrophizing, anxiety/depression, impairment, whiplash symptoms, increases neck functioning, quality of life and decreases pain/disability in daily activities.   Keywords: Catastrophizing, fusion, kinesiophobia, quality of life, self-efficacy, Whiplash Associated Disorders (WAD).

No description available.

Omkring 10-20 % av personer med lumbalt diskbråck opereras. Operationen syftar främst till att behandla utstrålande smärta i nedre extremiteter. Beteenderelaterade faktorer kan påverka smärtupplevelsen vid långvariga smärttillstånd och viss forskning finns om hur resultatet av diskbråcksoperation påverkas av olika biopsykosociala faktorer. Syftet med denna studie var att undersöka hur smärtintensitet var associerat till vissa beteenderelaterade faktorer före och två år efter lumbal diskbråcksoperation, samt om dessa faktorer preoperativt kan predicera smärta efter diskbråcksoperation. Studien är en longitudinell deskriptiv kohortstudie där associationer analyseras. Data samlades in med en enkät före och efter operationen. Preoperativt besvarade 59 personer enkäten, två år senare upplevde 20 personer ingen smärta och besvarade därför inte de beteenderelaterade frågorna. Preoperativt fanns svaga till moderata korrelationer mellan smärta och de flesta beteenderelaterade faktorerna. Två år postoperativt fanns moderata till starka korrelationer mellan smärta och katastroftankar, rörelserädsla, ”möjlighet att minska smärta” respektive smärtkontroll men inte till self-statement. Postoperativ bensmärta vid aktivitet korrelerade med preoperativt högt skattad self-statement. Studiens resultat säger ingenting om kausalitet, men tyder på att effektiva copingstrategier kan förhindra att kronisk smärta utvecklas, mätt två år efter diskbråcksoperation. Resultatet kan också förklaras med att en från början låg smärtintensitet är lättare att hantera. / Approximately 10-20% of patients with lumbar disc herniation require surgical treatment. Surgery aims primarily to reduce radiating pain in the lower limbs. Behaviour related factors can affect the experience of pain in a long term conditions. Some research is available concerning the influence of different biopsychosocial factors on the outcome of disc herniation surgery. The aim of this study was to analyse the association between pain intensity and behaviour related factors before and two years after lumbar disc surgery. Further, the aim is to analyse the predictive value of these factors in relation to pain two years after surgery. The design is a longitudinal descriptive cohort trial where associations are analysed. Data were collected before and two years after surgery. Questionnaires were answered by 59 persons with lumbar disc herniation before surgery. As 20 of the responders had no pain two years postoperatively, these did not answer the questions related to behaviour related factors. Before surgery correlations were weak to moderate between most of the behaviour related factors and pain. Two years later pain correlated moderately and strongly to catastrophising, fear of movement, ability to decrease pain and pain control but not to self-statements. Conversely, leg pain in activity two years after surgery correlated with highly rated use of self-statements preoperatively. The results of the study say nothing about causal relationships but indicate that effective coping strategies can prevent the development of chronic pain, measured two years post surgery. Possibly, lower pain is easier to cope with, which could also explain the results.

SammanfattningLångvarig smärta orsakar stort lidande för individen och belastar samhället ekonomiskt. Syftet med denna uppsats var att undersöka om en exponering in vivo-behandling inspirerad av Dialektisk beteendeterapi (DBT) för människor med långvarig ländryggssmärta var görbar samt om behandlingen gav effekt på smärtrelaterad problematik. Designen var en single case experimental design vilket är en beprövad design för att testa nya terapimetoder. Studien bestod av sex deltagare, alla med hög grad av smärtrelaterade katastroftankar, något som litteraturen visat predicera sämre behandlingsutfall. Behandlingen var DBT-inspirerad och indelad i tre faser; en första valideringsfas, en andra färdighetsfas och en tredje exponeringsfas. Fem av sex deltagare fick förbättringar på alla de primära utfallsmått, tre av sex deltagare fick förbättringar på samtliga primära- och sekundära utfallsmått. Framtida replikationer är motiverade. / AbstractChronic pain causes great suffering for the individual and burden society economically. The aim of this study was to examine whether an exposure in vivo treatment inspired by Dialectical Behavior Therapy (DBT) for people with chronic low back pain was feasible and whether the treatment had effect on pain-related problems. The design was a single case experimental design, which is a widely used design to test new therapy methods. The study consisted of six participants, all with high levels of pain catastrophizing, something that in the literature been linked to poor treatment outcomes. The treatment was inspired by DBT and divided into three phases: an initial validation phase, a second phase for skills training and a third exposure phase. The results were promising: five out of six participants had improved in all primary outcome measures. Three out of six participants had improvements in all primary and secondary outcome measures. Future replications are warranted.