Abstract This thesis show how the European Community, through legislation and case law, is addressing the problem of multiple discrimination and what the possible solutions to it are. Multiple discrimination describes a situation where an individual experiences discrimination on more than one ground. This can occur in two different ways; additive or intersectional. Additive discrimination describes a situation where an individual is discriminated against on more than one ground and these grounds are added on top of each other. Intersectional discrimination explains how an individual’s multiple identities may be the cause of discrimination in such a way that the grounds for discrimination cannot be considered separately. Expanding the list of grounds in Article 13 EC could help multiple discrimination claims but cannot be seen as the exclusive solution to such a complex problem. Many more problems surround multiple discrimination claims. One is to find an adequate comparator in order to prove discrimination. Another is that the case law shows a higher rate of success for plaintiffs claiming only one ground of discrimination even if they have experienced multiple discrimination, causing a disparity between the facts of the case and the reality experienced by the plaintiffs. In conclusion, such a complex matter cannot be solved by one simple solution but the Community would benefit from an explicit prohibition as well as a common definition of multiple discrimination.

Från och med den 1 januari 2009 gäller nya regler för beskattning av förmån på personal-optioner. Anledningen till de nya reglerna är att de tidigare har ansetts strida mot EG-rätten. De tidigare reglerna innebar att en innehavare av personaloptioner vid en utflyttning från Sverige fick betala skatt på en förmån som ännu inte erhållits, så kallad avskattning. Andra länders liknande bestämmelser har underkänts av EG-domstolen i rättsfall såsom Lasteyrie och N. Det svenska Skatteverket tog efter de rättsfallen ställning i frågan och ut-tryckte att avskattning ej skulle ske, även Regeringsrätten antog samma ståndpunkt vilket nödvändiggjorde ny lagstiftning. Lagstiftaren kom fram till att enbart borttagandet av avskattningsregeln skulle kunna leda till såväl dubbelbeskattning som skattefrihet. Därför skulle samtidigt en ändring av skatte-pliktens omfattning gällande personaloptionsförmån införas. Valet gällde två olika alternativ, proportionering eller utvidgad skatteplikt. Den metod som valdes och som nu ska gälla är utvidgad skatteplikt eftersom regeringen ansåg att det var den mest ändamåls-enliga metoden samt det bästa sättet att undvika utflyttning i skatteplaneringssyfte. Flera sakkunniga uttalade i remissyttranden och artiklar att de föredrog proportionerings-metoden då det är en metod med internationell acceptans. De ansåg att användandet av proportionering skulle medföra harmonisering med övriga medlemsländers skattesystem vilket skulle öka förutsebarheten och underlätta för den fria rörligheten och effektivisering-en av EU:s inre marknad. Sverige har i och med sitt medlemskap i EU förbundit sig till att följa EG-rätten. Även om det inte finns någon harmonisering på området för direkt beskattning, måste medlems-länderna ha EG-rätten och de fri- och rättigheter som EG-fördraget garanterar i åtanke då de lagstiftar. Nationell rätt får ej göra skillnad på medborgare från olika länder, inte heller mellan en medborgare som stannar i ett medlemsland och en medborgare som flyttar ut. Den tidigare avskattningen medförde en sådan skiljaktighet och stred därför mot EG-rätten. Näringslivets Skattedelegation har uttryckt en oro att också de nya bestämmelserna kan komma att strida mot EG-rätten då de kan vara diskriminerande för de som flyttar hit och blir obegränsat skattskyldiga jämfört med de som är bosatta i Sverige och tillfälligt flyttar utomlands för att arbeta.Utvidgad skatteplikt innebär att den begränsade skattskyldigheten angående förmån av personaloption som kunnat utnyttjas innan flytt till Sverige slopas. Generell skatteplikt förall inkomst blir tillämplig även på förmån av personaloption, vilket innebär att förmån som intjänats utomlands kommer att beskattas i Sverige. Dubbelbeskattning kommer att uppstå på förmån av personaloption oftare än tidigare och ska då undanröjas genom tillämpning av skatteavtal. I de flesta skatteavtal fördelas beskattningsrätten genom proportionerings-metoden. I praktiken innebär utvidgad skatteplikt att skattskyldiga som flyttar till ett land med vilket Sverige har skatteavtal, där creditmetoden tillämpas, kommer att beskattas på hela förmånsvärdet med en skattesats motsvarande den som används på svenska förvärvs-inkomster. I det fall att den skattskyldiga flyttar till ett land med vilket Sverige har skatte-avtal och där exemptmetoden tillämpas beskattas vardera del med den skattesats respektive land har, vanligtvis blir den totala skattesatsen lägre jämfört med creditmetoden. Vi anser att regeringen har gjort ett tveksamt val av metod för utformandet av skatte-pliktens omfattning, då de än en gång väljer att avfärda proportionering som är en inter-nationellt accepterad metod. En proportioneringsmetod skulle bättre uppfylla ändamålet att varje land ska beskatta det som är hänförligt till verksamhet där och på ett mer effektivt sätt undvika skatteplanering. EU:s inre marknad medför många fördelar för Sverige och det är viktigt att effektivisera den ytterligare. En nationell proportioneringsregel skulle öka förut-sebarheten och rättssäkerheten för de som är verksamma över gränserna. / Skatterätt, EG-rätt, avskattning, exitskatt, personaloptioner, förmånsbeskattning, Lasteyrie, N, Bachmann, proportioneringsmetod, utvidgad skatteplikt

