While research on religion and severe psychopathology is mixed, the majority of evidence suggests that greater religiosity and greater use of religious forms of coping relate to beneficial psychosocial outcomes for both patients with schizophrenia (Huguelet et al., 2006; Moss et al., 2006) and their family members (Pearce et al., 2006; Roff et al., 2004). However, this data is generally cross-sectional. To date, scant research has longitudinally examined how religious beliefs and practices relate to key indicators of psychosocial outcomes for patients with schizophrenia and their relatives. This study used a White and Hispanic sample of 41 patients with schizophrenia and 57 relatives of such patients to examine cross-sectional and longitudinal links between religion and mental health. Results showed that increases in the use of religious forms of coping over time significantly predicted decreases in emotional distress for family members. Results also supported the hypothesis that greater positive and lessor negative forms of religious coping would relate to beneficial outcomes for patients and family members. Lastly, this study found that, for patients, ethnicity appeared to moderate the link between religiosity and outcome. Findings from this study highlight the importance of religion to patients and caregivers coping with schizophrenia. Clinicians treating patients with schizophrenia and their loved ones are cautiously encouraged to explore religion with their clients, with particular attention to its differential influence among patients versus relatives and among Whites versus Hispanics.

This study aims to explore parents and treatment personnels experiences of the Marte meo methodat a family treatment home. Three retrospective interviews were made with parents whoexperienced Marte meo treatment, as well as four interviews with treatment personnel. The purposeof the Marte meo method is to develop the interaction between parent and child. Previous resultsfrom studies show that treatment with the Marte meo method could provide positive effects to theparent child relationship. The results in this study have been analyzed by using parts of attachmenttheory, the salutogenic perspective and the term intersubjectivity. The parents in this study all statethat Marte meo treatment strengthened them in their role as a parent. The treatment personnel statethat they have seen positive changes in families living at the family treatment home whoparticipated in Marte meo treatment.

Background and Aims: The importance of the involvement of parents in treatment approaches for Children and Young People (CYP) who have engaged in Harmful Sexual Behaviour (HSB) has been consistently highlighted within the literature. Given that HSB arises in a family context, parents are considered key agents for change where CYP remain in their care. Professionals may work with them as a means of improving the CYP's therapeutic outcomes. Despite this, little is known about their personal lived experiences and representations of meaning, which remain largely unexplored. The current study aimed to address this gap and gain a rich understanding of the experiences of parents, from their own perspective. Methodology: Semi-structured interviews were used with six biological parents who were recruited via purposive sampling from a specialist service working with CYP who have engaged in HSB and their families. During interviews, four broad areas of interest were explored: the personal psychological impact of their child engaging in HSB; the impact on the parent-child relationship; wider familial and community responses; and parental coping. Interviews were audio-recorded and their verbatim transcripts analysed using Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Findings and Conclusions: The analysis produced four main themes; 'A devastated and overwhelmed life'; 'Threatened and trying to feel safer'; 'A challenged relationship with son'; and 'Space for hope in the face of hopelessness?'. It was highlighted that parents' experiences and meaning-making appeared intimately woven with a complex web of powerful relational and socially constructed factors. The research outcomes provide valuable insights for professionals working with young people who have engaged in HSB and their families. In learning more about what it is like to be the parent of a CYP who has engaged in HSB, it is hoped that professionals will have a richer framework from which to provide support to both the parent and to their child. Implications for clinical practice, the strengths and limitations of the methodology and directions for future research are discussed.

