Vi omges i vår vardag ständigt av bilder. Dessa spelar en roll för hur vi relaterar oss till omvärlden men också hur vi ser på oss själva. Idag är det enklare än någonsin att ta och dela med sig av fotografier och detta spelar roll för skapandet av vår egen identitet. Mitt arbete ställer frågan om hur profilbilden på Facebook är en del av  identitetsskapande processer. Jag försöker svara på frågan utifrån hur man ser på sitt eget användande av profilbilden och vad man som användare kan läsa in för betydelser i andras bilder. Eftersom det finns en pågående debatt om ungas användning av sociala medier och bilder på sig själva vill jag med detta arbete nyansera denna diskussion genom att beskriva de tankar och processer som ligger bakom unga och äldre användares användande bilder av sig själva på nätet. Frågan om ungas identitetsarbete har styrt både uppsatsen och den konstnärliga gestaltningen. Jag har genomfört intervjuer som jag studerat med hjälp av teorier kring hur vi använder och skapar vår identitet och relaterar oss till varandra, och på så sätt har jag kunnat visa att Facebook är en social scen eller arena som på många sätt fungerar som andra sociala arenor vi rör oss i. Mitt arbete visar på vilka olika sätt man försöker kontrollera den bild av sig själv andra får, samtidigt som man tolkar och påverkas av andras bilder. Det finns dock stora utmaningar i ett relativt nytt socialt forum som Facebook, och denna uppsats tar upp hur dessa utmaningar bemöts och hanteras. I min gestaltande del har jag valt att teckna profilbilder och animerat dessa. Över 3 miljarder bilder laddas upp på Facebook varje månad och denna ström av visuell information försöker jag illustrera. Men jag vill också visa att identiteten är mångbottnad och består av flera olika, ibland transparanta, lager och att vi spelar en mängd olika roller. Vår egen identitet blir till och förändras i mötet med andra identiteter; du, jag och de vi möter är en del av varandra. Jag gör medvetet mig själv till en del av min gestaltning. I mina intervjuer studerar jag de andras identitetsarbete men kan inte undvika att även bli en del av det, precis som de blir en del av min vardag och min identitet i nuet när jag skriver detta arbete. Jag har valt att försöka skildra hur vi tecknar vår egen identitet samtidigt som detta personliga arbete är en del av ett ständigt flöde där ingenting är fast och beständigt.

The ways designers work with craftsmen in other countries can vary alot,but still there are many similarities. In this study we make comparisonsbetween a number of projects involving three different designers and artisansin other countries and parallel that to our own work in South Africa.What we have seen is that there is some common denominators betweenthe different projects that are being taken care of in different ways.Some things that commonly attract the designers seem to be the skills ofthe craftsmen, as well as their colouring, patterns and materials. A furthercommon denominator in the projects is that people’s perception of qualityhas become an important issue. The products that are being developedare often sold in the country of the designer, and therefore a needto insure that the quality of the products is up to the standards expectedin that certain country has occurred. These standards often seem to differfrom those in the country of the artisan.We have noticed certain differences between the concept of the projectscompared to their effectiveness in generating jobs. In some cases theconcept of the project is of greater importance to the designers, whereasin others it seems more important that the projects generate work for theartisans.Other quite remarkable differences between the projects are the waysthat the designers control the work. In some cases the designer havedecided everything from material, shape, colouring to patterning. In otherprojects the designer works rather as a mentor who lets the artisan workand develop his or her product more freely.Last, but not least, we have seen that there are other values taken intoaccount in terms of social aspects in these projects. The ambition is totake care of crafts in different ways, to create cultural exchange, or tocreate more jobs for the craftsmen, and even create solidarity withinthe different artisan groups, or to get the work into a fairtrade context indeveloping countries.

Syftet med min uppsats har varit att se om en bildorienterad undervisning kan påverka och stimulera lärandet hos elever. Jag har därför följt undervisningen i en åk 3 - 5 som kallas ”bildklass” på Centralskolan i Kristianstad, där jag försökt se vilka metoder som använts i lärandeprocessen. Jag har intervjuat klassläraren och gett enkäter rill elever och föräldrar. Jag har sökt svar på vilka konsekvenser som följer på ett lärande genom bilder. Jag har tagit upp olika praktiker inom pedagogik och hjärnforskning för att se vilken grund som finns för lärande. Kan olika sinnen stimuleras i ett lärande och vilken betydelse har de för eleven. Jag har genom mina besök i klassen och studier inom olika praktiker funnit att eleverna lärt sig mycket om de ämnen som behandlats och att de har lärt på ett för dem inspirerande och positivt sätt.

