No description available.

Europeiska unionen har en lång historisk bakgrund. Syftet med ett integrationssträvande var till stor del att säkerställa att en upprepning av de stora krigen inte skulle ske. Ändringar av EU fördragen har tidigare skett genom Maastricht-, Amsterdam- och Nice-fördragen. Lissabonfördraget ratificerades den 1 december 2009 av samtliga 27 medlemsstater inom EU för ett enat överstatligt samarbete. Därmed antogs en serie ändringar i Europeiska unionens fördrag. Avsikten med reformen är att göra EU mer demokratiskt, effektivt och öppen för insyn. Syftet med uppsatsen är att beskriva om ratificeringen av Lissabonfördraget medför en effektivisering i EU:s institutioner samt huruvida de ändrade beslutsprocesserna effektiviserar EU:s institutionella arbete. Blir EU en mer välfungerande organisation? Ratificeringen av Lissabonfördraget medför att Europeiska unionen innehar en uttrycklig status som juridisk person vilket ersätter den tidigare pelarstrukturen.

No description available.

Under handläggning av ett ärende i form av myndighetsutövning kan beslut komma att fattas vilka den enskilde måste rätta sig efter. Avgöranden och beslutsprocessen inom förvaltningsrätten ska präglas av ett rättssäkerhetsperspektiv för att skapa legitimitet. Det är också något som domstolen ska beakta vid en granskning av beslut från myndigheter. Polismyndigheten utreder ärenden, med stöd av till innehållet skiftande förvaltningsrättslig lagstiftning, som till exempel lagen om tillsyn över hund och katt. Lagen syftar till att skydda allmänheten mot hundar som är under bristande tillsyn. Uppsatsen fokuserar på att redogöra för rättssäkerhet och kartlägga polismyndighetens beslutsprocess med stöd av FL. Tillsynslagen utrönas för att klargöra vad ett föreläggande enligt lagen innebär. Rättsfall och myndighetspraxis gällande föreläggandebeslut framställs med syftet att analysera dem utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Den rättsvetenskapliga metoden används för att i ett tydligt juridiskt perspektiv besvara uppsatsens frågeställningar och metoden tillåter en granskning av olika material för att utvidga vetenskapen om rättstillämpningen.   Rättssäkerhet innehåller både formella och materiella aspekter som fungerar som ett skydd mot godtycke. Legalitet, proportionalitet och förutsägbarhet är principer som skapar en förutsättning för rättssäkerheten. Vid myndighetsutövning ska till exempel det minst ingripande medel som krävs för att åtgärda ett problem väljas och en myndighets handläggning ska genomsyras av EU:s princip om rätten till god förvaltning. Polismyndighetens beslutsprocess vid ärenden om förelägganden enligt tillsynslagen innebär enligt FL ett iakttagande av serviceskyldighet, kommuniceringskrav och beslutsmotivering. Förutom FL är det många aspekter som ska beaktas när ett föreläggandebeslut tas, framför allt hur stor risken är att ägaren brister i tillsynen i framtiden. Genom myndighetspraxis kan konstateras att ett föreläggande ska syfta till att komma tillrätta med bristande tillsyn över hundar som riskerar att skapa olägenheter, vilket kan innehålla ålägganden om koppeltvång eller munkorg.   En förutsättning för att uppfylla rättssäkerhetens krav vid föreläggandebeslut och i domslut är att de rättsliga principerna iakttas. Kammarrätten kritiserar polismyndighetens beslut om föreläggande i ett fall där avsaknaden av ett tydligt motiverat beslut inte uppfyllde rättssäkerhetskravet. Effektiviteten vid polismyndighetens beslutsprocess måste vara i balans med korrekt avvägda beslut enligt de rättsliga principerna för att uppfylla rättssäkerhetens krav på handläggningen. Detsamma gäller även vid domstolens resonemang om bristande tillsyn av hund. Tillämpningen i praxis av FL, tillsynslagen och art. 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna präglas i huvudsak av rättssäkerhet. Däremot kan rättssäkerheten ifrågasättas i praxis varvid otydliga beslut fattats av polismyndigheten och domstolen tenderar att förbise förutsägbarheten av tillsynslagens tillämpning.