<p>Allianser och interventioner</p><p>En studie av hur familjer upplevt en öppenvårdsinsats</p><p>och hur behandlingseffekt kvarstår</p><p>Sammanfattning</p><p>I Sverige utreds årligen uppskattningsvis 100 000 barn av socialtjänstens individ- och famil-jeomsorg och antalet strukturerade öppenvårdprogram har i det närmaste fördubblats sedan 1999. Många av dessa insatser har kommit att ersätta den traditionella institutionsvården. I och med ökningen av att antalet unga som numera hamnar i strukturerade öppenvårdsprogram behövs mer kunskap om såväl innehåll som resultat. Denna studies syfte är att undersöka och belysa en öppenvårdsverksamhets, i en mellansvensk kommun, innehåll d.v.s. vilka föränd-ringar som familjerna kan beskriva har skett samt om positiva förändringar kvarstår efter be-handling. Studien är av kvalitativ karaktär och resultaten bygger på intervjuer med familjer som deltagit i den aktuella behandlingen. Studiens tolkningsram belyser förutsättningar vilka ligger till grund för framgångsrik behandling. Viktiga inslag såsom terapeutisk allians och generella behandlingsprinciper vilka tar upp interventioner riktade mot avgörande risk- och skyddsfaktorer belyses. Resultatet visar att öppenvårdsverksamhetens behandlingsfaktorer intensitet och tillgänglighet har varit verksamma för att uppnå förändringar. Flertalet positiva förändringar har bestått efter behandlingens avslut. Resultatet antyder på att verksamheten skulle vinna på att bättre informera om behandlingens innehåll innan familjer tar ställning till att delta i behandling eller ej. Resultatet visar att arbetsplaner och målbeskrivningar skulle kunna göras tydligare för att bättre nå behandlingsresultat. Studiens resultat indikerar också betydelsen av att interventioner inom skolsituationen har betydelse för positiva förändringar. Ytterligare visar resultatet att flertalet familjer beskriver en mycket god terapeutisk allians och dess betydelse för uppnådd förändring.</p> / <p>Alliance and interventions</p><p>A study of how families have experienced open care treatment and the lasting effects of treatment.</p><p>Abstract</p><p>In Sweden approximately 100,000 cases involving children are investigated annually by the social services office for individual and family services. The number of registered cases in the open care service programs has almost doubled since 1999, replacing traditional institutional care. As a result of the increase in the number of children, more knowledge is needed con-cerning the underlying issues and results from the open care service program. The purpose of this study is to investigate and clarify the open care service program of a medium-sized Swe-dish county, to explain changes that have take place as described by the families themselves and which positive changes remain after treatment. The study’s analysis sheds light on which premises should exist for positive treatment. Important elements such as therapeutic care al-liance and general treatment programs and which interventions directed towards conclusive risk and protective factors are addressed. Results show that factors such as intensity and avail-ability of open care service programs treatment are instrumental in reaching changes and that the majority of changes have persisted after concluded treatment. Results suggest that open care service programs could benefit by better informing about treatment’s before families decide on participating in treatment or not. Also results indicate that action plans and descrip-tion of objectives could be made more explicit to better attain therapeutic results. Results also show that the majority of families describe a favorable therapeutic alliance and their signific-ance to viable change. Results also corroborate the importance of intervention in the school environment on attaining positive effects.</p>

Allianser och interventioner En studie av hur familjer upplevt en öppenvårdsinsats och hur behandlingseffekt kvarstår Sammanfattning I Sverige utreds årligen uppskattningsvis 100 000 barn av socialtjänstens individ- och famil-jeomsorg och antalet strukturerade öppenvårdprogram har i det närmaste fördubblats sedan 1999. Många av dessa insatser har kommit att ersätta den traditionella institutionsvården. I och med ökningen av att antalet unga som numera hamnar i strukturerade öppenvårdsprogram behövs mer kunskap om såväl innehåll som resultat. Denna studies syfte är att undersöka och belysa en öppenvårdsverksamhets, i en mellansvensk kommun, innehåll d.v.s. vilka föränd-ringar som familjerna kan beskriva har skett samt om positiva förändringar kvarstår efter be-handling. Studien är av kvalitativ karaktär och resultaten bygger på intervjuer med familjer som deltagit i den aktuella behandlingen. Studiens tolkningsram belyser förutsättningar vilka ligger till grund för framgångsrik behandling. Viktiga inslag såsom terapeutisk allians och generella behandlingsprinciper vilka tar upp interventioner riktade mot avgörande risk- och skyddsfaktorer belyses. Resultatet visar att öppenvårdsverksamhetens behandlingsfaktorer intensitet och tillgänglighet har varit verksamma för att uppnå förändringar. Flertalet positiva förändringar har bestått efter behandlingens avslut. Resultatet antyder på att verksamheten skulle vinna på att bättre informera om behandlingens innehåll innan familjer tar ställning till att delta i behandling eller ej. Resultatet visar att arbetsplaner och målbeskrivningar skulle kunna göras tydligare för att bättre nå behandlingsresultat. Studiens resultat indikerar också betydelsen av att interventioner inom skolsituationen har betydelse för positiva förändringar. Ytterligare visar resultatet att flertalet familjer beskriver en mycket god terapeutisk allians och dess betydelse för uppnådd förändring. / Alliance and interventions A study of how families have experienced open care treatment and the lasting effects of treatment. Abstract In Sweden approximately 100,000 cases involving children are investigated annually by the social services office for individual and family services. The number of registered cases in the open care service programs has almost doubled since 1999, replacing traditional institutional care. As a result of the increase in the number of children, more knowledge is needed con-cerning the underlying issues and results from the open care service program. The purpose of this study is to investigate and clarify the open care service program of a medium-sized Swe-dish county, to explain changes that have take place as described by the families themselves and which positive changes remain after treatment. The study’s analysis sheds light on which premises should exist for positive treatment. Important elements such as therapeutic care al-liance and general treatment programs and which interventions directed towards conclusive risk and protective factors are addressed. Results show that factors such as intensity and avail-ability of open care service programs treatment are instrumental in reaching changes and that the majority of changes have persisted after concluded treatment. Results suggest that open care service programs could benefit by better informing about treatment’s before families decide on participating in treatment or not. Also results indicate that action plans and descrip-tion of objectives could be made more explicit to better attain therapeutic results. Results also show that the majority of families describe a favorable therapeutic alliance and their signific-ance to viable change. Results also corroborate the importance of intervention in the school environment on attaining positive effects.

