Syftet med denna studie har varit att undersöka de konsekvenser som uppstår när lagändringar påverkar socialarbetares förutsättningar och yrkesidentitet i arbetet med ensamkommande unga. Då flera lagändringar har skett i kontakt med det sociala arbetet har jag valt SFS 2016:752. Med lagen så infördes tidsbegränsade uppehållstillstånd och begränsade möjligheter för familjeåterförening med anhöriginvandring samtidigt skärptes försörjningskraven för anhöriga. Studien har genomförts med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta socialarbetare som varit arbetsverksamma med målgruppen ensamkommande unga innan och efter lagändringen. Intervjuerna har sedan utgjort det material som analyserats med hjälp av en teoretisk referensram som bygger på socialarbetarens yrkesidentitet, yrkesroll och profession samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att förutsättningarna som förändrades skapade konsekvenser som påverkar socialarbetarnas arbetssituation både internt inom verksamheten och externt mot andra instanser samt mellan socialarbetare och hjälpsökande ungdom. Respondenterna påverkades även i sitt privatliv. Resultatet och analysen visar att yrkesrollen och yrkesidentiteten separeras när yrkesrollen förändras med SFS 2016:752. Yrkesidentiteten ställs på sin spets och socialarbetarens egna etiska kompass avgör hur det sociala arbetet ska genomföras. Med förändringarna av lagen försvinner också resurser från socialarbetarnas arbete och kompensatoriska strategier skapas. Socialarbetarna påverkas i olika grad på en hälsonivå av de konsekvenser som uppstår i situationen, vilket enligt studiens resultat hör ihop med handledning, hantering av empati och känslokontroll. / The Purpose of this studie has been to investigate how the socialworkers professional identity in relation with unaccompanied refugee children, has been effected by amendments of the law. Since several amendments of the law has been in contact with the social work I have chosen SFS 2016:750. With this amendment timelimted residence permits was initiated which limited possibilities for family reuinons with a relative background, in the midst of this the sustention demands was hardened. Eight social workers has been interviewed in a qualitative, semi-structured manner. These social workers has been involved professionally with the target group constisting of unaccompanied refugee children, both prior and after that the amendment of the law was made. The Interviews has then been the foundation of the material that has been analysed with the help of a theorecital frame of reference that is the foundation of the socialworkers professional identity and role, previously conducted research has also been accounted for. The results of the studie concludes that when the prerequesites are changed it also changes the social workers profesional situation, both internally and externally, in regards of the relation between the social worker and the refugee children. Also the private life of the respondends were effected. The result and analysis show that the Professional identity and role got separated when the professional role are changed when SFS 2016:752 was amended. The Professional identity is put to the test and the social workers own ethical compas decides how the social work itself should be performed. Amendments of the law also reflects on the social workers professional work and compensatory strategies are made. The social workers are affected on different levels of health by the consequences that appear in the sitiation, the results of the studie shows that this relates to guidance, empathy managemant and emotional control.

På grund av uppmaning från EU-kommissionen tillfördes nya bestämmelser i Arbetstidslagen (1982:673) för att anpassas de skyddsregler som finns om minsta dygnsvila i EU:s arbetstidsdirektiv är att en fastställd viloperiod kan påverka sjukvårdspersonalens stress inför att nå sömn efter ett kvällspass positivt. Däremot visar det sig att bestämmelsen om elva timmars dygnsvila inte är en garanti för att sjukvårdspersonalens återhämtning ökar. Sjukvårdspersonalen upplever att bestämmelsen om elva timmars dygnsvila har skapat förändringar som orsakat ökad stress, ökad arbetsbelastning, brist på återhämtning och sämre balans mellan deras arbets- och privatliv. Det är därav möjligt att se lagen kunna ge upphov till likvärdiga hälsorisker som den syftar att förebygga. Reglerna av bestämmelsen påverkar sjukvårdspersonalen möjlighet att fylla deras privatliv med meningsfulla saker samt nå återhämtning. Till förs resonemang om att det inte är få timmar mellan arbetspassen som upplevs vara den största påverkan för deras återhämtning, utan att det är bristande flexibilitet och fler antal arbetspass i följd. Avslutningsvis framförs en sammanfattande diskussion av studiens resultat följt av förslag på framtida forskning