Denna fallstudie ämnar bidra till den existerande kunskapen om standardisering genom att undersöka hur arbetet med nya metoder standardiseras i svenska kommuners strategiska planering. Detta undersöktes med frivillig ekologisk kompensation som exempel på en ny metod. Frivillig kompensation tillämpas på ett eget initiativ av en kommun eller exploatör utifrån ett eget intresse att bevara icke-skyddade naturvärden vid exploateringar. Metoden börjar bli populär bland svenska kommuner eftersom det har potentialen att förena en fortsatt samhällsutveckling med bevarandet av icke-skyddade naturvärden. Genom att exempelvis standardisera sitt arbete med frivillig kompensation som metod i den egna organisationen kan kommuner hantera risker som är förknippade med metoden. Standardisering behöver i sig upprätthållas av ett institutionellt ramverk (spelregler). Studien förstår standardiseringsprocesser och institutionella förändringar som två ständigt pågående processer som effektiviserar arbetet med frivillig kompensation, samt är ’två sidor av samma mynt’ eftersom bägge påverkar och påverkas av kommunernas respektive arbete med frivillig kompensation. Således, genom att undersöka hur institutionella förändringar initierar standardiseringsprocesser för arbetet med frivillig kompensation och hur pågående standardiseringsprocesser påverkas av institutionella förändringar, har studien besvarat huvudfrågeställningen: Hur standardiseras arbetet med frivillig kompensation på svenska kommuner? Semistrukturerade intervjuer med kommunala handläggare och kvalitativa innehållsanalyser av dokument som styr arbetet med frivillig kompensation tillämpades för att kunna besvara forskningsfrågorna. Studiens resultat har diskuterats mot ett teoretiskt ramverk och tidigare forskning. Från analysen drar studien slutsatsen att initierandet av kommunernas standardiseringsprocesser är personberoende. För att kommunerna ska kunna standardisera sitt arbete med metoden behövs politiskt antagna beslut och riktlinjer som förankrats i hela organisationen och som möts upp av kunskapskrav. I detta avseende har studien funnit att kommunerna i dagsläget inte verkar kunna komma vidare i sina respektive standardiseringsprocesser. En möjlig orsak till detta kan vara att det råder oenigheter om uppfattningen av betydelsen av metoden och bevarandet av naturvärden i ett långsiktigt perspektiv. För att frivillig kompensation ska kunna nyttjas till sin fulla potential anser studien att det behöver ske en förändring i inställningen till gröna värden och frivillig kompensation. Det finns således potential för att arbetet med frivillig kompensation kan standardiseras ytterligare på svenska kommuner.

I takt med att befolkningen i Stockholmsregionen ökar så ökar även exploateringstrycket på grönytorna i regionen. Ekologisk kompensation har pekats ut som ett verktyg som kan användas för att minska förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i samband med att grönområden exploateras. Syftet med detta arbete har varit att studera hur kommunerna i Stockholmsregionen arbetar med ekologisk kompensation samt vilka möjligheter det finns för att utföra kompensationsåtgärder på golfbanor. Utöver det så har även golfbanornas roll i ett eventuellt system med kompensationspool utforskats. Arbetet har främst bestått av en enkät- och intervjustudie som har kompletterats med en litteraturstudie. Sex stycken kommuner svarade på den utskickade enkäten och ytterligare fyra kommuner deltog i varsin intervju. Två stycken golfklubbar har även deltagit och besvarat ett antal frågor. Baserat på resultaten så drar författarna slutsatsen att golfbanor kan, under rätt förutsättningar, vara recipienter för en rad olika åtgärder för ekologisk kompensation. Exempel på åtgärder som utförts på golfbanor för att bland annat bidra till den biologiska mångfalden har identifierats under arbetet, som exempelvis anläggning av dammar för lekande groddjur. Inga säkra slutsatser kan dras om huruvida golfbanor kan delta i kompensationspooler då det ännu är oklart hur ett sådant system skulle se ut i Sverige. / The population growth in the Stockholm region presents challenges for planners, such as increased exploitation pressure on green spaces in the region. Ecological compensation has been identified as a measure to mitigate damages and minimize net loss of biodiversity and ecosystem services in urban areas. The purpose of this report has been to study to what extent municipalities in the Stockholm region incorporate ecological compensatory actions as well as to unravel any potential in utilizing golf courses as recipients when ecological compensations are to be done. Additionally, the possibilities for golf courses to enroll in compensation pools has been examined. Primary method for this report has been interviews and questionnaires, and has been complemented with a literature study. Six municipalities answered the questionnaire and four municipalities respectively two golf clubs participated in interviews. Based on the results it is concluded that golf courses could be the recipient of various projects of ecological compensation under certain conditions. Such compensatory actions are then dependent on local circumstances. Cases where golf courses are subjects for strategic ecological improvements are described, e.g. construction of ponds that support local amphibian fauna. No conclusions could be drawn regarding whether golf courses could participate in compensation pools due to legal uncertainties on how such a system could be established in Sweden.

