Denna uppsats har sitt fokus på evidens i klassrummet där samhällskunskap är ämnet. Evidens är ett begrepp som har blivit centralt när det diskuteras skolutveckling. Evidensbaserad undervisning innebär systematiserade metoder som är vetenskapligt prövade. Skolans praktik är ytterst komplex där läraren troligen behöver agera med stor skicklighet för att hantera olika oväntade situationer som inträffar. Evidensbaserad undervisning är baserad på naturvetenskaplig kunskapssyn medans samhällskunskapen är baserad på människans komplexitet. Problematiken med två olika kunskapssyner mynnar ut i att jag ställer samhällskunskapen i relation till evidensbegreppen, evidensbaserad samt informerad undervisning. Metoderna som används är kvalitativ metod som inkluderar intervju och observationer i klassrummet. Jag har haft ett systematiskt tillvägagångssätt vid tolkning av det empiriska material, vilket är tematisk analys. Genomgående visar observationerna på samtal och dialog som visar på dynamiken i klassrummet. I intervjun framträder läroplanen som central del i undervisningen samt en viss osäkerhet kring evidens begreppet. Vilket det empiriska materialet visar på. Resultatet mynnas ut i att förstå hur en evidensbaserad undervisning står i relation till samhällskunskapen samt vilka konsekvenser en evidensbaserad undervisning tycks ha i samhällskunskap. Jag argumenterar för behovet av att anpassa evidens begreppet och dess praktisering till ämnet, i detta fall samhällskunskapens mång och tvetydighet i klassrummet. En av slutsatserna är att evidensbaserad undervisning bör diskuteras vidare. Då mitt empiriska material varit tunt, borde forskning fokusera på att studera relationen mellan en evidensbaserad undervisning och samhällskunskap.

Skollagen föreskriver att all undervisning ska vila på en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Skollagen beskriver däremot inte hur implementeringen av de vetenskapliga evidensens ska gå till och aktuella studier visar att den överföringen inte är oproblematisk. Samtidigt finns det idag en skolpolitisk önskan att uppfylla detta genom att införa en så kallad evidensbaserad undervisning. I specialpedagogens professionella roll ingår att ha fördjupad kunskap om sambandet mellan aktuell forskning och skolans praktik, därför blir också den specialpedagogiska kunskapen om evidens och evidensbasering viktig.Syftet med det här arbetet är att få mer kunskap om hur ett evidensbaserat forskningsresultatkan förstås i relation till skolans praktik. Utifrån en tydlig vetenskaplig evidens kring vikten av fonologisk medvetenhet för att underlätta läsinlärningen hos elever, valdes data till arbetet som beskriver undervisning med mål att öka elevers fonologiska medvetenhet. Arbetet utgår från en diskursanalytisk teori och metod som i det här fallet innebär en analys av de diskurser, de språkliga sanningar, som framkommer i materialen. Genom att analysera talet om undervisningens premisser och elevernas lärande i de olika materialen har jag närmat mig frågan om hur en evidensbaserad undervisning kan realiseras.Resultatet visar att vissa av de premisser som framkommit i den så kallade Bornholmsstudien kräver både professionellt omdöme och relationella förmågor. Ett linjärt överförande av forskningsresultaten, såsom en klassisk modell av evidensbasering föreskriver (Levinsson, 2013), är därigenom inte självklar. Dessutom visar resultatet att evidensen är i ständig rörelse. Premisser som tidigare ansetts vara avgörande för att lyckas, kan tas bort eller förändras utifrån nyare rön. ”What works” blir på det sättet avhängigt diskursiva villkor och är intenågot oföränderligt. Genom arbetets textfokus framkommer även vikten av att tydliggöra och exemplifiera begrepp för att inte tolkningsmöjligheterna ska urholka den ursprungliga evidensen.Utifrån specialpedagogens roll som stöd till lärarna i utvecklingen av en undervisning som vilar på vetenskaplig grund, tydliggör resultatet vikten av att genom aktuell evidens informera och inspirera lärare att arbeta reflekterande och undersökande i din egen praktik. En evidensbaserad undervisning, i den klassiska tolkningen, ter sig däremot närmast utopisk.