<p>I de flesta medlemsstater kan vinster och förluster som uppkommer i samma koncern utjämnas om bolagen i koncernen är belägna i samma medlemsstat. Den typen av utjämning utsträcker sig inte i allmänhet till en koncern etablerad i flera medlemsstater. Eftersom en EU-harmonisering vid gränsöverskridande förlustutjämning saknas, riskerar vinster och förluster inom en koncern att hamna mellan olika skattelagstiftningar. Det medför i sin tur att förlustutjämning inom en koncern inskränks till den medlemsstat där vinsten eller förlusten uppstår. En koncern etablerad i flera medlemsstater riskerar härmed att beskattas högre än deras sammanlagda resultat på EU-nivå.</p><p>Problemet med gränsöverskridande förlustutjämning är inte begränsat till att endast avse koncerner belägna i flera medlemsstater utan omfattar även företag med ett fast driftsställe i en annan medlemsstat än sin hemviststat. Precis som för inhemska koncerner tillåter medlemstater förlustutjämning för nationella företag med ett inhemskt fast driftsställe. När ett företag bedriver verksamhet från ett fast driftställe i en annan medlemsstat är det den avräkningsmetod som valts i de dubbelbeskattningsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna, som avgör om det fasta driftsställets förluster ska beaktas vid beräkningen av hela företagets resultat.</p><p>I <em>Marks & Spencer</em> tillät domstolen för första gången en gränsöverskridande förlustutjämning. Enligt <em>Marks & Spencer-</em>målet kan ett moderbolag ta emot ett dotterbolags förlust vid det fall dotterbolaget har uttömt alla möjligheter till att beakta förlusten i sin hemviststat. Vad som anses med att dotterbolaget har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i sin hemviststat är oklart. Att ett dotterbolag ska likvideras eller tas över av en tredje part får i nuläget anses innebära att förlusterna är definitiva och en medlemsstats lagstiftning inte kan hindra att en sådan förlust beaktas i moderbolagets hemviststat.</p><p>Precis som för koncerner är det, genom <em>Lidl-</em>målet, fastställt att domen i <em>Marks & Spencer</em> utsträcker sig till att även avse fasta driftställen. En gränsöverskridande förlustutjämning kan få företas med ett bolags fasta driftställe beläget i en annan medlemsstat, men bara om det rör sig om definitiva förluster och det fasta driftstället har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i etableringsstaten. I ett sådant fall är inte nationell lagstiftning proportionell och går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade ändamålen.</p>

