Syftet med denna uppsats är att undersöka socialtjänstens perspektiv på hur föräldrar förändrar sina roller för att på bästa sätt kunna ta sitt föräldraansvar efter en separation, speciellt om en förälder brister i sin omsorg kring barnet och hur socialtjänsten ser på sin roll i den processen. Vi har genomfört tre fokusgruppsintervjuer; en barnutredningsgrupp och två grupper från familjerätten. Alla enheter vi besökte ligger i Stockholm. Respondenterna har i fokusgrupperna fått reflektera och diskutera sina uppfattningar kring temana föräldraansvar, oro kring den andre förälderns förmåga, roller i och kring familjen samt socialtjänstens roll. Vårt resultat har analyserats med hjälp av rollteorin och mentaliseringsbegreppet. Resultatet visade att i omskapandet av föräldrarollerna efter separation är samarbete samt att minimera konflikter mellan föräldrar grundläggande. I de fall socialtjänsten är i kontakt med föräldrarna så har även de en roll i föräldraansvaret, de strävar efter att vägleda föräldrarna mot ett fullgott ansvarstagande och se till att föräldrarna behåller barnperspektivet med barnets behov i fokus. Om en förälder har förmågan att mentalisera en annan människas situation och ser dennes behov så underlättar det omskapandet av föräldrarollen efter separation precis som det vidare underlättar om föräldrar har en fungerande kommunikation mellan varandra. Den roll som är mest komplex enligt oss är den som en orolig förälder har kring barnets vistelse hos den andra föräldern. Oavsett hur relationen till den andre är så ligger det i bådas ansvar att alltid säkerställa att barnet har det bra och inte far illa. / The purpose of this paper is to examine the perspective of the Swedish social services with regard to how parents change their roles in order to best take parental responsibility following separation. We particularly examine the perspective of the social services with regard to cases in which a parent has shortcomings in his or her care of the child and how the social services view their own role in this process. We conducted three focus group interviews: one involving a child protection investigation group and two involving family law groups. All of the units visited were in Stockholm, Sweden. The respondents in the focus groups were asked to reflect and discuss their views on the themes of parental responsibility, concern about the other parent’s capacity, roles in and involving the family, and the role of the social services. Our results were analysed using role theory and the concept of mentalisation. The results showed that in changing parental roles following separation, cooperation and minimising conflict between parents is fundamental. In cases in which the social services have contact with the parents, they too have a role in parental responsibility since they endeavour to guide the parents towards taking an adequate level of responsibility and ensure that the parents maintain a children’s perspective in which the needs of the child are in focus. If a parent has the ability to mentalise another person’s situation and see his or her needs, the changing of the parental role following separation is facilitated. Likewise, it also is beneficial if parents are able to communicate with each other. The role that is most complex, in our view, is that of a concerned parent with regard to the child staying with the other parent. Regardless of the nature of their relationship, it is the responsibility of both parents to always ensure that the child receives adequate care and does not come to harm.

The study examines a selection of guiding documents published by The Swedish National Board of Health and Welfare and how they portray shared parental responsibilities when domestic violence take place. The aim is also to analyse the possible consequences of discourses about parenthood responsibilities when violence is involved. The thesis is based on discourse analysis, a feminist perspective and uses Bacchi’s “What’s the problem represented to be?” as a policy-analysis method. Two discourses were found. The discourse of gender-neutral parenthood tends to downplay violence by portraying it as a conflict between two parties. The discourse of shifting responsibility instead places the responsibility for the protection and welfare of children onto the abused parent only. In conclusion, the policy document under study frames shared parenting responsibilities in domestic violence situations within a social psychological understanding of violence, hence leaving a structural perspective out of the equation. / Denna studie granskar Socialstyrelsens kunskapsstöd som är vägledande i arbetet med våld i nära relationer med syftet att undersöka hur kunskapsstödet framställer föräldraskapets gemensamma föräldraansvar när det sker våld i nära relationer. Syfte är även att analysera vilka möjliga konsekvenser framställningar av ett gemensamt föräldraansvar kan få när våld förekommer. Med en utgångspunkt i diskursanalys, feministisk ansats samt Bacchis angreppssätt ”What’s the problemrepresented to be?” som metod identifierades och analyserades två olika diskurser. I diskursen om ett könsneutralt föräldraskap tenderar våldet att tonas ner till en konflikt mellan två parter. Diskursen om ansvarsförskjutning visade att det gemensamma föräldraskapets ansvarsskyldighet för barns skydd och omsorg förflyttas till enbart den föräldern som blir utsatt för våld. Studien visade att när det sker våld i nära relationer framställs det gemensamma föräldraskapet i policydokumentet utifrån en könsneutral socialpsykologisk förståelse som utelämnade ett strukturellt perspektiv på våld.

I denna studie har vi intervjuat nio polisanställda personer i syfte att undersöka hur Polismyndigheten arbetar med sexualbrott mot barn via internet. Vi studerade även hur ideella föreningars arbete påverkar Polismyndigheten. Samtliga intervjupersoner var positivt inställda till de ideella föreningarnas syfte att skydda barnen. Däremot fanns det varierande attityder gentemot deras arbetsmetoder. Resultatet av denna studie visade att de ideella föreningarna hade påverkan på Polismyndighetens arbete. De föreningar som lämnar information till polisen och utbildar samhället om barns utsatthet på nätet agerar som ett komplement till Polismyndigheten. Däremot försvårar de som konfronterar och offentliggör misstänkta polisens arbete, då den misstänkta kan radera bevismaterial och på andra sätt påverka utredningen negativt. Det fanns en variation i attityderna till dessa ideella föreningar inom Polismyndigheten; ju närmare internetrelaterade sexualbrott mot barn personen jobbar desto mer kritisk var intervjudeltagarna till vissa av de ideella föreningarnas tillvägagångssätt. Samtliga intervjupersoner belyste även föräldraansvaret. / In this study, nine police employees have been interviewed with the purpose to investigate how the Swedish police work against sexual crimes against children online. We also studied how non-profit organisations affected the police. All interviewees were positive to the non-profits’ purpose of protecting children, but less so to their methods. The results showed that non-profit organisations had an influence on police work. The organisations that provide the police with information and educate society act as a complement to the police. On the other hand, those who confront and expose potential suspects make the police’s work more difficult, as the potential suspect can delete evidence and in other ways influence the investigation negatively. There was a variation in attitudes towards the non-profits within the police. The closer you work to internet-related sexual crimes against children, the more critical they were of some non-profit organisations approach. All interviewees highlight parental responsibility.