Introduction: The study investigates how family treatment done under coercion affects the ability of family therapists to create therapeutic alliance with families, and if this affects the therapist’s feelings of the possibility of creating changes. Questions: How family therapists are affected in their work to create a therapeutic alliance when the family is under / threatening care of young persons act (LVU)? Are there important relational elements in treatment that contribute to change when there is LVU or threat of LVU? Method: Qualitative interview investigation and thematic analysis. Results: The results of the study show that therapists feel it is of the utmost importance that they prove to be a "normal person", are given the opportunity to co-operate with the family and that they raise strengths rather than weaknesses, to reach an alliance. The result also shows that respondents experience it as aggravating when it comes to the creation of alliance, as collaboration with social services is sometimes complicated. They find it easier to create alliance when the family themselves ask for treatment. They believe that change is possible, albeit more difficult, when coercion exists. Discussion: The outcome of the study is discussed, partly from an intersubjective and systemic perspective. / Inledning: Studien undersöker hur familjebehandling som sker under tvång påverkar möjligheten för familjebehandlare att skapa terapeutisk arbetsallians med familjens medlemmar samt om detta i så fall påverkar familjebehandlarnas känsla för möjligheten att skapa förändring i familjer som fått insatsen via socialtjänsten. Frågeställningar:  Hur påverkas familjebehandlarna i sitt arbete med att skapa en terapeutisk allians när familjen är under/eller hot om LVU? Finns speciellt viktiga relationella inslag i familjebehandlingen, som bidrar till förändring då det föreligger LVU eller hot om LVU? Metod: Kvalitativ intervju-undersökning och tematisk analys. Resultat: Resultatet av studien visar att familjebehandlarna för att nå en terapeutisk allians. upplever det som av stor vikt att de visar sig vara en ”vanlig människa”, att de får ges möjligheten att samgå med familjen samt att de lyfter styrkor snarare än svagheter. Resultatet pekar på att familjebehandlarna som tillfrågats upplever det som försvårande när det kommer till skapande av allians, vid de tillfällen då samarbetet med socialtjänsten är komplicerat. De upplever det lättare att skapa allians då familjen själva efterfrågar behandling, än när insatsen är tvingande. De menar att förändring är möjlig, om än svårare, då tvång föreligger. Diskussion: Studiens resultat diskuteras, delvis ur ett intersubjektivt och systemiskt perspektiv.