<p>Från och med den 1 januari 2009 gäller nya regler för beskattning av förmån på personal-optioner. Anledningen till de nya reglerna är att de tidigare har ansetts strida mot EG-rätten. De tidigare reglerna innebar att en innehavare av personaloptioner vid en utflyttning från Sverige fick betala skatt på en förmån som ännu inte erhållits, så kallad avskattning. Andra länders liknande bestämmelser har underkänts av EG-domstolen i rättsfall såsom Lasteyrie och N. Det svenska Skatteverket tog efter de rättsfallen ställning i frågan och ut-tryckte att avskattning ej skulle ske, även Regeringsrätten antog samma ståndpunkt vilket nödvändiggjorde ny lagstiftning. Lagstiftaren kom fram till att enbart borttagandet av avskattningsregeln skulle kunna leda till såväl dubbelbeskattning som skattefrihet. Därför skulle samtidigt en ändring av skatte-pliktens omfattning gällande personaloptionsförmån införas. Valet gällde två olika alternativ, proportionering eller utvidgad skatteplikt. Den metod som valdes och som nu ska gälla är utvidgad skatteplikt eftersom regeringen ansåg att det var den mest ändamåls-enliga metoden samt det bästa sättet att undvika utflyttning i skatteplaneringssyfte. Flera sakkunniga uttalade i remissyttranden och artiklar att de föredrog proportionerings-metoden då det är en metod med internationell acceptans. De ansåg att användandet av proportionering skulle medföra harmonisering med övriga medlemsländers skattesystem vilket skulle öka förutsebarheten och underlätta för den fria rörligheten och effektivisering-en av EU:s inre marknad. Sverige har i och med sitt medlemskap i EU förbundit sig till att följa EG-rätten. Även om det inte finns någon harmonisering på området för direkt beskattning, måste medlems-länderna ha EG-rätten och de fri- och rättigheter som EG-fördraget garanterar i åtanke då de lagstiftar. Nationell rätt får ej göra skillnad på medborgare från olika länder, inte heller mellan en medborgare som stannar i ett medlemsland och en medborgare som flyttar ut. Den tidigare avskattningen medförde en sådan skiljaktighet och stred därför mot EG-rätten. Näringslivets Skattedelegation har uttryckt en oro att också de nya bestämmelserna kan komma att strida mot EG-rätten då de kan vara diskriminerande för de som flyttar hit och blir obegränsat skattskyldiga jämfört med de som är bosatta i Sverige och tillfälligt flyttar utomlands för att arbeta.Utvidgad skatteplikt innebär att den begränsade skattskyldigheten angående förmån av personaloption som kunnat utnyttjas innan flytt till Sverige slopas. Generell skatteplikt förall inkomst blir tillämplig även på förmån av personaloption, vilket innebär att förmån som intjänats utomlands kommer att beskattas i Sverige. Dubbelbeskattning kommer att uppstå på förmån av personaloption oftare än tidigare och ska då undanröjas genom tillämpning av skatteavtal. I de flesta skatteavtal fördelas beskattningsrätten genom proportionerings-metoden. I praktiken innebär utvidgad skatteplikt att skattskyldiga som flyttar till ett land med vilket Sverige har skatteavtal, där creditmetoden tillämpas, kommer att beskattas på hela förmånsvärdet med en skattesats motsvarande den som används på svenska förvärvs-inkomster. I det fall att den skattskyldiga flyttar till ett land med vilket Sverige har skatte-avtal och där exemptmetoden tillämpas beskattas vardera del med den skattesats respektive land har, vanligtvis blir den totala skattesatsen lägre jämfört med creditmetoden. Vi anser att regeringen har gjort ett tveksamt val av metod för utformandet av skatte-pliktens omfattning, då de än en gång väljer att avfärda proportionering som är en inter-nationellt accepterad metod. En proportioneringsmetod skulle bättre uppfylla ändamålet att varje land ska beskatta det som är hänförligt till verksamhet där och på ett mer effektivt sätt undvika skatteplanering. EU:s inre marknad medför många fördelar för Sverige och det är viktigt att effektivisera den ytterligare. En nationell proportioneringsregel skulle öka förut-sebarheten och rättssäkerheten för de som är verksamma över gränserna.</p> / Skatterätt, EG-rätt, avskattning, exitskatt, personaloptioner, förmånsbeskattning, Lasteyrie, N, Bachmann, proportioneringsmetod, utvidgad skatteplikt

