Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida de nya reglerna angående ränteavdragsbegränsningar är förenliga med EG-fördragets fria etableringsrätt och om reglerna inte anses vara det - huruvida en sådan inskränkning kan rättfärdigas. De nya reglerna avser en begränsning av avdragsrätten för ränteutgifter och gäller vid räntebetalningar mellan företag i intressegemenskap. Avdrag för ränteutgifter får göras under förutsättning att den inkomst som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med en skattesats som uppgår till minst tio procent (tio-procentsregeln) enligt lagstiftningen i den stat där det företag i intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsterna hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Avdrag får även göras för ränteutgifter i de fall såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Regeln är ett alternativ till tio-procentregeln och gäller därmed även i de fall ränteinkomsten inte beskattas med minst tio procent. Med ordet huvudsakligen avses 75 procent eller mer. De svenska reglerna om ränteavdrag är tillämpliga på dotterbolag med både inhemska och utländska moderbolag. Reglerna får till följd att behandlingen av dotterbolag med inhemskt moderbolag skiljer sig från den av dotterbolag med utländskt bolag eftersom reglerna får den effekten att avdragsförbudet endast drabbar dotterbolag med utländskt moderbolag (under förutsättning att beskattningen är lägre än tio procent samt att transaktionen har affärsmässiga motiv som understiger 75 procent). Reglerna medför att det blir mindre attraktivt för bolag med moderbolag i andra medlemsstater att utöva etableringsfriheten och moderbolagen kan på grund av detta komma att avstå från att bilda eller bibehålla etableringar i Sverige där en sådan bestämmelse finns. EG-domstolen menar att detta resonemang även är tillämpligt då det lånegivande bolaget istället är det utländska moderbolagets dotterbolag som i likhet med moderbolaget är hemmahörande i en annan medlemsstat. Enligt vår mening utgör därför de nya reglerna en inskränkning av den fria etableringsrätten i enlighet med artikel 43 och 48 EG. En av de rättfärdigandegrunder som kan motivera en inskränkning av den fria etableringsrätten är skatteflykt. EG-domstolen är beredd att pröva skatteflykt som rättfärdigandegrund under förutsättning att reglerna har som syfte att hindra rent konstlade upplägg. Det är därmed tillåtet att försöka minimera sin skattebörda genom att etablera sig i andra medlemsstater så länge som de åtgärder som bolagen vidtar inte medför att vinstmedlen överförs genom konstlade upplägg. Ett konstlat upplägg definieras av EG-domstolen som en etablering där ingen faktiskt ekonomisk verksamhet bedrivs. Ett riktmärke kan till exempel vara att lokaler, personal eller utrustning saknas. Förekommer det således affärsmässiga skäl anser vi att det inte kan röra sig om ett konstlat upplägg eftersom ett rent konstlat upplägg enligt definitionen ska sakna faktisk ekonomisk verksamhet. En affärsmässighet om 75 procent och ett konstlat upplägg om 25 procent är därmed omöjligt då ett konstlat upplägg i stort sett förutsätter noll procents motiverad affärsmässighet. Enligt ”rule of reason”–doktrinen kan en nationell regel endast godtas om den är utformad på så sätt att den faktiskt säkerställer det syfte som eftersträvas och den får inte utgöra ett mer ingripande hinder i den fria rörligheten än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med regeln. Eftersom reglerna, med den lydelse de har idag, träffar fler transaktioner än de rent konstlade är de oproportionerliga i förhållande till sitt syfte. De kan därmed inte rättfärdigas och utgör således ett hinder för den fria etableringsrätten.