I och med att regnbågsfamiljer blir allt vanligare ökar kraven på ett likvärdigt och professionellt bemötande, vilket således ställer krav på kunskap och kompetens hos professionella. Samtidigt råder fortfarande heteronormativa föreställningar om familjen i samhället. Denna kvalitativa intervjustudie undersöker, utifrån en socialkonstruktivistisk ansats, hur familjebehandlare förhåller sig till heteronormen i mötet med samkönade föräldrar. Genom tematisk analys och med utgångspunkt i queerteorin och dess heteronormativitetsbegrepp, i kombination med de teoretiska begreppen stigmatisering, under- och överfokusering, exotifiering samt den heterosexuella matrisen, har fem teman av familjebehandlares föreställningar kring bemötande av samkönade föräldrar urskilts. De teman som framkommit i materialet är att ha samma bemötande oavsett sexuell läggning, att göra anpassningar för inkludering i bemötandet, att förhålla sig nyfiket till samkönade par, att se kunskap som centralt för att säkerställa ett gott bemötande, samt föreställningar kring kön och sexualitet. I familjebehandlarnas resonemang kan heteronormativa föreställningar urskiljas men även försök till motstånd och förändring. Detta motstånd mot heteronormativt bemötande av samkönade föräldrar, riskerar dock att oavsiktligt reproducera heteronormativa föreställningar.

The aim of the study is to explore the consideration of the child’s perspective in investigations and family intervention within the context of two professional roles: social workers and family therapists. Both professions operate with the aim of promoting the best interests of the child after methods such as BBIC.  We chose a qualitative method through semi-structured interviews with four social workers from units related to children, young people and families, as well as four family therapists from family therapy organizations around Sweden. Our theories have been the experiences of action, empowerment and child's perspective. Beyond these theories we have been looking at the Children’s Convention to see which difference the implementation in Swedish law has made.  The results show that the child's perspective, according to the social workers and family therapists, has grown stronger in the last few years but that there is still a big need for development in both works. Notably, the implementation of the Children's Convention has augmented documentation and journaling practices. However, challenges persist in staying updated of new legal frameworks. Other than that the economic constraints influence the decision-making process, leading to a preference for shorter and less expensive interventions over longer ones. Effective collaboration between family therapists and social workers is essential for a unified approach to the child's perspective, striking a balance to integrate both parental and child perspectives meaningfully.

