Svenska som andraspråk är det enda av alla skolans ämne som är behovsprövat. Det ligger på rektorers ansvar att selektera vilka av de elever med annat förstaspråk än svenska som ska läsa efter ämnets kursplan. Detta ska ske endast om de bedöms ha behov av undervisningen. Forskning och rapporter har sedan ämnets implementering visat på att svenska som andraspråk inte fungerar som det var avsett; elever och vårdnadshavare anser att det har låg status, ämneslärare väljer bort ämnet i lärarutbildningarna, selekteringen sker godtyckligt och ämnet har skolans lägsta lärarbehörighet och måluppfyllelse. Denna uppsats syfte är att skapa förståelse för hur rektorer och elever resonerar och agerar när de selekterar respektive selekteras. Via intervjuer med fem deltagare från två olika kategorier – rektorer och före detta elever – redovisas deras uppfattningar om selektionspraktiken. Resultatet visar på skilda åsikter från skolledarna vad gäller ämnets hantering, grad av vaghet och önskningar om framtida förändringar, det indikerar även en behovsbedömning som inte sker på rätta grunder och ställer frågor om dess kontinuitet. Resultatet visar även att eleverna selekterats att läsa ämnet på grund av sina föräldrars migrationsbakgrund, utan att adekvata behovsbedömningar gjorts.

The author of this study researches and maps incidences of information dissemination in Serbian/Croatian/Bosnian (SCB) by government agencies and public services in Sweden. These agencies and the public sector have many challenges when translating information to SCB, which are in part due to general directives for translating to other languages, but also due to SCB specifically, as the language group has many definitions and labels. These challenges are the centerpoint of this study’s research questions. The research consists of two parts: an inventory and a case study. The inventory accounts for the agencies, regions and municipalities that provide information in SCB, the denominations used within each text, and what linguistic features are present. The case study analyzes four texts published by one agency to determine how translation directives are followed, as well as to determine whether it is necessary to translate the same information into several SCB standard forms. The results show large inconsistencies and faulty coordination in the management of SCB in the Swedish public sector. / Autor rada ispituje i pozicionira zastupljenost državnih i društvenih informacija na srpskom / hrvatskom / bosanskom (SKB) koje su dostupne u Švedskoj. Organi uprave i drugi javni organi nalaze se pred brojnim izazovima pri prevođenju informacija na ove jezike, delom zbog opštih smernica za prevođenje informacija na druge jezike, delom zbog specifičnosti ove jezičke grupe, budući da postoji mnogo definicija i oznaka za SKB. Ti su izazovi polazište za pitanja koja se obrađuju u ovom radu. Studija se sastoji od dva dela, popisnog dela i detaljnog istraživanja. U popisnom delu su predstavljene institucije, regioni i opštine koje pružaju informacije na SKB, navodi se koje se oznake koriste za jezik teksta i koje jezične karakteristike postoje. U drugom delu rada analizirana su četiri teksta objavljena od strane jednog organa uprave, kako bi se utvrdilo kako se sledi direktiva za prevod, te ispitalo je li opravdano prevoditi iste podatke na više od jednog SKB standardnog jezika. Sveobuhvatno gledajući, istraživanje pokazuje veliku nekonsekventnost i nedostatak koordinacije u korišćenju SKB u švedskom javnom sektoru.

Persian has a case system whereby specific direct objects are marked with the enclitic را =rā. However, the spoken language presents a greater degree of flexibility with regard to =rā marking, especially in complex clauses such as restrictive relative clauses where a head noun can fulfil more than one syntactic function. Previous descriptions of direct object marking in relative clauses in Persian are routinely based on high-register language, e.g. written literature, and they are inconsistent in their observations. This study is an empirical investigation of the distribution of the =rā marker in restrictive relative clauses in spoken Farsi, and of the degrees of acceptance among Farsi speakers of different patterns of this structure. Examples of the target structure are taken from ten modern Iranian films and fifty English-to-Farsi spoken translation tests. These examples are then used in an acceptability judgement test. The findings of this investigation show that there is a considerable disparity between the written restrictive relative clauses studied in previous research and spoken versions of the same structure. More specifically, it is shown that the omission of the =rā marker is common, that the use of referent pronouns seems no longer to be an acceptable feature of the spoken language, and that the use of the =rā marker and its acceptability judgement change according to the syntactic function of the head noun in the sentence. / Persiska har ett kasussystem i vilket specifika direkta objekt markeras med det enklitiska pronomenet را = rā. I talspråket finns det emellertid en viss flexibilitet med avseende på = rā markering, särskilt i komplexa satser som t.ex. restriktiva relativa bisatser där ett korrelat kan fylla mer än en syntaktisk funktion. Tidigare beskrivningar av direkt objektmarkering i relativa bisatser i persiska är baserade på formellt språk, t.ex. skriftlig litteratur, och är inkonsekventa i sina observationer. Denna studie är en empirisk undersökning av fördelningen av =rā markören i restriktiva relativa bisatser i talad farsi och olika grader av acceptans bland farsitalare för olika mönster i denna struktur. Exempel på målstrukturen tas från tio moderna iranska filmer och engelska-till-farsi talade översättningsmeningar av femtio farsitalare. Dessa exempel används sedan i ett bedömningstest. Resultaten av denna undersökning visar att det finns en betydande skillnad mellan de skriftliga restriktiva relativa bisatser som har beskrivits i tidigare forskning och talade versioner av samma struktur. Mer specifikt visas att utelämningen av =rā markören är vanlig, att användningen av referenspronomen inte längre verkar vara accepterad i det talade språket och att användningen av =rā markören och bedömningen av denna som acceptabel förändras enligt den syntaktiska funktionen av korrelatet i meningen.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

According to the curriculum for compulsory school (Skolverket, 2018), it is essential to use formative assessment to support the pupils' progress in their learning. This study's purpose and aim are to give an insight into what extent and how formative assessment is used by teachers to pupils in elementary school. The research question is as follows: To what extent (and how) is formative assessment used in the English classroom in Scania (Sweden) in grades F-3. The study's results imply that most teachers use formative assessment in their English classroom, and it is mostly given orally. In addition, when the decision is made not to use formative assessment, it is due to a lack of time and resources.  The result is aligned with previous research that has been conducted in other countries.

No description available.

No description available.