The transfer system was created in order to control player movement between football clubs and has existed since the late nineteenth century. During the negotiation of today’s transfer rules FIFA, UEFA and the Commission found that a breach of contract during the season could upset the balance of competition and therefore should be restricted. It was considered necessary to strengthen the contractual stability and to apply a special rule to preserve the regularity and proper functioning of competition. This was done by the means of a provision stipulating that a football player only can be registered to play with a national association during one of the two registration periods per year, generally known as the transfer windows. Sport has never been included in the formal structures of the European Union and the regulation of sport has instead materialized through verdicts from the European Court of Justice. One of the most influential statements emerging from the Court is that sport is subject to Community law in so far it constitutes an economic activity. Consequently, if the activity is economic there is a risk that it infringes EU law. The purpose of this master thesis is to examine the FIFA transfer window system and to determine whether it violates Article 39 and/or Article 81 EC. The transfer windows, a regulation strengthened by the ECJ in the case of Lehtonen, restrict the ability of players to seek alternative employment and could therefore be regarded as a violation of the free movement of workers. In order to trigger the Treaty provisions guarding the right of freedom of movement the person in question must be a national of a Member State of the European Union and the activity must have a territorial dimension beyond the borders of a single Member State of the European Union. The person in question must also be engaged in some kind of economic activity. It is, however, clear that football players who are members of the European Union and are applying for a job in another Member State, and are performing at a certain level, fulfil these requirements. Footballers should therefore be considered as workers within the meaning of Article 39 EC and the prohibition of discrimination contained in that article which catches non-discriminatory private collective measures, such as the transfer system, invented by regulatory bodies like FIFA and UEFA. When considering the FIFA “windows system” it is clear that it is liable of restricting the ability of players to seek alternative employment in another Member State and should therefore be regarded as a violation of Article 39 EC. Nevertheless, restricted transfer periods have been found by the ECJ to be objectively justified as having sporting benefits in the Belgian Basketball league. It is, however, likely that the “window system”, as it operates in European football, goes beyond what is necessary to achieve team and player contract stability since it is too restrictive and somewhat redundant. Consequently, the FIFA transfer windows do not comply with the requirements of the principle of proportionality and should therefore, if challenged, be regarded as a violation of Article 39 EC. The use of transfer windows in European football can also be considered to be an issue for competition law and in particular Article 81 EC. The article prohibits all agreements between undertakings that restrict competition and affect trade between Member States and has the objective to protect consumers, enhance their welfare and to facilitate the creation of a single European market. The ECJ has, however, acknowledged a certain type of sporting rule that, even though it restricts competition, will be granted immunity from Article 81 EC. The FIFA “windows system” should not be regarded as such a rule since it does not fulfil the required conditions. The transfer windows do little for the competitive balance within the European football. It may be argued that it preserves the appeal and the unpredictability of the finishing stages of a championship. However, they also prevent clubs from developing their economic activity and restrict the free play of the market forces of supply and demand. Furthermore, the “windows system” hinders certain clubs from raising the quality of their sporting performance since clubs in minor leagues with a closed window are losing their best players to clubs in a better league with an open window, without being able to replace them. All of this affects the small and economically weak clubs and strengthens the position of the financially strong clubs. As a result a few strong clubs will, contrary to the best interest of consumers, continue to dominate European football. The FIFA regulation of transfer windows is therefore likely to fall under Article 81(1) EC. It is unlikely that the pro-competitive benefits of the FIFA transfer windows outweigh its restrictive effects since it is improbable that they would be considered the least restrictive means of creating these benefits. Subsequently, the FIFA “windows system” would not qualify for an exemption under Article 81(3) EC and should, if challenged, be void under Article 81(2) EC.

Föremål för denna magisteruppsats i offentlig rätt är det EG-rättsliga IPPC-direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Syftet har varit att undersöka direktivets implikationer på den svenska rätten. Fokus har legat på direktivets processuella delar som anknyter till principerna om god förvaltning, samt den processuella och institutionella autonomin. Uppsatsen har visat på att direktivet innefattar flera aspekter av god förvaltning som inverkar på den svenska rätten, men även att många av dessa redan innan genomförandet varit en del av den svenska rättsordningen. Samtidigt har uppsatsen visat på att direktivet inte nämnvärt begränsar medlemsstaternas processuella eller institutionella autonomi. Inom ramen för miljörätten, som IPPC-direktivet är ett uttryck för, har det dessutom undersökts hur rätten till en god miljö erkänns inom olika rättsordningar, med betoning på EU och dess medlemsstater, och hur den är kopplad till god förvaltning. Likaså har en europeisering av förvaltningsrätten diskuterats i uppsatsen.