I have been working with family treatment since 1970. This essay in practical knowledge takes its examples from a family treatment commisson 1996, an Assignment from the social wellfare system. I keept a journal from these days. The examples come from those notes. In the broad sense I make my starting - point from systemic thinking and stand whith one foot in social work and the other in family therapy. Sometimes I describe my way of working as a movement from social enegineering to anthropology. Writing this essay has made me consider that this is not always the truth. Sometimes I get directive and normative, instead of not knowing. Sometimes I act more like a missionary than as an antropologist. Like missionaries I sometimes get involved in colonizing the families everyday life. To investigate this I have used reflection through the writing process. Which means that the narrative has transformed into four steps during this essay. This process developed with the questions from my superviser and from collegues. By that the understanding of myself in the narrative has transformed as well. The first step is the linear, dramatic story. The second is the reflecting, circular step. The third is the problemazing, strategic step. The fourth is the extended story which summarizes the storys before plus new discoveries about myself. Families exist whithin a cultural context. Familylife is structured through a set of normative assumptions about how to organize and develop, how to solve problems and communicate. Salvador Minuchin who developed the structural family therapy, worked in countries like Israel, Argentina and the USA, was convinced that these norms existed in every culture. At the same time these values embodies the imperative goals to be striven for as the patterns of a ”normal”,traditional core family, in terms of offering the most valuabel nurturance for children. Structural familly therapy shares the existentialists interest of growing and the strategists interest for the threatening. My first question is whether my way of working whith family treatment, make their structure more transparent so they reveal themselves more than they need or want to. By working whith this essay I have detected that I mixed the meaning of deceiving as a criminal act, whith selfdeception which is an existential invitation. This made me stress the confrontation of the deceiving. Today I would probably make other decisions and work with the pattern of selfdeception more on a long-term. The other question is about the creativity, spontaneity and play as essential ingredients in my way of confronting patterns of communicating and organazing that troubles the family. Change sometimes comes around when playfull activities take place and reflexions over it leed to insights and new patterns. / Jag har arbetat som familjebehandlare sedan 1970. Uppsatsen i praktisk kunskap utgår från exempel i en familj som jag arbetade med 1996, på uppdrag av socialtjänsten. Jag förde dagbok över mitt arbete. Exemplen grundar sig på de anteckningarna. Mitt arbete utgår i vid bemärkelse från ett systemiskt tänkande och står med ena benet i socialt arbete och det andra i familjeterapi. Mitt förhållningssätt brukar jag beskriva som en rörelse från social ingenjörskonst till antropologiskt sökande. Arbetet med denna uppsats har fått mig att förstå att denna beskrivning bara delvis är sann. Jag blir ibland direktiv och normativ i stället för icke-vetande. Jag blir ibland mer som missionär än som antropolog. Just som missionärerna gjorde, blir jag delaktig i systemkrafternas kolonisering av familjens vardagsliv. För att undersöka detta har jag använt mig av reflektion genom skrivandets process. Det innebär att berättelsen genom uppsatsskrivandet har transformerats i fyra steg. Handledarens och kollegers frågor har hjälpt mig att föra berättelsen vidare. Därigenom har också förståelsen av mig själv i berättelsen ändrats. Första steget är den linjära dramatiska berättelsen. Andra steget är den reflekterande berättelsen, som är mer cirkulär och betonar mig i sammanhanget. Tredje steget är den strategiska och problematiserande berättelsen. Fjärde steget är den utvidgade berättelsen, som innehåller aspekter från de tidigare berättelserna samt nya upptäckter om mig själv. Familjer lever i ett kulturellt sammanhang. Familjelivet struktureras genom en uppsättning normativa antaganden om hur familjer ska organisera sig, utvecklas, lösa problem och kommunicera. Salvador Minuchin som var tongivande i att utveckla strukturell familjeterapi, ansåg att dessa värderingar fanns i de flesta kulturer. Han verkade bland annat i USA, Argentina och Israel som familjeterapeut och psykiater. Samtidigt är dessa värderingar en uppfordrande strävan till den ”normala”, traditionella kärnfamiljens struktur. Med den goda avsikten att garantera barn omsorg och trygghet. Strukturell familjeterapi delar existentialistens intresse för växandet och strategens intresse för det hotande. Den första frågan handlar om huruvida mitt sätt att arbeta med familjebehandling gör deras familjeliv transparent och därmed avslöjar mer än de vill eller behöver göra. Genom arbetet med uppsatsen inser jag bland annat att jag blandade ihop bedrägeri som brottslig handling och självbedrägeri som existentiell utmaning. Därför drev jag på för att konfrontera den bedrägliga handlingen. I dag skulle jag inte fatta sådana beslut utan mer långsiktigt arbetat med deras självbedrägliga mönster. Den andra frågeställningen rör kreativitetens, spontanitetens och lekens betydelse i mitt arbete. Slutsatsen blir att för en aktivitetsinriktad terapeut som jag, blir dessa begrepp centrala för att hitta vägar att bryta organisering och kommunikation som hindrar nödvändiga problemlösningar. Man säger ibland att förändring i familjearbetet åstadkoms genom strukturella åtgärder (familjen får en lägenhet, eller någon placeras) genom insikt eller genom handling. Jag använder kreativitet för att hitta handlingar som senare i reflektion kan leda till insikt eller förändring.

Syftet med studien var att undersöka hur barnkonventionens artikel 12, barns rätt att komma till tals tillämpas i familjebehandling genom att göra en pilotstudie. Familjebehandlare inom kommunens öppenvård fick svara på hur de gjorde barn delaktiga, på vilket sätt barn kom till tals och ifall det fanns tillfällen när barn inte skulle delta i familjebehandlingen. För att få svar på dessa frågor gjordes en semistrukturerad telefonintervju. Den valda teorin var systemteori.  Studien innefattade även familjebehandling, barnkonventionen och BBIC. Resultatet visade att familjebehandlarna använde olika arbetsmetoder för att få barn att komma till tals. Det fanns en stor flexibilitet kring metoderna att göra barn delaktiga och kring att skapa möjlighet för att få barn att prata. Det fanns tillfällen då barn inte skulle delta i familjebehandlingen till exempel när föräldrarna hade egna svårigheter och när det är fanns övervägande vuxenproblem. / The purpose of the study was to investigate if the article 12 of the Convention of the Rights of the Child to be heard is applied in family treatment by making a pilot study. Family practitioners within the municipal outpatients care had to answer how they did involve the children, the manner in which children were heard and if there were times when children should not be participate in family treatment. To get answers to these questions a semi-structured survey was made. The selected theory was systems theory.  The study also included the Convention of the Rights of the Child, family treatment and BBIC. The results showed that family practitioners used various methods to get children to be heard. There was a lot of flexibility around these practices making children involved and creating the opportunity to get children to talk. There were times when children should not participate in family therapy for example when parents had their own difficulties and when it was a predominantly adult problem.