Syftet med denna uppsats är att belysa hur psykoterapeuter inom BUP uppfattar och arbetar med föräldrakonflikter samtidigt som de försöker upprätthålla behandlingsallianser och barnets perspektiv i behandlingsarbetet. Uppsatsen är genomförd som en kvalitativ intervjustudie med fyra informanter, med varierande tid sedan examen. Det framkommer att det psykoterapeutiska arbetet även innefattar delar av psykopedagogiska inslag om föräldrakonflikternas inverkan på barns utveckling och psykiska mående. Psykoterapeuterna anser att de behöver vara följsamma och flexibla för att kunna möta varje familjs behov samt att de har behov av arbetskolleger för att kunna dela upp samtalen i olika grupperingar/ konstellationer. En annan viktig aspekt som framkommer i studien är bedömningen att föräldrarnas mentaliseringsförmåga försämras vid konflikter och att det påverkar utformningen av behandlingsinsatsen. Slutsatsen är att mentaliseringsbefrämjande behandlingsinterventioner, behandlingsformer bör användas för att stärka och bidra till en mer gynnsam situation för barn och föräldrar i föräldrakonflikter.

Studien undersöker socialsekreterares förhållningssätt och erfarenheter av att utreda barn som har föräldrar i långdragna konflikter. Datamaterialet samlades in i form av två semistrukturerade fokusgruppintervjuer med sammanlagt sju socialsekreterare i två kommuner och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar genomgående en känsla av maktlöshet och frustration gentemot att socialsekreterarna inte har tillräckligt med insatser att tillgå för att hjälpa barnet. Definitionen barnets bästa är ett begrepp som är svårt att tillämpa i alla situationer där barn lever med konfliktföräldrar. Socialsekreterarna måste vänta på att barnen visar en påtaglig risk på det egna beteendet, i och med att aktuella lagrum och nuvarande insatser inte är utformade efter fenomenet barn med föräldrar i konflikt. Det framkommer i studien att det finns ett glapp mellan de frivilliga och de tvingande insatserna. Socialsekreterarna uttrycker att föräldrarnas konflikt tar fokus från barnets behov i socialtjänstens utredningar.

Studiens syfte var att undersöka hur familjebehandlare upplever sitt arbete med familjer där det förekommer föräldrakonflikter. Genom att applicering av KASAM syftade även uppsatsen till att öka kunskapen kring familjebehandlares upplevelser av påfrestningar och hur dessa hanteras. Studiens frågeställningar är: Vilka utmaningar och känslor upplever familjebehandlarna i arbetet med familjer där det förekommer föräldrakonflikter? och Hur hanterar familjebehandlarna upplevda utmaningar och känslor i sitt arbete? För att besvara frågeställningarna har semistrukturerade intervjuer med familjebehandlare genomförts. Det teoretiska ramverket utgörs av KASAM av Aaron Antonovsky. Empirin har analyserats med tematisk analys. Resultatet visade upplevelser av organisatoriska utmaningar såväl som utmaningar i arbetet med föräldrar. Organisatoriska utmaningarna rör främst tidspress men också bristande samverkan mellan insats och myndighet. Resultatet visade att utmaningar som familjebehandlare upplever i arbetet med föräldrar främst rör sig om när föräldrar upplevs sakna insikt i sin problematik samt när konflikter mellan föräldrar är så pass ingrodda att det påverkar behandlingens effektivitet. Resultatet visade även att de känslor som familjebehandlare upplevde i arbetet med familjer där det förekommer föräldrakonflikter uppkom i samband med upplevda utmaningar. Den vanligaste känslan som informanterna tog upp var frustration. Informanterna beskrev också en kombination av ilska, irritation och sorg. Kopplat till studiens andra frågeställning visade resultatet att vanliga strategier är kollegial handledning, distansering, acceptans och öppenhet. Studiens bidrag var att ge ökad kunskap gällande vad som kan skapa påfrestningar och stressorer i familjebehandlande arbete. Denna kunskap är viktig för att motverka utmattning och tung arbetsbelastning. Slutsatsen som kunde dras av studien var att en trygg arbetsgrupp ger bättre förutsättningar för att klara av påfrestningar i arbetet. Framtida forskning bör undersöka kartläggning av samverkan mellan insatssidan och myndighetssidan då detta var något som resultatet visade var bristande. Vidare forskning behövs även kring personlighetsvariabler som kan påverka individens KASAM då studien valt att bortse från det.