I de flesta medlemsstater kan vinster och förluster som uppkommer i samma koncern utjämnas om bolagen i koncernen är belägna i samma medlemsstat. Den typen av utjämning utsträcker sig inte i allmänhet till en koncern etablerad i flera medlemsstater. Eftersom en EU-harmonisering vid gränsöverskridande förlustutjämning saknas, riskerar vinster och förluster inom en koncern att hamna mellan olika skattelagstiftningar. Det medför i sin tur att förlustutjämning inom en koncern inskränks till den medlemsstat där vinsten eller förlusten uppstår. En koncern etablerad i flera medlemsstater riskerar härmed att beskattas högre än deras sammanlagda resultat på EU-nivå. Problemet med gränsöverskridande förlustutjämning är inte begränsat till att endast avse koncerner belägna i flera medlemsstater utan omfattar även företag med ett fast driftsställe i en annan medlemsstat än sin hemviststat. Precis som för inhemska koncerner tillåter medlemstater förlustutjämning för nationella företag med ett inhemskt fast driftsställe. När ett företag bedriver verksamhet från ett fast driftställe i en annan medlemsstat är det den avräkningsmetod som valts i de dubbelbeskattningsavtal som ingåtts mellan medlemsstaterna, som avgör om det fasta driftsställets förluster ska beaktas vid beräkningen av hela företagets resultat. I Marks &amp; Spencer tillät domstolen för första gången en gränsöverskridande förlustutjämning. Enligt Marks &amp; Spencer-målet kan ett moderbolag ta emot ett dotterbolags förlust vid det fall dotterbolaget har uttömt alla möjligheter till att beakta förlusten i sin hemviststat. Vad som anses med att dotterbolaget har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i sin hemviststat är oklart. Att ett dotterbolag ska likvideras eller tas över av en tredje part får i nuläget anses innebära att förlusterna är definitiva och en medlemsstats lagstiftning inte kan hindra att en sådan förlust beaktas i moderbolagets hemviststat. Precis som för koncerner är det, genom Lidl-målet, fastställt att domen i Marks &amp; Spencer utsträcker sig till att även avse fasta driftställen. En gränsöverskridande förlustutjämning kan få företas med ett bolags fasta driftställe beläget i en annan medlemsstat, men bara om det rör sig om definitiva förluster och det fasta driftstället har uttömt möjligheterna till att beakta förlusten i etableringsstaten. I ett sådant fall är inte nationell lagstiftning proportionell och går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade ändamålen.

The freedom of establishment is considered to be one of the essential freedoms in establishing the European internal market. Article 49 and 54 in the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU) grants persons and companies the right to set up establishments and pursue economic activity within the Member States of the European Union, the articles are however complicated and the Court of Justice has in many case explained how these articles are to be interpreted. A company is free to establish itself through a primary establishment in any Member State and has the right to open up secondary establishment in another Member State. This can be done regardless if this is done just the take advantage of the more favourable legislation in the first state. The transfer of the entire or parts of a company´s establishment fall  outside the scope of freedom of establishment, then national legislation determine if transfer is allowed or not. The outcome of a transfer varies widely because of the differences in national law. In some cases a company is forced to wind-up and liquidate while in other cases the transfer is allowed.  This shows that there is a need for harmonisation in the freedom of establishment for companies. A new distinction of transfer was introduces in the latest ruling in the Cartesio case. A company can transfer from one Member State to another if it intends to convert to a company form of the new state, however, only if the legislation of new state allows it. The Court of Justice allowed a new kind of transfer and it must now be regulated in order for companies to be able to take advantage of this increase in corporate mobility.