De skattepliktiga informationsutbytesregelverken finns till för att länder ska ha möjlighet till en korrekt beskattning av sina medborgare. Det här arbetet är en granskning av hur bra de skattepliktiga informationsutbytesregelverken fungerar i praktiken. För att granska effektiviteten har jag granskat informationsutbytesavtalen mellan Sverige och tre före detta ansedda skatteparadis, Luxemburg, Liechtenstein och Schweiz.

Sammanfattning Regeringsrätten fastslog, genom ett antal rättsfall avkunnade i mars 2009, att de svenska koncernbidragsreglerna inte till fullo var förenliga med etableringsfriheten inom EU. Detta eftersom det sedan Europeiska Unionens Domstols (EUD) avgörande i målet C-446/03 Marks & Spencer har stått klart att det inte är förenligt med etableringsfriheten att neka avdrag i de fall där det utländska dotterbolagets förluster är slutliga och det inte finns någon möjlighet att förlusterna skulle kunna komma att beaktas i dotterbolagets hemviststat. Med anledning av Regeringsrättens avgöranden inleddes ett lagstiftningsarbete med syfte att tillgodose etableringsfriheten vid gränsöverskridande förlustutjämningssituationer vilket utmynnade i 35a kapitlet inkomstskattelagen (1999:1229). Kapitlet har dock kritiserats för att det i flertalet situationer är mycket svårt att åtnjuta avdragsrätt då flera kriterier måste vara uppfyllda samt att avdragsrätten är beloppsbegränsad. Uppsatsens syfte är att analysera ifall 35a kapitlet inkomstskattelagen (1999:1229) medger tillräckligt långtgående möjligheter för moderbolag att tillgodoräkna sig förluster i utländska dotterbolag för att reglerna inte kommer anses strida mot etableringsfriheten vid en eventuell prövning av EUD. De krav för avdragsrätt som kapitlet uppställer har var och en analyserats genom en restriktionsanalys eftersom EUD vanligtvis gör en restriktionsanalys i de fall då det är ursprungsstatens lagstiftning som uppställer ett hinder mot att utöva etableringsfriheten. Slutsatsen av dessa restriktionsanalyser visar att det finns flera situationer där kapitlet uppställer alltför restriktiva möjligheter till gränsöverskridande förlustutjämning för att EUD skulle anse reglerna vara förenliga med etableringsfriheten inom EU.

Human enlargement and improvements are following the same scheme as the world economies, and have through the same structure damaged and overexploited the ecological systems of the Earth, leading to a progressive degradation of its biodiversity. The need for protected areas is now inescapable when it comes to restoring species while sustainable development and prevention of damaging the environment have become prominent. It is now even more important that the awareness of an actual impact of our living standards on the ecological system has been established. International and more specifically European Laws have been established to prevent and ensure species of all kinds to live in a safe and preserved environment, but the question of their effectiveness has to be asked and nuanced. In that respect the issue of bird species is one of major importance as they are victims of human development. Within the European member states the problem is coming from the inability of some of them to implement and apply European laws because all do not agree on the terms of a protection provided for bird species.

