No description available.

This thesis is based on Kågeträskdagboken, a peasant diary written by sisters Greta and Lovisa Dahlqvist near Skellefteå in northern Sweden between 1981 and 1901. The research has sought to establish whether centripetal or centrifugal forces determine the orthographical choices Greta and Lovisa make in their writing as well as what kind of impact these forces have on these authors’ linguistic identification. When centripetal forces are at play, people tend to write in a way that agrees with conventions and standardised language which means that orthographical patterns are applied. Centrifugal forces move away from centring institutions and apply heterographic patterns that challenge a language’s norms and conventions. Research in this thesis was conducted using a variety of orthographic variables and meticulously reviewing the source material. After gathering the data, a lengthy process of analysis, interpretation, and compilation began. Based on the results, it is apparent that both centripetal and centrifugal forces influence the linguistic choices of the writers, as evidenced by the diary’s prevalent orthographic and heterographic spelling patterns. One further finding is that these forces are having a cumulative impact on the writers, creating an identification linguistically with both their local dialect, skelleftemål, and the standardised written language of Swedish.

Il piccolo mondo paesano: osservazioni traduttologiche sulla traduzione svedese de Il sarto della stradalunga di Giuseppe Bonaviri Il  presente lavoro si basa sull’analisi traduttologica del romanzo Il sarto della stradalunga di Giuseppe Bonaviri, pubblicato nel 1954 a Torino. Il lavoro vuole analizzare e mettere in risalto le strategie traduttive utilizzate nel passaggio dall’italiano allo svedese, in particolare riguardo agli elementi culturospecifici (realia). La traduzione utilizzata per l’analisi è quella di Ulla Åkerström, intitolata Skräddaren på långa gatan del 1991. L’ipotesi iniziale è che un lettore svedese sia spinto alla lettura di questo tipo di romanzo tanto dall’ambientazione quanto dalla trama e dai temi globali. La traduttrice avrebbe dunque individuato come componente più importante della sua traduzione il cronotopo geografico, rendendolo in questo modo la dominante del metatesto. Al contrario, nel prototesto l’ambientazione avrebbe un ruolo più subordinato rispetto alla trama e al cronotopo psicologico. Lo studio si suddivide in tre parti: la prima parte offre dei cenni biografici sull’autore sulla traduttrice. Nella seconda parte si esaminano la struttura e le caratteristiche linguistiche del libro, e si verificano inoltre alcuni aspetti in cui la traduzione svedese si discosta o meno dalla versione originale riguardo ai realia. La traduzione viene analizzata secondo metodi e parametri traduttologici, in particolar modo per quanto riguarda la resa dei termini culturospecifici, impliciti culturali, traduzione di nomi e toponimi. È stato quindi necessario analizzare in via preliminare le dominanti e le sottodominanti (gerarchia delle dominanti) del testo, formulare ipotesi operative riguardo al lettore modello di prototesto e metatesto, studiare le strategie traduttive rilevanti soprattutto per quanto riguarda la resa dei realia e contestualizzare quanto osservato. Infine, nella terza e ultima parte, si sviluppa e commenta l’analisi traduttologica effettuata.  La conclusione che sembra emergere è che la traduttrice abbia scelto di utilizzare una strategia maggiormente volta all’adeguatezza per alcuni realia connessi alla campagna e ai luoghi, ma una strategia volta più all’accettabilità per tutti gli altri tipi di realia. / "Den lilla världen på landet": observationer kring den svenska översättningen av Giuseppe Bonaviris bok Skräddaren på långa gatan. Arbetet bygger på en översättningsanalys av Giuseppe Bonaviris roman Il sarto della stradalunga, publicerad 1954 i Turin. Arbetet ämnar att analysera och belysa översättningsstrategierna som används vid övergången från italienska till svenska, särskilt med avseende på kulturspecifika element (realia). Översättningen som används i analysen är Ulla Åkerströms, “Skräddaren på långa gatan”, från 1991. Den första hypotesen är att en svensk läsare drivs att läsa den här typen av roman lika mycket av miljöerna i boken som av handlingen och de övergripande teman. Översättaren antas därför ha identifierat den geografiska kronotopen som den viktigaste komponenten i sin översättning och därmed gjort den till det dominerande inslaget. I originalet (prototexten) däremot skulle miljön spela en mer underordnad roll i förhållande till handlingen och den psykologiska kronotopen. Studien är uppdelad i tre delar: den första delen innehåller biografisk information om författaren och översättaren. I den andra delen undersöks bokens struktur och språkliga egenskaper, och några aspekter där den svenska översättningen skiljer sig (eller inte) från originalversionen med avseende på realia. Översättningen analyseras enligt översättningsteoretiska metoder och parametrar, särskilt när det gäller återgivningen av kulturspecifika termer, samt översättning av namn och ortnamn. Det var därför nödvändigt att i första hand analysera textens dominanter och subdominanter (hierarki av dominanter), och formulera hypoteser kring modelläsaren för  prototexten och översättningen (metatexten). De relevanta översättningsstrategierna med avseende på återgivningen av realia anylserades, och det som observerades kunde därefter kontextualiseras. Slutligen, i den tredje och sista delen, diskuteras och kommenteras den genomförda översättningsanalysen. Den slutsats som tycks framträda är att översättaren har valt att använda en strategi som är mer inriktad på adequacy för vissa realia som har anknytning till landskapet och platserna, medan hon tillämpat en strategi som är mer inriktad på acceptability för alla andra typer av realia.

