SAMMANFATTNING Bakgrund: Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Varje år drabbas ungefär 11 000 kvinnor. Hjärtinfarkt kan innebära en traumatisk upplevelse vilket kan påverka kroppen negativt både fysiskt och psykiskt. Tidigare forskning fokuserar främst på männens upplevelser efter en hjärtinfarkt som kan innebära att viktig kunskap om en individanpassad vård för kvinnor går förlorad.   Syfte: Studiens syfte var att belysa kvinnors upplevelser efter en hjärtinfarkt.   Metod: Litteraturstudien baserades på 10 kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl, PsycInfo samt via manuell sökning. Artiklarna kvalitetsgranskades samt analyserades utifrån en innehållsanalys med induktiv ansats.   Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Ett förändrat liv, Emotionella reaktioner, Förändrade relationer, Upplevelser av eftervården. Kvinnorna upplevde rädsla, oro över att återinsjukna samt förlorad kontroll över sitt liv. Stöd saknades av sjukvården och de kände sig utelämnade med sina existentiella frågor.   Slutsatser: Hjärtinfarkt kan påverka hela kvinnans livsvärld. Sjuksköterskan bör inhämta kunskap och förståelse för kvinnans förändrade situation. Om sjuksköterskan lägger fokus på kvinnans livsvärld kan omvårdnaden anpassas och bidra till att stärka dessa kvinnor. Med rätt stöd och information av sjuksköterskan tror författarna att kvinnor som genomgått en hjärtinfarkt åter kan se mening med livet och känna välbefinnande trots sjukdom.     Nyckelord: Hjärtinfarkt, kvinnor, förändrat liv, rädsla.

Bakgrund: I Sverige drabbas varje år cirka 11000 kvinnor av hjärtinfarkt. En hjärtinfarkt kan vara en traumatisk upplevelse som medför förändringar av kroppen, psyket och livet. Trots att både män och kvinnor drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar har tidigare forskning om hjärtinfarkt främst bedrivits på män vilket innebär att kvinnor ofta bemöts och behandlas enligt en manlig standard. Detta trots att tidigare forskning har visat att kvinnor mår sämre under en längre tid efter infarkten jämfört med män.                 Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt.               Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tio vetenskapliga artiklar. Kvalitativ innehållsanalys utifrån induktiv ansats. Resultat: Resultatet innehåller fyra kategorier: Att leva i ovisshet, En förändrad tillvaro, Förändrade relationer och Upplevelser av sjukvården. Kvinnorna var rädda för återinsjuknande och hjärtinfarkten medförde fysiska förändringar som påverkade vardagen, familjen och relationer. Kvinnorna upplevde också bristande information och stöd ifrån sjukvården. Slutsatser: En hjärtinfarkt leder till ett förändrat liv och orsakar lidande för kvinnorna. Eftervården är ofta otillfredsställande vilket kan leda till onödigt lidande och ökad risk för återinsjuknande. Sjuksköterskan bör alltid eftersträva en förståelse för patientens situation för att kunna ge en så god vård som möjligt. Författarna anser att ett ökat samarbete mellan olika vårdprofessioner skulle kunna förbättra eftervården.

Bakgrund: Allt mer av den palliativa vården bedrivs i hemmiljö. Sjuksköterskor träffar ofta närstående som vårdar svårt sjuka och döende personer i hemmet. Vården idag tar inte vara på de närståendes möjligheter och kunskaper. Vårdpersonalen fokuserar på den sjuke och glömmer bort de närståendes behov. Syfte: Var att belysa närståendes erfarenheter av att leva nära en svårt sjuk och döende person i hemmiljö Metod: Metoden som användes var en självbiografistudie, där materialet analyserades med en narrativ metod. Resultat: Ur datamaterialet framträdde tre kategorier såsom livet förändras, utsatthet och mod att våga leva här och nu med 10 underkategorier. Konklusion: För att vården av svårt sjuka och döende personer i hemmet ska fungera behöver sjukvården bli mer uppmärksam på de närståendes behov och hur deras resurser kan tas tillvara. / Introduction: Today it´s more common that next of kin´s take care of seriously ill an dying family members in their home. Nurses often encounter these relatives, and feel that healthcare doesn’t care enough about the next of kin’s possibilities and knowledge. The caregivers often focus on the ill person and forget the needs of the next of kin. Aim: The aim of this study was to highlight next of kin´s experiences of living close to a seriously ill and dying person in their domestic environment. Method: The used method was a study of autobiographies. The analysis was performed with a narrative method. Result: From the analysis five categories emerged life changes, vulnerability and courage to live here and now with ten subcategories. Conclusion: Palliative care in the home requires that caregivers are more aware of the next of kin’s needs and how to make use of their resources.