<p>Recently, the potential conflict between intellectual property law and competition law within the European Union has become political as many of the Member States see the economic Holy Grail through the so called knowledge economy, an economy to which intellectual property is inextricable linked.</p><p>The general rule in EC-law is that a holder of an intellectual property right is not obliged to license the use of that right to others. However, the law can intervene in certain specific circumstances, forcing an owner to license his right. Remedies of this kind are called compulsory licenses and have as their purpose to work as a safety valve, hindering the possible abuse of the exclusiveness following an IPR.</p><p>An analysis of the EC Commission’s Microsoft Decision reveals that the Decision is inconsistent with settled case law from the European Court of Justice in a number of respects. The Decision is unclear and it will be difficult, close to impossible to predict how this approach will be applied in future cases.</p><p>The Decision taken by the Commission in Microsoft states a new legal and economic policy for Europe, a paradigm applying a new standard on when a compulsory license could be ordered. The analysis show that this paradigm represent a considerable loosening of the circumstances when a remedy of a compulsory license could be ordered</p><p>and, as a consequence, introduces a considerable degree of legal uncertainty. This uncertainty can have a substantial effect on innovations by market leaders around the whole world who market their products in Europe.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Europeiska gemenskapens domstol (EGD) har än en gång klarlagt att det inte är förenligt med EG-rätten att inte medge avdrag för premier, eller beskatta en överföring av försäkringens värde, till en utländsk pensionsförsäkring om den uppfyller de inhemska kraven för pensionsförsäkring. Med hänsyn till att Sveriges nuvarande regler</p><p>innehåller ett liknande etableringskrav har regeringen kommit med ett förslag på hur skattereglerna för pensionsförsäkring bör ändras för att inte komma i konflikt med EG-rätten.</p><p>Förslaget innebär att etableringskravet kommer utökas till att omfatta hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och för att kunna säkerställa sambandet i skattesystemet föreslås bl.a. att ett nytt kvalitativt villkor införs, som måste vara uppfyllt för att en försäkring ska anses vara en pensionsförsäkring. Villkoret innebär att</p><p>försäkringsbolag i sina avtalsvillkor måste införa ett villkor om att försäkringsgivaren tar på sig att lämna kontrolluppgifter samt att utländska försäkringsbolag även skriftligen gentemot Skatteverket måste åta sig att lämna kontrolluppgift. Vidare föreslås att skattskyldigheten för avkastningsskatt på en utländsk pensionsförsäkring ska ligga på försäkringstagaren medan skattskyldigheten på en svensk pensionsförsäkring ligger</p><p>på försäkringsbolaget.</p><p>De nya reglerna kommer att innebära en viss negativ särbehandling av utländska pensionsförsäkringar, dels p.g.a. att den administrativa bördan blir större för utländska försäkringsbolag då de även skriftligen måste åta sig kontrolluppgiftsskyldigheten, dels p.g.a. att skattskyldigheten för avkastningsskatt för utländska pensionsförsäkringar kommer att ligga på försäkringstagaren, vilket innebär att den enskilde får ökade kostnader vid tecknande av en utländsk pensionsförsäkring. Jag anser att det är tveksamt om dessa skillnader kan anses förenliga med EG-rätten då den negativa</p><p>särbehandlingen är större i förhållande till vad som ges. Ett annat problem som uppkommer med att kontrolluppgiftsskyldigheten tas in som ett villkor i försäkringsavtalet är att det kommer anses som en villkorsändring om kontrolluppgift inte lämnas, vilket kan leda till att avdrag för premier till pensionsförsäkringen inte medges och till</p><p>avskattning som yttersta sanktion. Vidare kommer de nya skattereglerna innebära stora administrativa problem främst för Skatteverket vid hantering av de nya kontrolluppgifterna samt vid tillämpningen av reglerna vid fastställande av beskattning på</p><p>pensioner.</p><p>Med anledning av att det fortfarande är oklart hur de nya skattereglerna kommer att fungera i praktiken och då det i nuläget inte går att avgöra om de nya skattereglerna kan anses förenliga med EG-rätten, anser jag att de svenska skattereglerna för pensionsförsäkring i förhållande till EG-rätten fortfarande är ett osäkert rättsområde.</p>