Abstract Ever since Sweden joined EU Swedish law has to be compatible with EU law. Swedish law cannot state anything that may restrict the freedom of establishment. This means that companies are free to change their resident within the EU without any restrictions. National rules regarding exit tax states that companies who wants to move their business out of Sweden is taxed as if their assets has been disposed of at the exit time. These rules have been found to restrict EU law according to case RÅ 2008 ref 30. Because of this a new set of rules has arisen which regards respite of payment of the tax. The rules regarding companies who wants to establish business in Sweden is stated in chapter 20a IL. This chapter states how purchase value and acquisition cost shall be calculated when a company enters taxation in Sweden. A company who enters taxation in Sweden is taxed as if the assets have been acquired at the time of the move. The Swedish rules can be incompatible with EU law if the rules restrict the freedom of establishment. In the analysis of this essay the conclusion is that Swedish national rules in question are restricting the freedom of establishment, because when a company is taxed though it vacates a Member State it can discourage companies from establishing in other member states. The determination of tax of entering can also discourage establishment, therefore the Swedish national rules conflicts with EU law. The question that occurs is whether the rules can be justified. The rules regarding taxation entry cannot be justified through the justification grounds, because the rule did not have an object of public interest and the rule was not likely to achieve the objective. Exit taxation can be justified through the principle of territoriality, however, the rule did not fulfill the requirement of proportionality and where therefore not accepted.

<p>Europeiska unionen har en lång historisk bakgrund. Syftet med ett integrationssträvande var till stor del att säkerställa att en upprepning av de stora krigen inte skulle ske. Ändringar av EU fördragen har tidigare skett genom Maastricht-, Amsterdam- och Nice-fördragen. Lissabonfördraget ratificerades den 1 december 2009 av samtliga 27 medlemsstater inom EU för ett enat överstatligt samarbete. Därmed antogs en serie ändringar i Europeiska unionens fördrag. Avsikten med reformen är att göra EU mer demokratiskt, effektivt och öppen för insyn. Syftet med uppsatsen är att beskriva om ratificeringen av Lissabonfördraget medför en effektivisering i EU:s institutioner samt huruvida de ändrade beslutsprocesserna effektiviserar EU:s institutionella arbete. Blir EU en mer välfungerande organisation? Ratificeringen av Lissabonfördraget medför att Europeiska unionen innehar en uttrycklig status som juridisk person vilket ersätter den tidigare pelarstrukturen.</p>

<p>The EU guarantees the free movement of persons. The citizens of the EU Member States have the right to move freely without barriers within the EU borders and this result in an integration of the peoples in Europe. The integration result in several international family relationships. It is not unusual in the present situation that families have international relations. For example, spouses in a married couple may have different nationality. The international family law in Europe is applicable in case of a cross-border family dispute.</p><p>The international family law consists of specific common rules on jurisdiction and rules on recognition and enforcement of judgments. There is no substantive family law or conflict-of-law rules in the international family law in the present situation. National law regulates the substantive law and the conflict-of-law rules. Since all Member States applies its own substantive family law, and the fact that national family law rules may differ in many cases, the absence of a common substantive family law in the EU cause issues in international family law. The differences in the substantive family laws affect citizens negatively in case of one Member State imposes less favorable legal effects compared to the internal law of another Member State. The national conflict-of-law rules apply since the international family law does not include any conflict-of-law rules. The conflict-of-law rules identifies the applicable national substantive law which gives rise to the problems in cross-border disputes. The international family law has no substantive solution to the cross-border disputes. The issues in international family law are that EU citizens are not necessarily treated the same way in all Member States even if the circumstances in a family law situation are identical. Legal uncertainty, risk of discrimination on grounds of nationality and possible obstacles to the free movement of people in the EU are examples of how citizens are affected by the divergences in international family law in the EU.</p><p>A harmonisation of substantive family law is required to meet the citizens' rights under similar conditions in all Member States. However, the EU should not strive for common conflict-of-law rules since these rules only specify the substantive law. Differences in judicial practice arise in the substantive family law. A harmonised substantive law in the EU is required to avoid such differences. A harmonisation of these rules is complex due to the differences in national law. For example, the differences in the substantive law give rise to difficulties to harmonise the substantive rules by means of regulations. An appropriate solution for the harmonisation of substantive law is to let the Court of Justice of the European Union and the literature achieve a harmonised international family in Europe in due time.</p>

