<p>Den 1 januari 2001 trädde en ny bokföringslag i kraft som innebar att ÅRL även började omfatta ideella föreningar. Innan dess fanns ingen lagstiftning i Sverige för att reglera redovisningen i ideella föreningar som association utifrån, vilket innebar att det fanns stor variation av vad som ansågs väsentligt att ta upp i årsredovisningen. En form av ideella föreningar som har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren är insamlingsorganisationer. Undersökningar har visat att var fjärde person i Sverige uppgett att de har lågt eller inget förtroende för att de insamlade medlen används på rätt sätt.</p><p>ÅRL är en lag anpassad för bolag med vinstsyfte. Eftersom insamlingsorganisationer inte har ett sådant syfte blir inte lagen helt kompatibel. Detta ledde till att organisationen FRII upprättade föreskrifter och riktlinjer, för insamlingsorganisationer, som ett komplement till ÅRL. Vårt syfte blev att beskriva i vilken omfattning insamlingsorganisationer åskådliggör hur de insamlade medlen har använts, i sina årsredovisningar. Genom att jämföra årsredovisningar från olika år avsåg vi att identifiera om införandet av lagen 2001 kan ha gett upphov till skillnader eller likheter i hur årsredovisningarna är utformade när det gäller information om vart de insamlade medlen har gått. Vårt urval baserades på en sammanställning av FRII över de tio insamlingsorganisationer som samlat in mest pengar under 2007. Dessa blev senare nio då vi inte lyckades få tillgång till rätt material från den tionde organisationen. Vi valde att studera årsredovisningar från 1998 <em>eller </em>1999 samt 2000 och 2007.</p><p>Med stöd i våra valda teorier, agentteorin och institutionell teori, och det analysverktyg vi konstruerat kom vi fram till att insamlingsorganisationerna i stor omfattning i årsredovisningarna åskådliggör hur de insamlade medlen har använts och att det istället skulle kunna vara så att det är givaren som brister i att ta del av den befintliga informationen. Tydligt var att FRII:s mall med de styrande riktlinjerna har haft en stark påverkan på årsredovisningarnas utformanden och att likformigheten är större idag än tidigare. Däremot visade det sig inte att lagändringen har lett till att insamlingsorganisationerna specificerar, hur de insamlade medlen använts, i större uträckning. I vissa fall har de till och med blivit sämre. </p>

Den 1 januari 2001 trädde en ny bokföringslag i kraft som innebar att ÅRL även började omfatta ideella föreningar. Innan dess fanns ingen lagstiftning i Sverige för att reglera redovisningen i ideella föreningar som association utifrån, vilket innebar att det fanns stor variation av vad som ansågs väsentligt att ta upp i årsredovisningen. En form av ideella föreningar som har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren är insamlingsorganisationer. Undersökningar har visat att var fjärde person i Sverige uppgett att de har lågt eller inget förtroende för att de insamlade medlen används på rätt sätt. ÅRL är en lag anpassad för bolag med vinstsyfte. Eftersom insamlingsorganisationer inte har ett sådant syfte blir inte lagen helt kompatibel. Detta ledde till att organisationen FRII upprättade föreskrifter och riktlinjer, för insamlingsorganisationer, som ett komplement till ÅRL. Vårt syfte blev att beskriva i vilken omfattning insamlingsorganisationer åskådliggör hur de insamlade medlen har använts, i sina årsredovisningar. Genom att jämföra årsredovisningar från olika år avsåg vi att identifiera om införandet av lagen 2001 kan ha gett upphov till skillnader eller likheter i hur årsredovisningarna är utformade när det gäller information om vart de insamlade medlen har gått. Vårt urval baserades på en sammanställning av FRII över de tio insamlingsorganisationer som samlat in mest pengar under 2007. Dessa blev senare nio då vi inte lyckades få tillgång till rätt material från den tionde organisationen. Vi valde att studera årsredovisningar från 1998 eller 1999 samt 2000 och 2007. Med stöd i våra valda teorier, agentteorin och institutionell teori, och det analysverktyg vi konstruerat kom vi fram till att insamlingsorganisationerna i stor omfattning i årsredovisningarna åskådliggör hur de insamlade medlen har använts och att det istället skulle kunna vara så att det är givaren som brister i att ta del av den befintliga informationen. Tydligt var att FRII:s mall med de styrande riktlinjerna har haft en stark påverkan på årsredovisningarnas utformanden och att likformigheten är större idag än tidigare. Däremot visade det sig inte att lagändringen har lett till att insamlingsorganisationerna specificerar, hur de insamlade medlen använts, i större uträckning. I vissa fall har de till och med blivit sämre.