I mitt konstnärskap förhåller jag mig till speciella fenomen som upptar mitt engagemang och som jag relaterar till i mitt arbete. För mig har begreppen; Makt, Familj och Institution, varit särskilt viktiga och jag betraktar dem som mina huvudteman och har valt att skriva om dem i dessa grupperingar;Institution – Makt – ArkitekturInstitution – Makt – FamiljMakt – TeckningJag kommer förklara närmare hur jag ser på dem och visa på hur de samverkar.Jag utgår från mitt konstnärskap och kommer beskriva hur det och min arbetsprocess ser ut samt beskriva tidigare verk och pågående examensarbete. I kapitlet om mina verk framgår det att tematiken jag nämnt ovan genomsyrat dem alla.Jag kommer ta upp sånt som betyder mycket för mig, och vad jag tar spjärn emot i tematik liksom i arbetsprocess.För mig handlar mitt arbete om att hitta den berättelse jag söker och låta mig föras genom konsten av mitt eget undersökande. Att utmana mina föreställningar och att låta dem möta det jag fascineras av. Med den frihet som gör det värt att ta reda på vart det leder.Att skapa ett sammanhang som låter mig lita på mina frågor och där jag visar dem för andra.Så här kan det också se ut.

Abstract Flygplatser och tågstationer är exempel på platser fulla av liv och rörelse där många människor passerar varje dag. Lokalerna är oftast vidsträckta, kala och sterila. Avsaknaden av mjuka textila material medför att ljudet studsar mellan hårda ytor av betong, metall och glas vilket bidrar till en bullrig ljudmiljö. Buller är ett stort miljöproblem som påverkar människor, både psykiskt och fysiskt, varför behovet av att skapa samtalsvänliga miljöer i offentliga lokaler är stort. Syftet med mitt examensprojekt var att ta fram en miljövänlig produkt som bidrar till att ljudmiljön på flygplatser/tågstationer upplevs som mer behaglig. I första hand var jag inriktad på att arbeta med en produkt som förbättrar ljudet i en redan befintlig lokal. Den empiriska undersökningen avsåg att besvara syftet utifrån min frågeställning hur kan flygplatsens/tågstationens ljudmiljö bli behagligare med hjälp av ljudabsorberande objekt? För att uppnå syftet arbetade jag dels i designprocessen med olika designmetoder för att konstruera och tillverka en ljudabsorbent, dels med en mindre studie med kvalitativ ansats för att få en fingervisning om vad människor som vistas på dessa platser anser om ljudmiljön där. Av de svar som erhölls vid intervjuerna framgick att majoriteten av de tillfrågade ansåg att miljön i vänthallar var bullrig och opersonlig samt att väntan kändes utdragen. Svaren, tillsammans med mitt arbete i designprocessen resulterade i en ljudabsorbent, Vindla, i miljövänliga naturmaterial med hög ljudabsorptionsförmåga. Genom att Vindla har en skulptural form och ska hänga fritt ifrån taket, har den möjlighet att cirkulera kring sin egen axel och erbjuder därmed ett intressant blickfång. Dessa båda resultat kan bidraga till att resande finner ljudmiljön på flygplatser och tågstationer mer behaglig och får väntetiden att kännas mindre lång. 　 Nyckelord: Designprocessen, ljudabsorbent, ljudmiljö

During the last three years, my practice has mainly consisted of installation works; compositions of images, texts, video, constructions, produced and found objects, drawings etcetera. This thesis serves to present an overview of my practice during these three years, to contextualize my work and work method and to discuss my future artistic intentions.

I decided to start writing this thesis considering mainly all the books and texts read during my Art Academy education that made a strong impression on me in order to analyze the essence of my work. The reason to study at Konstfack is after all, to find a context and a reference to my art production. When I started collecting all the thoughts and ideas that been significant to me I BECAME AWARE of that every time I found the words describing them became PHYSICAL. Every word has a strength and tone. I confront a difficulty writing in English, learning theory in Swedish and having as a native language Spanish. So, with all respect to the interest and passion I have for languages, I would like to dedicate the fear of writing this thesis to the “information generation” for ABUSING the “language” making it richer but making it harder in my attempt to describe the essence of my work.