<p>Vid införandet av Lissabonfördraget var unionens tanke att införa flertalet förändringar i syfte att bland annat effektivisera och klargöra unionens arbete. En stor förändring var också införandet av de ändringar som har till syfte att göra EU mer demokratiskt. Europaparlamentet får i och med införandet av Lissabonfördraget befogenheter inom fler områden och det förra medbeslutandeförfarandet blir nu det ordinarie. Den största förändringen är dock införandet av medborgarinitiativet. Våren 2010 lade kommissionen fram ett lagförslag med krav på vad ett medborgarinitiativ ska innehålla. Detta var ett förslag som skilde sig mycket mot det som stadgas i fördragstexten och gör det mycket mer komplicerat att genomföra ett initiativ. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka om de införda förändringarna kommer leda till ett mer demokratiskt EU och om den föreslagna förordningen kommer inskränka medborgarinitiativet så mycket att det kan anses som en fördragsändring. I uppsatsen beskrivs de olika förändringar som gjorts i och med införandet av Lissabonfördraget för att sedan följas upp av en analys av de förändringar som har gjorts i syfte att göra unionen mer demokratisk. De införda ändringarna kommer enligt författaren att leda till ett mer demokratiskt EU men inte med den verkan som kanske hade hoppats när fördraget skrevs under. Medborgarinitiativet kommer möjliggöra påverkan från nytt håll även om den föreslagna förordningen kommer göra det mer komplicerat än det som stadgas i FEU. De införda kraven är omfattande men de är inte oproportionerliga och de kan rättfärdigas bland annat med tanke på risk för förfalskning av namnunderskrifter och minskad seriositet i förslagen. Förändringarna kommer mer att utöka unionsmedborgarnas möjlighet att påverka än att utöka den reella påverkan.</p>

Les systèmes juridiques des démocraties libérales reposaient traditionnellement sur une séparation nette entre les fonctions répressives, de règlement des litiges privés, et l’activité administrative. L’Administration devait alors faire appel au juge répressif pour sanctionner la non-application de ses règlements. Les litiges privés étaient, eux, du seul ressort des tribunaux civils. Ces deux digues, élaborées afin de contenir l’action de l’État et inspirées par l’idée que la séparation des fonctions est le meilleur garant des libertés publiques, ont successivement cédé et le droit administratif s’aventure à présent dans des domaines qui lui ont été longtemps interdits. La doctrine de droit administratif, après avoir résisté fermement et s’être opposée ouvertement à ces évolutions, a fini par se résigner à l’attribution d’un pouvoir répressif propre à l’Administration et accepte désormais que « Le temps est définitivement révolu où la solennité des audiences judiciaires pouvait seule conduire le citoyen au châtiment »2. Le juge pénal n’a plus désormais le monopole de la répression et l’Administration cumule dorénavant les pouvoirs de réglementation et de répression. Mais qu’en est-il du juge civil ? Il semble bien que l’ouverture à la concurrence des grands services publics ait amené une innovation dans notre droit administratif puisque le législateur a doté des autorités administratives du pouvoir de résoudre des litiges privés pouvant aller jusqu’à forcer une entreprise privée à contracter. Le bel ordonnancement du droit gagné à force de luttes contre le pouvoir royal le cède aujourd’hui à de nouveaux agencements qui confient de nouvelles prérogatives à l’Administration.

The aim of this thesis is to demonstrate that the EU accession to the European Convention on Human Rights is a promising way to improve the legitimacy of the supranational regime, provided that accession is organised in a well-considered and effective manner. My work tries to find, at least partial, resolution to the problem of the erosion of the EU authority, and is based on the underlying presumption that human rights substantially contribute to the successful functioning of the European polity. Understanding of the human rights environment in the EU is therefore crucial to find remedies to the lack of credibility in its exercise of power. For this reason the EU Human Rights Policy, in its internal realm, in particular the normative-judicial, monitoring, enforcement, and promotion components of the Policy, are examined in great detail. The identified flaws and insufficiencies, regarding both the design and implementation of the Policy in question, lend weight to the view that only a serious, comprehensive, and feasible plan for the reform of the Policy on human rights can provide an answer to the legitimacy problem at the supranational level of governance. But how is this objective best achieved? In this context, the proposal for the EU accession to the ECHR should be understood as a plausible means to rectify the shortcomings of the EU Human Rights Policy, and thus improve its image of the Union as a credible and powerful actor in European affairs. The proposal put forward in this work outlines principles which should govern the human rights reform of the EU and how they should be translated into practical terms. My research is therefore an invitation to a discussion about the role of the European Union, its orientation towards human rights, and its aspirations for the future.