<p>The European Union (EU) is built on the principle of freedom of establishment, meaning that companies have the possibility to establish themselves as a company or by setting up a secondary establishment in other Member States. This right has been confirmed by the European Court of Justice through case law.</p><p>A basic feature in domestic tax legislation is that losses are allowed to be set off against profits when calculating the tax liability of a company. At the moment cross-border loss compensation within the EU is restricted, unfeasible or just accepted on a temporary basis. This lack of recognition of loss-offset gives the fact that double taxation may occur and claims form two or more national tax systems leads to uncertainty in the way a company will be taxed. Depending on whether the secondary establishment is a subsidiary or a branch, the rules relating to loss compensation differs.</p><p>Taxation of secondary establishments is based on the principle of whether or not they are considered as a resident or a non-resident of the state. In regards to taxation of secondary establishments, the PE is considered to be a non-resident and a subsidiary considered to be a resident. However, the European Court of Justice approach of non discriminatory treatment and equal treatment that has been developed and seen in the history of case law leads to the question if the Marks & Spencer ruling that concerned secondary establishments in form of subsidiaries can be applied to permanent establishments.</p><p>The most vital difference between a subsidiary and a permanent establishment is connected to the taxation of the two. The subsidiary is considered to become a resident of the establishing state while the permanent establishment is seen as a non-resident. This legal difference between the two leads to different treatment under tax law. Taxation under a tax treaty leads to the situation where one of the contracting states will either credit or exempt the income deriving from the permanent establishment. Permanent establishments are often taxed under the method of exemption.</p><p>In the Marks & Spencer case it was held that losses and profits were two sides of the same coin. Applying this statement to permanent establishments gives the notion that if a contracting state exempts an income, there will be a set off of the symmetry of having losses and profits within the same tax system. This lead to the fact that if applying the Marks & Spencer ruling on permanent establishments that are taxed under the exemption method, allowing terminal losses to be taken into account at the head office will set off the symmetry. Therefore it can be considered as the Marks & Spencer ruling shall not apply to permanent establishments.</p>

<p>Double taxation is known as restricting the free flow of capital and accordingly results in a limited access of the internal market. Although, not many Member States have entered into double taxation conventions in order to avoid juridical double taxation of inheritances. The question then arises whether this failure to eliminate juridical double taxation is restricting the free movement of capital. The ECJ‟s case law regarding inheritance taxes are very varying. In its initial case law, the ECJ stated that national measures which reduce the value of the inheritance are in breach of EC law. Even measures which could restrict investors in one Member State from investing in other Member States are considered to be a breach of EC law. The ECJ also stated that discriminating situations could not be justified with the argument that these situations arise due to the co-existence of national tax systems. Given these facts, it seems like juridical double taxation is likely to constitute a breach of EC law. The ECJ has however only concentrated on which effect the national provisions in a single Member State may have and have not given concern to which effect these provisions may have in connection with the tax provisions in other Member States. The author believes that the Court takes this approach because of a respect of the Member States fiscal sovereignty.</p><p>This respect also shows in the Block case. In this case the ECJ made it clear that juridical double taxation, caused by the co-existence of national tax systems, is not considered to be a breach of EC law. The ECJ also stated that when the Member States develops their tax systems, due to the lack of harmonised Community rules regarding direct taxation, they are not obliged to adapt to the tax systems of other Member States in order to avoid double taxation. The ECJ also made it clear that the citizens are not guaranteed a neutral tax situation when transferring their place of residence. In this thesis a comparison has also been made to judgements where the ECJ considers economic double taxation to be a breach of EC law. After studying all these cases it seems like the ECJ considers juridical double taxation to be an undesirable restriction of the free flow of capital. But even though the ECJ encourages the Member States to enter into double taxation conventions, there are no consequences when the Member States fail to do this. The difference between cases regarding economic double taxation and juridical double taxation could be that the ECJ considers it to be too far reaching to judge juridical double taxation as a breach of EC law and do not want to regulate how this restriction shall be avoided and thereby take the role of the Community legislator or breach the fiscal sovereignty of the Member States. The author believes that it would be more beneficial for the internal market if juridical double taxation was avoided and that it would not be harmful if the ECJ would give the Member States some incentives for entering into double taxation conventions in order to eliminate or alleviate situations where juridical double taxation occurs.</p>