Förlust av biologisk mångfald och tillhörande ekosystemtjänster klassas idag som en av de allvarligaste globala miljöutmaningarna mänskligheten står inför. Till följd av den globala urbaniseringen ökar efterfrågan på fastigheter, där städer växer till sig genom förtätning och utglesning. Utfallet blir en latent samhällsekonomisk kostnad i form av förlust av bostadsnära natur och urbana ekosystemtjänster. Ekologisk kompensation är ett framträdande koncept som tillämpas för att motverka förlust av biologisk mångfald. I denna studie har möjligheterna med ekologisk kompensation i samband med fastighetsutveckling i Sverige analyserats. Resultaten visar att incitament för frivilliga investeringar i ekologisk kompensation kan komma att öka i samband med förändringarna av EU:s taxonomiförordning och adopteringen av miljöcertifieringar. Vidare påvisas sambandet mellan ökade bostadsvärden och ekosystemtjänster. De största utmaningarna som stagnerar normalisering av ekologisk kompensation förefaller att grunda sig i avsaknaden av intern målsättning, skepticism och brister i samverkan med svenska kommuner. / Biodiversity loss and deprivation of ecosystem services are one of the most significant global environmental challenges that humanity faces today. As a consequence of global urbanization, the demand for housing and real estate in urban areas grow through urban densification and urban sprawl. This results in a latent societal cost which manifests itself through loss of greenspace and urban ecosystem services. Ecological compensation is a prominent tool that can be utilized to counteract losses of natural capital. In this study the possibilities of ecological compensation in the context of real estate development in Sweden has been analyzed. The results convey that incentives for voluntary investments in ecological compensation may increase due to the amendments of the EU Taxonomy as well as the adaptation of environmental certifications. Furthermore, correlations between property values and ecosystem services have been elucidated. Moreover, the biggest challenges that seem to impede normalization of ecological compensation underlie in perceptual factors, the lack of internal goal-setting and the shortcomings of collaboration with the Swedish municipalities.

2015 antog världens länder 17 globala mål och Agenda 2030. I Sveriges nationella miljömålssystem fanns riktlinjer som gick i linje med Agenda 2030. Miljömålssystemet bestod bland annat av 16 miljökvalitetsmål. Denna studie fokuserade på ett av miljökvalitetsmålen, levande skogar och om skadelindringshierarkin kunde anses vara en metod för att uppnå detta mål. Skadelindringshierarkin består av fyra steg, 1. Undvika, 2. Minimera, 3. Återställa på plats, 4. Kompensera på annan plats. Tidigare studier hade visat att metoden var relativt ny i Sverige och att vissa problem fanns. Detta gjorde det intressant att redogöra för hur kommuner inom Örebro län arbetade med och tolkade metoden. En kvalitativ studie genomfördes där kommuner i Örebro län intervjuades. Resultatet visade att skadelindringshierarkin som begrepp var okänt, men att konceptet användes. Kommunerna ställde sig även positiva till metoden och ansåg att metoden kunde vara ett verktyg för kommunerna för att uppnå miljökvalitetsmålet levande skogar.