Abstract This essay explores Tzvetan Todorov’s theories on the fantastic and aims to give an analytical description of the cognitive processes of the reader of Flann O’Brien’s The Third Policeman upon encountering story elements that appear to defy natural laws. According to Todorov, the genre of the fantastic hinges on the reader’s “hesitation” when he tries to make sense of the supernatural element(s) in context of the novel; he hesitates while trying to decide whether there is a natural explanation for these events or whether the world of the narrative has entered what may be called the realm of the imaginary, the world of the marvelous, or a(n im)possible world. The purpose of this thesis is to understand the effects on reading when a reader is faced with a text where the storyworld remains ambiguous in terms of its genre. Through the effects of the fantastic, I argue, the reader is urged to leave the external storyworld of the text and finds refuge instead in the internal consciousness of the narrator-character. Keywords: The fantastic, cognitive narratology, storyworld, the supernatural, hesitation, suspension of disbelief, poetic faith, immersion, attribution theory, emotion theories.

No description available.

To be able to communicate properly in English, it is necessary to develop one’s all-around communicative abilities, consequently becoming a part of an expanding world where English is the lingua franca. Previous reports have shown that too much Swedish is spoken during English lessons in school (Skolinspektionen, 2011). Therefore, this study set out to investigate teachers’ perceptions and use of translanguaging in English language teaching. The study employed a qualitative approach to collect data from conducting semi-structured interviews with four certified 7-9 English teachers and one certified upper secondary teacher in Sweden. The teachers were asked questions about their beliefs, practices, and the reasons why translanguaging occurred in their classrooms. The results of this study were consistent with previous research regarding translanguaging practices in the English classroom. The results showed the perceived amount of teachers’ use of translanguaging in the English classroom to be relatively small. The specific points during a lesson when translanguaging occurred are when the teachers repeated instructions, provided clarification, and maintained discipline. In addition, the results showed that less proficient pupils in English are those who needed to use to translanguaging the most, in combination with insecure pupils and less motivated pupils despite their high proficiency.

No description available.

The topic of this paper is to critically analyze how Adolf Hitler, the leader of the National Socialist German Workers Party, later the dictator of National Socialist Germany, uses ‘Othering’ in the chapter “Volk und Rasse” (People and Race) in Mein Kampf (My Struggle) (1924/1925). The analysis demonstrates how Hitler’s language functions in his political discourse, in order to structure the national socialist group-identity in opposition to the ‘Jewish enemy’. Two different methods, which complement each other, are used: a method, based on corpus linguistics (computer-based and quantitative), and an actant model (qualitative through close-reading). The computer-based analysis shows, that the We and the Others are constructed by contrasts – in accordance with the theories of Michel Foucault and Zygmunt Bauman, so that the out-group may be expelled and the bond within the in-group strengthened. The collocations and concordances are immediate contrasts, e.g., the Jew is portrayed as a destroying Devil figure, while the Aryan appears as a constructive, outstanding Pioneer.The second, qualitative analysis demonstrates that the ideology in the chapter “Volk und Rasse” can be depicted as a “narrative through actants”. There is a struggle in the discourse between two sets of actants, associated with Aryans and Jews, which function as polar opposites to each other.

Syftet med denna studie är att undersöka om ändelsen -sarna är den bestämda pluralformen av s-plural. Studien är en korpusundersökning med utgångspunkt i tre hypoteser. Korpusundersökningen kompletteras med en kvalitativ studie för att undersöka om det är någon bakomliggande faktor som kan ligga till grund för vilken pluraländelse som tas. Resultaten från den kvantitativa studien visar att det inte går att dra några säkra slutsatser men att det verkar finns en tendens till att s-plural är mer frekvent än den rekommenderade pluraländelsen. Vidare går det inte att dra några säkra slutsatser om det råder en korrelation mellan s-plural och -sarna. Resultaten från den kvalitativa studien visar att det inte går att peka ut att en enskild faktor är av betydelse för vilken pluralform som tas.

This study explores the Russian foreign minister, Sergey Viktorovich Lavrov’s, use of epistemic modality as means of discursive strategies during the period January 2019 - March 2020, and how these strategies frame the topic of International dialogue in the contemporary Russian Arctic discourse. The study employs discourse analysis as theory as well as method on an empirical material consisting of official texts that were published by the Russian Foreign Ministry. The study concludes that the most frequently employed discursive strategy was that of convincing, however mitigating and hedging were also relatively frequently used. Moreover, consistent with previous research, the topic of International dialogue was considered to be framed in a rather polarized manner. As such, the conclusion of this study presents that no significant deviations from the conclusions drawn from previous research on the Russian Arctic discourse were found in the studied material. / Это исследование осматривает как министр иностранных дел Российской Федерации Сергей Викторович Лавров использует эпистемическую модальность как выражение стратегий дискурса, в периоде января 2019 до марта 2020 года, и как эти стратегии сформировали тему Международного диалога в современном российском арктическом дискурсе. Исследование использует анализ дискурса как теория и метод к эмпирическому материалу, составляющему из текстов опубликованы министерством иностранных дел. Исследование показывает, что чаще всего встречающейся стратегия является стратегией убеждения, но смягчения и хеджирования довольно часто встречались. Кроме того, согласно предыдущей исследовании, исследование считает, что тема Международного диалога прияла форму полемики. Таким образом результат исследования приводит к выводу, что нет указания значительного отклонения от заключений предыдущего исследования по российскому арктическому дискурсу были обнаружены в исследованном материале.