Under senare år har världen stått inför en ekonomisk kris, den värsta i modern tid. Trots att denna svåra tid innebar ekonomiska påfrestningar hos befolkningen så har det konstaterats att bidrag till ideella föreningarna har ökat. Allmänhetens ökade intresse har även lett till en ökad medial granskning av de olika välgörenhetsorganisationerna, vilket resulterat i flera negativa rapporter, vilka rubricerats som skandaler. Dessa skandaler har gett ett minskat förtroende hos bidragsgivarna för välgörenhetsorganisationer, vilket visas i en undersökning som presenteras i uppsatsen. Förtroende är därför ett centralt begrepp i denna uppsats. Undersökningen visar även att bidragsgivarna är av den uppfattningen att välgörenhetsorganisationerna brister i att redovisa kostnaderna för att bedriva bistånds-arbete, en av orsakerna till det minskade förtroendet.I Sverige finns två kontrollorgan vilka granskar välgörenhetsorganisationer, med syftet att bibehålla och öka förtroende för just dessa organisationer. I uppsatsen presenterar vi en teoretisk jämförelse mellan regelverken för redovisning som dessa kontrollorgan tillhandahåller samt Bokföringsnämndens allmänna regler kring redovisning för ideella organisationer. Den teoretiska analysen ligger till grund för att besvara vår forskningsfråga kring hur regelverken följs samt hur de verkar för att främja dess syfte. Frågeställningen besvaras utifrån en teoretisk analys av tre välgörenhetsorganisationer; Plan Sverige, Rädda Barnen och Unicef. Dessa tre tillhör de största insamlarna i Sverige. De har också en liknande fokusering samt ursprung vilket möjliggör en jämförelse mellan dem.Genom denna studie har vi genom metoden abduktion, kommit fram till att det finns skillnader mellan de regelverk som jämförts och på de krav som de ställer vid upprättandet av en årsredovisning för en ideell organisation. Dessa olikheter skapar grunder till förvirring hos bidragsgivarna. Riktlinjerna brister således i att ge klarhet och transparens till redovisningen, vilka är avgörande faktorer för att skapa förtroende genom redovisning. Det finns dock tecken på att organisationerna vill utveckla och anpassa sina årsredovisningar till bidragsgivarna och således bidra till en ökad förståelse för hur insamlade medel används, en anpassning som hämmas av de styrande regelverken. Vår uppsats resulterar i att en paradox uppenbarar sig, där vi ställer frågan om det kan vara så att kontrollorganen i praktiken motverkar sitt syfte och bryter ner dess kvalitetsstämpel genom att förhindra välgörenhetsorganisationerna att anpassa sina årsredovisningar utifrån givarnas synsätt.

Titel:  Redovisning i biståndsorganisationer - De kommersiella redovisningsnormernas påverkan på biståndsorganisationerna och deras intressenter. Ämne:  Företagsekonomi/Redovisning Nivå:  Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp Författare:  Johanna Johansson, jjn06004@student.mdh.se och Diego Velasquez, dvz06001@student.mdh.se Datum:  2010-06-04 Handledare:  Leif Carlsson Problemformulering:  Vilka konsekvenser kan uppkomma för biståndsorganisationer och deras intressenter då de indirekt och direkt måste redovisa enligt kommersiella redovisningsnormer? Vilket behov finns det av förändrade redovisningsregler för ideella föreningar? Syfte:  Uppsatsen syftar till att beskriva hur dagens redovisningsnormer för ideella föreningar påverkar biståndsorganisationernas redovisning och vilka konsekvenser detta kan få för biståndsorganisationerna och deras intressenter. Syftet är även att se om det finns ett behov av förändrade redovisningsregler för ideella föreningar. Metod:  Studien har genomförts med en kvalitativ ansats och ett deskriptivt/deduktivt angreppssätt. Uppsatsens primärdata består av intervjuer gjorda med Plan Sverige, FRII, SFI, Sida, Radiohjälpen och Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Slutsats:  Missförstånd kan uppkomma mellan biståndsorganisationen och dess intressenter på grund av att intressenterna kan ha en tendens att mäta föreningens effektivitet med kommersiella mått. Det framgår även att utveckling av redovisningsreglerna för ideella föreningar bör ske branschvis. Nyckelord:  Ideella föreningar, biståndsorganisation, redovisning, konsekvens, ÅRL, BFL, FRII, SFI, begränsningar, kommersiella redovisningsnormer, lagstiftning