<p>For "Subject Categories" I entered "European Law". I think that it is the best description, unless there is a category "Legal Philosophy".</p> / <p>In this work I address a number of important theoretical questions that the institutional order of the European Union (EU) poses for legal theory. I examine Raz’s approach to theorizing legality and several elements of his theory of law, arguing that the institutional structures of the EU resist the Razian theoretical framework. I also explore the inter-institutional theory of law developed by Culver and Giudice, arguing that its conceptual framework needs further development but that the conception of the ordinary law subject it employs is more robust than Raz’s. A significant portion of my work relies on the framework of <em>the indirectly evaluative approach</em> for evaluation of these theories, which was developed by Julie Dickson.</p> / Master of Philosophy (MA)

The United Kingdom (UK)’s transposition of the European Directive on motor insurance (the Directive) is shot through with provisions that fall below the minimum standard of compensatory protection for accident victims prescribed under this superior law. These expose third party victims to the risk of being left undercompensated, or recovering nothing at all. The author’s research has demonstrated that the handful of cases that had previously been perceived as isolated anomalies in the UK’s transposition of this European law are in fact symptomatic of a more extensive and deep-rooted nonconformity. His published articles over the past five years were the first to reveal the prevalence of this problem and the resulting lack of legal certainty. He has been the first to offer detailed proposals for reform, as well as fresh insights into legal remedies potentially available to private citizens affected by these irregularities. Sections 2 and 3 of this paper are a summary of the author’s views covered in his various articles and research into the causes and effects of this disparity. They explain that whilst both the UK and European Union’s legislature share a policy objective the different approaches to achieving that end have resulted in different standards of compensatory protection. Section 4 recounts the author’s empirical approach that led him to undertake the first comprehensive comparative law analysis in this field. Section 5 explains the original, if sometimes controversial, nature of the author’s case commentaries, articles and official reports proposing reform. Section 6 sets out the author’s contribution to legal knowledge and practice in this area. This includes his opinion, contrary to long established precedent, that the Directive is capable of having direct effect against the Motor Insurers’ Bureau.

The issue of divergence in human rights protection (adjudication) between the law of the European Convention on Human Rights (ECHR) and European Community/Union (EC/EU) law has been in the centre of academic attention for decades. The position that there are instances of divergence and there is a risk of divergence between the two legal orders has gained authority in academic discourse despite the fact that its premises were subject to challenges on numerous occasions. The claim that human rights protection in EC law is divergent from that under the ECHR appears to suffer from certain shortcomings. First, it is not clear how the divergence claim addresses the question of incommensurability that unavoidably emerges in a comparison of judgments originating from different jurisdictions. Second, the divergence claim has largely eluded to address the quality of flexibility possessed by ECHR and EC human rights law. Both legal orders operate mechanisms of flexibility that enable a treatment of differing human rights solutions other than rejection. In reaction to these problems the present thesis advances the arguments of flexibility and similarity. The flexibility argument holds that the issue of divergence is largely neutralised by the ability of ECHR law (and to a lesser extent of EC law) to react to the problem of divergence flexibly. This entails that the human rights solutions of Community courts could often be accommodated within the flexible framework of ECHR law. The similarity argument provides that the style of human rights protection in ECHR and EC law is similar. The comparison of styles is based on a general system of analysis that aims to avoid the problem of incommensurability. The two arguments are not independent - the success of each argument depends on the availability of the other. The limits of flexibility are found in the requirement of similarity and the impreciseness of the similarity argument is corrected by the potentials inherent in the flexibility argument. On this basis, the relationship between ECHR and EC law could be described as a flexible status of non-divergence.

Positive Action in Case Law of the ECJ The general purpose of my thesis is to analyse a relevant sources of European Union law particularly the case law of the European Court of Justice relating to the issue of positive action measures and to find out, what attitude to judicial review ECJ applies in its decision- making in this specific area. The thesis is composed of three main chapters, each of them dealing with different aspects of positive action measures. First chapter is introductory and defines basic terminology used in the thesis. This chapter is subdivided into two different sections. Section one explains what the concept of positive action means including classification of its different types and provides justification of its application. Second section focuses on the relationship between positive action measures and the concepts of equality and non-discrimination. Second chapter examines the relevant provisions of EU law which deal with the positive action measures in different areas of application of EU law with special attention to the Charter of Fundamental Rights of the European Union. Third chapter is subdivided into three sections and provides an outline of relevant case law of ECJ in the area of judicial review of positive action measures. First two sections are intended to...