Med tecknandet och teckningen som huvudsaklig metod och uttryck har begreppsom närvaro och frånvaro, intensitet, koncentration och lyhördhet blivit de mestrelevanta i beskrivandet av mitt arbete. Likaså är det precisa utförandet mitt sätt attformulera mig rent visuellt, där varje avvägning och val är betydelsebärande för både utformningen och för uppfattandet av det som slutligt verk. Utifrån min dragning till det abstrakta som finns i, eller väcks av, en tanke eller ett fenomen är tecknandet ett sätt att närma mig och skapa en egen version och relation till verklighetens komplexitet. Ett närmande som innebär ett fysiskt möte men också ett intuitivt och intellektuellt grundat processarbete. Långsamheten som mitt tecknande bygger på och den materialitet och upprepningsmöjlighet som inbegrips är också viktigt. Både som konceptuellt grepp men också som ett sätt att se på utförandet ochrepeterandet på fler plan än det rent mängdrelaterade. Tecknandets urval och tolkande är i kombination med utförandets långsamhet vad som gör denna praktik så spännandeoch viktig. Det är också det som min konstnärliga verksamhet bottnar i; ett koncentrerat ordnande och omvandlande av tankar och intryck.

I museet eller i galleriet är distansen uppenbar, saker sätts bakom glas och transformeras till konsteller etnologiska föremål. Men vi skapar också ett eget glas mellan oss själva och omvärlden.Verkligheten är ingenting utan våra fantasier och illusioner. Om verkligheten bara skulle varanågon sorts klar, ofiltrerad verklighet skulle det bli outhärdligt att leva i den. Fantasin bygger vårverklighet. Det ena existerar inte utan det andra. Fantasin är kittet, texturen som gör det kul elleråt minstående uthärdligt att leva.Jag kan nog på ett basalt plan se mitt konstnärskap som en bra anledning till att konstruera,fantisera ihop en verklighet, eller kanske snarare en annan sorts värld som är mer än vad den är.För mig blir nog fantasin som en sorts metod. Ett jobb som tillåter mig att gräva blandfantasifoster och då synligöra en verklighet. Filmer, böcker och konst har för mig oftaegenskapen att antyda konturerna av den verklighet som vi konstruerat och lever i.

It has been claimed that there was a clear correlation between the fall of the Soviet Unionin 1991 and the exponential growth and democratization of information technology in thelater decades of the 20th century. The last head of state of the Soviet Union, MikhailGorbachev, admitted in 2005 that emerging decentralized electronic communication was“a big factor” for fostering democracy in the Soviet Union.1For my generation, born in the late 1980’s, computers and the Internet are used on a dayto-day basis and provide possibilities that, for the most part, lead to less dramaticconsequences. On the other hand, I believe that these information technologiesnevertheless force us to constantly reevaluate norms about the relationships betweenconsumer and business companies and private and public life.My practice is founded in an examination of questions about media, popular culture,consumers and real events; more specifically how communication and trading systemsbetween these “territories” are organized and what effects it has on culture. I will in thischapter give a description of recent developments in information technologies. Althoughbrief and simplified, it serves to illustrate how they help to determine the ways in whichwe consume culture.It may be impossible to summarize “post-Cold War culture” but one definingcharacteristic is the decreasing distance between the professional and the amateur.Today’s hackers and bedroom programmers may turn into tomorrow’s billionaireentrepreneurs, as a result of the information age. In this fairly new situation, culturalconsumption, production and exchange of media often occurs in front of screens.As the view of the consumer and the audience as passive entities becomes more nuanced,so too does old notions about visual communication and interaction. A 21st centurycitizen is equipped with different - some say significantly better - tools for reading,decoding and reacting to media than a person living in the early 1900’s.2The dreams of a totally transparent Internet/society, born in the minds of cyber pioneersin the 1980’s, have not yet crystallized. Neither have we seen a true, global “creativeclass” come to fruition.2 Despite this, one could sense that today’s consumers are to alarge extent a cross between consumers and producers, givers and takers. Americanmedia scholar and professor at University of Southern California, Henry Jenkins, writesabout this cultural and technological shift:Rather than talking about media producers and consumers as occupying separateroles, we might now see them as participants who interact with each otheraccording to a new set of rules that none of us fully understands. Not allparticipants are created equal. Corporations – and even individuals withincorporate media – still exert greater power than any individual consumer or eventhe aggregate of consumers. And some consumers have greater abilities toparticipate in this emerging culture than others.3If there is any truth to this description, one must ask what the implications are for asociety that is partially governed by a new set of puzzling rules. It is not always simple tomap out a definitive answer of who will succeed in being heard and seen. As Jenkinswrites, a power struggle still exists. Questions that are linked to these matters are part ofthe framework of my artistic practice.